 |
|
|
 |
|
|
Hundliv, skrivet på tangentbord som saknar tangenten "i"
|
 |
|
|
|
|
Igår åkte Petter härifrån med sin nya familj. Det var fruktansvärt ledsamt (för mig) och jag satte mig på trappan och tyckte synd om mig själv. Där fick jag inte sitta länge för gänget på andra sidan dörren försökte riva densamma för att komma ut till mig, så det var bara att samla ihop sig, torka tårarna och släppa ut vildingarna! Tur att jag har dem för det blir inte tid till att sitta och tycka synd om sig själv någon längre stund! Anna letade förstås efter sin bror men hon tröstade sig ganska snabbt med ett tuggben. Jag fick mail i morse där Mia berättade att Petter inte verkat längta speciellt mycket efter flocken och mig och det var jätteskönt att få veta. Jag inbillade mig att han gick och "slokade" och var ledsen, pyttsan han var glad och viftade på svansen och har funnit sig väl till rätta, han kunde väl längtat litet i alla fall - hade känts bra för mitt ego om inte annat.
Nu har Ester och Ragnar börjat att få vara helt lösa i trädgården tillsammans med alla de andra och det uppskattas verkligen! Oj, vad de springer och försöker jaga ikapp de vuxna. Märtas svans är mycket intressant tycker de, fastän jag varnat dem, så är de där och tuggar. Märta upphäver sitt berömda lejonvrål så de nästan blåser baklänges, men efter ett par minuter har de glömt varningarna och försöker igen! Ester ger sig gärna ut på egen tass och utforskar trädgården medan Ragnar alltid har koll på var jag är. Där ser man åter igen skillnaden mellan hanar och tikar! Snart skall jag montera ner hagen i köket och flytta in buren till sovrummet, så de får känna att ingår i flocken helt och hållet. I morgon skall vi ut och provgå de nya kopplena, kanske att mamma Vera får följa med och visa sina barn hur de går till ute i stora världen!
Igår fick jag först telefonsamtal från Jan som har lilla Matilda/Leja från Ellens kull. Han frågade om de var välkomna att hälsa på nästa vecka och kanske få hjäp med pälsen. Damen har tydligen blívit ett litet pälsmonster som Conny/River!!! Dessutom skall hon komma och bo här i oktober när matte och husse reser bort. I september kommer lille Bruno från Hönö hit och skall bo här när hans husse och matte skall ut och resa. Jättekul att få rå om mina "gamla valpar". Fast jag vet förstås inte om Märta håller med!? Allan lär ju gilla att det kommer en tjej till men Bruno, nja, men han är ju fortfarande så liten.
Igår ringde också Annelie från Oslo och "rapporterade" om Maya och Lilly. De mår jättebra och familjen är mycket nöjd med dem. Jag kunde höra valparna i bakgrunden hur de lekte och gnabbades!
Det hjälpte inte att jag sminkade mig och klädde upp för att lämna gräsklipparen på reparation, killarna kunde ändå inte laga den medan jag väntade!!! Får den i mitten av nästa vecka, så det får bli trimmern. Gräset är så högt på sina ställen att småvalparna knappt kan ta sig fram! I kväll kopplade jag högtryckstvätten till trägårdsslangen i akt och mening att få bort resterande alger från balkongen. Förra gången hade jag ju glömt apparaten i farstun och knäskurade övre halvan. Då, när jag kopplat allt och äntligen fått pumpen att suga så fungerar inte den j-a högtryckstvätten av någon underlig anledning! Blir man glad eller.....? Och jag som planerat att tvätta bilen i helgen inför besiktningen på måndag. Ja, ja det ordnar sig alltid! Hoppas paddorna har flyttat från carporten och inte bosatt sig i bilstolarna som jag skall montera! Det vore något att komma till bilprovningen med paddor under och i stolarna!
Idag har jag inhandlat gröna växter till badrummet och min spa-kväll när jag firar att 10.000 har läst min dagbok. Nu ikväll var siffran 9.207 st, så det närmar sig, måste bara åka in till den stora staden och inhandla rökelse också. Champagnen ligger redan i kylskåpet!
|
|
Tänk vilka överraskningar livet har i beredskap!!!! I morse "rann" alla cockrarna ut, ivriga att undersöka vad som hade hänt i trädgården under natten, Märta segade sig ur min säng, gäspade och sträckte på sig som en katt, sedan gick hon lugnt och värdigt ut. Det är min tjej de´!!! Jag bar ut Ester och Ragnar till valphagen och började röja upp inne = först samla ihop tidningsresterna i deras natthage. Mitt sjätte sinne sa mig att något inte stod rätt till ute - mycket riktigt så hade de små lyckats ta sig ur hagen och lekte vilt med de andra. Som tvillingar var de på väg åt var sitt håll när jag skulle fånga in dem! På med ny silvertejp på hagen och så in i igen. Hann skura och lägga nya tidningar i hagen, plocka ur diskmaskinen när mitt sjätte sinne slog till igen. Vad skulle jag göra utan det? Jo, mycket riktigt, de numera såta kompisarna Vera och Ellen hade tagit sig ut och ville in till alpackorna! Som tur var (eller kanske inte!) fick de ingen stöt av elstängslet och de kom med hängande huvuden (skådespelartalanger av stora mått). Därefter fick alla frukost (inkl. jag själv). Sedan fortsatte det av bara farten - glömde att jag höll på att fylla skurhinken med varmvatten i diskhon när telefonen ringde! Säger bara att köksgolvet blev skinande rent! Kanske beror det på att jag är extra tankspridd idag - tänker ju på att Petter skall åka i morgon. Vem skall då valla småvalparna, vem skall ligga på min fötter när jag lagar mat, sitter vid datorn, ligga på min mage när jag ser på TV etc etc??? Ja, ja jag har ju Vera, Ellen, Allan, Nova, Anna, Ester, Ragnar och så kennelflickan Märta (hoppas jag inte har glömt någon) men..... Eftersom solen lyste med sin närvaro drog jag igång gräsklipparen och hann köra 1 minut så kärvade den till sig i det våta, höga gräset så jag försökte starta om den och plötsligt stod jag där och stirrade fånigt på startsnöret som gick av! Får bli att packa in gräsklipparen i bilen i morgon och köra ner till "verkstaden" med den. Tur att jag inte hunnit dammsuga bilen och fått in sätena!
Snälla, påminn mig att jag INTE skall behålla någon valp nästa gång eller nästnästa gång!
Det känns som om ryggen gått av vid varje kota!!!! Har nämligen knäskurat första delen av altanen med såpa. Den hade blivit så hal av alger att det inte gick att gå på den utan att riskera benbrott! Att jag knäskurade berodde på litet felplanering: fick igång pumpen som drar upp vatten från tjärnet efter många om och men och myggbett och upptäckte att högtryckstvätten stod i farstun och jag orkade inte ta om den långa proceduren med att få igång pumpen igen. Så jag får skylla mig själv, men i morgon kommer högtryckstvätten att stå på plats INNAN jag startar pumpen. Har ju t.o.m. en altantvätt att koppla till! Ibland är man litet knäpp!
Det här lät som ett enda lidande idag! Men allt tokigt uppvägs av alla pussar och svansviftningar från gänget!!!! Upptäckte just nu att jag hade köpt myggservetter - hade varit bra att ha när jag höll på med pumpen!
Igår besökte vi, Ellen, Petter, Ester och Ragnar veterinären. Ellen för jag ville kolla hennes vikt, den är som damers ålder, man pratar inte om den! Men det blir fortsatt diet och löpband! Petter skulle besiktigas inför flytten och de små skulle få 12-veckorsvaccinationen. Jag är nog extra barnslig men kunde inte låta bli att stanna till vid djuraffären hemma i Mölnlycke och köpa ett blått halsband med fleece till Ragnar och ett likadant men rosa till Ester. Ragnar fick ett stort "guldhärta" och Ester ett rött hjärta med "diamanter" och med deras namn och mitt mobilnummer. Barnsligt är väl bara förnamnet men söta blev de!
Få se om jag orkar fixa till hemsidan i kväll, annars kommer de förhoppningsvis en dag i morgon också?!
|
|
Jag har inte haft tid att skriva dagbok - tid är en bristvara i det här huset!!! Men nu så har jag återhämtat mig något så när efter helgens eller rättare sagt söndagens prövningar - utställning i Gustafsberg, Uddevalla med 5 hundar, Allan, Nova, Anna, Olle och Sixten! Det var en rolig men vansinnigt stressig upplevelse! Tror inte jag gör om det med så många hundar. Det hade väl gått an om alla bedömdes i samma ring - men icke då, Anna och Sixten i ring nr 1 och Allan, Nova och Olle i ring nr 2. Man blev ju helt vindögd av att försöka hålla kollen på vilken som skulle visas var och när! Konstigt att man lägger det så för jag kan väl inte vara den enda som anmält hundar i olika klasser eller????? Eller kanske det är så att man är flera. Nu var ju jag "flera", Eva åkte nämligen med och hjälpte mig, men det var vansinnigt stressigt ändå. Utan henne hade jag väl inte tagit mig till utställningsområdet med hela och rena hundar! När man åker på utomhusutställningar har man en packning som om man skall ut och campa i minst 14 dagar!!! Nog talat om detta, hundarna var jätteduktiga. Det måste varit näst intill en chock för lilla Anna och Sixten som bara är 6 månader och aldrig varit med om något liknande, men de var helt coola!
Jag förstår mig inte på hundar, nu när alla varit ute på sista rundan i trädgården "rann" Nova förbi mig med sänkt huvud, vilket innebär att hon gömt något otillåtet i munnen. Mycket riktigt, i skydd av kuddarna i soffan, hörde jag henne tugga på något. Detta något visade sig vara en lång träskruv!!! Hur gott kan det vara egentligen?????????? Tur att jag fick plockat ut den ur munnen på henne.
Idag har Vera varit glad och lycklig! Det var äntligen hennes tur att få ett härligt bad med massage och sedan en lång trimning. Höll på i 4 timmar med bara henne och som hon njöt, speciellt med småglina trånande nedanför trimbordet! Är fortfarande inte riktigt klar med henne men fortsättning får följa i morgon. Men så glad hon var efteråt! Svansen vftade frenetiskt och hon skojade vilt med de andra hundarna. Det var länge sedan jag sett henne så vansinnigt glad och stolt! Jag trodde hon skulle dö av lycka när jag kallade henne min lilla guldklimp! Hon, Ellen och Märta har ju fått "stå på undantag" ett tag nu när huset varit fullt med valpar och valpköpare och andra som velat titta på chokladbitarna! På eftermiddagen fick Petter stå på trimbordet för han skall ju resa på torsdag, min lillkille - ibland är det hårt att vara uppfödare!!!
Jag lovade Ellen att det är hennes tur i morgon, Märta står gärna över påstår hon! Sedan är alla nybadade och nytrimmade - åh vad det känns bra!
Har fått rapport från Conny som numera heter River och lilla Paradis. De verkar trivas jättebra och Conny/River passar sin "lillasyster" noga. Måste vara ett släktdrag för precis samma gör Petter med Ester och Ragnar. Han går till och med emellan när han tycker att mamma Vera är för hårdhänt! Inte illa för att vara en liten valpkille!
Nu hörs det mystiska ljud från Ester och Ragnar; det skramlar och låter i hagen. De borde väl sova vid den här tiden?! Jaha, de har party med en tom Cola-flaska!
Nu skall jag försöka få till ett party med John Blund, upptäckte att klockan snart passerar spöktimmen!
|
|
Nu börjar den 10.000:ende läsaren närma sig min dagbok! Jag skrev för ett tag sedan att DÅ skulle jag fira! Nu har jag kommit på hur: givetvis ett låååångt bubbelbad med doftagottolja i vattnet, levande ljus, rosenrökelse och så champagne (mousserande vin) i ett kristallglas och jag skall inte gå upp förrän hela jag ser ut som ett russin!!!!! Så snälla, be era vänner och deras vänner att klicka in på min dagbok så jag snabbt kan få fira!
Idag har Tina hälsat på men tyvärr kunde inte "snygg-Olle" och "Sixten-Blixten" följa med eftersom mina småtjattar, Ester och Ragnar, inte fått sina 12-veckorsvaccinationer än. Sixten träffade jag igår hos Eva, där han skulle bli utställningsfin inför sin debut på söndag. Han var precis så mysig som jag kom ihåg honom - en liten tjuren Ferdinand! Det är otroligt så mycket Tina och jag har att prata om när vi träffas och inte bara hundar utan vi hoppar friskt mellan det mesta och tiden bara rinner iväg!
Nu ikväll har jag tänd en brasa och en mängd levande ljus och snart kommer jag att tända en rökelse också och så stänga ner datorn och TV:n och bara sitta ner i lugn och ro och meditera. Det jag nog inte gjort sedan Greta Garbo-kullen föddes i februari så det är verkligen på tiden! Fast då kommer väl Kungen av Benareby (kattskrälle) och knackar det hårdaste han kan på balkongrutan. Kanske skulle jag gå ut och såpa räcket??? Nä, sååå elak skulle jag inte kunna vara men det är onekligen lockande!
I morgon skall mammorna Vera och Ellen få sig en genomgång och de kommer att vara så tovfria och gnistrande rena att man nog får ha solglasögon för att inte bländas. Ja, så måste ju Petter bli "visningsfin" inför lördagens besök. Då kommer en familj och skall titta och "känna" på honom. Jag lär vara extraextra noga med vem som får köpa honom för han är verkligen en liten speciell kille och jag får tårar i ögonen vid tanken på att han ev. skall flytta men jag måste ju vara realist och inse att han kommer att få det mycket bättre som ensamhund och få total uppmärksamhet, men.......
Nu skall jag "peta in en pinne i brasan" som han sjunger, vars namn jag glömt och stänga av.
|
|
Usch så tomt det är i huset kväll! Känner mig riktigt "fattig" på hundar. Idag åkte Conny och Paradis med sin nya familj hem till Sigtuna, Nova och Anna är hos Eva sedan igår för at bli riktigt fina inför söndagens utställning. Kvar är alltså Märta, Vera, Allan, Ellen, Petter och så småttingarna Ester och Ragnar! Alla sover, förutom Allan som ligger och "sjunger" kärlekssånger till Märta som fortfarande höglöper. Det kändes i hjärtat när Conny åkte, kommer aldrig att vänja mig vid när äldre valpar åker iväg. På lördag kommer en familj och skall titta på Petter!!!! Jättetrevligt för Petter men han har alltid varit den där mycket speciella lilla killen för mig och jag kommer inte att gråta om han blir kvar! Men som sagt för hans egen skull så vore det bra om han fick bli medelpunkten!
Jösses vad det har regnat, det är nog snart dags att ta fram skylten med "Varning domedagen är nära" och demonstrera, fick ju användning för den förra hösten! Inga hundar vill gå ut och jag vill absolut inte koppla dem och gå ut på en promenad. Det räcker med korta biten jag gick från parkering på Östra sjukhuset till KK. Precis när jag parkerade öppnade sig himlen, har sällan sett ett så massivt hällregn!!!!! När jag kom in på sjukhuset fick jag tömma skorna och försöka vrida ur byxbenen, det formligen rann om mig och då var jag inte glad. Det hördes ett sörplande ljud om mig när jag gick korridoren fram och vilken frysning jag kom i under tiden jag satt där och pratade med min dotter. Satt och planerade vilken härlig brasa jag skulle göra när jag kom hem. Väl hemma insåg jag att det nog inte var läge att tända på för det stormade och regnade och jag har hört talas om att det kan bli "bakslag" i skorstenen om man eldar när det är så här dåligt väder.Sant eller ej - vågar inte chansa.
I morgon - tidigt - skall Allan få sig ett bad och bli gnistrande ren och tovfri för kl 11 skall jag lämna honom till Eva för trim och samtidigt hämta hem Nova och Anna. Skall verkligen bli spännande att se vad Eva åstadkommit!
Det måste vara något fel på min dator för varje gång jag sätter mig och skall jobba med den så börjar jag nysa, ögonen rinner och rethostan slår till med full kraft! Fattar inte vad det är, visserligen har jag möblerat om men samtidigt verkligen städat bort allt gammalt damm som hade samlats!
Nu sitter stackars Kungen av Benarby och knackar ihärdigt på rutan, högre och högre, snart kör han väl tassen rakt igenom, men jag förstår honom för det är säkert inte kul att vara katt och utomus i det här vädret!
Nu skall jag se till att stämma träff med John Blund för det kommer återigen att bli en "hård" morgondag, men nästa vecka så..... kanske det eventuellt blir lugnare, om inget oförutsett inträffar!
|
|
Nu har jag tillbringat en timme med att försöka föra över foton från valpköparna (Marabou-kullen) - 12 foton på en timme det måste vara hastighetsrekord (ironi)! Kungen av Benareby har hunnit knacka 3 ggr på balkongfönstret, alltså har han också vrålat 3 ggr "släpp ut mig"!
I soffan tronar nu Nova, nybadad och tovutredd och doftar jordgubbe. "Jordgubben" är ett felköp för några år sedan - trodde det var balsamspray! De andra kompisarna luktade över henne och fnös litet föraktfullt "en hund som luktar jordgubbar - vafalls?" Borde bada Anna också men.... för i morgon skall de två till Eva och trimmas till inför SSRK:s utställning i Uddevalla den 29 aug. I morgon blir det Allans tur att badas och tovutredas och sedan måste ju Conny och lilla Paradis bli resfina för de åker tidigt på tisdag morgon.
Det blir en "hård dag" i morgon, först bada Anna, sedan kolla så inte Nova har "tovat till sig" igen, ner till Eva och sedan i ilfart till tandläkaren, därefter hem och bada trimma till Conny, han kan ju inte resa till sitt nya hem och se ut som ett litet lurvmonster! På kvällen blir det till att köra ner till Eva och hämta hem Nova och Anna.
Nu höglöper Märta och jag som trodde hon hade fått livmoderinflammation! Var helt säker på att hon löpte i maj/juni och var på väg att ringa veterinären. Som tur var sansade jag mig och bläddrade bakåt i den här dagboken och såg då att hon löpte den 17 februari!!!!! Så långt tillbaka bläddrade jag aldrig i "pappersalmanackan! Då undrar jag bara smått förskräckt: Vart tog mars, april, maj, juni och juli vägen???? Det måste finnas en tidstjuv i mitt hus!!!! Men det var ju skönt att det fanns en naturlig förklaring till det hela och Allan är helnöjd!
I torsdagskväll, sent, traskade Märta runt, runt och bara flåsade så till slut fick hon på sig reflexhalsbandet och så kopplade jag på en spårlina för att slippa traska runt med henne i koppel i ösregnet och riskera att trampa på div. kryp i trädgården. Då plötsligt gör hon ett rytande och far iväg och jag efter rakt in i valphagen och givetvis höll jag spårlinan i "proteshanden" och fick inte loss linan snabbt nog. Jag kände hur det liksom bara klickade till i protesen och så gjorde vansinnigt ont. Gissa om jag blev arg, ja arg, är väl ett alldeles för svagt ord i det här sammanhanget! Jag fick tag i halsbandet på henne (givetsvis fortfarande fel hand!) och så MARSCHERADE vi in, jag t.o.m. sköt på henne bakifrån uppför trappan, väl i dörren vänder hon sig om och tittar stint på mig och så morrar hon och verkligen marscherar in i hallen! Löptikar är inget kul! Nu efteråt skrattar jag åt det, för den oförrättade minen hon hade när hon tittade på mig var obetalbar! Men morra - NEJ!
I fredags lastade jag in 36!!!!! fulla sopsäckar (valptidningarna) och gjorde att besök på Bråta återvinningsstation. Vissa säckar vägde bly för de hade stått ute i regnet och med min redan dåliga hand var det inte lätt att få dem över containerkanten, men det som inte dödar, härdar, så nu börjar jag få Karl Alfredsmuskler, åtminstone i högerarmen! Så många grodor och paddor som bodde under säckarna! När jag körde tyckte jag det prasslade oroväckande i säckarna. Vilken lycka att få en fet padda i nacken när man sitter och kör!!! Gissa om jag körde fort? Därefter drog jag en ny elledning i hallen för någon hade bitit av den gamla på ett flertal ställen, bytte ut belysningen i hallfönstren och kopplade in timern igen för nu börjar det bli mörkt ganska tidigt på kvällarna, strök och hängde upp nya gardiner, få se hur länge detta varar?! Fast elledningen dolde jag med vinklad golvlist i brons ca 1,5 m upp. När man har hundar får man verkligen vara uppfinningsrik och helst ligga steget före. Jag tror det är Anna som leder gnagarligan och Conny och Petter hjälper till efter bästa förmåga! Nu skall jag bara limma en ny tapetbit där det saknas, konstigt att tapeterna bara ramlar av precis i cockerhöjd? och spackla dörrkarmen, men det kan nog vänta litet för Ester och Ragnar kommer väl snart och fortsätter jobbet.
I lördags var det "stora städardagen" igen och på kvällen kom en gammal arbetskamrat och hennes två barn och hälsade på. De ville se Conny och Paradis en sista gång.
Det vill sig inte riktigt ibland, har jag märkt; idag blev jag så sugen på banankaka i långpanna - banan och hyvlad blockchoklad, det riktigt vattnades i munnen när jag tänkte på eftermiddagskaffet. Jag "googlade" på banankaka och hittade ett recept som jag tyckte verkade jättegott. Försökte skriva ut det men fick bara uppmaningen att koppla skrivaren till datorn! Det blev till att springa mellan köket och datorn och memorera receptet, inte nog med det, när jag blandade 6 dl vetemjöl med bakpulver och vaniljsocker i en plastpåse och skulle skaka om för att blanda, gick det hål i påsens botten!!!!!! jag säger inget mer.... än att kakan så småningom faktiskt blev jättegod!
Jag får försöka skriva litet oftare så blir det inte så långa anteckningar i dagboken!
|
|
Äntligen börjar jag ana ljuset i tunneln, men som en klok person sa "se upp det kan vara X2000"! Nu hänger det nystrukna gardiner i alla fönster utom i sovrummet för jag vet inte riktigt hur jag vill ha det med hundburarna och natthagen men det ordnar sig nog när Conny och Paradis åker på tisdag - eller kanske inte!
Det där ljuset verkar slockna ganska fort för nu har gamla Märta börjat löpa - igen och Allan-Brallan har blivit störtkär! Behövs inga mer ord, kanske att jag hoppas verkligen att hon löper så det inte är livmoderinflammation! Det är ju bara knappt 4 månader sedan hon löpte sist så jag blir onekligen litet fundersam. Men med alla valpar och värmen som varit så kanske det har påverkat på något sätt. Får ringa min husveterinär i morgon och fråga. Som hon uppför sig just nu så är det ett hederligt löp för hon gnyr och vill till Allan.
Idag har jag kommit på vem Anna egentligen är! Hon är en korsning mellan apa, katt och termit med betoning på termit. Jag kan riktigt se hur hon underminerar huset med sitt eviga gnagande! Idag hittade hon till sin stora glädje och lycka - vedkorgen - så nu kan jag elda med flis till vintern!
Småvalparna har varit ute i flera timmar idag. Lilla Paradis måste ha avlägsna släktingar bland kängurerna, hon studsar fram på bakbenen och fort går det. Men alla tre har mycket närliggande släktingar bland grävlingarna. Gräsmattan i valphagen är inte vacker nu, det får bli ett lass jord för att fylla igen alla gropar de åstadkommit. Givetvis ser de ut därefter när jag bär in dem. Konstigt - de vill alltid kramas och pussas när jag lyfter upp dem, antagligen för att torka av tassarna på mig.
Nu regnar det igen och alla har varit ute, somliga trodde att det bara var att krypa ner i min säng och bli torra och varma igen när de kom in! Somliga = Vera, Ellen och Nova, för Märta och Allan har ju annat att bestyra med! Småglina går inte många cm ifrån mig så de trängs på mina fötter. Jag stod ute på trappan och kollade in alla grodorna som hoppade runt, de älskar verkligen när det regnar. Men det satt en liten padda framför min 1-kilospadda i keramik och tittade beundrande på denna ståtliga kille! Hon satt där länge och väl men till slut gav hon upp och segade sig in i buskarna. Vad trodde hon egentligen?
Jag hade tänkt att baka hönökakor idag men helt plötsligt är klockan 23 och det är inte riktigt läge för detta nu bl.a. för att degen skall jäsa i över 1 timme. Det får bli i morgon efter golvtvätten och bytet av GP i valphagen. Så är det ju så också att gräsmattorna behöver klippas och trimmern borde komma till användning också. Dessutom måste rosengången klippas ner och det skall målas det jag spacklade inomhus idag. Önskar jag kunde klona mig ibland eller att dygnet hade fler timmar! Det här är ju saker som jag älskar att göra så jag klagar inte OCH jag behöver inte stressa utan kan ta det hela i min egen takt och det är guld värt!
|
|
Nu ikväll såg jag att min dagbok lästs av 8904 personer! Det är nog en trogen skara som läser och kanske en och annan som "råkar halka in" här när de letar efter valpar. När jag har nått 10.000 personer skall jag fira på något sätt, kanske sätta mig i verkstaden med något gott att äta och dricka för det verkar vara det säkraste stället. Har ju gjort några försök att dricka vin här inne i vardagsrummet och det har inte gått något vidare! Fast då lär väl något annat gå sönder när valparna får fritt spelrum. Lilla Ánna tycks ständigt vara på jakt efter något att sätta tänderna i och Petter snokar säkert upp en fjärrkontroll eller telefon. Jag tror att jag aldrig haft en så "tuggande" valp som Anna. Fast det är klart om jag tänker efter riktigt noga så var faktiskt Märta sju resor värre (vissa saker förtränger man). Hon nådde högre, hade större kraft i käkarna och kanske litet mer uträknande, t.ex. tittade hon noga på när jag öppnade ytterdörren eller andra dörrar - och så gjorde hon samma sak! Glömmer aldrig när hon tuggat igenom murbruk och tegelstenar i murstocken i hallen, eller när hon öppnat dörren till städskåpet och fått ut det mesta och tuggat i sig både glödlampor, sämskinn och annat som man förvara där! Jag tror att vi var sammanlagt 4 ggr hos veterinären och fick kräkmedel - inte kul, men Märta kände sig inte speciellt störd, dessutom älskade hon den veterinären som jobbade där då! Undrar om hon inte gjorde allt detta för att få träffa honom?
Nu har jag flyttat sista möbeln, min sekretär med datorn, för just den här ommöbleringen! Det genererade en halv sopsäck (240 liters) med gamla papper och annat som jag jag trodde mig behöva i framtiden. Arkiverat gamla räkningar (arbetsskada från min tid som arkivansvarig), satt in det här årets gamla räkningar + alla andra papper som jag lovat mig själv att sortera in en kulen vinterdag. En kulen vinterdag har tydligen inte dykt upp under de senaste åren eftersom allt låg osorterat i kartonger. Oj, så duktig jag känner mig och så lätt det är att andas nu. Men det ligger en pytteliten hög kvar som kräver litet fundering på var den hör hemma. Givetvis sitter Kungen av Benarby och knackar ihärdigt, trots att det bara är ca 15 min. sedan han skrek och ville ut!
Idag blev hundarna, inkl. Märta mycket intresserade och upprörda över något på gräsmattan borta vid grinden. Som vanligt trodde jag det var ormen som kommit tillbaka men det var det inte! Det var en mycket DÖD PADDA, modell större, ungefär som min hand - så där åkte en betonplatta till från trädgårdsgången så inte hundarna kom åt den. Ofint, tycker jag, att lägga sig och dö på min gräsmatta! Paddor lär bli ca 17 år gamla, så det är möjligt att den dog av hög ålder för den var verkligen en riktig bjässe.
|
|
Jag börjar ana ett samband mellan mina försök att njuta av ett glas vin efter en stressig dag. Förra gången slutade det med en spricka i stortån och idag efter att ha tvättat nästan hela huset med Klorin, igår monterade jag en dubbelgarderob som jag fyllt idag, hällde jag upp ett glas vitt vin och skulle just luta mig tillbaka i soffan då Kungen av Benareby knackade på rutan (det hade ju börjat ösregna ute), när jag reste mig såg Märta sin chans till att gosa till det bland kuddarna på soffan och i sin iver att komma upp snabbt viftade hon ner glaset som gick i tusen bitar! Småglina blev naturligtvis intresserade av allt som hamnade på golvet och började slicka i sig vinet! Innan jag föst bort dem och och fått upp alla skärvor hade lusten till att slappa med ett glas vin helt försvunnit. Undrar om det är någon som försöker säga något eller bara är missunnsam?! Förresten stavas verkligen ordet så? Får kolla senare eller maila mig om jag har fel!
Det är inte klokt så hjälpsamma småglina är, de var emellan mig och garderoben som jag skulle montera, de snodde skruvmejseln, läste monteringsanvisningen så till slut åkte de ut så jag skulle få arbetsro. Konstigt alla dörrar stod öppna så de kunde springa ut och in som de ville - men det ville de inte! Märta låg på tvären i hallen och bromsade effektivt all framfart samtidigt som hon höll ett öga på småvalparna ute i hagen. Snällt av henne för det var massor av skator och korpar i träden runt trädgården.
Måste berätta att jag gjorde ett nytt försök med ett glas vin och under tiden jag sitter och skriver dagboken så landar en trollslända i glaset!!!! Nu ger jag upp och blir absolutist, antagligen det som "någon" vill! Trollsländor brukar väl inte vara ute och flyga efter mörkrets inbrott, eller?
|
|
I bakgrunden lyssnar jag till "Sveriges fulaste hem". De måste ha kommit fel - det är ju jag som har det!!!! Det är, som vanligt, en lång historia, men för att göra den kort var jag och min äldsta dotter på Ikea igår kväll för att inhandla 1 st garderob. Behövs kanske inte säga mer, alla som känner mig vet ju hur det kan urarta! Det blev en ny "rundgång" på befintliga möbler för att göra plats för garderoben. Byrån i sovrummet åkte ut till hallen (där den stått från början), vitrinskåpet med alla min keramiktillbehör står numera på sné i köket! Köksbordet är belamrat med alla spänner, burkar och påsar med keramikglasyrer, puhhhh! Sedan satte jag igång att spackla alla söndergnagda lister, sönderrivna tapeter därefter följde målning av väggar och lister. Som en liten avslutning på det hela åkte mattan ut, alltså plastmattan jag la in när Vera skulle valpa och jag tyckte det skulle vara mycket praktiskt och lätt att hålla rent. Så nu har jag äkta parkett igen och mattan ligger hopknycklad i vardagsrummet och Märta tronar på den och sover. I morgon lär det bli en hård dag, dels med att bereda plats i köket för vitrinskåpet och dels att montera garderoben och få den på plats i sovrummet. Nu ligger den fortfarande i bilen och väntar på att jag skall få hjälp att bära in den. Handledsprotesen slutade att fungera häromdagen så det gäller att få hjälp! Men - det ordnar sig, mina favoritord!
I morgon tror jag småvalparna skall få ingå "på riktigt" i flocken för jag behöver platsen där valphagen står. Det skall bli spännande att se hur de vuxna och småglina kommer att reagera. Småglina blir det nog inga problem med för de bara äääälskar de små, t.o.m. Nova har busat runt med dem idag. Mamma Vera vaktar dem med sitt liv som insats och lille Petter tog självmant på sig rollen som "insamlare" när de sprang för långt bort i trädgården. Det var riktigt fascinerande att iaktta hans (Petters) beteende, han har nog varit vallhund i tidigare liv.
Kan väl inte påstå att jag har aktiverat hundarna speciellt mycket idag, all ork har gått åt till att dölja deras framfart inne i huset! Men de har sprungit ut och in hela dagen och verkligen aktiverat sig själva. Ellen låg som hypnositerad borta vid staketet och bara stirrade framför sig och kom inte ens när jag kastade hennes gula boll. Fylld av onda aningar gick jag försiktigt fram för att kolla om det - hemska tanke - var ormen som tidigare hälsat på och nu gjorde ett återbesök, men det var en jättepadda hon låg och ruvade på!!!!! Ibland undrar man hur de tänker??? Trodde att hon skulle bli jättesjuk men ännu har hon inte visat något så det är bara att hålla tummarna att det förblir så!
Det skall bli spännande att se hur kvällen/natten avlöper för jag har stängt till mitt sovrum. Märta står redan och bankar på dörren och vill upp min säng och sova - "det är ju natta" säger hon och hon har ju sovit där i 7 år! Småglina letar efter sin natthage så den får jag väl sätta upp inne i vardagsrummet och själv skall jag bädda till mig på soffan. Återigen undrar jag vad alla gör som inte har hundar/valpar????? Tänk så långtråkigt de har OCH välstädat1 Det sistnämnda slog mig just nu för återigen har himlen öppnat portarna och det formligen vräker ner!
Nu har jag under tumultartade former fått natthagen på plats, Novas och Veras nattburar och då undrar ju givetvis Märta och Allan "var finns det plats för oss??? "Hörru matte hur tänkte du egentligen, eller rättare sagt tänkte du överhuvud taget"? Kan inte hjäpa att lackfärgen dels att den luktar frukansvärt starkt, har en torktid på minst 1 dygn!
Igår ringde Annelie från Oslo och berättade om Mmm/Maya och Pigall/Lilly. Det går jättebra och de leker och busar med varandra, kan inte hjälpa det men det känns så tryggt att de har varandra så blir inte omställningen riktigt så stor. I morse ringde jag till Maria på Hönö för att höra hur det går det. Jo, tack det går alldelses utmärkt och han han är en riktigt liten tuffing. Tydligen avvaktade Alladin/Bruno bara rätt tillfälle att visa vad han går för! Här var han en liten tjuren Ferdinand! Kom just på att jag glömt ringa till Marita och fråga hur det går för NeverStop/Charlie men nu är det nog litet väl sent, fast han skall väl snart ut och kissa????? Nja vi tar det i morgon!
|
Att jag aldrig lär mig?!?!? Med hundar blir aldrig (nästan) dagen som man tänkt sig. Hade planerat en lugn kväll framför TV:n, ett glas rödvin (bra för hjärtat och blodtrycket) och en liten påse grillchips! Men det såg ju Allan-Brallan effektivt till att sätta stopp för. Han rymde sent i eftermiddags och jag märkte inte att han varit borta förrän jag hörde ett otåligt gläfs vid ytterdörren "släpp in mig för jag är törstig och hungrig" gläfste han. Jag tittade inte så noga utan släppte bara in honom och åkte och handlade bl. a.
chipspåsen
. När jag kom hem igen och öppnade ytterdörren tyckte jag väl att det luktade misstänkt - en doft av dy svepte in mig och där stod Allan, titta bara på fotot! Det blev en "myskväll" i badrummet och fortfarande efter 3 schamponeringar är killen inte helt ren!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vi skall bara inte tala om alla dytovor i behängen, blandade med blodiglar!!!!!!!!!! Jag tror jag flyttar till centrum med bara gator och asfalterade trottoarer! Men han var säkert jättelycklig där han hade varit och badat och snokat runt! I morgon blir det en tur runt trädgården för att se var i h-e, hela världen menar jag naturligtvis, han tog sig ut. Kan ana att det kan vara via växhuset och en trasig ruta där som ett rådjur hade sönder förra året.
Nu "ramlar" rapporterna in från de valpar som flyttat. Alla tycks trivas förträffligt, inga problem med att de längtar eller matvägrar. Skönt att höra! Dessutom kom de första fotona från Oslo på Lilly/Pigall och Maya/Mmm, tack! Hörde att Bruno/Alladin varit försvunnen idag och matte letade förtvivlat efter honom, till slut hittade hon honom med huvudet inkört i husses ena sko!!!! Och hon som först hade trott att det var en strumpa!!!!! Som sagt, med hundar i familjen får man vara beredd på att uppleva det mest oväntade!
Nu har min prins rullat ihop sig i soffan och snarkar högljutt efter dagens strapatser. Petter ligger som en toffel på min ena fot medan hans syskon sover högljutt i sin "natthage". Jag tror Vera känner på sig att det är hennes tur att bada i morgon för hon håller sig undan! Bad är inte hennes favoritsyselsättning, inte ens dyiga sådana och det får jag ju tacka henne för i alla fall! Mycket märrrrkligt, Kungen av Benareby har inte knackat på rutan ännu, undrar vad han gör? Inte utan att jag blir litet orolig när djuren frångår sina vanor (eller ovanor)!
Idag har jag försökt återställa "skräprummet" till klädkammare/närförråd som det ursprungligen var tänkt att vara. Så trött jag blir på mig själv, varför spara på allt? I morgon skall jag hedra Bråta (återvinningsstationen) med ett besök. Har inte ens orkat räkna alla säckar med begagnade tidningar, så nu kommer väl gubbarna som jobbar där, lyfta litet på ögonbrynen och kolla extra noga när säckarna åker ner i containern för "brännbart, mindre". Äntligen kanske jag kan komma in i carporten igen och få fram stolarna till bilen. Skall besiktiga bilen om några veckor och då måste samtliga säten finnas på plats i bilen! Urlöjligt, detta jobb att få monterat alla sätena för att de skall känna på säkerhetsbältena, sedan hem igen och montera ur stolarna för annars får jag ju inte plats med hundburarna. Helt idiotiskt och slöseri med tid och ork!!!! Och när jag ändå är igång och klagar så varför har jag inte haft någon soptömning förra måndaden????? Har tömning 1 gång/månad, så skaldjur (alltså sådana som lämnar skal efter sig i soporna) får jag äta i samband med tömningen!
Nu fck jag förklaringen till varför Kungen av Benareby inte knackat - dörren stod ju öppen!
|
Idag
åkte Alladin/Bruno med Jan och Maria till sitt nya hem på Hönö och så var det bara tre kvar i hagen  ! Både mamma Vera och jag känner oss litet "låga" just nu. Vera blev mycket upprörd och jag hittade henne vid grinden som hon försökte öppna för att kunna följa efter bilen. Det har bara hänt en gång förut och då var det Ove/Teddy som åkte och hon blev så fruktansvärt ledsen. Ibland har tanken slagit mig: Varför satsar jag inte enbart på att ha hanar??? Inga tikar som löper, långa resor till rätt fästman, valpning och så valpar. Har man en kille så kommer tjejerna hem hit och sedan får man ett trevligt mail att man blivit "farmor"! Fast det var ju väldigt förenklat förståss! Dessutom går man ju miste om att få följa de små underbara "sorkarna".
Just nu är jag en aning okoncentrerad för jag har fått in en geting som tycks gilla datorn och skrivaren och surrar runt här. Jag hör dess ilskna surrande men kan inte se den, lär väl känna den snart och jag som är högallergisk mot getingstick! Bara den inte ger sig på hundarna.
Jag lovar att i morgon kommer jag INTE att röra dammsugaren, möjligtvis moppen när valparna inte hinner ut i tid. Nu kommer det ingen valpköpare förrän den 24 aug. Då är det Paradis´tur att åka hem till Sigtuna och med sig tar hon Conny. Det verkar som Conny känner på sig att han skall flytta för han är hackihäl på mig hela tiden, kan inte ens laga mat utan att han lägger sig på mina fötter - han och Petter. Känns som om jag ständigt har har ett par jättetofflor på mig! För några år sedan var det ju populärt med de där enorma tofflorna som såg ut som björntassar eller andra djur - sådana går jag omkring med nu enda skillande är att dessa är levande och jag snubblar på dem ideligen.
Idag slog det mig varför Märta är så sur, först trodde jag det berodde på att jag gjort plats för valparna i köket och hon inte hade fri väg ut till balkongen och sedan att valparna fått leksaker som hon gärna ville ha. Igår morrade hon åt mig när jag kramade om henne och det har hon ALDRIG gjort förut. Hon är skendräktig den gamla damen! För första gången i sitt liv! Även Ellen tycks ha drabbats av denna åkomma! Antagligen har det varit för mycket valpar under alldeles för lång tid som satt igång det hela. Vi kanske skall ge oss ut i skogen och leta efter kantareller i morgon så de får annat att tänka på. Synd bara att Märta inte orkar gå så långt nu för tiden, men det kanske inte jag gör heller när det kommer till kritan! Mest känner jag för en riktigt rejäl slappardag men det är en utopi med dessa levnadsglada cockrar!
|
Pigall/Lilly och Mmm (på fotot) åkte tidigt i morse med Annelie och Ulf till Oslo, en resa på ca 4 timmar men valparna hade klarat detta utmärkt. Annelie ringde och "rapporterade" så fort de kommit hem. De hade t.o.m. både ätit och druckit och gjort det som följer detta! Strax därefter ringde Marita och "avlämnade rapport" om NeverStops/Charlies första dygn. Han hade både sovit och ätit samt varit ute på gräsmattan och gjort både det ena och det andra! Både Annelie och Marita sa att det måste vara mycket trygga små valpar som klarar omställningen så bra! Roligt att höra och jätteroligt att de ringer och berättar, för hur det nu än är, så är det ju "mina barn" som flugit iväg! Nu ligger Vera och vaktar valphagen för hon tycker kanske att nu får det vara nog med avlämnande av hennes barn!
I och med ovanstående och att jag äntligen hittade de honungsrostade jordnötterna har det varit en mycket bra dag. Men oj, så trött jag varit! Tänkte att jag orkar aldrig sätta mig vid datorn och skriva dagbok, så fel jag hade! Går ju inte att sova nu när grannarna har grillparty, allsång med deltagande av barn, hundar och halv- och helberusade personer. Nästan så att jag längtar till vintern och den stora tystnaden. Usch nu låter jag verkligen som en grinig kärring! Klart alla skall få roa sig men skippa sången, snäääälla!
|
Nu ikväll åkte NeverStop, som skall kallas för Charlie, till sitt nya hem i Kullavik!
Kvällens stora fråga är: Var är påsen med honungsrostade jordnötter???? Köpte den på hemvägen när jag varit hos veterinären. Jag har ett svagt minne av att jag la den högt, utom räckhåll för alla hundarna. För att riktigt fira att valparna snart åker till sina nya hem köpte jag faktiskt en ask mörk Alladin också. Kanke skall leta rätt på jordnötterna i morgon kväll, kan bli för sött i kväll annars!? Har snart avverkat översta lagret i asken men i "vår familj får man ta från understa lagret också" som man säger i en gammal reklamfilm. Får nog försöka lägg band på mig så jag orkar ta emot Pigalls och Mmm:s husse och matte kl 08.00 morgon. Då skall, OBS!, valparna vara nybadade, nytrimmade och kloklippta. Jag tror att jag klippt klorna men får kolla i morgon för nu sover alla så sött efter den ansträngande dagen!
Kände hur "modershjärtat" klappade stolt över allt beröm som valparna fick hos veterinären och även jag fick en liten släng av berömmet för jag hade en mapp för varje valp med alla dess papper (rätt ifyllda t.o.m.) + att jag försöker hålla 0 % betr. inaveln! Lille Conny var också med eftersom han också skall flytta. Han tyckte det blev långtråkigt och la sig helt sonika ner och sov mitt i allt oväsen som småknattarna förde! "Cool kille som kan slappna av så" tyckte veterinären!
Nu är jag så fruktansvärt "hjärntrött" och har ett begynnande ryggskott på gång igen efter att ha burit valpar och burar in och ut. Kändes som om det aldrig tog slut - Conny gick dock för egen maskin och det var tur för han är tung den killen!
Nej, nu får det bli sängen och det utan att ha hittat jordnötterna!
|
På fotot är NeverStops lillhusse och lillmatte - jättegulliga (alla tre)!
De här dagarna har varit helt creazy!!!!!!!! Om jag skyndar mig att skriva dagboken så är det fortfarande den 4 aug. men inte många minuter till! Igår var jag dels på Ikea och dels på Rusta, allt för att inhandla bra-att-ha-saker till valparna, bl.a. mapp till varje valp som den får med sig, presenning att täcka golvet med i hagen, Ajax, grönsåpa, hushållspapper m.a.o allt vad en liten valp kan begära! Kom hem och upptäckte att kaffet var slut så det var bara att sätta sig i bilen igen. På kvällen kom min gamla arbetskamrat och slog sig ner i valphagen. Jag kunde ha emigrerat och hon hade säkert inte märkt det! Ja, så fikade vi och efter det skulle vi fota valparna men de hade somnat hullerombuller och vi hade inte hjärta att väcka dem så det blev inget av det hela.
Idag startade dagen som vanligt vid sex-tiden med vrålhungriga valpar med betoning på vrål! Finns inget val i den stuationen så det var bara att gå upp och när jag ändå var uppe så blev det en tidig fika för mig också. Att jag inte får magsår av dessa orgelbundna matvanor!? Och eftersom jag var vaken medan övriga familjen sov så passade jag på att läsa alla mail, kolla på facebook vad som hänt i stora världen. Därefter försökte jag få en liten plats i min säng som var upptagen av Märta och 3 cockrar, men med litet "bökande och knöande" så fck jag också plats! En normal människa hade förmodligen kommenderat NER och hundarna hade försvunnit ur sängen? Klockan 8 var det dags att gå upp på nytt för jag väntade valpköpare, de på fotot och deras mamma och då är det ny städning som gäller - dock ej med Klorin den här gången! Hann precis få en kopp kaffe (igen), byta tidningarna hos valparna så kom de. Fick en jättego´ kram av Klara som dottern heter samtidigt som hon berättade att valpen skall heta Charlie, de hade även pratat om att kalla honom Kalle men eftersom rasen kommer från England så blev det Charlie!
När de gått hann jag äta lunch samtidigt som jag ringde några samtal (om hundar givetvis) och läste gårdagens GöteborgsPosten. Då var det dags för nästa valpköpare att bekanta sig med sin valp. Hann precis byta hos valparna igen innan Ann-Charlott från Trínnöjas kennel kom för att kolla in valparna, ny fíka men den här gången te. Sedan hjälpte hon mig att ställa upp valparna så jag kunde få de första ståbilderna. Jättesnällt för man måste vara två och hon är jätteduktigt på att visa upp cockrar! När hon åkte vid 21-tiden talade Kungen av Benareby om - högt och tydligt - att hörrudu var är kattmaten. F-n också hade glömt att köpa hem denna så viktiga vara, det var bara att kasta sig i bilen igen för att inhandla denna . Fattar inte skogen - är ju full med möss och fåglar så ät det så länge! Då var klockan 21.30 och hundarna hade inte fått mat!
Nu är klockan torsdag och jag hann inte riktigt med. Eller rättare sagt min hjärna har inte hägt med; va´vad hände egentligen dessa två dagar?????
Nu skall jag i alla fall krypa till sängs med dagens GP (som har hunnit bli gårdagens gen!) och tidningen Brukshunden. Hoppas torsdagen blir lugnare! Godnatt
|
|
Om jag får säga min mening, och det får jag ju eftersom det är min dagbok och mín hemsida så tycker jag att Ajax, Klorin, dagstidningarna, Vileda moppar och skurtrasor samt Apoteksbolaget borde sponsra oss uppfödare! Ett bidrag från veterinärerna och Telia vore också välkommet! Idag bröt det stora vansinnet lös här, hade fått nog av bajstidningar, kräks och annat äckligt så klockan 8 startade jag med en stark kopp kaffe och sedan började den stooooooooora ommöbleringen. Valparna och övriga åkte ut och så började återställandet av huset som de såg ut i höstas, förutom alla söndergnagda lister och sönderrivna tapeter förstås! Efter en inhandlingstur för att köpa juniorfoder, som tog slut så lämpligt igår kväll, fortsatte turen till Mölnlycke Gardencenter för nya växter till köket, rummet och sovrummet. Nu var jag verkligen taggad! Väl hemma åkte valphagen ut i köksavdelningen. Sedan vill jag inte gå in i detalj vad som hände men jag är klar med vardagsrummet, sovrummet och köket och klockan är "bara" 22.15! Det doftar Klorin och Ajax och hundarna går omkring och fnyser! Fortsättning kommer att följa i morgon för då är det hallarna och badrummets tur. Hoppas inte vansinnet försvinner under natten utan jag orkar fortsätta i morgon! Då ligger Nova, Vera och Märta illa till vill jag lova. Dock slipper de badas i Klorin utan de får Espree schampo och kommer att dofta underbart för det gör de inte nu kan jag säga! Jösses var kom all denna energi från??? Kanske som mitt barnbarn sa när han var liten och och jag klagade på trafiken och undrade var alla bilarna kom ifrån, då hörde jag en liten späd stämma från baksätet som sa: HEMIFRÅN! Gulligt eller hur?
Valplådan:
Vaddå valpar? De börjar uppföra sig som hundar, de skäller, morrar, utmanar varandra och blir jätteglada varje gång jag visar mig! Det kommer att bli svårt att skiljas från dem. Nu på lördag åker lilla Mmm och Pigall till Norge redan klockan 8! på morgonen och på eftermiddagen åker Alladin/Bruno till Hönö. Alladin är nog en av de mysigaste valpar jag haft, han sitter som en liten uggla när jag pratar med honom! Sedan på måndag drar NeverStop till Kullavik och kommer förmodligen att träffa på Olle och Sixten på sina promenader. Paradis och så "store" Conny försvinner till Sigtuna och Rose-Marie. Och så var det bara Noblesse och NonStop kvar! Som vanligt säger jag tills vidare men Noblesse stannar garanterat, NonStop kan jag tänka mig att lämna ut till en superbra fodervärd! Vis av erfarenhet numera, inser jag att mina nerver nog inte håller för två hanar i huset när tikarna löper! Men, man skall aldrig säga aldrig. Får jag bara vila upp mig litet efter valpkullarna så......
Nu har grannarna dragit igång festande igen och Volvon med högtalarna står och riktigt hoppar av basen i högtalarna! Vojne, vojne, hur orkar de? De är ju nästan i min ålder! Det positiva är att de på "min" sida av tjärnet tycks sova så jag slipper få oljudet i stereo. Hoppas bara att de inte läser min dagbok! Så fel man kan ha! Fel, fel, fel! Upptäckte nu när jag släppte ut hundarna att visst har grannarna på "min" sida tjärnet också fest!!! Det blir till att sova med stängt fönster!
Min vänninas barnbarn, som skadades i en hästpolomatch och har legat nersövd, verkar börja återkomma till livet och reagerar på tilltal. Jätteskönt, har tänkt mycket på honom och hans mamma som är lika gammal som min äldsta dotter. Tänk vad livet kan förändras på ett ögonblick!
Det är speciellt med gamla vänner man kan ha förlorat kontakten under många år men så så hörs man av och ger en snabb resumé av de senaste åren och så fortsätter man som innan! Jag kom på detta för så hände med min vännina, under flera år hörde vi inte av varandra men så för ett par år skickade jag en inbjudan till min vernissage och därefter så var vi tillbaka där vi slutade och nu pratar vi nästan dagligen!
|
|
Nu känns det som om vi närmar oss hösten med stormsteg! Ösregn, omväxlande med duggregn och så litet sol däremellan! Det har regnat så mycket att regnmätaren har svämmat över, hundarna har vägrat gå ut, t.o.m. Märta tycker det är för vått! 32 våta och leriga tassar sätter verkligen sina spår här inne. Fick näst intill panik i morse och satte igång att skura sovrumsgolvet med utspädd Klorin! Det var på gränsen till en ny ommöblering men besinnade mig i sista sekund. Skall ju köpa nytt laminatgolv när lugnet lägrat sig och alla valpar har flyttat men då.......! Hann bara med sovrummet och hallen innan det var dags att åka till min yngsta dotter och hjälpa henne att flyttstäda - änna möcke (göteborska) städning idag med andra ord OCH det kommer att upprepas i morgon för vi blev inte helt klara med lägenheten och jag blev absolut inte klar här hemma!
Hade sett framemot att få hjälp av Karin (en f.d. arbetskamrat) att ställa upp valparna och fotografera dem "på riktigt" med ståbilder och huvudbilder men tyvärr fick hon fel på bilen och måste bogsera den till verkstad på måndagmorgon. Därför blir det inga foton i morgon för man måste ju vara två. De små är snabba och hala som små ålar!
Så stolt jag blev över mina hundar nu ikväll när jag släppte ut dem för sista kvällsrastningen! Grannens "byracka" skällde som en galning men Märta svarade honom bara 2 ggr sedan tyckte hon förmodligen att han var tjatig som bara fortsatte. och cockrarna sa inte ett ljud, ja förutom Ellen som moffade uppfodrande och ville att jag skulle kasta hennes gula boll!
Valplådan:
Alla valparna har nu blivit kloklippta, avmaskade och vägda - bara det ett företag i sig! Vissa satt bara och njöt och gosade i knäet med andra ville ner och busa med syskonen. Lille Alladin/Bruno är verkligen speciell - han bara sitter där mitt i röran och tittar och lägger huvudet på sned. Tjejerna är betydligt vildare, lilla Mmm är ganska lik Alladin/Bruno i sättet medan Pigall håller igång men värst är Nobless, tjejen som stannar kvar! Nu kan man se deras personligheter, det är många som frågat redan från det de var 1 vecka men då var ju huvudintressena mat och sömn!
Idag har de faktiskt kunnat vara ute en stund och de var så ivriga när jag bar ut dem att de sprang i luften innan de blev nersläppta i hagen! Hoppas nu att det blir fint väder i morgon så de kan få sprnga av sig ordentligt!
|
|
"Och så var de bara fem kvar! Och i morgon är de bara fyra. Nu märks det verkligen i valphagen. Jag har kunnat prata i telefon och se på TV utan att vara beroende av textremsan." Så skrev jag under dagens datum förra året! Nu är det bara drygt 1 vecka kvar tills jag kan skriva samma! Vart tog tiden vägen? Det har varit en intensiv period ända sedan den 11 februari då Ellens valpar såg dagens ljus! Den tid som jag ägnat åt valpar skall jag försöka fylla med annat. Risken är väl att jag glömt bort hur man gör! Har i alla fall sagt upp prenumerationen på GP - den har tjänat ut snart! Hitttills har jag läst GP (som är en morgontidning om ingen vet) till 3-kaffet på eftermiddagen och då har den liksom inte samma spännande innehåll längre. Ber att få förnya prenumerationen när nästa valpkull kommer 2011.
Ösregn, ösregn och så duggregn hela dagen! Det ser ut därefter inomhus, får ta tag i detta i morgon så jag har litet att göra då också. Idag har jag badat Nova, det krävdes två schamponeringar för att få henne ren! Dessutom hade hon sprungit bland tistlar och så något gräs med frökapslar som tillsammans med tistlarna tovat ihop hela pälsen under magen! Stackarn låg på trimbordet i två timmar och då hade jag rett ut ca 2/3 av pälsen. Tack och lov för henne (och mig) ringde Barbro, lilla Wilmas/Wildas matte och var orolig för Wilma hade passat på att stjäla en färdigjäst men inte bakad bulle från plåten när Barbro vände sig om. Känner igen de takterna!!!! Jag lugnade henne med att det inte var farligt men att Wilma kanske kunde få lite magknip senare men rådde henne att ringa Agrias veterinär (25:-/samtal) om hon var orolig. Dit har jag ringt många gånger i år! Jättetrevliga veterinärer som verkligen tar sig tid att förklara. När jag ringde angående Veras kejsarsnitt, kommer inte ihåg vad det gällde men jag lät nog nervös så veterinären avslutade med "glöm inte att andas"! Vaddå andas? Jo, matte skulle inte glömma att andas!
Igår fick jag besök av Totti/Torsten med familj. Åh, så fin Totti har blivit. Jag tycker han är vackrast tecknad av alla de "blåa" killarna i kullen! Familjen fastnade (naturligtvis) i valphagen. Valparna var ute och blev jätteglada när de fick besök! Totti var först jätteglad när han kände igen sig, men när de gick genom grinden blev han mycket tveksam, ja rent av litet blyg. Men när jag ropade både Totti och Torsten och han fick syn på mig så släppte blygheten och han for upp famnen på mig, glatt svansviftande och pussande! Alla utom Märta och Allan fick vara ute och det var jättemysigt att se alla dessa glada, svansviftande cockrar springa runt i trädgården. Nästa gång är det väl Olle och Sixtens tur att komma hoppas jag och sedan inte att förglömma Alice och Lill-Allan! Min dotter hade ett, som jag tycker, bra förslag: Varför inte ha "öppet hus" en eftermiddag/kväll i månaden för alla! De som kan och känner för det kommer. Kanske inte en helt tokig idé?!
Valplådan: Idag har valparna inte kunnat vara ute och det märks vill jag lova. Är det någon som behöver en dokumentförstörare! Ja, då är valpar utbildade på att strimla papper i oläsliga remsor! Jag lägger in nya tidningar och vips så är papperstuggen igång! Några drog till och med sig tidningar in i buren. Kanske för att ha vid ett senare tillfälle? Om nu kompisarna skulle förstöra alla i hagen. Igår satt Alladin/Bruno alldeles ensam vid gallret medan syskonen busade runt. När jag pratade med honom satt han som en liten uggla och la huvudet på sned, ömsom till vänster och ömsom till höger sedan avslutade han med att vinka med ena tassen. Jag tänkte bara: "Sluta kan ju inte sälja dig om du uppför dig på det viset!!!" Nu börjar man se hur ojämt de växer, långa skrangliga ben, vissa är högre bak och vissa högre fram men balansen är bra mycket bättre och de skuttar runt i hagen. Favoriten är agilitytunneln, där ligger de i bakhåll på varandra, släpar runt på hela den stora tunneln, försöker äta upp den etc etc, variationerna på vad man kan använda den till, tar aldrig slut!.
Upptäckte precis just nu att Nova är på gång att löpa och hur kul är det? Märta och Ellen har just slutat och så kommer den här lilla och ställer till det för Alla-Brallan igen. Just nu försöker hon uppvakta Conny och Petter och de befinner sig under min stol vid datorn! Givetvis blir småkillarna mycket förtjusta över att den "äldre damen" som brukar trycka till dem, nu vill leka! Nu kom Märta vacklande ut ur mitt sovrum, sur som ättika och röt i åt Nova som insåg att det nog är bäst att dra sig tillbaka något! Tack Märta, som upprätthåller bättre ordning än vad jag lyckas med ibland. Jag känner att vansinnet närmar sig nu när Nova far runt, runt här inne, givetvis har hon väckt valparna som börjar låta. Dags att låta Nova sova i sin bur i natt och snart släcka ner så alla somnar!
|
|
Kan snabbt konstatera att det inte min kväll!!! Alla hundarna kom in från sista kisserundan i trädgården men inte Ellen. Grannarna runt har fest, mycket högljudda sådana och på båda sidor om tjärnet så jag har det i stereo om man så säger! Men det var inte det utan att Ellen saknades. På med stövlarna (för paddorna och grodornas skull) och en stark strålkastare och så ut i trädgården. Grannarna kommenterade mina rop på Ellen och artig som jag är, kommenterade jag inte deras glada tillrop, blev bara allt argare för att börja leta efter "eländet" vid tjärnet och det är ingen önskedröm med allt som hoppar runt där! Till slut gick jag in för strålkastaren började lysa allt svagare och jag tänkte att hon får väl komma när hon kommer. När jag till slut kom in så kom en sömndrucken Ellen ut i hallen, blinkade mot strålkstaren som jag glömt släcka och undrade vad i hela fridens da´r jag höll på med. Hon hade legat nerbäddad i fåtöljen i mitt sovrum och förmodligen aldrig hängt med strömmen av hundar ut! Jag firade Ellen med ett glas vin, hällde upp ett glas i köket och skulle sätta mig framför datorn och skriva dagbok var tanken, då snubblar jag litet på Ikeas barngrind Patrull och skvimpar ut innehållet i glaset. Jag fyller på på nytt och skall forcera grinden och DÅ halkar jag kör jag stortån i densamma och får antagligen en spricka i den för den värker hämningslöst och börjar anta olika nyanser av lila och rött! Kan säga att jag gav upp vinet! Det var inte meningen! Samtidigt kan jag känna att det är tur att det bara är tån - det kunde ju varit ett "riktigt" benbrott!
För övrigt har det varit en jätteskön dag och jag fick en påminnelse om hur underbart jag bor. Valparna var ute i hagen och de andra höll på med det som intresserade dem, m.a.o låg Conny under rhododendronbusken och knaprade på en gren, Märta och Allan bevakade alpackorna, Vera var i hagen med sina valpar och Anna och Petter busade runt. Ellen bevakade sin gula boll och Nova sin blåa freesby och själv plockade jag blommor och åt körsbär. De sistnämnda börjar mogna så smått och det gäller att hinna före Märta som gärna plockar dem från grenarna och hon når ju lika högst som jag om hon ställer sig på bakbenen! Sedan kom Tina, Sophia och Emma (Olle och Sixtens mattar) med fikabröd. Kan det bli bättre? Vi satt ute på balkongen, hundarna sov och valparna var helt utslagna efter att ha varit ute och härjat runt i flera timmar. Tråkigt bara att Olle och Sixten inte kunde vara med men med den nyss genomgångna magsjukan hade det varit tråkigt om de också skulle råka ut för detta elände så de fick vara hos sin "barnvakt".
Valprapport:
Finns faktiskt inte mycket att berätta om. Egentligen skulle jag filma dem och med ljud så alla kan få ta del av hur de kan låta. Måste se om den funktionen finns på kameran, eller rättare sagt ta mig tid att lära mig kameran ordentligt! Valparna bara älskar att få vara ute i valphagen. Numera har de inte tid att lägga sig och sova i korgen som de gjorde förra veckan, nej nu är det hålligång som gäller! Conny älskar att få vara med valparna men tycker det går litet väl långt när de försöker dia honom, då ber han om att jag skall lyfta ut honom från de där konstiga varelserna!
Sjukrapporten får bli en friskrapport!!!
|
|
Hittills har 8430 läst min dagbok. Brukar inte dagböcker ha lås och vara hemliga??? Skämt åtsido så känns det smickrande att så många läser den!
Det här är inte klokt - "sommargrannarna" har party eller skall man kalla det vid dess rätta namn - fyllefest. En gammal volvo står parkerad på andra sidan tjärnet och står för musiken. Tydligen är den om- och tillbyggd med förstärkare som slår Ullevis evenemang!!!! Ett fruktansvärt oväsen och det går inte att släppa ut hundarna i trädgården för de blir tokiga av ljudet. Så säger man att livet på landet är så lugnt och fridfullt med fågelkvitter och andra naturljud! Och i morgon drar grannarna i husvagnen igång framåt 8-9-tiden med gudstjänst och sedan är det "gamla godingar" på absolut högsta nivå. Undrar om jag inte skall kontra med motorsågen eller trimmern riktigt tidigt?! Det är bara på sommaren som det är sådant "lantliv" här. I oktober lägrar sig tystnaden.
Kombinerad valp- och sjukrapport:
Det känns som om jag kommit in i kiss- och bajsåldern igen. 7 valpar och Nova + någon som jag inte är säker på vem det är har drabbats av sommarmaginfluensa. Jag hinner inte byta tidningar i valphagen, det går inte att hålla samma takt och dessutom ha ett öga på Nova och försöka lista ut vem mer som drabbats. Det positiva är att Märta inte har drabbats, än kanske jag skall säga. I natt satt jag och sprutade ömsom vatten och ömsom välling med druvsocker i valparna. Det lönade sig för när jag vaknade i morse var det 7 mycket pigga och skränande valpar som väntade på frukost! Åh, vad jag njöt av oväsendet. Det gör jag inte längre kan jag säga för nu är det fullt hålligång i hagen och jag får läsa på textremsan på TV:n! Valparna harinte fått vara ute idag, vågade inte för det har varit ganska kyligt och blåsigt men i morgon om det inte regnar åker de ut, hela bunten så de kan få avreagera sig och bli litet trötta!
Igår var det Ellens tur att bli fin, tänk om alla cockrar var lika lättskötta som hon! I morse blev Allan gnistrande ren, men säger bara pälsvården!!! Får fortsätta i morgon, förstår inte vad killen har haft för sig! Dessutom har Petter fått en "vuxentrimning" och han har lika lättskött päls om mamma Ellen! Anna har också stått på trimbordet men min ork tog slut så hon kan vänta sig ett bad i morgon tillsammans med Nova. Nova har lika svårskött päls som Allan och Vera. Borde kanske ha startat uppfödning någon släthårig ras?! Nej, det är ju så gosigt med all päls! Nu hörs valparna muttra något om kvällsmat och Kungen av Benareby sitter och knackar på rutan! Kan tänka att han också känner sig störd av oväsendet ute!
I eftermiddags letade jag som tokig efter fjärrkontrollen. Jag letade högt och lågt t.o.m. ute på balkongen, men icke. Gissa var jag hittade den till slut, jo under rhododendronbusken. Någon har tydigen försökt byta TV-kanal därifrån, tror inte han lyckades. Jag säger han för jag är med 99 % säkerhet säker på att det är Petter. Han går i sin mammas fotspår och bär iväg saker. Nu har ju Ellen slutat med det men jag har letat ihjäl mig efter telefoner som hon hade en viss benägenhet att gömma och t.o.m gräva ner i trädgården. Ja, så mycket mer har väl inte hänt här men jag tycker det räcker och blir över. Alla som tänker hälsa på blir extra välkomnade om de har gamla tidningar med sig för lagret håller på att ta slut efter de här dagarna!
|
|
Det har blivit en vana att varje gång jag skall skriva dagbok, rullar jag ner och kollar vad som hände detta datum förra året. Gissa vad som hände, ju exakt detsamma som idag, byta tidningar i valphagen bl.a.! Nu går det åt många GP om dagen, jo Mölndals-Postar och Härryda-Postar också för den delen. Valparna är inte så nogräknade!
Idag har jag hämtat ut valparnas stamtavlor + reklam från SKK som skall skickas med i valp-påsen. Igår satt jag hela kvällen och redigerade allt som skall in i valparnas mapp - goda råd och annat smått och gott. Tänk nu är det inte lång tid kvar, 2 veckor, innan småvalparna flyttar till sina nya hem. Så fort tiden har gått! Så de som ännu inte har sett dem men gärna vill får skynda sig. I morgon kommer min lille Torsten/Totti hit och hälsar på, skall bli jätteroligt att träffa både honom och familjen. Allan och Märta kan vara utan detta hundbesök men välkomnar familjen! Märta löper och är något sur för tillfället och Allan vill absolut inte ha in en kille i HANS trädgård när Märta löper för hon är ju hans och bara hans!
Valplådan:
Hallå Rose-Marie om du läser detta så hälsar lilla Paradis att hon sitter i mitt knä och undrar vad det är som hoppar fram på skärmen!
Hon sitter här och lär sig hur man uppdaterar hemsidan så nu kan hon det när ni hämtar henne säger hon! De andra i valphagen blev mäkta upprörda och avundsjuka - varför bara hon och inte alla ylade de! Nu har Nobless bytt plats med Paradis och verkar helnöjd med arrangemanget. Hon skall ju vara kvar, en jättemysig tjej med enorma röstresurser (det är därför hon sitter i knäet för att inte väcka alla andra som sover!) Efter två dagar med mycket majsvälling och litet torrfoder verkar magarna ha lugnat ner sig.
5-veckorsvikterna tuggade några medlemmar i familjen på så de är oläsliga men 6-veckors kommer. Får bara tänka på att lägga dem högt utom noshåll!
Är något osäker på om Anna, Conny och Petter kan räknas in i valplådan, de är ju bara 5 månader, litet drygt. Nja, de är nog alldeles för aktiva! Men så duktiga barnvakter, jag brukar lyfta in dem i valphagen utomhus och jösses vad de leker med småtjattarna (kärt barn har många namn, små-sorkar, småtjattar, vappsar). Det känns tryggt att ha dem där och Märta utanför med tanke på alla korpar som bara sitter runt i träden och kraxar. Givetvis är Vera där också men inte tillsammans med Anna, Conny och Petter för hon blir vansinnigt sur om hon ser dem bland sina barn!
Petter tuggade i sig en grodbaby ikväll så det måste ha varit han som varit så fruktansvärt dålig i magen nu vid sista "utegången"! Stackarn, kanske får bli majsvälling till honom också och det tackar han säkert inte nej till. Idag badade jag Ellen och hon blev gnistrande vit, dessutom fick hon en riktig cockerfrsyr. I morgon är det Allans och Petters tur att gnistra ikapp, nytrimmade och fina. Därefter får jag se om jag orkar ta mamma Vera också, egentligen borde hon ha förtur men det är bara en vecka sedan sist men hennes barn "ställer till henne så"! Märta skall vi bara inte tala om - en ICA-påse med päls igen - och det var bara en snabbgenomgång! Nu ligger hon illa till för en helrakning. Nej, skojade bara för jag älskar hennes mjuka, go´a päls, bara Allan-Brallan kunde låta bli att tugga på henne. kväll såg jag honom jonglera med hennes svans när hon låg ute på balkongen och sov!
Undrar om Allan kan få jobb på en cirkus dels som jonglör och dels som dansare??? Vad han är gör (nästan är kanske bäst att säga) så är han min lille prins! Tänk så rogivande det är att höra hundarna snarka, skälla litet smått i sömnen och sparka som om de jagar kanske en katt? Nova, min prinsessa snarkar som en hel karl, kan man inte tro när man ser henne!
Jag läste ut den delvis demolerade "hundraåringen som klev ut genom etc" i morse och nu letar jag efter en "likvärdig" bok så jag åter igen får några goda skratt.
Har inte hört från min väninna på ett par dagar så jag antar att det är bättre eller i alla fall oförändrat läge för hennes barnbarn. Vill inte ringa och störa utan hoppas hon hör av sig när hon orkar. Litet information får jag ju via hennes yngsta dotter som "bor" på facebook, så jag får väl titta in där innan jag stämmer träff med John Blund.
|
Fotot visar en detalj från min "rosenallé". Känner mig som Törnrosa och inväntar prinsen på den vita springaren. Får väl pussa några grodor och se om det hjälper!
Det här är ju löjligt, jag trodde ju att allt skulle lugna ner sig nu när jag slutat jobba och kanske hinna mata duvorna i parken som andra gamlingar. Förmodligen ligger det i släkten för varken min mor eller hennes syskon hade tid att sitta ner och "göra ingenting". Men det är inte utan att det skulle vara ganska skönt eller kanske snarare intressant att känna på att ha långtråkigt! Bara en liten stund eller så. Jag klagar inte men ...jag säger bara men - 3 5-månaders valpar kan bara vara too much ibland. Igår testade Anna min ganska nya (fina, röda) telefon. Jag trodde hon rumlade om med en tom petflaska på balkongen MEN det var telefonen. Måste säga att det är stark och tålig telefon för den fungerar utmärkt även efter denna omilda behandling. I förrgår åt små-glina upp boken "Aktivt liv efter 60", som jag hade fått på skoj på min 60-årsdag, för jag antar att det var på skoj? Idag förkovrade sig Anna, Conny och Petter i Bonniers stora kompactlexikon! Dessförinnan strök lokaldelen av telefonkatalogen med. Gör inget för det finns ju Googles och Eniro, bara de små liven inte utsträcker sin forskariver till lap-topen är jag nöjd! Just nu kom Petter med fjärrkontrollen i munnen, han ville nog inte se "Morden i Midsommer" kan tänka.
Igår kväll fick jag några myggbett som kliade så vansinnigt så när jag skulle lägga mig strök jag på bedövningssalva för att kunna sova. I morse såg överarmen ut som Karl-Alfreds och underarmen skall jag bara inte prata om! Måste ha varit allergisk mot salvan!
Valplådan:
Idag fick jag äntligen satt upp partytältet för valparna! Ååååh, så farligt det var att trampa på gräset! Det var så roligt att iaktta dem när de testade om det verklgen gick att gå på de gröna stråna. Det tog inte lång stund förrän de tumlade runt, in och ut i agility-tunneln, upp i sängen, runt, runt och jagade varandra. De var ju bara tvugna att smaka på allt det gröna, och det har visat sig sedan inne i valphagen att deras små magar nog inte var helt mogna att smälta allt det gröna, går inte in på detaljer men det har gått åt rätt många tidningar ikväll! Och som de har sovit, till slut blev jag litet orolig och väckte dem - jodå de levde men ville helst fortsätta sova. Ikväll fick de bara majsvälling för att lugna ner magarna och nu sover de huller om buller igen! Tänk om utelivet hade den effekten på små-glina också!!!!
Idag kom reklambroschyrer från bl.a. Ö&B med extrapris på easy-up-tält, typiskt när jag just satt upp mitt tält inköpt till ord. pris på Rusta!!!! Men så enkelt det var att sätta upp - ensam, så priset är förlåtet! Glömmer aldrig brottningsmatchen förra året med det vanliga partytältet. Grannarna måste ha undrat vad jag höll på med! Hoppas det står stadigare och tål regn och storm.
Får rapporter flera gånger om dagen från min väninna om hennes barnbarn som ligger nersövd på Sahlgrenska. Det verkar som om svullnaden på hjärnan börjar gå ner och de försöker väcka honom försiktigt - hoppas verkligen att han kommer att klara detta! Kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara om det var mitt barnbarn som råkat ut för detta! Man börjar verkligen fundera över livet och inser vad som är viktigt! Så otroligt snabbt allt kan förändras. Tänk om de skin-heads som jagade mitt barnbarn kunde inse vad de håller på med?!
Nej, nu skall jag och "hundraåringen" krypa till sängs igen. Det är nog en av de bästa böcker jag läst, förutom boken av en finsk författare (boktiteln har jag glömt) som handlar om en finsk kranförare som blir kallad till vikarie för Gud, helt otroligt rolig och tänkvärd!
|
|
Idag är ingen bra dag; min bästa väninnas äldsta barnbarn, 18 år, ligger på Sahlgrenska med blödningar på hjärnan efter att ha spelat hästpolo och ramlat av hästen och därefter fått hästen över sig. Prognosen är inte bra, överlever han kan följden bli hjärnskador.
Mitt äldsta barnbarn blev jagad av ett gäng skin-heads i natt när han var på väg hem men lyckades smita in i skogen efter vägen. Allt för att han har vänner som inte är infödda svenskar!!! Man undrar ju hur dessa ungdomar har fått sina värderingar?! Det känns som om samhället bara blir råare och råare. Det där med att "slåss man mot man" och ärligt (om man nu måste bruka våld) är tydligen helt ute!
Det positiva idag var besöket av familjen som tingat Mmm och Pigall! De gosade med sina valpar, fikade och gosade igen. Det var jättetrevligt att prata hund med dem! Deras dotter skall få valparna i present när hon fyller 17 den 7 augusti. Familjen har haft cocker innan och saknar att ha någon att gosa med, promenera med etc, etc. Hoppas nu att deras dotter inte läser min dagbok, men det tror jag inte för hon har ingen aning om vad som väntar henne.
Apropå aning om vad som väntar, så hör jag småsorkarna börjar röra på sig litet oroligt och gny - nattamålet!
En annan aning sitter på balkongräcket och kör morse-signaler May Day, May Day - som betyder släpp in mig!
Jag har helt nyss uppdaterat Marabou-kullen med foton och vikter, såg att jag glömde 5-veckorsvikterna men det får jag ta i morgon. Gör inte allt idag så du blir arbetslös i morgon, är mitt nya valspråk + if yuo can´t beat them, joy them! Dessutom finns det nya foton på Anna och Conny, Petter kommer i morgon!
Jag skrev ju i torsdag om valparnas registrering hos SKK att inavelsprocenten var okänd. Jag fick svar tidigt på fredag morgon om att SKK:s dataregister legat nere men att de jobbade på att föra in rätt uppgifter - ett par timmar senare stod det rätt 0 % inavel! Skönt att de var så snabba att rätta till det. Nu väntar jag bara på att Connys Optigensvar skall föras in, hoppas det går snabbt för jag har väntat sedan maj.
Valplådan:
Nu är det bara bus som gäller, favoritleksaken är syrrans eller brorsans svans och det uppskattas verkligen inte av svansägaren! De har redan försökt gnaga på elkontakten men når inte riktigt ända fram men den lockar så jag får sätta upp ett skydd i morgon. Idag åkte valplådan ut för de hade börjat gnaga på den och det vill jag absolut inte. Det räcker med Greta Garbo-kullens framfart. Under veckan skall jag måla om alla avgnagda partier, man tror inte det finns så mycket kraft i de små pirayatänderna - FEL - jag vill lova att det känns när de hugger mig i hälsenan varje gång jag skall städa i hagen. Sedan skall lådan förpassas in under min säng i avvaktan på nästa kull!
Nej, nu är jag trött efter allt som hänt, kanske mest psykiskt trött för jag kan inte slappna av utan väntar bara på Telefonsamtalet som jag inte vill ha! Underverk har ju hänt förut så varför inte denna gång också?
|
|
Det nästan mest fantastiska jag varit med när det gäller hundarna, måste bara börja dagboksanteckningen med detta:
Eftersom Ellen just höglöpt och Märta håller på så är stämningen en aningen irriterad bland hundarna och Allan-Brallans hjärna kokar av alla goda dofter! Kort sagt så blev det bara too much för Allan när små-glina ville vara närmast mig så han markerade väldigt, väldigt tydligt sitt missnöje och "la ner" Conny som tjöt som en stucken gris. Givetvis talade jag om för Allan vem som är flockledare och ev. skall lägga ner någon, en lång harang som slutade med att nu går du och ber Conny om ursäkt! Gissa vad som hände, jo Allan går försiktigt fram till Conny och slickar honom i mungipan och sedan tittar han på mig liksom han ville se att jag verkligen såg att han gjorde som jag sa. Är inte detta fantastiskt??? Behöver kanske inte berätta att en cocker tjuter som om den skall dö, så fort någon tar tag i den och säger ifrån! Men detta, man får ju "ståpäls"! Tänk min lille prins, härmfågel och allt han får heta förstod vad jag sa?! Eller... har någon någon bättre förklaring? Kanske skall tillägga att Allan letade upp Conny som gömt sig under fåtöljen.
När man lever nära djur får man får man uppleva mycket som man inte tror kan hända, hur djur fungerar, tänker, räknar ut, förstår etc etc. Jag upphör aldrig att förvånas över hur litet människan egentligen vet, men tror sig veta.
Nu släppte jag ut hela gänget i trädgården och det första Nova gör är att "gå på huvudet" i något. Detta något brukar alltid vara något äckligt! Nu var det en avliden, tjock daggmask - mycket död och numera platt! Raskt hämtade jag en cementplatta från trädgårdsgången för att täcka över så de andra inte skulle göra samma sak. Om någon undrar varför trädgårdsgången saknar plattor och varför dessa ligger utspridda i trädgården så är det för att de har blivit gravstenar över döda, äckliga djur. Dessa skall snart förflyttas till den närliggande skogen, djuren alltså!
Sjukrapport:
Nu börjar Allan bli sjuk igen, drabbad av den hemska kärleksbacillen, tack vare Märta. Henne skall vi bara inte tala om, så sjuk som hon är, orkar knappt gå ut utan vill helst ligga och gosa i min säng tillsammans med Allan. Annars mår vi bra!
Valplådan:
Nu är det dags att bygga ut hagen igen så de små kan "sträcka ut" ordentligt - läs - rusa runt! Fortfarande inget bra väder att sätta upp valparnas partytält! Storm och regnbyar och igår till min stora fasa såg jag en stoooooooor orm på trädgårdsgången. Hann inte kolla om det var en snok eller huggorm och då vågade jag absolut inte släppa ut småsorkarna, knappt så jag ville släppa ut de stora. Hemska tanke om små-glina skulle få för sig att ormen är ett rep och ha dragkamp med den och sedan stolta komma in med resterna, usch, tvi och fy! Söndag eller måndag kommer familjen från Oslo för att gosa med Mmm och Pigall och på onsdag kommer familjen från Hönö och hälsar på sin lille kille och så kommer Tina med familj inkl. Olle och Sixten för att gosa med chokladbitarna, inte Olle och Sixten förstås men den mänskliga delen av familjen. Det ringer minst en valpköpare/dag och frågar om det finns någon chokladbit kvar men tyvärr.... bara Alladin och han är ju choklad och grädde!
Hur dum får man vara, varför lär jag mig aldrig. Gav alla hundarna var sitt tuggben i hopp om att kunna fortsätta skriva i lugn och ro. Pytt, rena anarkin råder här, alla skall givetvis ha samma ben så det är ett j-a liv här. Det blir till att samla in alla benen så det blir tyst i huset.
I natt låg jag och läste boken som jag berättat om tidigare och kunde inte lägga ifrån mig den förrän vid halvtre-tiden! Den verkar vara skriven i ett rasande tempo, man blir nästan andfådd av allt som händer!
|
|
Fick jag en smärre hjärnblödning eller??? Jag har ju skickat in registreringsanmälan till SKK på Maraboukullen och kollade bara för skojs skull, för jag kunde ju inte tänka mig att registreringen skulle gå så snabbt, men där fanns alla valparna från Alladin till Pigall. Fantastiskt tänkte jag tills jag fick se inavelsprocenten som var angiven som okänd!!!!!!!!!! Jag gjorde för säkerhets skull en ny provparning på föräldraparet - jo då - den angavs till 0 %, men varför i alla osv osv var den angiven som osäker i reg. av valparna. Varför skall man alltid se sådana här saker så sent på kvällen? Detsamma gäller felaktiga fakturor, bankpapper etc etc, de har en viss förmåga att komma efter stängningsdags och helst på fredagar!!! Gissa vem som kommer att "hänga på låset" i morgon när kansliet öppnar??? Förresten har jag redan fått iväg ett mail om detta. Jag som sätter en ära i att hålla så låg (och känd) inavelsprocent som möjligt, helst 0!
Åter igen har en ny valpköpare ringt ang. livervalp, tyvärr finns det inga kvar! Bara lille Alladin men han är ju inte enfärgad. Om jag får tycka så tycker jag att man skall ändra färgen från liver till chocolate, låter mycket finare än leverbrun. Tittade just på levern jag kokade till hundarna häromdagen och inte vill jag att valparna skall ha den blaskiga färgen!
Sjukrapport:
Nu har Allan-Brallan äntligen blivit av med den jobbiga kärleksbacillen! Ellen har slutat att höglöpa, men vänta bara om några dagar då startar hans favorittjej och då blir han vansinnigt sjuk igen!
Valplådan:
Nu börjar det verkligen hända saker i valplådan. De små har fått rejäla röstresurser som de ständigt försöker att vidareutveckla. Nu kan jag snart inte skilja "små-glinas" gnabbande från "småsorkarnas"! Det hörs ilskna vrål när det inte går deras väg, är hungriga, vill ut - listan kan göras lång på vad de vill och inte vill numera. Nu hänger de vid gallret och tjuter när de andra råkar gå förbi för de vill gärna hänga på. Och skulle det komma en mänsklig varelse och titta på dem vet de inte till sig av glädje! Har kanske inte sagt att en av hanarna skall till en familj i Lindås (nära Kullavik, så tack Tina min privata valpförmedlare!)
Idag fick jag fatt i sista exemplaret (i Mölnlycke) av "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann"!!!! Har läst 1:a kapitlet och det verkar verkligen lovande, kunde inte ha skrivit det bättre själv, tihi! Nästan så jag får lust att ta tag i "Märtas bok" och försöka få den utgiven + skriva färdigt den som ligger och vilar i skrynkliga A4-sidor litet här och var. Tiden vill inte riktigt räcka till bara. Kanske det jag skall göra när jag fyllt 100 istället för att kliva ut genom fönstret? Jag menar det är ju ganska högt ner till marken och risken för lårbensbrott verkar överhängande och gamlingar och lårbensbrott är ingen bra kombination! Nä, nu spårar jag ur igen kan det vara en begynnande senilitet? Nja, föredrar att kalla det för fantasi och och framtidsplaner!
Tänkte krypa till sängs tidigt ikväll och fortsätta läsa boken men upptäckte nu att klockan redan är 23.30 så vi får väl se hur det går med läsandet. Problemet är att så länge jag har sänglampan tänd så tror småglina att det kommer att hända något spännande och vägrar att slå sig till ro i natthagen!
|
|
Jag är för gammal för den här värmen. Har inget minne av att det var så fruktansvärt varmt när jag var yngre!? Antagligen var det lika varmt men skillnaden är att jag då förmodligen låg på en klippa vid havet och bara kunde rulla i och svalka av mig. Och hade bara en liten cockerspaniel som också hoppade i och badade och som hade eget solparasoll på land.
Kan inte påminna mig att jag klagade på kylan och snön i vintras. Näe inte ett ont om snö och kyla, kollade just vinterns dagbok, så det så! Men däremot gilladejag inte värmen förra året heller så jag är ju i alla fall konsekvent! Hjärnan känns som en urvriden tvättsvamp och kroppen som överkokt spagetti, det är förklaringen till att det inte blivit några dagboksanteckningar på en stund. Dessutom höglöper Ellen och Allan är ju som bekant som han är - högt och lågt + att han kompletterat med ett hysteriskt "skratt" all sin vakna tid! Det kan få blodtrycket att explodera på den lugnaste och nu tänker Märta snart höglöpa också. Hjälp jag behöver avlösning (eller hörselskydd)! Och efter Märta så kommer väl Nova på samma sak, det är inte utan att jag tycker synd om Allan-Brallan - så mycket goda dofter och han som vet exakt hur man skall göra och får inte användning för denna förvärvade kunskap!
Sjukrapport:
Alla friska, om man nu inte skall räkna Allan-Brallan som påstår att han absolut inte mår bra och så mitt höga blodtryck!
Valplådan:
Nu kommer vi till roliga biten av att föda upp hundar. Helt fantastiskt, underbara små praliner springer, till synes, planlöst omkring i valphagen! De försöker mucka gräl, de petar på varandra, sover och äter otroliga mänger med välling blandat med torrfoder. För varje liter välling blandar jag i 8 ägg-gulor, allt för att de skall må så bra som möjligt.
Nu har fyra valpar fått sina hussar och mattar, 2 till Norge, 1 till Hönö och 1 till Sigtuna, 1 tik har jag gott öga till själv. Hoppas jag vinner på Triss så jag kan bygga ut!
Personalen på ICA tittar litet undrande på alla 25-pack ägg jag bär hem! För att inte tala om all lever med kort datum till de övriga hundarna. De tror nog jag lever på ägg och gammal ungnötslever! Kan ju inte förneka att det blir en och annan pannkaka och omelett till mig också, men levern får hundarna behålla! Just nu står en stor gryta med 1 kg lever och kokar på spisen och det finns ett antal intresserade åskådare nedanför!
Ja, jag vet att jag är tjatig men vilka trevliga valpköpare som varit här! Igår kväll kom familjen från Sigtuna och det kändes som vi känt varandra i 100 år! De åkte inte förrän vid 23.30-tiden och skulle alltså köra i ca 5 tim för att sedan upp och jobba idag! Lilla Paradis skall bli deras och de har planer på att starta upp sin vilande kennel med henne! Säger bara wow, så spännande!
Jag är förmodligen tokig på gränsen till heltokig men jag börjar fundera på tema för nästa valpkull! Det blir väl Ellens tur nästa år och en lämplig fästman har jag nog hittat, tror jag i alla fall! Kanske gamla favoriter som t.ex. Joe Cocker (förresten vilket bra namn, upptäckte det när jag skrev det nu!!!) Johnny Cash, Dolly Parton, Lasse Stefanz nej det sista var bara på skoj! Inte kan en valp heta Lasse-Stefanz? Det kommer säkert många nya tankar under resans gång! Fick problem idag när jag upptäckte att Marabou gett ut en ny choklad - Passion, varför fanns inte den när jag döpte Veras valpar? Fast det är inte för sent ännu, skall skicka in registreringspappren till SKK i morgon!
Nu börjar åskan mullra och med den Märta som anser sig störd i sin skönhetssömn men det är nog säkrast att jag loggar ut och bryter strömmen till datorn och telefonen så det inte händer något om åskan skulle få för sig att slå ner. Godnatt!
|
Inte utan att jag önskar det ville komma litet snö och drivis nu, bara litet grand så vi kan kyla ner oss för att orka med. Med en sådan önskar lär jag väl få alla sol- och värmedyrkare på mig?! Den här dagen förra året regnade det när jag skulle iväg till veterinären för att besiktiga Veras Elviskull och idag ringde jag för att boka tid fredagen den 6 augusti för Marabou-kullen, jag är ju som ett litet urverk - men inte samma plats. Nu blir det, liksom med Ellens kull, Djurkliniken i Mölndal som skall få den stora äran att godkänna valparna. Jag kan lova, det är ingen hit att åka ensam med 7 valpar i bilen, först skall alla in i bilen, sedan skall jag försöka köra lugnt fast det är alltid några som ylar som besatta, några som kräks och alltid någon som kissat eller gjort nr 2 i buren. Jag är tacksam om de gör detta på hemvägen så jag kan visa upp någorlunda fräscha valpar! Alltså ut och in x4x7 valpar!
I natt för 5 veckor sedan satt Jenny och jag på Blå Stjärnan och veterinären kämpade för att få igång Veras värkarbete! Det ville ju sig som bekant inte utan vid 1-tiden beslutades det om akut kejsarsnitt. Jag tycker det känns som igår men bevisligen har det gått 5 veckor om en timme!
I morse hade jag djärva planer på att åka och inhandla boken "hundraåringen som hoppade genom ett fönster och försvann". Det är ju knappt 40 år tills jag fyller 100 och då kan det vara bra att få några tips på vad jag skall göra! Gör ett nytt försök i morgon!
Nu skäller grannens byracka igen, ni vet egna barn och andras ungar. Men den hunden verkar få bo utomhus på nätterna och ger skall för minsta prassel. Ras - ja något med rottweiler och annat storvuxet så han har enorma röstresurser. Märta låg och sov ute på balkongen och blev störd så hon gick i "svaromål" till slut och därmed var hennes tid på balkongen slut för i natt! Jag tycker synd om henne för hon njuter så av att sova ute på natten och är tyst tills den här byrackan börjar! Nu låter Petter i små-glinas sovhage, vilket innebär antingen "jag är törstig" eller antingen "matte var är du?" Nej, han var inte törsig visade det sig, jag löste det hela genom att han får sova jämte mamma Ellen och det verkar som det är en bra men obs! tillfällig lösning tills sängen är MIN! då åker han ner i hagen igen.
Åh nej, nu vaknar små-sorkarna och börjar leta efter vällingfatet! Undrar hur det kommer att kännas i augusti när de små har åkt? Förmodligen väldigt tyst men framför vad skall jag göra när jag inte behöver koka välling och byta sönderlästa tidningar? Planer finns på att spackla och måla över alla spår efter gnagarna!
Valplådan:
Som sagt är småsorkarna vakna fast klockan är 00.30! Lilla Alladin hade hamnat något utanför det övriga gänget och klagade högljutt, eller han kanske ropade på kompisarna. Nu blev det åter tyst efter litet mutter och bråk. De har tränat upp balansen och klarar av att springa runt så i morgon om det är fortsatt fint väder skall jag sätta upp det nyinköpta tältet av easy-up-modell, har ju förra årets kämpande med partytältet i färskt minne (fortfarande)! Fem av valparna har fått nya hem, 1 tjej stannar och så är det bara Alladin kvar! Han kommer säkert att få ett bra hem, det är ju 3 veckor kvar innan han är resklar. Därefter återstår bara Petter men egentligen känner jag alldeles för mycket för den krabaten så det kommer att bli svårt att hitta det perfekta hemmet för honom!
Nu har mitt favoritprogram på TV startat: MASH och Radar!
|
|
Nu är jag tillbaka på varannadagsdagbok igen. Få se hur länge jag kan hålla den här farten på dagboken?!
I natt blev det inte mycket sömn, vid midnatt upptäckte valparna att de var superhungriga och ville ha mat NU! Så det blev till att koka välling, mosa torrfoder och raskt servera dem. Mamma Vera är alltid mycket intresserad av valpmaten så jag får stänga till annanrs snor modern maten från sina barn! Efter en halvtimme var de små mätta och belåtna men ack så kladdiga och då fick Vera fritt tillträde för att slicka rent skålen och sina barn. Ellen höglöper så Allan fick sova i en stängd bur och det gillar han inte och låter med jämna mellanrum. Undrar om Ellen retas avsiktligt med honom genom att lägga sig på burtaket? Fick flytta henne till min säng, där Vera mätt och belåten hade bäddat ner sig. När jag började sväva bort i Morfei armar kände jag någon som hoppade upp på mig och trampade runt med klorna ute, spinnande för full hals - Kungen av Benarby - så brukar han göra när han vill ut och vaknar jag inte så kissar han resolut i sängen, finns inget effektivare sätt att snabbt få upp mig! MEN den här gången var han bara "gosesjuk" och ville sova jämte mig, vilket han inte gjort sedan cockrarna kom i huset. Det var så mysigt med 2 hundar och en katt i sängen så jag hade inte hjärta att röra mig, fast efter en timme insåg jag att någon/några måste ur sängen om jag inte skulle få sova på soffan! Klockan 05.00 vaknade valparna och ville ha frukost!
Undrar vad som händer här just nu? Jag hörde ett brak i hallen och Märta flög upp och stormskäller, påhejad av hela flocken! Litet kusligt eftersom jag haft ovälkomna besök tidigare. Men det kan väl inte finnas någon som är så urbota dum att han försöker bryta sig in när han hör Märtas avgrundsvrål och studsande mot ytterdörren. Kanske bäst att jag låser ytterdörren och balkongdörren! Sådär, tack, nu vaknade ett gäng hungriga valpar, får väl hasa ut i köket och röra till "nattamålet" så att de förhoppningsvis sover litet längre i morgon.
Sjukrapport:
Alla hela och krya!!! Det är inte ofta jag kan skriva så!
Valplådan:
Nu börjar man ana att det kommer att bli små cockrar av dem! De börjar röra allt mer säkert och de gör små utfall mot varandra. Idag när jag kelade med dem, gjorde några precis som mamma Vera: la kinden mot min och blev helt stilla och njöt. Att just detta sätt går i arv är litet underligt tycker jag. Likadant var det med hennes förra kull! Nästa vecka tror jag de skall få känna gräs under sina små tassar. I morgon är det kloklippardags och kanske ett litet bad så de blir presentabla.
Det var tydligen ingen som försökte ta sig in här för nu sover alla igen och strålkastaren med rörelsedetektor lyser inte. Så är det att bo på landet, kan ha varit ett rådjur eller något annat djur som kommit in i trädgården. I morgon skall jag försöka hinna ringa några av valpköparna för att hra hur Ellens barn mår. Tänkte ringa idag men helt plötsligt upptäckte jag att klockan var 21.30 och så sent vågar jag inte ringa.
|
|
Ojoj, har det redan gått så många dagar sedan jag skrev senast????? Fick en hälsning i min gästbok från "Rutan-Tutan" (finns en länk till hennes sida bland länkar) där hon uppmanar mig att uppdatera dagboken så hon kan följa vad som händer här. Tror det är hennes matte som under hot tvingat den stackars hunden att skriva den här hälsningen! Det har ju varit så otroligt varmt veckan som gått att jag varit helt hjärndöd, blir helt slut när termometern går över 30 +. Kvällarna har varit underbara, precis som på de gamla utlanssemestrarna, frånsett ljuset, ingen kolsvart himmel med blinkande stjärnor. Det som blinkar mest är planen som flyger in och ut från Landvetter! I vanlig ordning har grannarna runt omkring börjat fira sina semestrar med grillning, öl och andra starkare drycker. De tror att de inte hörs så här på landet men vatten och berg leder ljud ganska bra!!!! Ibland skickar jag ut Märta på altanen och hon ber alla hålla en lägre ton!
Det hände en ganska dråplig historia härom dagen när grannarna intill min tomtgräns satt och sjöng med gamla 30- och 40-talshits, Cacka Israelsson och andra kändisar. Skall kanske säga att de hör mycket dåligt så volymen var därefter. Då upptäcker jag två hundar vid staket som med nosarna rakt upp sjunger med!!! Vilka, behöver man väl inte undra över, givetvis var det Allan-Brallan och Märta! Roligare än allsång på Skansen eller Lotta Engberg på Liseberg. Nu parkerar Märta sig där nere i hopp om att det blir fler föreställningar!!! I söndags var det gamla, religösa sånger på repertoaren som Pärleporten etc. men detta struntade hundarna i.
Sjukrapport:
Fortfarande är alla friska utom Nova som antagligen sträckt en muskel i bakbenet efter sin jakt på freesbyn och Connys mage har inte varit helt OK, beroende på allt gräs han ätit (visade det sig). Men det här är ju "småpotatis" i jämförelse med det som varit!
Valplådan:
Nu börjar det verkligen röra på sig i lådan! Det busas, morras och äts kopiösa mängder med välling och mosat torrfoder + givetvs mamma Veras mjölk. De är vakna allt längre stunder numer och börjar komma fram när jag kommer med maten. Det är fortfarande mycket svårt att se deras personligheter men det verkar som de har delat upp sig i två grupper som sover var för sig. Alladin sover helst på rygg i någon bekväm grop i lådan och Noblesse skall alltid sova vid lådväggen och då också på rygg.
Nu är klockan 22.30 och små-glina håller igång för fullt! Jag tycker ju att de är alldeles för små för att vara uppe så här sent! Alla har varit ute för sista gången ikväll och alla utom de har dragit sig tillbaka och har träff med John Blund. Nu släppte jag ner dem i deras "sovhage" och det är stort tumult där - bland blir jag tokig på deras bråkande! Undrar om det går att muta John Blund så han däckar dem tidigare på kvällarna? Märta surar och ryter till med jämna mellanrum men det hjälper just den sekunden bara. Nog klagat, Conny är en ny liten tjuren Ferdinand, han har intagit min gamle Aksels favoritplats under rhododendronbusken och där ligger han och njuter medan de andra far runt. Anna är en värsting som jag fått för mina synder men bara så himla go´när hon får vara nära och Petter är en blandning av Anna och Conny men den killen kan verkligen somna på de mest märkliga ställen! Och så är han så otroligt lik sin mamma Ellen!
Annars är det ögon i nacken som gäller för Ellen började sitt höglöp i helgen och detta har noterats av Allan-Brallan, numera 14-barnsfar så han vet ju det där med blommor och bin!
I torsdags hälsade familjen från Hönö på och de skall ha en av liver-hanarna och i lördags kom en familj från Norge och tittade på tikarna. De har tingat en av livertikarna men var också litet intresserade av lilla Mmm! Hoppas att de bestämmer sig för båda, dels med tanke på hur roligt det skulle vara för valparna att ha ett syskon med sig och dels för jag tycker det är en fantastiskt trevlig familj och en valp skulle få ett underbart liv hos dem. Detsamma gäller familjen på Hönö. Dessa valpar kommer alltid att ha nnågon hemma och inte lämnas ensamma någon längre stund OCH så är de dessutom hundvana!
I lördags kom även Eva och hälsade på för att titta på pralinerna och i söndags kom en gammal arbetskamrat med två av sina barn för att gosa med innehållet i valphagen. De vuxna hundarna gillar den här biten av valptiden då det kommer en massa trevliga människor för det "spiller" ju över på dem också!
|
Små-glina är ena riktiga marodörer! Se bara på de glittrande ögonen på fotot! Conny och Petter har upptäckt något intressant och Anna är redan på väg för att undersöka! Men bara så helt underbara och gosiga. Det kommer att bli svårt när jag hittar någon som vill ha Petter - lika svårt som när Olle flyttade!
Sjukrapport:
Peppar, peppar så är alla friska, det är bara Märta som snart skall avsluta sin penicillinkur. På lilla Mmm är vätskebulan helt borta och det märks ingenting. Fast jag har ett "vilande" ryggskott, minsta lilla "felrörelse" kommer att få det att bryta ut. Så det gäller att tänka före innan jag gör något! Men det är lättare sagt än gjort med alla dessa pigga invånare i huset! Fast egentligen är det ju ganska ointressant hur jag mår det är ju hundarna som är det intressanta!
Valplådan:
Nu är det full fart i valplådan vill jag lova och värst är den tik som jag har ett gott öga till - givetvis, varför skulle just jag få en lugn cocker??? Skojade bara för det ändras från dag till dag men idag var det Nobless´tur att synas och höras! NonStop, hanen, blev så nyfiken på vad som hände utanför valplådan att han ställde sig på bakbenen och kikade över kanten! Nu dröjer det inte länge innan jag får öppna upp lådan så de kan kila runt och kolla läget ordentligt. Idag hittade jag lilla Anna inne i valphagen. Vera var ute för tillfället och hennes matskål blev allt för lockande för den lilla tjuvaktiga damen. Vera kom in och upptäckte ofoget och då var det inte roligt att vara i Annas päls inte!
I morgon får jag besök, eller rättare sagt valparna, eller ännu "rättare" sagt en av liverhanarna får besök av sin blivande matte och husse. Tänkte baka en rabarberpaj att bjuda på, med vispgrädde mmmm! På söndag eller måndag kommer en familj från Oslo och skall titta på en av tikarna. Dessutom har jag fått ännu ett mail från Oslo ang.en tikvalp, så det "rör" på sig på valpfronten - jätteroligt för det är ingen hit att bli stående med valpar för jag fäster ju mig så vansinnigt vid dem!
Jag måste vara en otroligt stor djurvän för här sitter jag på ytterkanten av stolen och skriver och bakom mig sträcker katten Tarzan ut sig i sin fulla längd, djurvän eller bara dum - ja det är frågan! Jag väljer djurvän! Sak samma, när Märta fick sin medicin så offrade jag de sista middagsköttbullarna och gömde tabletterna i. Ja, jag vet, man kan faktiskt öppna munnen och i Märtas fall, kasta in dem och så fråga om jag får en puss så sväljer hon dem raskt för att pussas - ett litet "husmorstips" som jag har kommit på efter idogt medicinerande av henne!
Nu
har både Tarzan och Kungen av Benareby försvunnit ut på sina raider: snygga kattflickor, småfåglar, möss, ja vad de nu har för sig men det lär nog bara dröja ca 5 min. innan jag hör den välkända, uppfodrande trumvirveln på balkongdörren när kungen vill in igen! När Tarzan hoppade ner från MIN stol så kom lille Conny-ponny och tittade så bedjande på mig och ville ha hans plats, så här sitter jag på ytterkanten igen!
Det är otroligt att det är så lugnt här med 15 hundar inne, tror jag har sagt det förut, alla har sina platser - får vara tacksam om jag kan knö mig ner i soffan ibland! Undrar vad Cesare, mannen som talar med hundar, skulle ha sagt om mitt ledarskap? Men så länge jag trivs och hundar och katter trivs så vad är problemet? Alla vet när jag menar allvar och det räcker för mig!
|
|
Släpp fångarna lös det är vår! Nåja, sommar är det väl rättare sagt. Nu har Anna, Conny och Petter flyttat ut bland de stora hundarna på riktigt. Borta är deras valphage som de sovit och ätit i. Det var inte utan att de var litet vilsna när de skulle äta, var är vår hage, menar du att vi skall äta ihop med de andra? Frågorna hopade sig som stora frågetecken över deras huvuden.Jag löste problemet genom att snabbt montera ihop 4 kompostgaller till en liten mathage och se nu gick det bra att äta. Sova hade de inga som helst problem med, Petter hittade raskt soffan som han intog och bredde ut sig i. Allan tittade tveksamt på honom, skall jag morra och markera detta hemska ofog eller skall jag försöka knö ihop mig i ena hörnet, tycktes han tänka. Han valde det senare alternativet! Anna och Conny hittade var sin filt att sova middag på och som de sov - flera timmar, det måste vara vädret som tröttar ut dem. Hoppas i så fall att vädret håller i sig!
Valplådan:
Nu har småttingarna fått överta "små-glinas" valphage inne i vardagsrummet. Det var ett evigt bärande, skurande och putsande. Fattar inte varifrån all rött damm kommer ifrån. Kan det kanske vara från Island??? Så här dammigt har jag aldrig haft det, inte tjockt rött damm i alla fall. Är det någon som vet så maila mig gärna och berätta! Nu har "små-glina" förpassats in i sina burar i mitt sovrum och det protesteras högljutt! Av erfarenhet vet jag att det tar någon timme sedan sover de och snart blir det en vana (hoppas jag)!
Vera är supernöjd med arrangemanget och hennes valpar ligger och äter kvällsmålet. De har börjat traska runt och undersöka hagen, nu när de både kan se och höra. Nu är det inget planlöst letande efter matbordet längre utan så fort Vera visar sig så blir det rena rusningen! OCH de låter, nu är det deras tur att störa mitt TV-tittande! Egentligen borde jag säga upp TV-licensen, tittar ju nästan aldrig på tv, det finns ju så mycket spännande runt mig att titta på! Lilla Mmm mår jättebra och vätskepuckeln har inte vuxit, snarae tvärtom - vilken lättnad. Kan det vara så att allt börjar vända nu?
Nu börjar jag lindrigt sagt, känna irritationen komma krypande, Anna ligger i sin bur och omväxlande ylar och omväxlande skäller. Allan, Ellen och Nova börjar bli ganska så irriterade hör jag för de vill ju sova och stackars Nova som har Anna "nästburs" får ju lyssna på eländet på nära håll.
I morgon börjar koppel- och utställningsträningen för små-glina och Märta skall få ett välbehövligt bad nu när trädgårdsslangen är fixad. Vattnet är ljummet nu för det kände jag ju när kopplingen lossnade på midsommarafton. Och så var det ju evighetsjobbet med att klippa gräs och rensa ogräs. Det är inte svårt att få tiden att gå!
Så nu sover små-glina, det tog ju bara en halvtimme innan de tystnade och John Blund kom till min undsättning
|
Fotot föreställer Mmm när hon firar midsommar!
Precis när jag tänkt att nu kan det bara bli bättre med tanke på alla sjuka hundar, så går jag och trampar snett på balkongen. Just då kändes det inte något speciellt, bara att något var fel inne i foten - men natten, jag säger bara NATTEN då jag inte fick en blund i ögonen för foten värkte och svullnade upp, ja den värkte så jag fick kramper. Kryckorna hade jag lånat ut till min dotter (givetvis) så de blev till att hasa fram efter väggar, stolar och annat som kunde användas som stöd! OCH givetvis ville Vera ut 3 ggr den natten. Jag tänkte många tankar den natten, först hur få tag i de utlånade kryckorna men gav snabbt upp den tanken, sedan vem kan jag ringa för att köra mig till akuten och sist hur skulle jag lösa det med lilla Mmm som jag ville köra till till Blå Stjärnan för hennes väskepuckel började anta oroande storlek.. Jag ringde vårdcentralen för att få veta var man kan låna kryckor men de ringde aldrig upp och lika bra var det! Framåt middagstid kunde jag stödja på foten och livet började le igen! En stund i alla fall. Tina, Olles och Sixtens matte kom hit i torsdags för att titta på valparna och hade med sig två bakelser - Budapest- finns det något godare??? Sedan var det dags för Blå Stjärnan för lilla Mmm för nu kunde jag inte vänta längre. Det lilla knyttet inlindad i den gula pläden som hon kom hem i efter valpningen, två veterinärer tittade och klämde och det var inga uppmuntrande ord de hade att säga. För liten för operation nu, kunde vara tumör etc etc. Nör de lämnat rummet började jag tänka på hur mycket man skall utsätta ett djur för, när är det dags att få låta det somna in, ja det var många tankar som snurrade. Till slut beslutade jag mig för att låta henne få somna in, hur ont det än gjorde i mitt hjärta. Veterinären kom in och jag skulle börja berätta om mitt beslut samtidigt som jag håller lilla Mmm i handen - OCH DÅ - öppnar det lilla trollet ögonen och tittar mig rakt in i ögonen. Det var första gången hon öppnade ögonen! Se det som ett tecken sa veterinären, man vet aldrig hur djur fungerar! Så nu är hon hemma i valplådan igen och mamma Vera gav upp ettglädjetjut när jag visade henne innehållet i den lilla kartongen. Jag var tvungen att veckla ut pläden och riktigt visa att den var tom samt sätta ner kartongen på golvet så Vera fick se att den verkligen var tom. Därefter tog hon ett skutt in i valplådan och började slicka valpen och ge den di! Jag ryser fortfarande när jag tänker på det som hände. Ingen av valparna har öppnat ögonen än men när jag la lilla Mmm på min mage i morse så plirade hon på mig med ett öga och svansen viftade och så kurade hon ihop sig och somnade. Kommer jag att kunna sälja den här lilla tjejen - det är mycket, mycket tveksamt. Det måste vara en mycket speciell person som jag släpper iväg henne till!!! Ibland är det svårt att vara uppfödare, svårt för det är jobbigt att koppla bort hjärtat och bara tänka logiskt!
Idag har jag gjort årets tabbe, litet sent men det beror på vädret, det brukar inträffa någon gång början av maj vanligtvis. Nu pratar jag om när pumpen skall i tjärnet, nja inte själva pumpen för den står på land men slangen. Jag använder tjärnvatten till bl.a. bevattning, biltvätt etc. Varje år brukar jag få en ofrivillig dusch när någon koppling släpper, första åren blev jag näst intill vansinnig men numera ler jag igenkännande, blir t.o.m. glad för då vet jag att pumpen fungerar. Så även idag, efter att ha "meckat" i nästan 1 timme för att få den att börja suga upp vatten så plötsligt hör jag det det härliga slurpande ljudet när den kommer igång, samtidigt for trädgårdsslangen av och vattnet stod som en fontän ur pumpen och givetvis stod jag helt nära med skiftnyckeln i högsta hugg för att ev. dra åt några muttrar. Tur att jag var varm och svettig så jag fortsatte att spola av balkongen/altanen men sedan blev myggorna så närgångna så jag var tvungen att ge upp och dessutom började hundar längta efter sin kvällsmat. Så så har jag firat midsommarafton! Undrar om det går lka bra att lägga 7 sorters ogräs under kudden (har börjat rensa idag också)? Eller kanske 7 olikfärgade cockrar och drömma om prinsen som kommer på sin vita springare. Fast jag har ju mina prinsar, Allan och Conny och det vill mycket till för att konkurrera ut dem!
|
|
Nu är det åter dags att skriva:
Dagens sjukrapport
Tack och lov har Märtas talgkörtelinflammation börjat läka! Hon påbörjade en stark penicillinkur igår och verkar redan mycket piggare. Till och med så pigg att hon "skojsade" till det med både Allan och mig - och det var länge sedan så förmodligen har hon inte mått så bra sista tiden. Ikväll studsade hon och Allan runt, runt (vilket är hans specialitet). Cirkusen fortsatte inomhus men det fick jag sätta stopp för - en studsande leonberger inomhus fungerar inte särskilt bra! Tyvärr får jag nog åka till veterinären i morgon med lilla Mmm för hennes "vätskepuckel" verkar ha blivit ännu större. Konstigt nog verkar hon inte det minsta besvärad av den! Vera mår utmärkt och kejsarsnittet har läkt så man knappt kan se det. Dessutom är hon smal och fin, nästan i utställningsform om det nu inte bara var för den rakade magen och bortklippta hasorna!
Rapport från Valplådan:
Idag tog en av valparna sina första darrande steg, alltså utan att hasa med magen som stöd! Det var roligt att se hur förvånad han verkade över att att ha kommit upp en bit och fått bättre överblick över livet i lådan! Han stannade upp och bara tittade, sedan började han gunga litet på benen, som för att testa om de verkligen fungerade och så avslutade han det hela med ett litet skutt upp på kompisarna! Det tar det mycket tid att ha valpar - nästan som att ha en baby och följa utvecklingen - de första stegen etc etc. Snart kommer de att öppna ögonen och börja höra och sedan börjar karusellen i valplådan och det är dags att flytta ur mitt sovrum. Måste dock erkänna att det varit jätteskönt att ha sängen för mig själv!
Idag har Allan-Brallan fått hälsa (på avstånd givetvis) på de små. Det var en otäck upplevelse för honom och han stod stel som en pinne och bara stirrade och sedan tyckte han det räckte och ville gärna lämna rummet. Min modige lille prins!!!
Tänka sig att det bor 15!!! hundar här just nu om man skall räkna med nykomligarna och inget bråk eller gruffande. Har nog sett att lille Conny verkligen ser upp till Allan och lilla Anna hänger Märta i hasorna och tittar beundrande på henne! Det måste vara jättenyttigt för de små att ha så många kompisar i olika åldrar och storlekar att ty sig till. Allan är litet småförtjust i Anna men han är ju förtjust i alla tjejer! Petter brukar leka med alla men har ett öga på var jag är.
Nu sitter jag här och bara hoppas på att ett under sker i natt och lilla Mmm:s puckel är borta i morgon när vi vaknar!
|
Vilken bra idé jag fick förra året i juni, jag menar att skriva dagbok. Är väl kanske litet ego men jag tycker faktiskt det är spännande att jämföra det som händer med det som hände vid samma tidpunkt förra året. Får nog skärpa mig och försöka skriva, kanske inte varje dag, men i alla fall varannan för nästa år och nästa valpkull så kan jag ju jämföra igen! Jag beskrev både Vera och Ellens valpkull ganska ingående och upptäckte att Olle från Veras kull och Sixten/Inge från Ellens kull var mycket lika - litet av tjuren Ferdinand och därför passade de så bra ihop, fanns inte mycket som gjorde dem upprörda! Möjligtvis om maten var slut! Så jag tror att det var jättebra att de båda kom till Tinas familj.
Nu skall jag bara hitta en bra familj till Petter, han påminner mycket om Teddy/Ove från Veras kull. Framåt, nyfiken men ändock väldigt signalkänslig och kommer redan på inkallning! Conny, som stannar i alla fall tills vidare är också mycket lik tjuren Ferdinand medan Anna har bestämt sig för att jag är hennes matte och släpper mig inte gärna ur sikte. De är "torra" hela natten men de har väldigt bråttom ut vid halvåtta-tiden på morgonen. Nu när det är så här gott väder är de ute hela dagarna och jag tar in dem när det är dags att äta och sova. Nog nu om Ellens valpkull.
Veras små praliner växer så det knakar, har just lagt in vikterna på dem när de var 1 vecka - forstsättning följer. Mmm (lilla Em) är pigg trots sin "vätskepuckel". Hon äter och kravlar omkring -över och under alla- finns inga hinder som är för stora för att inte ta sig fram till matbordet! Ja, det gäller för samtliga sju. I natt sov jag i 45-minutersperioder för valparna blev hungriga och letade efter mat och det gör de inte i det tysta vill jag lova! Dessutom behövde Vera gå ut 3 ggr!!! så det blev inte mycket sömn för min del. Och detta gör man frivilligt, gång på gång? Kan minnet vara alldeles för kort eller...? Men de är helt ljuvliga, kan inte se mig mätt på dem!
Märtas talgkörtelinflammation "exploderade" i går eftermiddag (varför händer allt på jourtid när det är som dyrast????) Fick en mindre chock när jag kom ut i hallen och såg en sjö av var och blod där hon legat och sovit middag. Nu kan "äckelmagade" personer sluta läsa! I vilket fall som helst försökte jag svälja paniken som låg på lur och började trycka ut mer ur talgkörten - det tog ju inte slut! Givetvis hade jag hjälp av Allan, som var mycket orolig för sin tjej. Till slut rev jag ett gammalt lakan och la som förband efter jag hade gjort rent såret - hålet var ca 0,5 cm brett och lika djupt. Tur att jag hade sjukvårdssaker kvar från Ellens juverinflammation! Ikväll har såret börjat läka ihop men är fruktansvärt svullet så det blir veterinärsbesök i morgon! Fattar inte vad det är som händer här, först Ellens juverinflammation (som jag inte trodde hon skulle klara), sedan akut kejsarsnitt på Vera, sedan lilla Mmm och nu då slutligen, hoppas det är slutligen, Märta. Agria säger väl snart upp bekanskapen med mig!
Det verkar vara läge att sätta in en kontaktannons: Snickare som omskolat sig till veterinär (eller tvärtom) sökes för mysiga hemmakvällar med mig och alla hundar och katter! Undrar hur många som går på den annonsen!?
Jag skall inte klaga, för det mesta njuter jag i fulla drag över att få planera min dag (nåja, frånsett alla akutbesök hos vet.) och umgås med alla hundarna, tänk bara att sitta på trappan och iaktta rollspelet hundarna emellan! Det är livskvalitét!!!
|
Nyss hemkommen från Blå Stjärnan. Nu räcker det att säga till bilen att vi skall till Blå Stjärnan så hittar den alldeles själv! Den här gången var det lilla Mmm som fick åka tillbaka dit hon föddes. Såg en jättestor vätskeansamling i nacken på henne i eftermiddags och började ringa runt till olika veterinärer och fick lika många svar som antalet veterinärer. Till slut ringde jag Stina, valparnas "farmor" och hon rådde mig att åka in med valpen. Vill ju inte gärna åka i onödan och sitta där i x antal timmar (väntetiden börjar närma sig akuten på Sahlgrenska numer) och dessutom skulle inte försäkringen gälla eftersom man inte kan försäkra före 6 veckors ålder. Händer något i samband med valpningen går tikens försäkring in och täcker upp. Nu är ju valparna 8 dygn så jag trodde jag skulle bli näst intill ruinerad. Men se, underverk sker, valpen täcktes av försäkringen tack vare att veterinären sa att valparna kunde ha fått en spruta för att komma igång efter kejsarsnittet och vissa valpar kan reagera på det här sättet. Underbart och än mer underbart är att lilla Mmm mår bra! Hon såg ut som en liten hamster förut med en stor bula som liksom vandrade runt och hängde ner så hon hade litet jobbigt att dia. Nu äter hon som om hon inte sett mat på länge (och det har hon ju inte, åtminstone minst 4 tim). Sällan har jag sett Vera så glad, hon formligen skrek av lycka när jag kom hem och visade henne vad som låg invirad i en liten gul filt! För säkerhets skull propsade hon på att få se både kartongen och pläden och riktigt söka igenom så det inte fanns en till valp där! Lilla Mmm är nog den renaste valpen i västra Sverige så har Vera hållt på att slicka henne. Visserliigen skulle hon egentlgen inte få göra det men jag tror det är viktigt för mor och barn att få knyta an igen. Jag får tvätta henne i morgon med "sprit". Henne och Märtas böld som blivit riktigt inflammerad. Livet som uppfödare är alldeles för spännande ibland!
Nu har alla fått var sitt litet tuggben, Conny är rolig han ligger och tronar i buren både på sitt, Petters och Anjas ben! Märta har redan svalt sitt med div. hulkningar som följd - hon satte det i halsen och jag bara tänkte Åh nej inte Blå Stjärnan igen! Som tur var fick jag ut men hon har ju stor mun så det kändes som om jag var nere i halsen på henne ända upp till armbågen - men jag hade fått nog av veterinärer! Just nu har Petter fått tag i ett av benen och försöker gräva ner det i parketten. Nå´n som vill bo här ett tag så jag kan dra till en öde ö "långtbortista´n"?
|
|
Har just kommit in från trädgården där jag förpassat 26 mördarsniglar till deras himmel. Jag är djurvän så det känns faktiskt inte bra men det är de eller min trädgård!!!! Förra året vid den här tiden kunde jag hitta mellan 100-200 sniglar per kväll och det blev en aning äckligt, nästan så jag drömde om dessa små slemmiga djur! Den hårda vintern och mitt idoga arbete med att mörda dem, har gett resultat märker jag!
Kom på i morse att det faktiskt är en sak jag saknar med jobbet! Jag har inte den där härliga, pirrande känslan och förväntan att nu är det snart semester! Kommer fortfarande ihåg hur min f.d. och jag packade volkwagenbussen, turistmodellen och drog mot Ystad för vidare färd till Polen och alla länder i väst- och Östeuropa. Vi sov i bussen, parkerade bara vid vägarna - det var innan alla överfall och alla var otroligt hjälpsamma när de såg S.et på bussen! Flera år i rad gjorde vi dessa resor. Sedan kom barnen och vi blev ordentliga och firade semestrarna på Öckerö och i Dalarna! Som sagt den där pirrande känslan så jag kan faktiskt leva utan den nu när jag har semester året om. Semester och semester förresten!!! Har gått ner 4 kg sedan i julas tack vare allt jobb med hundar och hus! Så nu är jag nere i min normala "matchvikt" och det utan att banta. Kan kanske bero på att jag varje dag på jobbet åt ett wienerbröd till morgonfikat (om det inte fanns bakelse vill säga)!
Idag har jag hälsat på hos Allans barn - åh vilka söta små mini-Allan!!! Ljuvliga, tur att jag redan har huset fullt av valpar!
Apropå valpar om man börjar med nykomlingarna så äter de och växer ohejdat! Vera är fantastisk som mamma, hon sköter verkligen om dem minitiöst. Jag vet ju hur gärna hon vill ligga i min säng men hon tvekar länge och kollar in så alla verkligen sover innan jag får lyfta upp henne. Då ligger hon bara 5 minuter och sedan måste hon bara ner till dem igen.
"Små-glinen" alltså Anna, Conny och Petter springer ut och in hela dagarna och numera är det ovanligt att det händer "olyckor" inne, peppar, peppar... Det är underligt med de manliga generna, klippte gräsmattan idag och vilka var intresserade av gräsklipparen, jo, Allan, Conny och Petter. Samma sak när jag tar fram verktygslådan, då är det ett stort huvud och två små som skall ner i den medan tjejerna tycker att det är helt ointressant! Det går ju förmodligen inte att bevisa att det finns en "mekanisk, hantverks" gen hos killarna men så ser det ut i alla fall i min familj.
Anna och Conny blir allt finare, visserligen ser Conny ut som ett litet "lurvmonster" nu, det skall bli spännande att ställa ut dem och få ett opartiskt omdöme!
Nu sover alla, Allan och Märta tillsammans i soffan (som vanligt), Nova och Ellen i var sin fåtölj, Vera med sina valpar och små-glinen har busat färdig och släpat ut allt som fanns i deras burar och ligger på kuddarna och filtarna och sover. Försöker de säga att de INTE vill sova inne i burarna tro?
|
|
Idag har Snygg-Olle och Nova höftleds- och armbågsröntgats + fått sin 1-årsvaccination och Märta var med för hon har fått en knöl på ryggen. Dessutom skulle hon kloklippas (jag väljer ju mina strider och den är onödig för hon är som ett litet lamm när sköterskan gör det!) Det blev en låååång och segdragen historia, vi var där kl 13.30 och kom hem 17.30! Vet inte varför det var så segt just idag för det brukar ju vara avklarat på en halvtimme i vanliga fall. Det tog så lång tid att Nova hann vakna ur sövningen så den fick göras om. Båda syskonen hade fina leder vad vi kunde se på plåtarna men dessa skall ju skickas till SKK för bedömning av deras veterinär. Märtas knöl bestod av en talgkörtel som inte hade något utlopp men den fixades och jag får raka bort pälsen just där och hålla koll på den.
Jag funderar mycket över "små-glinens" beteenden, varför de måste riva sönder och bädda med tidningarna i valphagen när det finns fina, välbäddade hundburar (med öppna dörrar) att gotta sig i, men nej då, de skall ligga på det hårda golvet och sova medan de har lagt in alla sina leksaker och tuggben i burarna. Mycket märrrrkligt! Nova mådde INTE bra efter den dubbla sövningen utan hade kräkts ner sig och bilburen totalt men det får jag ta hand om i morgon. Har torkat av henne med en våt handduk men i morgon så väntar storbad! Jag tror jag är lika slut som hundarna efter veterinärbesöket!
Jag njuter fortfarande lika mycket varje gång jag tittar på chokladbitarna! Så underbara färger, den kombinationen måste jag bara göra om innan Vera skall ha sin sista kull!!! Jag har klara problem - vem skall jag behålla - liverroan eller liver???? Förhoppningsvis löser det sig automatiskt när de blir litet äldre. Det kan också vara så att jag njuter mera eftersom det blev en så dramatisk förlossning och Vera hade det så jobbigt. Jag var livrädd för att hon inte skulle klara sig. Men nu är hon jättepigg. Det är litet underligt att se henne så smal och fin för hon har ju liknat en liten välfylld tunna i många veckor! Hoppas hon kan hålla den här vikten, hon har lätt för att få "trivselvikt". Apropå trivselvikt passade jag på att väga mig på hundvågen hos veterinären och fick en glad överraskning! Trots mina underliga matvanor med frukost på natten (ibland) och ytterligare en frukost vid 8-9-tiden på morgonen. Mycket kaffe med tillbehör, resterna av alla de arraksbollar som Dennis och Johanna hade med sig till valpträffen. Det måste ju bero på alla häcklopp över kompostgaller, joggingturer i skogen på jakt efter hundar som rymt, ut och in med valpar, städning och moppning av golv! Skaffa några hundar och gå ner i vikt - det trevliga sättet att banta!
Nä, nu känner jag att jag börjar spåra ur totalt! God Natt!
|
Här är ett bildbevis på att sommaren faktiskt har kommit (och kanske vänt?) Mina 5 rhododendronbuskar står i full blom och det är mäktigt att se dessa 2-3 m höga, helt lila buskar!
Igår fick jag totalfnatt, värre än vanligt! Ut åkte en Ikea-byrå vars lådor varit kassa minst 2 år, lådorna rasade ner varje gång jag försökte dra ut dem och igår fick jag alltså nog. Det är rätt skönt att bara få öppna ytterdörren och häva ut grejor. Pröva någon gång får ni se! MEN - detta ledde ju till en viss ommöblering (igen), så nu är kökssoffan på plats i hallen, där den stod innan mitt förra utbrott. Köksbordet krympte igen och alla köksstolarna finns där de ursprungligen var tänkta att stå. Katterna fick tillbaka sitt matbord, som tjänstgjort som trimbord ett tag och frysboxen fick sig en åktur. Trimbordet som också stod i köket ett tag, skulle bara trimma ett par hundar och sedan bära ut det var grundtanken, förpassades ut. Alla gardinerna åkte i tvätten. Nu ser det så ljust och öppet ut så jag tror inte det kommer upp några nya i sommar - dessutom har "små-glinen" den fula vanan att tugga på dem! Därefter knäskurade jag alla golven, klinkergolven med Svinto. Det var så rent att man kunde gå med vita sockar på golven, åtminstone i 5 minuter, sedan kom hundarna in från trädgården.... suck....Rhodendronbuskarna är jättevackra men de har klibbiga höljen om blommorna och dessa dalar tll marken när blommorna slår ut. Dessa sätter sig i pälsarna på hundarna och resten kan man ju räkna ut utan att vara Einstein!
Jag sitter här och funderar på hur jag skall göra med "små-glinen". Jag börjar allt mer fundera på om jag inte skall försöka hitta en fodervärd till Conny för jag vill ju gärna kunna para någon av tikarna med honom så småningom. Anna (Anja, Spanja) kan inte bestämma mig för vad hon skall heta men det lutar åt Anja - konstigt att det skall vara så svårt? Hon kommer säkert att bli en superfin tjej - men så har jag ett gott öga till livertiken Pigall i Veras kull...... Jag förstår allt mer de som blir djursamlare! Men sedan skall jag inte spara någon mer valp i kommande kullar, tror jag är kanske bäst att säga. Men - nej - då säger mina döttrar upp bekantskapen med mig. Mina döttrar skall vara glada över att jag inte föder upp Leonberger, irländsk varghund eller S:t Bernhards utan bara små gulliga cockrar!
Helt plötsligt upptäckte jag att det har börjat regna och jag som har massor av tvätt ute! Tvättmaskinen gick nonstop hela dagen igår, det blir mycket tvätt efter valpar vill jag lova. Idag har jag badat och trimmat till Vera för hon måste ju vara en riktigt snygg mamma när hon skall visa upp sina barn. Ellen fick en "framdelstrimning" (resten följer i morgon) och Märta, min kennelflicka, fick en riktig genomborstning och lämnade ifrån sig en hel bärpåse med päls och som hon njöt... låg och brummade hela tiden! Äntligen var det ju hennes tur att bli ordentligt omskött! I morgon måste Nova och Allan-Brallan badas och göras snygga. Det är banne mig ett 150-procentigt arbete med alla hundarna. Därutöver kommer huset och trädgården. Vila får jag göra på hemmet brukar jag säga!
|
|
Klockan är nu 04.25 och jag har ätit frukost, "facebokat", skött om de allra minsta, tröstat och lugnat Vera som har fått stora hormonkriget i kroppen med hässningar, inåtvända nysningar, "kissnödighet" och även "nr 2" trycker på. Hon vägrar gå ut, utan smiter som en oljad blixt in i rummet för att slippa gå ut från sina barn. Nästa gång skall jag koppla henne redan i valplådan för att undvika att behöva skura golv!!! Valparna börjar få så där riktigt goá valpmagar och äter och äter. Nyss hörde jag ett konstigt väsande ljud, det var en av de små som tagit fel på mammas mat och fått in syskonets öra i munnen och sög för glatta livet- de är bara för gulliga!
Jag har förpassat den stora hundkorgen i plast ut ur sovrummet. Tanken var att Vera skulle valpa i den och att hon, när allt var klart skulle flytta över till den riktiga valplådan. Nu blev det ju inte så utan nu står den tillfälligt i den nedre delen av hallen. I eftermiddags trodde jag att någon höll på att riva hallen, men det var Märta som helt plötsligt fått för sig att hon skulle sova i den och bökade runt. Den är så stor att hon, om hon knör ner sig och rullar ihop sig, faktiskt får plats i den. Jag bäddade med hennes täcke i den och efter det har hon både sovit middag och kväll i den men när jag tittade nu så tronade Allan-Brallan i den och Märta låg på golvet bredvid! Ellen ligger på min tröja i fåtöljen. Hon är speciell - första två nätterna (när jag väntade att Vera skulle valpa) traskade hon runt i huset och "moffade" uppfodrande om att få komma in och ligga på sin vanliga plats på min kudde men det vågade jag inte med tanke på Vera. Jag kom på att om jag la min gamla fleecetröja i fåtöljen så låg hon lugnt och sov hela natten på den. Vågade väl inte lämna den ifall någon annan skulle få för sig att ta hennes mattes tröja!
Tack och lov sover "små-glina" (Anna, Conny och Petter) fortfarande! Det är inte roligt just nu när det har regnat i flera dagar och de har så mycket spring i tassarna och det är så fruktansvärt blött och lerigt utomhus. Tänk att få in 3 upp över öronen leriga valpar och det många gånger per dag! Hinner ju knappt torka rent dem förrän det är dags för nästa omgång ut.
Undrar om det är någon idé att boka ett nytt möte med John Blund eller om jag skall anse att lördagen har börjat och sätta igång en tvättmaskin, vika in tvätt, köra en diskmaskin. Nja om jag börjar stöka för mycket så lär ju "små-glina" vakna och DÅ är karusellen verkligen i full gång!
Litet kuriosa :
så här skrev jag i dagboken den 12 juni förra året:
"Ikväll hade regnat sammanlagt 40 mm sedan igår eftermiddag, hoppas att det slutar snart och att gräsmattan torkar upp, så Allan och Ellen kan leka "elefantleken" igen utan att behöva duschas av innan de får komma in."
Med andra ord har det inte regnat speciellt mycket den här veckan, ca 15 mm!
|
Framför datorn sitter just nu världens tröttaste men lyckligaste hundägare!!!!!
Äntligen ett lyckligt slut på Veras låååånga "lidande"! 5 dagar med värkar till och från. Nu hörs små missbelåtna pip från valparna över att de har litet svårt ännu att hitta till matbordet men de gör tappra försök och kravlar runt och letar! Igår kväll fick jag åka akut till Blå Stjärnan för Veras värkar avtog och vattnet hade gått och då har man max 4 timmar på sig att ta sig till en veterinär. De försökte sätta igång värkarna men utan resultat så kl 01.40 blev det akut kejsarsnitt. Var jag nervös? Det är bara förnamnet, kände bara att bara Vera klara sig så är varje levande valp en bonus! Nu gick det över förväntan bra, har ju hört en massa skräckhistorier om akutsnitt och Blå Stjärnan - det är konstigt man får aldrig höra när det går bra. Nu gick det jättebra och jag är supernöjd med veterinärens och sköterskornas insatser i natt. Kommer aldrig att glömma när dörren till rummet där vi väntade, öppnades och en sköterska kom in med en liten kartong "fiskmåsar"!!!! Det var de mest underbara ljud man kunde höra - 7 st som pep och kravlade runt. Därefter kommer den trötta modern inrullandes på en bår, hon var riktigt rejält trött, påverkad av narkosen som hon nyss hade vaknat ur. Men hon mådde bra min lilla guldklimp! En liten tikvalp klarade sig tyvärr inte, hennes hjärta orkade inte med. Men jag får vara nöjd med de 7 som klarade sig!
Idag har Vera fått maten - dräktighetsfoder blandat med köttullar, äggula och druvsocker - på "sängen". Ut vill hon inte gå, vägrar totalt att lämna valparna så jag får lyfta ut henne när jag tycker det är dags!
Nu blir det inget mer skrivet ikväll för nu skall de vuxna ut och göra sig redo för en lång natts sömn! Jag får sätta väckarklockan på ringning 1 gång/timme för att hålla koll på mamma Vera och hennes små!
|
|
Ja, som jag skrev förra gången så kniiiiiiiiiper Vera och det har fortfarande inte tittat fram några små. Hon är klart påverkad och sover bort den mesta tiden - i min säng! Hjälp, jag är fånge mitt eget hem, kan inte eller rättare sagt vågar inte lämna henne utom hör- och synhåll mer än några minuter. Jag har kommit in i någon underlig dygnsrytm - sover när hon sover och är vaken på de mest konstiga tider - fika vid 3-tiden på natten är inte ovanligt! Snart kommer väl grannarna att ringa efter "männen i de vita rockarna" om de råkar vara vakna på nätterna när jag är ute och koppelrastar Vera med en stark strålkastare i handen (för att inte trampa på alla grodor, paddor och daggmaskar som också är nattdjur). Varv efter varv i trädgården med en hund som är fet som en tunna och knappt orkar hänga med. Motion skall ju vara bra för att få igång värkarbetet. Kommer ihåg från mina graviteter alla långpromenader, bullbak och fönsterputsning! Detta är ju precis inte några aktiviteter för Vera!
Det är intressant att iaktta de andra hundarnas uppförande mot den lilla gravida. Allan-Brallan lägger verkligen band på sig och är såååå försiktig, Nova luktar försiktigt och undrande på sin mamma och Ellen tycks säga: Stackars dig jag kommer ihåg hur jobbigt det var. Märta undviker henne, det som inte syns, finns inte. NEJ, inte fler av de där små med vassa pirayatänder igen. Så tittar hon på mig och tycks fråga: Hörru, var det verkligen nödvändigt???
Mitt sociala liv består av många och långa telefonsamtal och SMS. Den blivande pappan och "farmor" hör av sig och vill veta hur det hela framskrider. Hon påstår att Bono (pappan) och hon vankar oroliga fram och tillbaka! Det tror jag som jag vill, vet ju hur "orolig" Allan var när han blev pappa! Inte den minsta tanke på vad hans fästmör gick igenom utan lekte "härmfågel" som vanligt. Förresten håller han på att lära sig dansa! Han ser så gullig ut när han hoppar jämfota på bakbenen! Förut, när Vera var smal och rörlig, tränade jag dem att dansa ihop, ibland fungerade det bra och ibland mindre bra. Färgmässigt är de ett vackert par!
Anna, Conny och Petter har fått börja lära sig ordet "SÖK". Jag gömmer godis under blomkrukor ute på gräsmattan och så får de lukta sig fram Anna är klart snabbast, annars skulle man ju kunna tro att det skulle vara matvraket Conny! Alla tre kommer när jag ropar deras namn - där leder faktiskt Petter. Han släppar allt han har i tassarna eller munnen och kommer som ett litet streck
från de mest oväntade håll i trädgården! Valparna springer fritt ut och in numera, utom Conny som är litet rädd för trappor men sätter jag honom ett trappsteg ned så vågar han. Petter flyger ner och ibland missar han alla trappstegen som i förrgår då han landade på gruset med nosen före. Han bara skakade på sig och tittade litet förnärmad på trappan som han trodde hade kastat ner honom!
Jag säger igen: Vilken tur att jag inte köpte huset i Svenljunga med sin välskötta men ack så lilla trädgård!!!!!!!!
|
|
Intet är som väntans tider. Det tycker både Vera och jag. I eftermiddags tyckte jag mig se tecken på att valpningen kanske skulle starta i kväll så jag började tempa henne och - faktiskt så hade tempen gått ner till 37 grader och hon hade förvärkar. Detta 1 timme innan en familj skulle komma på besök och prata valp. Det blev ett snabb-bad så att hon skulle vara ren i alla fall om det skulle bära till under besöket. Jag har packat upp alla "valpningstillbehören", steriliserat saxen och tagit fram travar med handdukar så nu är vi, åtminstone jag, redo för det stora undret! Har ringt Jenny, min äldsta dotter, för att ha någon back-up men hon ville komma och vara med och det är jätteskönt att inte vara ensam om något tokigt skulle inträffa. Dessutom lovade hon att ta med sig resterna från deras grillkväll, mmmmmmmm!
De övriga i familjen verkar förvirrade: Va´är sovrumsdörren stängd!!!! Vafför????? Vi brukar ju alltid sova i sängen och buren - hur skall vi kunna hitta nya sovplatser så där helt plötsligt? Ska´hon den där lilla feta tunnan sova där med matte, alldeles själv, vilken orättvisa! De enda som är oberörda är Anna, Conny och Petter. De snusar och snarkar i sin valphage som vanligt.
Nej, nu har jag inte tid (eller ro) att sitta här och skriva dagbok, förmodligen blir det inga dagboksanteckningar innan valparna är födda. Men man aldrig säga aldrig, Vera kanske "håller på sig" och kniiiiiper några dagar till!
|
|
Nu har Torsten, eller som han numera kallas Totti, rest hem till Eklanda i Mölndal och det var inte utan att jag fick behärska mig och ta tillbaka honom! Sjukt, ja jag vet. Ju längre valparna har stannat desto svårare blir det att skicka iväg dem. Har i alla fall redan fått en hälsning på förstasidan på hemsida om att han låg tryggt och sov. Där ser man hur han längtar efter gammelmatte och flocken! Otack är väldens lön - skojade ju bara!
Men apropå otack så kan man verkligen börja fundera över Kungen av Benarebys (katten) beteende! Det står tre kattmatskålar varav en är ganska så full, en halvfull och en, enligt honom, halvtom. Vad gör han, jo, påkallar min uppmärksamhet med gälla skrik och riktigt pekar på den halvtomma skålen med ett påpekande om FYLL PÅ; NUUU! Men ät ur de andra då!!! Men icke! Precis som Märta gör med vattenskålarna - båda skall vara rågade med färskt vatten annars sätter hon tassen i dem och kör runt för då vet hon att jag kommer springande eftersom hon vet att jag ogillar verkligen att få vatten över hela hallgolvet! Så finns det människor som påstår att djur inte kan räkna ut saker?! Kanske jag har ovanligt smarta djur...?
Igår bäddade jag i valplådan med en gammal, men nytvättad, bäddmadrass och en kudde. Vera hade tydligen provat lådan under tiden jag hos veterinären och besiktigade Torsten/Totti. Eftersom hon har så många eller stora valpar i magen har hon jättesvårt att hålla tätt. Behöver jag säga mer? Nu hänger madrassen på tork (igen) och jag hoppas den hinner torka innan valparna skall inta lådan. Vera går in på 55:e dygnet och hoppas verkligen hon kan "hålla igen" ytterligare minst 3 dygn! Ikväll var hon i lådan igen och provbäddade litet men det fanns ju inte så mycket att bädda med, bara en fäll.
Jag tog en sväng till Mölnlycke centrum efter veterinärbesöket, dels för att handla mat, klotång och karda till Totti. I bakhuvudet fanns det en tanke på att det var något jag skulle fira med en bakelse idag, men jag kunde för mitt liv inte komma på vad det var - inte förrän jag läste gårdagens dagbok - just det - årsdagen av densamma! Nu är det definitivt för sent att inhandla något. Bra, då har jag något att se fram emot i morgon!
|
Nu har jag återigen fått ont i hjärtat. Det går an att lämna valpar som är 8 veckor men när de blir äldre biter de sig fast på ett annat sätt. Man lär känna dem och deras små egenheter och personligheter. Men det är en jättefin familj i Mölndal som fastnat för honom och han åker iväg på fredag.
Nu sitter jag här och undrar vart tisdagen tog vägen, någon verkar ha snott hela den dagen! Får kolla med Efterlyst på TV! Förmodligen har jag grävt ner den i trädgården bland alla växter jag har planterat.
Idag upptäckte jag tre cockrar på rymmen i den för hundar förbjudna delen av trädgården. I täten var Allan och sedan Ellen och sist Nova som var litet tveksam till hela företaget verkade det som. Nu är det stopp den vägen i alla fall för Nova visade mig genom att försöka ta sig tillbaka rymningsvägen. Bussigt av henne! Igår ringde en familj som hade fastnat för Petter och som ville komma och bekanta sig med honom (nu blev det ju inte Petter utan Torsten som de föll för) och jag fick ett mail från Danmark om att få tinga en tikvalp från Veras nya kull! De bad att få ringa och jag kände bara HJÄLP danska är väl inte min starkaste sida och absolut inte i telefon! Men det visade sig vara jättelätt att förstå honom som ringde och vi pratade i säkert en halvtimme! Så de kommer hit och hälsar på när Veras valpar är födda. Det kändes bra för Egot! Tänk att ha valpar både i Norge och Danmark förutom i Sverie. Vad blir nästa steg - Finland eller något annat europeiskt land!?!?? Det känns som om jag börjar få litet "flyt" i tillvaron efter en låååång och hård vinter. Det verkar som det lönar sig att testa och mentalbeskriva de hundar som skall gå i avel! Ja, ja och så ställa ut förstås, men det är ju inte alltid att de mest meriterade som är de bästa avelshundarna utan jag tror att det gäller att hitta rätt kombination av tik och hane.
Nu håller valparna på att läsa sönder tidningarna i valphagen! Det bits, morras och rivs så Märta har flytt in i sovrummet för att få nattro.Vera ligger bredvid mig och stönar och suckar för valparna tycks ta all plats i hennes mage. Jag vägde henne nyss och vågen stannade på drygt 19 kg. Hon har gått upp nästan 6 kg, trots att hon emellanåt matvägrar. Vojne, vojne hur många valpar döljer sig i magen???? Hoppas det inte är fler än 8 för då kan hon ge dem di annars får jag rycka in och stödmata och det har jag ett jobbigt minne av när det gäller Ellens kull.
Jag räknar ner dagarna för förlossningen och är tacksam för varje dag som går för att valparna skall få en så ultimat start som möjligt här i livet! Nu har hon gått 54 dagar så det är alltså 9 dagar kvar men jag tror de kommer redan på tisdag eller onsdag nästa vecka. Fick klar valplådan sent igår kväll, satte på en regel för att kunna stänga igen den. Jag sågade ju isär den när jag upptäckte att Ellens valpar gärna ville röra sig utanför lådan. Har bäddat rent och gosat till men det upptäckte ju Märta som bäddade om och gosade ner sig lådan! OK det är henne väl unt att få ligga litet ombonat även om hon inte helt fick plats men det löste hon genom att sparka litet lätt på sidan så regeln gick upp och hon kunde sträcka ut sig i full-längd!
I morgon måste jag fira för då är det exakt ett år sedan jag började skriva på den här dagboken! Det får nog bli en bakelse och en kopp kaffe på altanen!
|
Jag fotade Ellens namngivningstårta. Vilken kul idé med en ätlig film att lägga på tårtan!
Åh, vad jag älskar sommaren, tänk att kunna ha ytterdörren och balkongdörren öppna hela dagarna och hundarna kan springa fritt ut och in. Idag har jag fått ordning på balkongen eller om man så vill altanen! Ett 15-tal blomkrukor och 8 balkonglådor väntar bara på att innehållet skall börja växa. Har kommit på att det är ingen idé att satsa på sommarblommor i trädgården - det hundarna inte gräver upp tar de f-e mördarsniglarna hand om! Fast jag har faktiskt hittat sniglar uppe på balkongen och på husväggarna! Jag tycker de verkar en aning desperata i sin jakt på mat. Alla krukor som står på balkongen är nogsamt inhägnade för det finns vissa i familjen som tillhör grävarsläktet och undrar om de inte är vegetarianer också. Nu menar jag Nova och valparna! De andra har blivit allt klokare med åldern, Märta ligger i skuggan och sover. Hon sover bara med ett öga i taget för de små ohängda snorvalparna vet inte alltid var de sätter sina små tassar! Nu har det äntligen blivit en flock av cockrarna och alla busar och leker med varandra, utom vera som är sååå gravid och promenerar runt i trädgården och letar efter någonstans där hon kan föda så småningom! Jag får verkligen hålla ett öga på henne, i eftermiddags hittade hon ett ställe i det nya staketet där hon kunde försvinna. Jag fick tag i henne när hon stod och funderade på om hon skulle kunna åla sig in under friggeboden. Otur för henne att jag såg det hela! Förresten hade hon nog inte kommit in under med den stora magen hon har!
Igår var det Ellens (mitt barnbarns) namngivningsdag. Känns litet konstigt att tala om barnet Ellen och hunden Ellen. Det kan uppstå missförstånd som när jag berättade för en gammal arbetskamrat att jag skulle på namngivningsfest för Ellen. Det blev helt tyst i telefonen, hon sa inte ett ljud till slut fick jag förklara att det var mitt barnbarn som det gällde. Jag hörde lättnaden i hennes röst när hon försiktigt sa att hon först tyckte jag gick för långt när det gäller hundarna, tihi! Idag fyller Veras valpar 1 år - så grattis alla som läser detta, för så fina och kloka valpar som hon fick så är det väl självklart att de läser "mormors" dagbok?
Min tanke var att bada och raka ner Veras mage ikväll, men efter allt planterande ville inte ryggen vara med riktigt så jag får göra ett nytt försök i morgon eftermiddag. Det är ingen panik ännu men idag var jag faktiskt på apoteket och inhandlade engångshandskar + Treo, handskarna för att ha när jag hjälper valparna till världen och Treon till mitt huvud för det lär väl som tidigare förlossningar bli en låååååång natt.Men ack så spännande att åter igen få vara med om detta under! Nu har det börja hända små "olyckor" inne för Vera hinner inte alltid ut i tid. Det tar ju tid att vagga iväg ner för trapporna, bevars! Dessutom måste hon ut flera gånger varje natt så det blir inte mycket sova av - ingen oavbruten sömn i alla fall. Jag har försökt att sova en stund på eftermiddagarna men det är som förgjort! Trots att jag är med i NIX-registret så ringer en massa telefonförsäljare precis när jag somnat. Jag vågar ju inte låta bli att svara ifall det är en valpköpare till Petter eller Torsten!
|
På det här fotot får Burnie en försiktig puss av en av Ellens valpar - jättegulligt!
Nu sitter jag här helnöjd, heltrött och bara myser efter att ha gjort upp en brasa. Jag kom i sådan frysning ikväll efter att ha varit ute nästan hela dagen. Dagen startade redan 05.00 när Vera var tvungen att gå ut (valparna trycker ju på) och upptäckte att de fullkomligt vräkte ner. Bra väder för valpträff tänkte jag och tog mig en tidig morgonfika. Gick och la mig en stund igen men kunde inte somna om. Jag låg och funderade på hur jag skulle göra med alla Veras valpar med hussar och mattar som skulle komma kl. 13. Hur skulle jag få plats med alla leriga hundar, alla som skulle äta etc etc. Tusen tankar snurrade runt i huvudet - och framför allt hur skulle Vera uppleva det hela. Tänk om hon blev stressad nu när hon är såååå gravid. Men under förmiddagen försvann regnet och solen tittade fram. Det hjälpte tydligen att i inbjudan be alla ta med sig solen! Det var så roligt att äntligen få se norske Charlie live, har ju inte sett honom sedan han åkte iväg som 8-veckors valp. Det hade blivit en stor och ståtlig kille av honom! Och så go´! Burnie har jag inte sett sedan han såg ut som en liten afghanvalp i december! Och nu en riktigt röd och ståtlig cockerkille! De andra såg jag ju senast förra lördagen på utställningen i Nödinge. Tyvärr ringde Tina i morse och berättade att hon drabbats av influensa så Olle kom inte, har väl inte hunnit lära sig bussturerna från Kullavik till Mölnlycke ännu, kan tänka.
Jag visade Tanja hur hon skall trimma Charlie och jag började att fixa till öronen, bröstet, tassarna och baken. Det är inte lätt att veta hur mycket man skall ta och vilka verktyg man skall använda på de olika kroppsdelarna när man är nybörjare. Han fick i alla fall cockeröron och "katt-tassar" och bröstet klippt så nu kan han charma de norska tisperne!
Burnie fick också en liten genomgång på trimbordet men han var så bra trimmad innan så det var inte så mycket att göra, bara underhålla det som var gjort tidigare.
Jag tycker det var en hellyckad valpträff! Givetvis kunde jag gjort mycket mer men samtidigt är det mysigt att bara sitta och äta och prata hund och få höra vad valparna haft för sig sedan de lämnade mig. Dennis hade med sig agilityutrustning, tyvärr hann jag aldrig se för jag stod och trimmade men ett jättestort tack Dennis för hjälpen - glömde förmodligen säga det innan ni åkte. Så mycket gott alla hade med sig till kaffet: ananaspaj, arraksbollar, bullar. Jag kommer att rulla fram om jag skall äta upp alla resterna - eller så kan jag ta med det till nästa utställning! Mitt barnbarn Filip gjorde salladen som vi åt. Massor av olika grönsaker och han skar, rev och klippte så det stod härliga till och den smakade verkligen jättegott - så tack Filip för all hjälp med maten och valparna! Det här låter nästan som ett "Guldbagge-tal": "och så vill jag tacka mamma och pappa och producenten och låtskrivaren och doa-kören etc etc etc!"
Nu har John Blund strött sömnsand i ögonen så jag knappt kan se tangenterna. I morgon är en ny dag och jag skall göra en sallad till ca 25 personer för mitt lilla barnbarn Ellen har sin namngivningsdag.
|
|
För några år sedan brukade jag sammanstråla i ICA-affären, eller rättare sagt vi handlade samtidigt, med en kvinna. Man kunde höra hennes: Märrrkligt, mycket märrrkligt (hon skorrade) när hon hittade sakerna hon hade skrivt upp som t.ex. mjölk, bröd, ja allt det där som är vanligt för oss . Nu känner jag också för att använda det uttrycket: Märrrkligt, mycket märrrkligt vad en dag i solen med trädgårdsarbete och målning etc etc, kan göra med humöret! Har jobbat med att sätta upp ett nytt staket så hundarna kan gå balkongvägen när det regnar så jag slipper få in leriga och blöta hundar i huset utan de kan ligga eller traska runt och torka upp litet under taket. Att jag inte kommit på det tidigare? Men med all tankeverksamhet på att flytta till något större så kom jag på den lösningen. Dessutom har jag insett att man kan inte spara på allt. Allt går inte under epitetet "bra att ha" utan skall slängas! Fast jag måste erkänna att virke har jag väldigt svårt att göra mig av med. DET kan vara bra ha i några nya byggprojekt.
Efter valpträffen på lördag skall jag slänga ut den nya (inköpt när Vera skulle valpa förra gången) plastmattan till sovrummet. Det dummaste jag gjort, kunde lagt pengarna på att måla eller lacka trägolvet istället! Den mattan kommer att hamna under trädgårdsmöblerna (matavdelningen) på altanen! Vilket i sin tur leder till att jag skall glasa in densamma, vilket leder till att spika upp bräder så det blir tätt runt om. Så är jag tillbaka i sovrummet och kommer att lacka eller måla golvet och försöka spackla igen hundarnas framfart på tapeterna! Undrar hur långt jag hinner innan det är dags för Vera att valpa? Sedan har jag kommit på en bra lösning på förvaringsproblemet och sedan .......... Ja, ni hör själva! Det är så himla skönt att jag äntligen har blivit sådan som jag har varit förr! Jag njuter och hundarna känner av det och bara sååå nöjda. De har varit med ute hela dagen och kollat in vad jag har haft för mig (inkl. valparna) så nu sover alla jättegott. Hade tänkt att fira den här dagen med ett glas vitt vin på altanen men en titt på termometern, 8 grader, gjorde att jag satte mig framför datorn istället!
Jag längtar till lördag då nästan alla från Veras Elvis-kull kommer hit. Det skall bli så fantastiskt roligt att träffa alla dessa underbara valpköpare! Risken är väl att jag står där med tårar i ögonen när Charlie och Burnie åker hem igen. Alice, Allan och Olle träffar jag ju ofta för att inte snacka om min lilla prinsessa Nova som brukar få sova i min säng en stund varje morgon!
Förresten vet ni att daggmaskar är ljuskänsliga? Häromkvällen fanns det massor av stora, feta daggmaskar i trädgården men så fort jag lyste på dem så schwoop så försvann de raskt ner i jorden. Detta hade jag ingen aaaaning om! Tack och lov att de försvann för jag gillar inte när hundarna äter upp dem, inte Märta förstås, hon är gammal och förståndig men jag kan gott tänka mig Allan-Brallan och Nova göra det och kanske t.o.m. Ellen. Vera är gravid och äter bara "gravidmat" och tuggben!
Valparna växer så det knakar och lyssnar till sina namn så jag hoppas bara att ev. valpköpare tycker namnen Petter och Torsten är OK. För det mesta är de "torra" hela natten men sedan gäller det att vara snabb och få ut alla 4 innan behoven "trycker på"! Jag har faktiskt blivit ganska snabb på att få ut 4 valpar innan det händer något inne! Då är klockan strax före 7 på morgonen och jag brukar klara av frukosten medan de klarar av de de nu skall göra. Därefter följer 1-2 timmar i sängen med en bok eller tidning och så ett sista möte med John Blund innan de vuxna hundarna behöver gå ut. Jag har försökt infinna mig på mitt gamla jobb för en morgonfika kl 09.30 men har misslyckats hittills, får göra nya försök nästa vecka, d.v.s. om det regnar på morgonen för annars har jag ingen lust att ge mig iväg!
Nu är jag så där härligt trött och kommer att sova som en, ja vad säger man, gris? hela natten för i morgon väntar trimmern, gräsklipparen och ogräset på mig och en tur till återvinningsstationen med valparnas sönderlästa tidningar.
|
|
Nu har jag tänkt klart och är tillbaka i verkligheten! Vad är en en grön välklippt gräsmatta på 897 kvm och ett hus på 227 kvm mot en helt underbar, kuperad, söndergrävd trädgård på 1875 kvm, ett enormt magnoliaträd, massor av fruktträd och bärbuskar och ett rött litet hus på ca 90 kvm - INGENTING! Jag vill INTE ha grannar på båda sidor om mig och gatan utanför på framsidan, visserligen skog på baksidan av huset. Jag kommer fortfarande ihåg, med en rysning, kampen om den snyggaste och ogräsfriaste trädgården från förr. Här finns skog på två sidor, tjärnet på¨en sida och så ängen med de gulliga alpackorna. Vem skulle dessa roliga djur reta om jag flyttar? De skulle ju dö av tristess. På sommaren har jag ju underhållning (på avstånd - ej synhåll) när stadsborna flyttar ut på landet och firar semester i tron att de inte hörs. Det är bara att starta gräsklipparen eller trimmern som moteld tidigt på morgonen, haha! Det var väl en process som jag måste gå igenom och få tänka över hur jag egentligen vill ha det. Som sagt så har jag kommit fram till att jag vill ha det precis som jag har det. Visserligen trångt men jag har ju hundarna som sällskapshundar, tätt inpå mig hela tiden. Ibland kanske litet väl tight men so what? De tllhör familjen och bor här precis som jag och de har ju inte valt att bo just med mig. Så var det kapitlet avklarat.
Nu till något jättetrevligt: (Lill-)Allan, Alice, Nova, Olle och (Stor-Allan) deltog i Cocker Västs utställning i Nödinge i lördags. Det var varmt, fruktansvärt varmt och jag var tacksam över att ha tältet som vi satte in hundarna i, vi människor fick trängas bäst vi kunde för att få litet skydd mot solen. Dennis, -Lill-Allans husse - uthärdade tappert värmen och solen i sin stol utanför tältet (undrar vilken färg han har idag - kräftröd?) Alla fick jättefina kritiker och t.o.m. HP i uppfödarklassen! Både hundarna och deras mattar/hussar visade upp Veras valpar med den äran! Det är inte lätt att visa upp sin hund på ett snyggt och proffsigt sätt. Glömmer aldrig hur nervös och stirrig jag var de första gångerna. Nu börjar det bli litet bättre fast fotona som Tina och Agneta (Malins mamma) tog, visar en hel del brister, men jag har ju en förmåga att se helknäpp ut på foto! Jag tror jag skall göra en sida speciellt för utställningsfoton. Åh, så roligt det var att vara många i tältet, jag brukar ju åka ensam på utställningar, nu hjälptes vi åt med tältresning, rastning av hundar etc, etc. Undrar om jag kan muta någon att åka med till nästa utställnng????
Nu är Vera rejält tjock om magen, nästan så jag tror det är 8-9 valpar! Hon suckar och stönar och går försiktigt ned och uppför trappan, men helst vill hon ligga under fåtöljen och se gravid ut! Ut går man bara när det verkligen behövs och inte mer!
Plötsligt har min säng blivit alldeles för varm och hon tillbringar nätterna under den.
Idag har
har Allan-Brallan verkligen kommit loss - alla som träffat honom vet precis vad jag menar - högt och lågt - hit och dit!!! Han har löpt Götebeborgsvarvet gång på gång i trädgården, flugit över infiltrationsanläggningen och Märta, rundat valphagen, varvat rhodendronbuskarna, ärevarv runt flaggstången och så på det igen och igen och igen och........ Först trodde jag han hade blivit getingstucken på någon ädlare kroppsdel men det var bara ren och skär livsglädje. Jag satt på trappan och skrattade så tårarna rann! Stundtals fick han med sig både Ellen och Nova och nu ikväll försökte till och med valparna hänga på (med varierat resultat). En så go´och underbar kille han är!!!
I morgon skall jag packa ihop valphagen i vardagsrummet och återta detsamma, åtminstone för 4 veckor tills det är dags för Vera och valpar att flytta in. Det är nog det, som gjort att jag känt "väggarna krypa inpå mig", att ständigt ha en så stor del av vardagsrummet avstängt. Anna, Conny, Petter och Torsten kommer tills vidare att ingå bland de vuxna men få sova i sina burar på nätterna. Nova går fortfarande självmant in i sin "nattbur" när jag säger "God natt". Hon sover där hela natten fast burdörren är öppen. Jag väntar bara på att någon/några skall ringa och be att få köpa Petter och Torsten och det kommer det säkert att göra. Det är inte riktigt schysst mot valparna, tycker jag, att tiden inte räcker till för att bara vara med dem. De får visserligen all omvårdnad de behöver men.... lyckan är att få en alldeles egen familj (tror jag i fall).
I morgon skall jag också, äntligen, fixa iordning balkongen/altanen med blommor och så köpa gurka, physallis och tomater till växthuset. Litet sent, men jag har ju varit handlingsförlamad ett tag men nu skall det bli fart på trädgårdsarbetet! Måste ju vara snyggt när alla Veras "gamla" valpar kommer och hälsar på nu på lördag!
|
|
Ikväll har jag suttit ute på min underbara, stora altan/balkong och lyssnat på fåglarna, tittat på fladdermössen som ilat förbi, körsbärsträden som blommar för fullt och 5 hundar som njutit av svalkan och 4 valpar som sover lugnt i hagen. DÅ började jag verkligen fundera - VILL jag verkligen lämna allt detta för att flytta till Svenljunga???????? Visserligen till ett större hus - men- inget tjärn, inte skog på det här sättet, inte en trädgård full med fruktträd, 1 miljon paddor, grodor och mördarsniglar. De sistnämnda kan jag stå ut med känns det som just nu! Kanske borde jag gå i paddterapi. Eller också blir jag så här knäpp och nostalgisk när en valp åker härifrån, ja vem vet? Inge/Sixten åkte hem till Tina och Olle och resten av deras familj i eftermiddags. Men - det var ju ändock ett av mina barnbarn. Har redan fått veta att han har gjort sig hemmastadd. Kanske var det inte riktigt vad Olle hade tänkt sig men nu är det bara så.... Olle var med och hämtade Sixten men han hade bara nos och ögon för sin syster Nova som fortfarande tycktes dofta gott efter sitt löp. Allan-Brallan, som är mer van och vet hur det går till har gett upp för några dagar sedan men inte Olle!
I did again men värre: skulle bära in alla valparna innan Tina kom, tog Petter under armen och så räknade jag huvudena på valparna som var kvar i hagen - 4 valpar tittade på mig och jag greps av panik och for runt och tittade under alla buskarna efter den 5:e valpen. Gissa vad - jag hade honom ju under armen!!!!!! Tycker det verkar som om den där berömda väggen är ganska nära!
Har fått flera mail idag om Petter och Torsten men inte hört något mer efter det jag svarat dem. Ingen av dessa två kommer jag att lämna på foder eftersom jag har Conny kvar - och Anna/Spanja/Anja. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad hon skall heta men namnen låter nog ganska lika i ett par hundöron.
På lördag gäller det!!!!! Fyra syskon skall göra upp om vem som snyggast i världen, i alla fall Västsverige, är. Givetvis är alla lika snygga så det blir ingen lätt match för domaren!!!! Håll nu alla tummar och tassar för Alice, Lill-Allan, Nova och Olle och så givetvis Allan-Brallan som debuterar i öppenklassen, de andra deltar i juniorklassen. Kanske någon av dem deltar i tävlingen Västsveriges snabbaste cocker också.
Jätteroligt att alla, utom Louise/Teddy (Louise måste jobba) kommer till valpträffen. Erika/Teddy/Ove har inte hört av sig - får väl skicka ett nytt mail eller nyttja Facebook och fråga, men jag förstår om de inte kommer. Köra över 30 mil hit och 30 mil tillbaka är ingen man gör bara så där! Bara när det gäller parningar - jag var ju i närheten av dem när Vera träffade sin fästman men då sov vi över hos Veras "svärmor".
|
|
Usch och fy jag skäms över att inte ha skrivit dagbok på en hel vecka! Tiden bara försvinner med 5 vuxna hundar och 5 valpar!!! Alla skall ju ha sin tid med matte. Ikväll har jag badat Nova och försökt göra henne tovfri - var i hela världen har hon varit - full med grankvistar, gamla tistlar och enruskor! Trodde jag hade full koll på hennes päls - men inte då! I morgon tar vi resten av skogen innan hon skall trimmas av Eva inför utställningen i Nödinge.
Det är ett evigt bärande ut och in med valparna - 3 ggr/dag är de ute i valphagen, om det inte regnar vill säga för då är det fullt ös i köket! Gamla Märta muttrar och lägger sig i min säng tillsammans med Allan för att komma undan pirayorna. Vera däremot välter gärna valphagen för att komma åt deras tuggben och leksaker - så´n är hon och det skäms hon inte för! Nova försöker hjälpa Ellen att uppfostra valparna. För det mesta slutar det med att Ellen uppfostrar Nova! Hoppas verkligen att det finns några som vill ha Petter och Torsten för de behöver verkligen egna familjer som kan ägna sig åt bara dem. Inge/Sixten flyttar hem till Tina och hennes familj på onsdag.
Ja, själv har jag huvudet fullt av köpa-hus-planer resp. sälja-hus. Det går åt massor av energi med att leta och kolla hus. Jag vill ju ha ett större hus och helst i Svenljunga och det skall vara "hund- och kattvänligt"!!! Nästa fredag skall jag på visning av 2 hus - få se om de "håller måttet"!
Förresten - igår förpassade jag de första mördarsniglarna till snigelhimlen! Nu börjar de dyka upp och det gäller att ta tag i saken med en gång annars så väntar det en invasion längre fram av dessa små slemmiga odjur som äter allt grönt. Förresten det behöver inte vara grönt - allt stryker med!
Nu ligger den blivande mamman (Vera) och morrar åt Ellen som bara råkar finnas i samma rum som hon. Vera har nämligen ett tuggben som hon vaktar med livet som insats. Har jag sagt någon gång att det är långtråkigt att ha ett gäng hundar? Näe, trodde väl det!
|
|
Hah, nu skrev jag faktiskt dagbok igår också!!!!
Erkänn: alla har vi väl velat lägga ut våra barn på Blocket någon gång? Jag såg en rolig annons nyss: 1-åring säljes för 4.000:-! De kunde väl gått ut med minst 6000:- tycker jag. Upptäckte sedan att annonsen fanns under hästar!!! Nu ligger Torsten och Petter ute på Blocket! Jag är väl blödig men att sälja mina barn på blocket..... För deras skull vore det underbart om de fick nya familjer som verkligen har tid att ägna sig åt dem.
Idag tyckte jag så synd om valparna att de fick husera fritt i hela huset. Det har ju regnat hela dagen och de har inte kunnat vara ute och springa av sig, så det fick bli som det blev. M.a.o. kíss och bajs litet varstans men så roligt som de hade.... Märta bad att få gå in och lägga sig i min säng och sliippa undan de 5 pirayorna. Givetvis biföll jag hennes önskan och hennes önskan är ju Allans önskan så de två har tillbringat kvällen i min säng!
Har påbörjat trimning och kloklippning av valparna och är hittills klar med 2,5 valp! Får fortsätta i morgon men då skall Nova och Allan badas också(om det blir bättre väder för annars är det ogjort arbete!)
Jag funderar och funderar och funderar på vad vi skall hitta på att göra på valpträffen. Skall försöka få hit en "hemlig gäst" men huvudsaken är väl att vi träffas och umgås och jämför våra hundar, eller? Någon form av mat eller fika måste det ju bli för många har åkt lång väg. I vilket fall som helst skall det bli oroligt roligt att träffa Veras valpar OCH deras mattar/hussar!!! Hund kan man ju prata om hur länge som helst! En sak kan jag lova med bestämdhet: det blir ingen allsång, är allergisk mot detta eviga sjungande på tillställningar, haha! Däremot funderar jag på om jag skall be alla ta med något till kaffet och det skall börja med deras hunds namns första bokstav! Det vore väl något att fundera över? Ja, vad kan det bli av A, A, B, C, N, O och T? Nu har ju alla som läser min dagbok fått litet försprång!
|
Nu är det bevisat att Vera verkligen är gravid! Ultraljudet visade på stor aktivitet i hennes mage, Tina och jag räknade till ca 6 valpar men jag tror det är fler, några ville bara inte vara med på fotot! Jag passade också på att vaccinera valparna för de är ju 12 veckor nu. Det skulle verkligen vara roligt om det "dök upp" två valpköpare som vill ha Torsten och Petter för de behöver få flytta till egna familjer nu och få all uppmärksamhet riktad på sig som enda hund eller rättare sagt valp. Jag försöker verkligen att ge dem en egen stund var med mig, antingen inne eller ute i trädgården. Skönt att det varit så fint väder så de kan busa runt ordentligt, vilket bl.a. innebär att rusa runt i tunnlarna, "sparka boll" och försöka gräva fram "ätliga rötter" i gräsmattan. Ibland trillar de ner i sina egentassade grävda hål - haha! Just nu hörs ett "ritschande" ljud från valpkorgen - någon behagar läsa sönder GP. Jag skall inte gå och kolla för då vaknar hela flocken och så är vi åter på ruta 1!
Jag är mentalt uttröttad efter att slutligen bestämt mig för att lägga ett bud på det underbara huset i Svenljunga. Detta innebär ju att jag skall sälja mitt hus och det är många söndergnagda lister och dörrar, bortrivna tapeter etc etc som måste åtgärdas innan fotografering och visning! För att inte tala om trädgården med "allt-bra-att-ha-virke" som måste kastas. Har i alla fall kommit på att eftersom det andra huset är så stort så behöver jag inte slänga något i friggeboden!!! Skönt! Nu får jag börja se mig om efter golvläggare, staketuppsättare, klinkerläggare och ev. målare för att iordningsställa det nya huset. Sedan måste jag välja vilken uppvärmning som är bäst och billigast. Ja, ni ser att min hjärna kommer snart att få en härdsmälta!
Som om detta inte vore nog, så kommer Vera att valpa mitt i det hela, förhoppningsvis håller hon på sig tills visningarna har varit! Det som jag verkligen ser fram emot är valpträffen 29 maj. Jag har vissa planer för den - hm! Hoppas bara att solen lyser från en klarblå himmel så vi kan vara ute hela tiden för jag vågar inte störa Vera så nära inpå valpningen och man får ju inte, enl. SKK, transportera en gravid tik 14 dagar innan beräknad valpning!!!
Just nu är livet vansinnigt spännande, nästan för spännande men jag tror att nästa vecka är nog budgivningen avklarad och jag vet mer och då kan jag ju handgripligen börja fixa allt.
Nu vet jag var Benarebyns grodor bor! Under min stora vedhög som låg vid sidan av carporten. Jag började nämligen stapla upp veden inne i carporten för att den skall torka innan jag transporterar den när jag flyttar. Under sista lagret med vedträn rörde det sig oroväckande och en massa grodor tittade förnärmat på mig när jag tog bort deras tak. Då gick jag in och åt lunch i avvaktan på att de skulle dra vidare. Jag har inte hunnit kolla än om de har försvunnit eller sitter där fortfarande och surar. Det kommer att ge sig i morgon!
|
Intet är som väntans tider! Först väntar jag på Connys och Torstens provsvar från Optigen i USA, sedan väntar jag på att ultraljuda Vera och få veta om hun är gravid och med hur många (på ett ungefär). Men framför allt väntar jag på att gå på visning nu på tisdag av huset som jag fallit för! Jag kan inte samla ihop tankarna till en dagboksanteckning varje dag. Blev förvånad när jag såg att jag inte skrivit sedan förra söndagen. Kan knappt komma ihåg vad som hänt under veckan, men i måndags hälsade jag på min gamla vännina i Svenljunga där "mitt" nya hus finns på gångavstånd från henne. Förresten finns allt på gångavstånd i Svenljunga! Det första jag skall göra (om jag köper huset) är att sätta upp ett REJÄLT, rymningssäkert staket på 2/3-delar av tomten, resterande skall vara hundfritt med blommor och en grön gräsmatta utan en massa hål i! Det andra blir att lägga 60 kvm golv och dela upp ytan i tll att börja med 2 rum, 1 trimrrum med motionsbandet och 1 rum för keramikugnen och "skapande", där skall nog symaskinen få stå framme (om jag skulle få lust att sy). Resten av ytan får jag fundera vidare på! Här hemma ser det ut som ett "ösregn", har börjat rensa i alla skåpen för att vara förberedd när mäklaren skall sälja huset. I morgon kommer Tina och Olle med familj och skall hälsa på sin Pelle. De får helt enkelt kryssa mellan alla säckar jag har packat och hoppas de har överseende med röran. Men de har nog bara ögon för sin lille Pelle!!!
Igår hittade jag en mycket DÖD padda på gräsmattan. Den var stor som min hand och jag kunde inte förmå mig att flytta den, inte ens med snöskyffeln i högsta hugg. Tänk om den inte var död utan hade börjat kravla omkring på snöskyffeln! Då hade jag fått en hjärtinfarkt!!! Jag hittade en cementplatta som jag täckte över den med så inte hundarna skulle få för sig att apportera den. Får väl gå ut och skriva "Vila i frid" på cementplattan!
Nu är valparna riktigt stora och tunga och kan både det ena och det andra ! Jag har gett Anna ett nytt namn eftersom hon skall stanna kvar. Jag döpte henne efter min första cocker som också var blue roan nämligen Spanja. Jag tror hon känner på sig att hon skall ingå i familjen för hon sitter nästan alltid vid kompostgallret och undrar varför hon skall sitta där när de övriga i hennes flock får vistas fritt och t.o.m. ligga i både soffan och fåtöljerna. Märta är väl så där lagom förtjust i att få en ny liten valp att ha hängande i benen och svansen. Nu ryter hon i ordentligt men lilla Spanja är tuff och försöker gosa med henne. Nova är svartsjuk för nu är ju hon inte minst längre utan känner "vuxenkraven" växa, inte lika lätt att komma undan när hon gjort något! Allan verkar, än så länge, måttligt glad, men det är ju i alla fall en liten tjej som kommer att bli vuxen så småningom. Och DÅ tänker Allan-Brallan..... ! Han är inte dum den killen, tjejer vet han ju hur man behandlar, pappa som han är och snart skall bli igen. Vera är bara såååå gravid och vaggar fram och struntar i det mesta, bara hon får ligga bekvämt och sova. Då återstår ju bara mamma Ellen och hon har blivit sitt vanliga gamla jag. Är uppe på köksbordet och stjäl, studsar runt och är allmänt glad. Gladast blir hon när jag kastar den gula bollen och hon får jaga efter den, hon tröttnar aldrig på att springa och det är bra för hon har gått upp ordentligt efter det hon var så sjuk.
Ikväll badade och trimmade jag Vera och se fram kom en liten rund chokladpralin med en glänsande mörkbrun päls - så vacker! Hon har börjat "bredda" sig ordentligt så det är säkert många valpar på gång. Vill till att hitta nya hem till de som är kvar efter Ellen!
Se där, bara jag tar mig kragen så blir det ju en dagbok till slut. Måste skärpa mig och försöka skriva varje dag. Kan ju vara bra att ha om minnet skulle börja svika, tihi!
|
|
OBS! OBS! extraerbjudande: ta 3 valpar, betala för 2. Gäller alla dagar mellan kl. 20.15-20.45!!!!!! Den här tidpunkten är nämligen deras "lilla" lekstund och jag får hörselskador (tinnitus) och huvudvärk. Jag måste lära mig att spela in dem med och lägga ut dem på hemsidan! Kanske inte om jag tänker efter för vem vill köpa ett gäng marodörer??? Nej, som vanligt skämtar jag bara, de är helt underbara, gosiga och vill bara pussas när man tar upp dem (en och en) men 5 st samtidigt är litet too much. Hoppas provsvaren kommer snart från Optigen så jag vet om jag skall behålla (eller fodervärd) en av hanarna. Lilla Anna har bott in sig här så hon lär ju få stanna! Nu har de vuxit så mycket att jag måste bära ut dem en och en! Konditionen måste vara på topp nu 5 ggr ut och 5 ggr in x 2 ggr/dag + allt hoppande över kompostgaller som skulle göra en häcklöpare grön av avund. Tycker mig känna igen den sista meningen - har jag skrivit den förr???
Just nu proväter jag olika namn på Veras valpar, har avverkat en dubbel Pigalle och är på slutet av en dubbel Dajm! I morgon får jag testa några andra. Ibland är det gött att vara uppfödare!
Nu sitter Inge eller Pelle som han heter numera, i mitt knä och tittar intresserat på skärmen, vad månde bliva av honom. Han kanske till och med slår Olle i datorkunskap!
Natten som gick fikade jag första gången 02.30, andra gången 05.30 och så kl 07.00. Allt beroende på Märta som ville ut och det fick hon givetvis - men det var inte magen som krånglade utan halsen. Jag trodde att hon fått något vasst i halsen så hon fick nästan ett halvt paket med knäckebröd men det hjälpte inte utan hon gav sig på mina växter i hallen och välte ner krukorna för att komma åt de vassa bladen. Ute betade hon allt som gick att beta, inkl. tulpanblad som just kommit upp. Det var då jag insåg att hon verkligen var sjuk, kl 08.00 hängde jag på luren till Västra Djursjukhuset för att få råd. Antagligen har hon fått en kraftig halsinfektion och det var ingen överhängande fara utan jag kan vänta till i morgon och ringa min "husveterinär". Humöret och orken är inte precis det allra bästa efter en vaknatt! Som djurägare är det smällar man får ta!
Sitter redan och planerar hur mitt ev. nya hus skall inredas - ett trimrum, ett motionsrum och ett rum för min massagebänk och så givetvis ett"keramikrum" med mn ugn. Så långt har jag redan kommit men det är ju inte alls säkert att huset är OK. Skall i alla fall åka dit i morgon och "insupa" atmosfären i omgivningen och tala med mäklaren så får jag se vad det leder till. Om jag skall flytta så måste det nya vara super för mig, hundarna och katterna, annars får det va´.
Var precis ute på balkongen och hörde grodorna och paddorna som ropade på varandra, ett sothönspar som hade en ljudlig konversation och så mitt älskade svanpar som mellanlandar varje vår i tjärnet med sitt fjolårsbarn. Hörde också grannen som eldade och krattade och hans hund som skällde på alla ljud. Igår kväll hörde jag lommen som har ett alldelses speciellt och kusligt lockrop. Allt detta kommer jag att sakna men INTE paddorna och grodorna som först skall ner till tjärnet och sedan upp via min trädgård. Litet senare kommer alla deras barn och gör så gräsmattan ser böljande ut!
Ikväll hade 6000 personer läst min dagbok, eller rättare sagt haft så många besökare på den här sidan - fascinerande!
|
|
När jag läste igenom gårdagens dagbok insåg jag att jag har glömt köpa sparris!!! Får väl försöka övertala hundarna att stå ut en natt utan att inmundiga några vassa föremål!
Jag har verkligen beslutsångest när jag tänker på att ev. flytta. Vaknade 02.30 i morse/natt och kunde inte somna om utan gick upp och satte på kaffebryggaren (precis som det skulle hjälpa John Blund på traven), tog en smörgås, kröp ner bland alla hundar som invaderat sängen under min tidiga morgonfika och läste ut en bok, sedan äntligen somnade jag och drömde om Inge! Undrar vad det betyder? Också en form av separationsångest eller....? När jag skaffade hundar i "vuxen" ålder, övermogen som min ena snälla dotter säger, bodde jag på 4:e vån. utan hiss men med skogen utanför fönstret. Det var ett evigt kånkande och bärande på valpar som skulle bli rumsrena. Jag började leta efter en mer jordnära boning när den ena hunden började närma sig en matchvikt på 25 kg och blev sjuk och skulle bäras upp och ner för alla trapporna! Då flyttade jag och min yngsta dotter till Eklanda, nära de stora skogarna i Änggården. Samtidigt blev jag ju tvungen att anpassa bilen efter hundarnas storlek! Jag insåg efter ett år att jag var tvungen att börja leta hus och hittade detta som jag bor i nu, precis lagom för 2 hundar och då 5 katter. Och en ny och större bil! Nu är det dags igen att försöka hitta något större OCH med skog i närheten. Men den goda nyheten är ju att bilen i alla fall fortfarande räcker till att forsla alla i. Snacka om att djuren styr mitt liv, känns ibland som om jag bara hänger med!
Allvarligt talat så börjar huset kännas litet, hade inte varit helt fel med ett gästrum, ett trimrum med löpbandet och alla hundsakerna, ett eget sovrum förresten glöm det sista. Hundarna kommer alltid att dela rum med mig.
Får väl se vilka spännande saker som väntar i framtiden. Det mest spännande lär nog bli att jag måste tömma 3 friggebodar, vars innehåll jag förträngt!
|
Jag vill inte gärna svära i skrift men tänk er en låååååååång ramsa nu!!!!!! Lilla stjärnan Nova kom med en till synes DÖD padda i munnen och ville inte gärna släppa ifrån sig denna dyrgrip när jag kallade in henne. Till slut lade hon ner den på trappan, alldeles utanför ytterdörren men bevakade den noga när jag kom. Vad gör man med en stor, livlös padda, ja inte konstgjord andning i alla fall, det kan jag lova! Jag är en stor djurvän och jag vill att mina hundar skall vara så också och då ingår INTE padd-dödande. Nu mår hon som hon förtjänar, det lilla odjuret. Men jag måste erkänna att jag är jätteorolig för hur natten skall bli. Jag har spolat munnen 3 ggr på henne men hon ligger här och har kväljningar så det blir väl till att hålla sig vaken några timmar till för att ha koll på läget. Som jag sagt tidigare: Livet blir aldrig långtråkigt med djur i familjen.
Hallå Tina: din valp är vaken - mycket vaken - läser GP och dödar ankan som valparna har som leksak i hagen! Ville bara berätta detta så du vet vad som väntar! Eller kanske jag inte skall berätta?
Idag har jag efter idogt besökande på hemnet.se hittat, vad jag tror, drömhuset för mig och alla hundarna. Hoppsan jag glömde katterna! Har, när jag tänker efter, hört att det är svårt att flytta på gamla katter. Men om de får eget rum och så mängder med godaste maten - Friskies så kanske de accepterar denna omställning? Usch, nu fick jag "Ågren" - hur kunde jag glömma bort att det ingår 4 katter i familjen också? Asch, det ordnar sig (mitt valspråk). Huset, ett vitt tegelhus (inget kladdande med fasadfärg), 4 rok, 111 kvm + 111 kvm delvis inredd källarvåning OCH 2680 kvm trädgård!!!!!!! Visserligen ca 10 mil från Göteborg - men hur ofta besöker jag den sta´n? 3-4 ggr sammanlagt förra året, tror jag. Hoppas paddorna inte flyttar med om det blir aktuellt med flytt!
Nu märker jag att Nova verkligen börjar ångra det där med paddan. Hon går runt i soffan med nosen under kuddarna och försöker få bort den äckliga smaken! Bara det inte urartar!!!! Jag som helt plötsligt kände hur energin började strömma genom mig vid tanken på det nya huset, känner nu hur den sakta strömmar ut igen när jag tänker på Nova, får väl skölja munnen och nosen på henne igen. Just nu lever jag farligt; har glömt att köpa hem några burkar stångsparris, brukar alltid finnas i skåpet ifall hundarna äter något vasst. Får INTE glömma detta i morgon! Nu kommer Nova med en hukande gång och vill sitta i mitt knä och pussas. Knäet kan hon få sitta i men pussas TVI!!!
|
Det skall f-n va´uppfödare! Idag fick Inge nytt hem hos Tina med familj och som storebror Snygg-Olle! MEN han har tagit en stor bit av mitt hjärta och hade det inte varit Tina och givetvis Olle så vete fåglarna om han inte fått vara kvar! Konstigt att det blir svårare och svårare att lämna ifrån sig valpar! Börjar jag bli gammal och gaggig, eller....? Skall i alla fall bli spännande att höra vad han kommer att heta i framtiden. Han råkar vara född på Inge-dagen och blev Tinas på Valdemar-dagen men inge(t) att hänga upp sig på! Men det roliga är att han stannar kvar ca 1 månad och då skall han väl vara näst intill fullärd när det gäller bus!
Idag har valparna varit ute i nästan sammanlagt 3 timmar och sedan sov de gott ända tills jag fick besök av Tina och hennes dotter Sophia, då de verkligen vaknade till liv! Som vanligt gick det inte att föra ett normalt samtal för numera är det ganska svårt att överrösta dem. Just nu sover de helt utslagna efter en ansträngande dag.
Valparna har äntligen fått upp ögonen för grannens alpackor, dessa underliga djur kunde de inte placera in på skalan från barn - vuxna - katter - hundar så det gällde att verkligen kolla och morrskälla för att skrämma dem! De har dels har de fått en agilitytunnel och dels en fotboll (bl.a.). Tunneln är jätteroligt att springa ígenom, bråka om, rulla iväg och bollen skall vi bara inte tala om vad man kan gör med! Dessutom har de några tomma Cola-flaskor att "apportera", vilket de gör. Tänk en liten valp med en 1,5 l flaska i munnen, det är ju som bäddat för dråpligheter!
I morgon skall lilla Wilda badas, fönas och kloklippas inför sin resa till Trollhättan med Barbro. Också en liten valp som verkligen gjort inryck på mig! En liten tjej med "skinn på nosen"!
Ja, då var det bara Petter kvar och kanske 1 eller 2 killar till men det vet jag inte förrän om tidígast 2 veckor. Denna väntan, jag vill veta NU! Jag har nämligen Optigentestat Conny och Torsten för PRA. De kan inte utveckla ögonsjukdomen men kan ev. vara bärare av anlagen men det är inget som en "vanlig" valpköpare behöver bry sig om eftersom de inte kan utveckla sjukdomen. Som uppfödare vill jag ju veta vad jag har för "avelsmaterial" - fy och usch vad det lät krasst! Rimmar dåligt med hur jag känner när en valp lämnar mig! Kanske blir det så att Jordbruksverket om några år upptäcker att jag har ett hundratal hundar, tihi! Nä, så långt kommer det aldrig att gå! Vilka konstiga tankar jag får så fort valparna är flygfärdiga!
|
Lördagkväll och jag lider svårt av följderna av dagens diet! Först kaffe och smörgås under tiden hundarna var ute och gjorde vad de skulle, städa, handla och återigen städa. Lunch med min yngsta dotter och hennes barn Laban 3 år och Ellen 4,5 månader. Lunchen bestod av plättar med sylt. Jag stekte ett oräkneligt antal och trodde att det skulle bli över till hundarna också, men icke! Sedan smååt jag vindruvor och litet annat smått och gott medan jag dekorerade smörgåstårtan, som skulle avätas när övriga hade kommit. Då var jag så hungrig att det blev 2 (två) jättebitar! Därefter kaffe med glasstårta (två bitar). När alla hade åkt var jag så slut efter allt oväsen (valparna), ja barnbarnen var inte direkt tysta de heller, så jag tog en chilijordgubbpralin samtidigt som jag öppnade en flaska "sprattelvatten", Wildstrawberry och slog upp ett glas och sjönk ner i soffan och avnjöt ytterligare en pralin - blåbärjordgubb. Jag vill lova att det var svårt att ta sig upp ur soffan när "Kungen av Benareby" (katten) påkallade uppmärksamhet. Han ville bara tala om att "Hallå, du har köpt fel kattmat, det här går ju inte att äta"! Jag hade köpt Friskies och blandat ut det med Euroshoppers kattmat vilken de INTE äter, tycks vara under deras värdighet - så billig mat - vad tror hon egentligen om oss?!
I morgon kommer Tina och skall välja vilken av Petter eller Inge hon vill ha. Skall bli spännande att se vem! På måndag åker lilla Wilda hem till Trollhättan och så var de bara 5 kvar. Petter eller om de nu blir Inge stannar kvar till den 1 juni - gott! Fast jag börjar faktiskt bli litet mätt på valpar hur gulliga de än är. Det är jobbigt att bära ut dem till hagen och sedan in igen efter några timmar, städa valphagen och det är inga små mängder de lämnar numera! Summan av kardemumman blir att jag har en hanvalp kvar att sälja. Därefter får jag "vila upp mig" i några veckor innan det är Veras tur.
Jag fick en ask Alladin och då fick jag en bra idé tycker jag i alla fall nu: varför inte döpa Veras valpar efter innehållet i asken? Pärlnougat, Cocos-kola, Romrussin, Höstnougat, fast den jag gillar mest är Körsbär i Likör men det kan man väl inte döpa en valp till, eller? I morgon kanske inte idén verkar lika bra! Det ger sig som jag brukar säga.
Nu skall hundarna snart ut för sista kvällsrastningen och jag vill helst inte tänka på vad som gömmer sig bland rhodendronbuskar och lövhögar - stora feta paddor! Min trädgård måste vara någon form av samlingplats för dessa djur! "Hallå alla padd- och grodkompisar - stormöte i trädgården på Abborrtjärnsvägen 40, ingen anmälan - alla välkomna", tycks vara deras paroll! Men som jag sagt tidigare så är det smällar man får ta för att få bo som jag gör. Jag hörde på radion häromdagen att i en by i Norge har man anställt paddbärare. Folk som är ute på nätterna för att hjälpa paddorna över de trafikerade vägarna ner till vatten för att de skall kunna lägga sina ägg. En man hade burit 350!!!! paddor en natt. Kanske skulle jag anställa någon som bär bort dem från min trädgård! Kan inte hjälpa det men jag har en lätt, eller rättare sagt medelsvår form av paddfobi. De får gärna finnas men inte så jag ser dem!
I eftermiddags kom Moa, min norska skogskatt (nja inte rasren) in efter att har varit ute på egen tass i två dygn (kan vara borta upp till en vecka) och haltade illa. Verkar nästan som om hon har fått något fel på höften och är hon inte bättre i morgon får det bli en färd till veterinären, inte roligt att behöva åka akut, men jag får se hur hon verkar i morgon. Hon haltar mycket men verkar inte ha speciellt ont utan jag får massera höfterna och bakbenen utan att hon reagerar. Det var många år sedan hon var hos veterinären - senaste gången hade hon lyckats smeta ner hela sig med någon form av olja.
Nej, nu knackar Kungen av Benareby och vill in och dessförinnan har John Blund ihärdigt försökt få till ett möte!
|
|
Sitter här och funderar på vart tog söndag och måndag vägen? Söndag, ja vad hände då??? Känns helt tomt när jag tänker tillbaka, förmodligen tog väl valparna massor av tid och de vuxna hundarna också, kommer inte ens ihåg vad det var för väder. Jo, förresten nu kommer jag ihåg hur förvånad jag blev när jag kollade den delen av vardagsrummet där valphagen är placerad, hur dammigt allt var, växterna var gråa med ett lätt sandlager på bladen, liksom allt annat i närheten. Var kom all sand och damm ifrån??? Valparna har ju inte precis varit ute och sprungit i leran. Så valparna förpassades ut på altanen med sin mamma och jag vek ihop hela hagen och satte igång att bära in alla växterna i duschen, putsade fönstren och dammtorkade allt. TV:n som står alldeles intill skall vi bara inte tala om men efter den "massiva nsatsen " med skurtrasa, fönsterputs och rengöringsspray har jag numera en bra utblick och en väldigt klar TV-bild! Växterna är gröna och fina. Jag tog bort några kompostgaller så hagen blev litet mindre, min tanke är att där skall de bara äta och sova allt lek och bus får ske utomhus, så de´så! På kvällen kom en f.d. arbetskamrat med sina barn och hälsade på och valparna blev stormförtjusta, äntligen någon som ser oss (för jag räknas ju inte)!
I måndags var det dags för den stora besiktningen med tillhörande vaccinering och chipning av valparna. Kan nog säga att det var väl inte det trevligaste de varit med om men några viftade på sina små svansar åt veterinären, kanske för att fjäska in sig?! Alla gick igenom besiktningen och veterinären tyckte det var en jämn och fin kull. Gott att höra! Ellen var också med och fick sin spruta mot kennelhosta. På hemvägen hörde jag intensiva hulkanden och när vi kom hem hade alla kräkts på alla i burarna så det var bara att duscha av alla sju och så in i tvättmaskinen med filtar och liggunderlägg + spola av burarna. På kvällen åkte lilla Matilda hem till sin nya familj. Hon verkade verkligen gilla dem för hon somnade så fort de tog upp henne i knäet. Än så länge känns det inte speciellt tomt i valphagen för jag vill minnas att hon tillhörde de som inte hördes mest. Men jag kan ha fel! Måste ringa dem i morgon och höra hur det gått.
Idag har jag varit på Jula och storhandlat 6 paket kompostgaller, 1 vindskydd och en stor, vad det nu heter, men det skall egentligen användas för att pensla kött o.dyl. när man grillar, som en stor bricka med kanter ca 1x1 m. Utmärkt tänkte jag, den kan valparna ligga i när de är ute i hagen - lägger en tjock filt i botten så ligger varmt och gott. Det gäller att vara uppfinningsrik och se möjligheterna!!!! Så skall jag bara få upp partytältet också - kommer ihåg hur jag "slogs" förra året med det när jag försökte montera upp det i halv storm! Vindskyddet kommer jag att sätta upp UTANFÖR kompostgallret, utom räckhåll för pirayorna! Och så undrar folk hur jag får tiden att gå!!!!!!!!!!!
Nova har utmärkt sig dag genom att äta upp ett värmeljus och trots att jag börjar bli luttrad så var det inte utan jag blev litet orolig när jag hittade resterna av aluminumformen. Det var ganska vassa rester så jag gav en burk stångsparris för att den skulle linda in de vassa bitarna och skydda tarmarna och ringde veterinären. Men fick rådet att jag bara skulle hålla ögonen på henne så hon inte började kräkas. Det har tydligen gått bra för hon visar inga andra tecken. Får inte glömma att köpa några nya burkar i morgon.
I morgon har jag "trippelbokat" mig, sotaren kommer efter kl 13 och jag skall vara hos veterinären kl 15 med Conny och Torsten för blodprovstagning för Optigen. Dessutom lyckades jag med konststycket att beställa en container till i morgon. Detta innebär att jag måste ringa och boka om sotaren redan kl 07.00 i morgon! Dessutom måste jag vara hemma och dirigera var jag vill ha containern. Vojne, vojne. I eftermiddags satt jag och fyllde i alla blanketterna för Optigen-testet och de var på engelska - alltså inte det lättaste men efter många försök lyckades det till en kostnad av 350 US$. Proverna skickas nämligen till USA för analys. Det är inte lätt (eller billigt) att vara uppfödare vill jag lova.
Jag har haft den stora turen att hitta någon som kan rycka in och bo här med alla hundar och katter! Min vänninas dotter bodde här när Vera var på kärlekssemester i Värmland och det var verkligen underbart, hundarna älskade henne och hon var jätteduktig. En riktig stjärna - det känns så tryggt och skönt att jag kan åka iväg över natten och veta hon ställer upp. Det kan ju bli en del utställningar framöver och det är inte alltid Jenny kan ställa upp.
Det blev ju en dagbok till slut i alla fall?! Måste bara berätta om vad som hände igår kväll - sista rastningen - som vanligt fick jag gå ut och hämta in Märta, där hon satt nära staketet och kollade om alpackorna hade gått till sängs. Nästan framme vid trappan trampade (som jag trodde) snett och när jag tittar efter varför så hade hon satt tassen (60 kg) på en padda som låg och sprattlade efter den omilda behandlingen. Jag har ju på gränsen till paddfobi så jag blundade faktiskt och fick in henne snabbt. I morse slog det dåliga samvetet till så jag gick och letade efter den men den var borta, alltså hade den klarat sig.
|
Här sitter Bono (Murbräckans Paparazzi) med blommor och väntar på Vera, hans blivande fru!
Jag och Vera startade hemifrån vid 14-tiden i fredags med GPS:en inställd på Forshaga för att hälsa på Christina Hofgren, Murbräckans kennel, för ett litet kärleksbesök. Det var nästan totalstopp på E-45:an i Göteborg p.g.a. alla vägarbeten, GPS.en försökte tala om för mig att välja annan väg men jag trodde bara den hade fått fnatt och stängde till öronen för alla uppmaningar. Till slut fick den fnatt och nästan röt åt mig att göra en u-sväng, hur gör man det på en en-filig motorväg? Jag fick vackert finna mig i att bli en timme försenad! Jobbar inte folk på fredageftermiddag????? För maken till köer har jag sällan sett men det lättade efter 10-15 mil. Strax innan Mellerud fick jag se något helt fantastiskt - en jätteåker full med svanar, de gick där och betade i godan ro, tyvärr gick det inte att stanna så jag kunde fotografera.
Vilket mottagande vi fick, middagen stod på bordet och vi skålade för "brudparet" i mousserande vin och vi fick eget rum att sova över i. Jag har sällan sovit så gott och inte Vera heller för den delen. Helst hade jag velat sova hela förmiddagen men plikten kallade eller rättare sagt Bono. Tänk att få komma upp till ett dukat frukostbord, vilken lyx. Inga valpar som skulle ha mat och "bytas på", inga andra hundar som skulle ut och "läsa morgontidningen", bara Vera och jag. Redan vid 10.30-tiden var vi på väg hem. Nu bestämde jag mig för att följa GPS:ens råd och hamnade utanför Uddevalla, så hemresan gick snabbt. Någonstans "på landet" på E-45:an fick jag syn på en 4-hjuling och tänkte "dessa ungdomar som inte har något som helst trafikvett", den gick ju inte fortare än en moped. När jag lyckats köra om honom ser jag att det är en mycket äldre gentleman, bra bit över 80 år som kör!!!! Han verkade helt oberörd över att han befann sig på en motorväg utan höll ett stadigt tag i styret och stirrade rakt fram! Ja, ja, det är väl kul med äldre som vågar ge sig ut - men hallå!
Jag hade en "barnvakt" som bodde hos mig under tiden vi var borta och hundarna bara älskade henne - speciellt Nova och Märta. Nova älskade henne så mycket så hon tuggade i sig hennes hörlurar och dragkedja på ryggsäcken!
Här är stämningen en aning tryckt: Märta är vansinnigt irriterad på Allan som hon delar rum med nu när Vera höglöper och han ligger med nosen tryckt mot dörren och gnyr oupphörligen. Med jämna mellanrum hör jag Märtas rytande: håll truten jag vill sova! Vera traskar runt för hon vill sova i min säng. I natt skall Allan få sova i buren och det lär bli en lustiger dans! Förmodligen kommer han att ligga där och sucka och gny och försöka ta sig ut!
Känner att jag kommit in i "andra andningen", precis som barn som blir övertrötta och slår över helt. Har ju kört först 30 mil från Forshaga och sedan skjutsade jag "barnvakten" till Borås, så sammanlagt har jag kort 70 mil de här två dagarna och var jättetrött när jag äntligen var hemma. Då lockade sängen men nu, tja kanske skulle jag ta och måla om ett rum eller ta fram leran och göra något?!
Nja, jag chansar på att John Blund kommer om jag går och lägger mig nu!
|
|
Och det som gått så bra idag, ända tills jag satte mig vid datorn och "facebookade" litet innan jag skulle ta itu med hemsidan. Lyckades döpa om Maries (valparnas farmor) man och kallade honom Jan när han i verkligheten heter Anders, vet inte ens om jag vågar skriva några namn i fortsättningen! Sedan började jag lägga in massa foton och tydligen var Internet överbelastat för något segare har jag inte varit med om, trodde flera gånger att datorn hade hängt sig (som vanligt). Jag har lagt in några nya valpfoton + kompletterat de andra hundarnas fotoalbum.
Har haft bilen på service + satt på sommardäck och kollat varför kylvätsekenivålampan alltid lyser med ett otäckt klart gult varningsljus. Verkstaden kunde inte hitta felet på det sistnämnda men trodde det kunde vara topplockspackningarna - bilen har två topplock så om det är det som är felet blir nästan lika dyrt som att köpa en annan bil! Kul! Hoppas den håller till Karlstad och hem igen.
Valplådan:
Idag satte jag upp en provisorisk valphage ute på gräsmattan för det har ju varit ett underbart väder. Valparna var lite misstänksamma för det blåste och det var mycket som rörde sig men efter några minuter upptäckte de tjusningen med gräs under tassarna och massa löv och kvistar att busa runt med. Wilda, Petter och Conny lyckades rymma genom gallret Jag trodde att de hade blivit för stora för att kunna ta sig igenom "rutorna" i kompostgallret, men icke, finns bara viljan så går allt och viljan hade de. Jag hann bara sätta in en så var någon annan utanför - ett evighetsjobb med andra ord! De var ute nästan 1 timme. Det gällde att vara snabb när jag skulle bära in dem, så ingen rymde under tiden jag sprang in med 2 åt gången. Jag var riktigt svettig innan jag fått in alla 7. Jag fick besök av en familj som ville titta på valparna, de tänker ev. köpa en valp ur Veras kull. Valparna som sov när de kom, vaknade snabbt till liv när de såg att de hade åskådare och visade upp hela sin reportoar av bråk, morr, skrik, småslagsmål samt att försöka välta gallret för att bli upplyfta. Det gick nästan inte att höra vad någon sa men helt plötsligt blev det alldeles tyst och de låg utslagna huller om buller och sov. De växlar fort!
Det var inte så genialt att skriva dagbok på morgonen och hoppas att den skulle bli sann. Jag gjorde ju ett försök igår. Den strålande solen bestod av ösregn och därmed föll allt som ett korthus. Det enda som stämde var att jag badade en hund - Ellen och trimmade henne. Idag har har jag "skött om" Allan så nu har jag en gnistrande vit och orange kille med "fluffpäls" utan tovor, det kändes riktigt gott i hjärtat när han flög fram i trädgården på Allan-vis. Han var inte riktigt lika glad när han stod i badet! Ganska ynklig faktiskt, förstår inte att det skall vara så förnedrande att bli ren och snygg!
|
|
Kom på en helt genial idé: jag skriver dagbok i förväg för det jag berättar om måste väl hända eller...?
Idag har valparna sovit lugnt och jag har inte ens behövt byta i valphagen. De har lekt lugnt och städat med varandra och inga slagsmål, rytande, morrande eller ylande har hörts. Gräsmattan är grön och varm så de har fåt vara ute halva dagen.
Jag har gått 1 mil i skogen med alla hundarna och de sprang lösa och hade full koll på mig och kom direkt på inkallningen och solen sken och det var vindstilla - en riktigt härlig vårdag! När vi kom hem badade jag alla hundarna och fixade till pälsarna så de är utställningssnygga. Även Märta baxade jag in i duschen!
Få se om detta var en genial idé eller bara ett önsketänkande! Ger sig i kväll.
|
|
Sådär, där försvann den duktighetsstämpeln - inte skrivit sedan i torsdags! Men när kvällen kommer så är jag så trött att jag inte orkat. Håller jag inte efter här inne så lär det bli hårdstampat jordgolv med hundar som springer ut och in. Ytterdörren har fått stå helt öppen nu när det varit så varmt och hundarna är överlyckliga för då kan de sprnga in med jämna mellanrum och kolla vad jag har för mig. Valparna skall vi bara inte tala om, några har fått känna gräs under tassarna och oj så spännande det var och alla löven och fåglarna och ja de bara stod och tittade sig förundrade omkring! Petter passade på att ta ett rejält bett i järneken. Efter det att de fått känna på friheten skriker de i högan sky när de måste vara i valphagen och fullständigt demolerar den. Det tar ca 10 min att demolera en nystädad valphage! Ingen tror mig när jag säger det men välkommen hit och beundra valparnas företagsamhet. Det släpas ut "sängkläder", rivs tidningar under tiden de välter vattenskålen och däremellan förrättar sina behov. Samtidigt tycker jag synd om dem att behöva sitta bakom galler, visserligen är det väl nästan jag som sitter bakom galler för nu har jag byggt ut valphagen ytterligare.
Jag har vilda planer på att bygga en riktig valphage utomhus, med massa aktiviteter för valparna, sandlåda att gräva i, stockar och grenar och tunnlar att klättra på och leka i. Jag kommer ihåg hur roligt Veras valpar hade med katt-tunneln som jag la in i hagen.
I morgon blir en "hård" dag! Storstädning som får ta max 1 timme sedan en hallonpaj in i ugnen och därefter kommer Ellens "svärmor" med familj och tittar på "barnbarnen". Därefter kommer Tina, Olles matte, och skall "känna" på valparna och sedan lär jag somna i soffan tillsammans med alla hundar!
I morse testade jag hur många som får plats i min säng, måste vara något för Guiness rekordbok! I mitten låg jag och på min högra sida Märta och Allan och på min vänstra låg Ellen (på min kudde), Vera och Nova. Inte utan att jag kände mig som en kåldolme, kunde knappt andas men varmt och gott var det! Kanske skall testa en dag och ta med valparna också? Maxvikten för sängen är, tror jag, 160 kg och det blir svårt att förklara för Sängjätten varför sängen brakade!
Idag har jag krattat fjolårslöv i den "hundfria" delen av trädgården. Inte klokt så tunga löv blir som får ligga kvar över vintern. 10 skottkärror fick jag ihop och helt plötsligt tittade snödroppar fram! Nästa vecka får jag fixa den andra delen och det är inte lika roligt med allt som hundarna har "lämnat" ifrång sig i vinter, men det måste göras. Tänk om det kunde komma ett rejält ösregn och spola bort allt äckligt! Dessutom är den delen av trädgården minst dubbelt så stor!
Under över alla under: grannens 4 alpackor har hängt vid staketet hela dagen och bara stirrat på hundarna och de brydde sig INTE. Ja, det är ju klart, Allan fick tokfnatt några gånger och gav sig på syrenhäcken eller rättare sagt f.d. syrenhäck för han brukar dra av grenar när han blir upprörd.
På påskafton parade Allan Bernerbitens Stina och det var den bästa påskpresent han kunde få, påstod han! Han skall alltså bli pappa om ca 9 veckor!
|
|
För andra kvällen i rad sitter jag här och har drabbats av "paltkoma",. Den som inte vet vad det är får googla på det! Igår var jag på Scandic hotel i Mölndal och avtackade en arbetskamrat som gick i pension. Numera har jag ju en viss erfarenhet av hur det är att inte åka till arbetet varje dag. Och denna förmedlade jag givetvis - bara det att han har inga hundar, inte en enaste liten en - konstig! Hur får man tiden att gå utan hundar, hus och trädgård???? Det bjöds (jo, vi betalade själva) på en stor salladsbuffé + varmrätt + kaffe och kakor, jag fyllde på av allting 2 ggr och som vanligt kände jag att hälften nog hade räckt! Idag har jag ätit thai-mat till lunch och resterna av denna framför TV:n nu ikväll, varvat med smågodis. En vänninna var här med sin tik som löper och Allan ställde glatt och villigt upp! Så nu skall han bli pappa igen! Väninnan hade i vilket fall som helst med sig en påskhöna fylld med det allra godaste lösgodiset. Ibland är det svårt att sätta stopp! Får bli en renlevnadsdag i morgon - utan godis och med mycket vatten, frukt och grönt. Det är i alla fall min målsättning just nu när allt står mig långt upp i halsen och halsbrännan eldar på.
Valplådan:
Idag har jag beställt tid för besiktning, vaccinering och chipning av valparna. Nästa fredag drar jag och 7 valpar till veterinären och säkerligen kommer det att ösregna när jag skall packa in alla i bilen! Det gjorde det förra gången i alla fall - hoppas det inte har blivit en tradition att komma in till veterinären, halvdränkt. Det är inte lätt att för det första få in alla valparna i bilburen och sedan få in den tunga buren till mottagningen, få se om jag kan muta någon att hänga med och skjuta på. Det är i alla fall 7x ca 3 kg! Nu börjar det märkas att valparna börjar närma sig 8 veckor (7 veckor idag). Det är mycket mer rörliga och hittar på bus hela sin vakna tid. I förmiddags hade någon tuggat i sig snöret som jag bundit ihop en sida av kompostgallret med och helt plötsligt kryllade det av valpar, några tuggade på lampsladden (satt inte i kontakten), några gömde sig under linneskåpet.
Två valpar föredrog att sova i korgen - Matilda och Inge!
Nu har jag "bokat" en underbar kille till Vera och nästa helg drar vi upp mot värmlandsskogarna! Det kommer garanterat, så säkert man nu kan garantera, att bli en del chokladpraliner och jag får min önskan uppfylld! Tänk en valplåda fylld med choklad och kanske litet lakrits!
Igår såg jag det första vårtecknet: det satt en padda på min lilla grusväg när jag kom hem på kvällen. Förmodligen var den på väg ner till tjärnet för att hitta en snygg partner, men tji fick den för isen ligger fortfarande! Idag hörde jag att någon plockat årets första fästing på sin hund så nu är våren på gång med stormsteg. Kanske snart dags att droppa antifästingmedel i hundarnas nackar. Inga fästinghalsband för min del tack. Inte efter att ha varit hos veterinären med Märta när hon i sin ungdoms dagar ätit upp bitar av ett. Hon fick kräkmedel och jag fick order om att sortera ut alla bitarna ur det som hon gav ifrån sig! Inte speciellt aptitligt för när en leonberger kräks så kräks den!!!!
Det var väl ett trevligt avslut på dagens anteckningar?!
|
Dagens stora nyhet är att Vera börjat löpa så nu har vi ca 11 dagar på att knyta kontakt med en snygg kille! Detta kommer förmodligen innebära en hel del jobb med att skaffa hundvakt för Märta, Allan, Ellen och Nova samt 6 valpar. Inte det lättaste men jag har kontaktat 2 tänkbara personer med starka nerver (och dålig hörsel, tihi). Dessa skulle fundera på det och jag hoppas verkligen de funderar i, en för mig, positiv riktning! Det är ju inte bara att åka iväg, det kräver hotellövernattning också. Det skall bli mysig, bara Vera och jag, precis som när Ellen och jag åkte till Västerås. Jag har mailat hotellet och frågat om de tar emot hundar och vad det kostar extra. Förstår inte att det måste kosta extra, är du rökare så kostar det inget extra och det är väl minst lika allergiframkallande?
Numera är alla friska och Ellen har äntligen sluppit ifrån sin väst. Den har verkligen ställt till pälsen för henne - massor av tovor. Hon har ju inte kunnat bada mer än en gång sedan valparna föddes, alltså med schampo och hela "paketet". Så om ett par dagar blir det långbad för hennes del, kanske skall jag låta henne bada i massagebadkaret? Nja, det var väl att ta i litet för mycket.
Nu börjar isen att gå upp på tjärnet så det gäller att ha ögon i nacken så inte någon av hundarna får för sig att dra iväg över isen. Alltid lika oroligt vid den här årstiden när isen börjar ge vika. Jag är till och med orolig för katterna men de har ju i alla fall 9 liv (eller är det 7?). Nu kan jag snart börja arbeta så smått i trädgården och plantera i alla krukor, det gäller att ha is i magen och kanske vänta några veckor till så våren verkligen har kommit. Jag tror hundarna också längtar efter att få gräva upp allt jag gräver ner. De skulle bara våga! Ta de som ett hot hundar! Jag har hittat litet lökar här och var, bl.a. tulpanlökar. Vill inte minnas att jag lagt dem ovan jord i höstas och absolut inte på de här platserna.
Nu sover valparna så gott efter att ha försökt välta kompostgallret. Jag tror att lilla Wilda är den helst vill komma ut av döma av hennes ilskna skrik och idoga klättrande! Inge sitter där han sitter men kommer också rusande så fort han hör mig. Torsten vill ju bara upp och pussas, då är han nöjd. Conny och Petter har varit ute och promenat i köket och kunde inte fatta att de måste tillbaka till hagen efter en stund. Alla har faktiskt varit ute och "rört på sig". Blir det litet varmare skall de få komma ut på altanen och känna vårvindarna blåsa i öronen!
|
|
Helt otroligt! Jag lyckades trassla in musen i sladdarna till datorn vilket gav till följd att mitt halva glas med rödvin välte ut över laptopen och den fungerar! Kanske vad det den som behövde!!!! Litet fukt och datorn fungerar utmärkt!
I morse vaknade jag tidigt, typ (som tonåringar skulle uttryckt det) 05.30 sommartid! Gick och la mig vid 23.30-tiden vintertid. Orkar inte räkna ut tidsskillnaden. Men vad jag ville säga är att jag började fundera över det lilla ordet OM. Jag gick en kurs för ca 100 år sedan som hette (tror jag) Om. Mycket fascinerande ord, "om" kan uttrycka både positiva, negativa och avundsjuka känslor, just nu kommer jag inte på flera men jag kände att detta måste jag utveckla i en liten bok om detta korta, svenska ord! Jag känner hur det riktigt "kliar" i fingrarna att få sätta igång. Hur skall jag hinna mitt upp i valptider! Om lusten finns så finns det tid!
Friskrapport:
I morgon åker Ellens skyddsväst av för hålet är näst intill läkt! Nu åter står bara 0,5 tablett penicillin till Ellen och 1,5 tablett till Märta - 2 ggr/dag - det går åt mycket leverpastej för att få hundarna att ta sin medicin! Märta äter dessutom 0,5/dag tablett för sin sköldkörtel. Liknar nästan ronden på sjukhus när alla skall ha sitt! Ibland glömmer jag ta min egen medicin!!!!
Valprapport:
Valparna fortsätter att växa, nu tror jag nästan det kommer att bli Irländska varghundar av dem! Skojade bara men de växer så det knakar och är så vansinnigt sällskapssjuka att jag inte ens kan prata i telefon utan att de sätter igång att yla och skälla! Just nu har de helt "däckat" majsvälling med babyfoder kan få vilken valp som helst att bli trött och vilja sova! Men de har verkligen hållit igång idag för jag har haft valpköpare på besök och det noterades med största intresse av invånarna i valphagen! Ellen ville också vara med på ett hörn och visade stolt upp den gamla röda Ikea-skon som gått i arv från Vera, sedan till Allan ocn nu är den Ellens. Sedan lär den bli lilla Wildas (om hon nu skall stanna kvar, hjärtat vill men....). Kan bara säga att hon gör skäl för sitt namn! Torsten är bara så go´, han älskar när jag tar upp honom och pussar litet på honom, då suckar han av lycka! Ja, ja, Conny är nästan likadan och Inge är verkligen som tjuren Ferdinand!
Tänka sig att datorn har inte lagt av ännu. Precis när jag sa detta kom katten Tarzan farande som en raket rakt upp på tangentbordet. Men tack vare min snabba reation lyckades jag fånga honom innan han hann landa! Det är ett spännande liv här på "farmen".
|
Känner duktighetsstämpeln lysa i pannan - 3:e dagen på raken som jag skriver dagbok! Fast om man betänker att det varit Earth Hour för snart en timme sedan så slutar stämplen att lysa för jag glömde bort att man skulle släcka alla lampor! Istället satte jag igång och storstädade och strök gardiner. Jag får väl fira i morgon istället! Som kanske alla har märkt har det regnat hela dagen och det var länge sedan jag var så nöjd med ösregn. Nu finns det bara enstaka isflak kvar i trädgården och istället är det en härlig gegga! De vita hundarna är bruna och Vera och Nova var inte vackra hellre men de behöll i alla fall sin färg. Såg några snödroppar som lyste i höstlöven som jag aldrig hann få bort helt. Det blir nog både vår och sommar i år också!
Sjukrapport som snart får bytas till friskrapport :
Alla mår alldeles förträfflig och både Allan och Ellen klarade av det de åt igår kväll, vad det nu var för något! Ellens sår har nästan läkt ihop helt bara en liten antydan till hål, gissa om jag är glad?
Valprapport:
Valparna har jätteroligt med sina tuggben, det gnags, släpas och bråkas om dem. Skönt för dem att få sätta tänderna i något annat än mig och syskonen. Nu ikväll när jag smög in och tittade på dem när de sov, vaknade lilla Matilda och satte sig upp i korgen och tittade på mig och sedan vinkade hon först med ena tassen och sedan med båda. Sjåpig som jag är trodde jag först att hon skadat bakbenen eftersom hon satt kvar. Men nej då, hon vände på sig om somnade om. Det vara för gulligt, fick hålla i mig för att inte ta upp henne och därmed väcka alla sju och det aktar man sig för! Nu är alla avmaskade för 2:a gången och det var väl inte så populärt för de spottade och fräste och försökte bli av med medlet jag strök innanför pirayatänderna.
Att inte Vera kan komma igång att löpa!!!! Det hade passat (mig i alla fall) att få valpar på försommaren. Hon kanske har blivit avskräckt av allt oljud som Ellens valpar för? Så här går jag och väntar och väntar och kollar! Få se hur länge hon kan "hålla sig". Två kullar om året tycker jag är fullt tillräckligt, för mig i alla fall. Har redan två beställningar på Veras kommande valpar. Hoppas det blir många "chokladtikar".
I morgon kommer valpköpare på besök, det är 3:e gången de är här och äntligen skall de få reda på vilken valp som kommer att bli deras.Det skall bli spännande att höra om familjen vill ha den tiken som jag tycker skulle passa dem. På måndag kommer Tina/Olle, fast Olle är inte med. Det är nog för nära inpå när han flyttade från mig och det kan kännas konstigt för honom att komma hit igen. Han kan ju tänka i panik: Nääääj, inte tillbaka till den galna flocken nu när jag har det så bra som ensamhund!!!! Tina vill så gärna hälsa på "sin" valp och det skall bli mysigt att träffas.
|
|
Ibland undrar jag hur hundar är skapta! Nu har jag två riktigt vidrigt äckliga hundar - Ellen och Allan! När jag släppte ut dem för kvällsrastningen såg jag i ögonvrån hur Ellen snappade upp något på trädgårdsgången och försvann snabbt in under rhodendronbusken och Allan tog sig en bit också och försvann in under samma buske och därifrån hördes ett smaskande och tuggande. När jag undersökte resterna på trädgårdsgången såg det ut som om det varit en mus eller råtta som någon av katterna börjat att äta på. Bara det inte var en padda från början! Så nu kan jag förvänta mig en mysig natt med "kräkiga" hundar! Ja,nu är inte frimärksamlandet som hobby långt borta! Dessutom sitter någon och vill ut och fortsätta kalaset! Kanske inte skulle skriva detta om några valpköpare skulle läsa min dagbok. Kan bara säga att det blir inget av med att dela kudde mig i natt i alla fall.
Sjukrapport:
Som ni säkert har förstått av ovanstående är Ellen frisk! I alla fall hittills och skulle hon bli sjuk så har det sin förklaring. Märta har också piggnat till och hon börjar få tillbaka glittret i ögonen, m.a.o. får jag se upp med staketet.
Valprapport:
Inget nytt. Det busas, bråkas, kivas, skälls och morras varenda vaken minut. Idag har de fått riktiga tuggrullar som de släpar runt på och Wilda försökte få upp sinn tuggrulle i korgen och det gick väl sådär bra. Hon hade nästan lyckats när någon kom och tog tag i svansen och drog ner henne - och så var bråket i full gång. Jag fick titta på Let´s Dance utan att höra musiken, halva behållningen försvinner liksom då. Det enda som hördes var valparna. Undrar om man kan lämna dem vid 6 veckors ålder. Näe, skämtade bara. Jag har suttit i hagen och bara njutit av alla. Nu hörde jag ett "kladonk" (beskriv det bättre den som kan) någon dunsade ner i matskålen och dessförinnan var det någon som välte vattenskålen.
Undrar hur det känns att bara ha EN hund. Tänk vad man kunde lära den! Idag tog jag en promenad med Vera, Allan och Nova och först drog Allan som en galning, Vera är så lugn och bara lunkade på och sneglade på mig ibland och lilla Nova, hoppetossan, visste inte riktigt sin plats och kollade ständigt så jag såg henne. Efter en stund upptäckte jag att jag hade tre hundar som gick lugnt och städat framför mig (nåja, allt är ju relativt). Men jag kände mig mycket stolt när vi mötte andra hundar och de bara viftade på sina svansar och fortsatte, jo Allan ville ju kolla in de andra hundarna för han var ju "leader of the gang", han var ju ute med sina tjejer och inget ont fick hända dem! Vi mötte 2 chihuahuor (stavas det så?) och dessa två små började göra utfall och yla när de fick se oss, Vera bara satte sig ner och tittade på mig och undrade vad det här var för något, Nova viftade litet tveksamt på svansen för att tala om att hon är ju jättesnäll. Allan sa inget men han gillade inte deras reaktion - skälla ut hans tjejer, vilket oskick!!! Så hans svans stod rätt upp och han bröstade upp sig och blev jättestor, tyckte han. Sådant kan göra mig irriterad, att det är fullt acceptabelt beteende hos små hundar att uppföra sig illa, medan om t.ex. Märta skulle göra samma sak - ja det hade väl förorsakat en mindre folkstorm. Jag tycker att man måste lära sina hundar vanligt "hundvett" oavsett storlek. I det här fallet tog ägaren upp den ena hunden och tröstade den!!!!!!!!!!!!!!!!!!! medan den fortsatte att morra och skälla i mattes famn. Jag skulle vilja se den som tar upp en leonberger i famnen och tröstar den när den gör utfall, hahaha! Jag funderar på om Ellen och Märta är så friska att jag kan ta en liten promenad med dem i morgon för de blev sååå avundsjuka över att få stanna kvar hemma. Det kanske löser sig automatiskt för jag hörde att det skulle regna i morgon och då faller Ellen bort med sitt bandage runt magen. Dessutom har jag fått årets första stampade jordgolv inne efter hundarnas framfart i trädgården som börjar lösas upp i lera och måste skura golv inför besök av valpköpare.
Nu är det bara tre hanar kvar som jag skall hitta nya, bra hem till. Det kommer säkert att lösa sig, ev. är det faktiskt bara 2.
Jag har lagt in nya rubriker på mina hundar och skall så småningom lägga in foton på dem. Det är litet svårt att få någon bra struktur på hemsidan för de färdiga mallarna går inte att ändra på. Jag måste lära mig att bygga en hemsida själv. Har ju början på en som min svärson gjort och måste "ta tag i" denna sida så småningom. Det får bli ett höstjobb som lär bli ett "hästjobb", så vitsigt!
Såg just nu att jag har haft 5275 som läst min dagbok hittills. Fantastiskt!!!! Det blir ju ca ?/dag, ja, vad kan det bli på 10 månader?
|
Nu är det slutsurat för den här gången. Jag satt nämligen i nästan 2 timmar och redigerade foton och skrev dagbok i tisdagskväll efter jag kommit hem från cockerklubbens möte. Då kom återigen dessa förhatliga blåa streck på skärmen och datorn totalhängde sig OCH INGET var sparat. Jag blev så vansinnigt arg att jag dunkade musen i skrivbordet och då gjorde glaset med varmt, gott blåbärste en loop och slog i golvet med ett kras. Blåröd sörja och glassplitter överallt och hundar som oroligt började trampa runt och undrade om det var dem matte var så arg på! Det var nära att datorn åkte ut genom fönstret utan att jag öppnade det!!!! Men så igår kväll så gladde mig Ellen, ja, jag fick faktiskt veckans största gapskratt - kolla fotot! Hon gick och samlade in alla tuggrullar hon kunde hitta, det syns inte på fotot att hon har tassen på det tredje!
Sjukrapport:
Ellen mår mycket, mycket bättre, Vi var på kontroll hos veterinären idag och såret har läkt jättefint, bara ett hål som en 25-öring kvar att läka ihop. Hon fick en ny penicillinkur och behöver antagligen inte komma tillbaka, Däremot har Märta också fått börja äta penicillin för hon har fått urinvägsinfektion. Ja, så är det att ha många hundar, alltid händer det något!
Valprapport:
Valparna bara växer och växer, undrar om det inte är leonbergervalpar?! De blir bara sötare och sötare OCH allt mer högljudda och livliga. De älskar när jag byter tidningar i hagen för det tror de är en inbjudan till att dra dem till korgen och fullständigt läsa sönder dem. Åh jag avskyr det där "ritschandet" när jag väl har städat hagen så är det nästan tomt på tidningar och allt ligger sönderbitet och söndertuggat i korgen! Bara att börja om från början när de väl har somnat och då gäller det verkligen att smyga så de inte upptäcker vad jag håller på med! Undrar om inte den här kullen är mycket livligare än förra? Men det är klart, människan fungerar ju så att man gärna glömmer det jobbiga och bara kommer ihåg det roliga! Så om en 2-3 veckor kommer lugnet (förhoppningsvis) att lägra sig över huset i åtminstone 1 månad tills Veras ev. kull har kommit.
Tänka sig att jag kommit så här långt utan avbrott, förutom de naturliga "Kungen av Benareby" har passerat ut och in ett antal gånger, Ellen har tappat sitt tuggben några gånger, vilket uppmärksammats av de andra i flocken, katten Tarzan har jamat hjärtskärande och propsar på att ligga bakom mig framför datorn. Får vara tacksamt att han inte hoppar upp på tangerna, vilket han gör ibland och då kan han starta vilka program som helst! Jag har fuskat litet och sparat under tiden jag skrivit ifall....!
Min gräsmatta består av ett enda stort isflak, glashalt! Det har hundarna noterat och vill hemskt gärna att jag kommer ut och hämtar in dem för det är tydligen roligt och spännande att se matte halka runt för att få tag i dem! Det känns verkligen som att gå på isflak för det gungar under fötterna. Men - våren är på gång har jag hört. Fick mail idag från Tina/Olle att Olle hade jagat årets första citronfjäril. Typiskt killar - de kan väl sitta ner och njuta av detta underbara vårtecken, men icke!
Jag måste få säga att jag är jättestolt över mina hundar Alla som kommer hit, valpköpare och andra, ja jag har faktiskt andra som hälsar på också, tycker att mina hundar är såååå lugna och trevliga. De älskar Allan som studsar runt och fullständigt "tiltar" av glädje när någon kommer och givetvis kommer alla för att hälsa på honom, tror han, och jag har inte hjärta att ta honom ur denna villfarelse (eller kanske har han rätt???). Så helt plötsligt sover alla när hälsningsproceduren är klar. Allan är en jättebra representant för min kennel verkar det som.
|
|
En dag som börjar med migrän kan ju bra bli bättre, eller ...? Jovisst, 4 cockrar som låg och knappt vågade andas delade säng med mig fram till kl. 10.30, jo de hade varit ute och gjort det de skulle, inkl. bada i sjön på gräsmattan! Jag tänkte i mitt stilla sinne att det är verkligen tur att jag inte började föda upp leonberger! Tänk 4 leonberger i sängen, det hade blivit trångt! Jag vaknade av telefonen och det var Eva som ville tala om att mina barnbarn och Allans barn mådde alldeles utmärkt sedan ville hon diskutera namn med sagotema och där kände jag väl att huvudet fortfarande inte var riktigt med så jag lovade att fundera på olika sagofigurer. De enda jag kom på var dels Emil i Lönneberga och dels sagan om Snövit och de sju dvärgarna! Får jag 8 valpar någon gång och det bara är en tik, tänker jag sno den idén! Nu håller jag på att fundera ut namn på Veras kommande valpar, som skall ha Marabou-tema, t.ex. Dajm, Guldnougat, M osv. Det måste vara ett sjukligt beroende, jag menar att i det här läget med valpvälling, sönderlästa tidningar, valpköpare börja tänka på en ny kull!?
Sjukrapport:
Nu börjar den gamla vanliga, friska Ellen komma tillbaka - ingen feber, matlust och ett sår som läkt ihop till en en-kronas storlek. Det känns helt fantastiskt! Så orolig som jag har varitde här veckorna! Men det märks att hon och valparna längtar efter varandra.
Valprapport:
Jag har inte angett valparnas vikter men det kommer i morgon tillsammans med nya "stå-foton", bara jag får hjälp att ställa upp dem. Försökte fota när de sprang omkring i hagen men de är alldeles för snabba för min kamera (märkte ni att jag skyllde på kameran?). Petter är en riktig myspropp, helnöjd när han får ligga i mitt knä och kurar bara ihop sig och sover. Det är ju löjligt att det alltid skall vara en som utmärker sig och kravlar rakt in i hjärtat! Sedan börjar faktiskt Inge sakta men säkert utmärka sig också. Han blir så glad när han ser mig att svansen går som en propeller och då kan det vara litet svårt att hålla balansen när man bara är 5 veckor! Idag har jag satt in en riktig hundkorg (mina första hundars så den är stor) i hagen. Genast utbröt det stora kriget om vems korgen egentligen var! Måste ju säga att tjejerna inte "backar" för killarna, de är lika tuffa alla tre! Det slutade med att alla somnade i en stor hög, lilla Wilda låg som en riktig diva med ena bakbenen dinglande utanför, litet nonchalant! Helt plötsligt kom Inge på att naturen krävde sitt och gick rakt på och över henne för att komma ut på tidningarna och när han var klar tog han samma väg tillbaka och fortsatte sova, typiskt killar, eller? Nej, jag har inga förutfattade meningar, detta var bara ett konstanterande! Nu börjar man kunna se de olika personlighetern, mycket fascinerande. Min dotter Jenny, kallar valphagen för "Valp-TV". För det mesta händer det saker hela tiden och jag får vara med och styra upp de allt mer våldsamma lekarna. Förut blev Torsten dragen runt i örat av, vem hann jag inte se, men ont gjorde det och jag fick agera mamma och ge honom/henne ett litet nyp i nackskinnet som tikarna gör när det går överstyr. Valpen tittade förvånat upp och släppte taget för att så fort jag vände bort blicken, ta ett nytt rejält tag. Ja, det är väl vad som hänt idag, förutom att till gårdagens antal säckar har lagts till ytterligare en! Igår skrev jag att jag hade klippt 7x14 valpklor - skall givetvis vara 7x18!!! Rätt skall vara rätt!
Jag är riktigt stolt över mig själv, klockan är bara 21.50 och jag har redan skriivit dagboken! Det brukar jag ju inte göra förrän runt spöktimmen!
|
|
Sitter här med dov, tryckande huvudvärk och försöker samla tankarna! I går blev det inget skrivet i dagboken för John Blund propsade på att ta igen den förlorade nattsömnen när Ellen blev så sjuk igen i torsdagskväll. Nu mår hon mycket, mycket bättre, tack och lov!
Huvudvärken startade kl 04.22 i morse när telefonen ringde och jag försökte ta mig ut i köket för att svara, första hindret var Ellen som "gottat" till sig på min kudde, andra hindret var Allan som snott in sig i mitt täcke och sedan låg Märta i dörröppningen. Försök forcera dessa hinder snabbt, halvsovande och utan glasögon, man hinner inte svara innan personen lagt på. Där stod jag i köket och stirrade dumt på ett telefonnummer jag inte kände igen: 0700 någonting. Till saken hör att jag har köpt en ny telefon, på min gamla kom namnet upp på de som ringer. Jag kröp ner igen och låg och funderade på vem det var som ringde vid denna okristliga tid på dygnet och kom fram till att det var inte mina barn i alla fall utan förmodligen någon berusad som halkat på knapparna för att ringa om skjuts hem från krogen. Sedan gick det två timmar och John Blund och jag hade en härlig träff.... då ringer det igen. Samma visa igen, forcera alla hinder och så lägger personen på igen. Men nu var jag lindrigt sagt f-d och ringde upp numret och hör en kvttrande stämma i telefonen: Grattis du har just blivit farmor. Det var Eva, som just hjälpt Bella, Allans fästmö, föda fram de första valparna. Det var då huvudvärken slog till! Hade ju ingen tanke på att jag bett henne ringa när det var dags! Varför föds alla på natten???? Det var samma både med Veras och Ellens valpar OCH mina barnbarn, utom Linus som föddes på eftermiddagen.
Så nu är jag alltså farmor!!!! Var ju bara tvungen att åka ner till dem i eftermiddags och fota. Jag hade helt glömt så ynkans små de är. När jag kom hem verkade mina busar jättestora.
Valprapport:
Nu är det två som lärt sig att om de sätter sig i ena hörnet i valphagen och tjuter som om de sitter fast så kommer det två händer ner och lyfter upp dem och kelar med dem. Inte klokt 5 veckor och har räknat ut detta! Vilka: jo givetvis Wilda och Petter. Ikväll har Anna tagit efter! I dag har jag klippt 7x14 klor och av bara farten slank Nova med också. Hon blev så förvånad att hon hann inte protestera. Dessutom har Wilda och Inge fått sig ett välbehövligt bad efter allt de traskat runt i. Det är mer än ett heltidsjobb att sköta om 7 valpar som inte har någon mamma som gör "grovjobbet", fast Ellen har faktiskt fått vara i valphagen med sin "skyddsväst" på för att valparna inte skall kunna dia henne. Det är inte alls populärt och de protesterar högljutt, de kommer ju ihåg att mamma = god mat!
Nu börjar jag känna igen min trädgård sedan i höstas - en jättpöl, nästan en liten insjö. Det är bara att tacka och ta emot för det är väl förhoppningsvis våren som är på gång?! Jag fick riktiga vårkänslor och började städa upp första delen av balkongen för där gick inte att komma fram. Jag skäms nästan för där hade samlat sig 32!!!!!!! säckar med div. innehåll, mest "sönderlästa tidningar". De hamnade nedanför för vdare befordran till återvinningsstationen. Nu är jag där igen - minst 3 vändor med bilen och de anställda som stirrar på mig. På måndag kommer de säkert fram och vill veta vad jag slänger. Jag brukar slänga säckarna i containern för "brännbart mindre". Jag antar att det brinner det som finns i säckarna, eller...? Mitt barnbarn påstod att det var miljöfarligt avfall - vilken humor han har! Nu ikväll var jag tvungen att gå ut och njuta av de "fria ytorna" på balkongen och det luktade faktiskt vår och man hörde hur snö och is rann iväg, underbart! Tror aldrig att jag längtat efter våren så mycket som i år!!!! Kanske kan det t.o.m. bli så att valparna får känna på hur det är att vara utomhus innan de flyttar!
|
|
Jag är så nervös att jag sate mig att skriva dagbok! Ellen har blivit mycket sämre igen och har hög feber. Jag ringde Blå Stjärnan för att få råd om hur jag skall göra och hade sådan tur att Märtas älsklingsveterinär har jouren och kom ihåg oss. Han arbetade tidigare på Djurkliniken i Mölndal. Kanske inte så svårt att komma ihåg Märta för en period hade vi har ju klippkort för Märta var ju "allätare" när hon växte upp. Nu sitter jag här och väntar på att klockan skall bli 23 för då skall jag ta en ny temp och ringa tillbaka till veterinären. Usch jag vill verkligen inte åka ända ut till Hisingen i natt!!!
Valprapport:
Under tidenjag pratade med veterinären blev det ett farligt oväsen på Nova och Allan + valparna. Typiskt, precis som barn när föräldrarna pratar i telefon så hittar de på massa saker. Nu hade valparna krånglat sig igenom kompostgallret och "myllrade" ut på köksgolvet och det är ju självklart att Allan och Nova blev upprörda! Så samtidigt som jag pratade i telefon så plockade jag valpar med andra handen och försökte fösa undan de vuxna med fötterna! När jag lyckats stänga till gallret och fått in alla valparna i hagen kontrollräknade jag dem och hur jag än räknade så var de bara 6! Vad jag letade efter den 7:e valpen!!!! Till slut tittade jag in i hundburen och där låg Inge och sov!
Det är faktiskt inte utan att jag börjar fundera på vad jag gett mig in på - hunduppfödning. Kanske skall jag byta hobby till frimärken eller på sin höjd akvarium? Asch då blir jag bara stressad över att det inte händer något!
Nu är det 30 min kvar tills jag skall ringa! Hoppas verkligen att febern inte stiger ytterligare. Risken är stor att man får göra ett kirurgiskt ingrepp som veterinären uttryckte det. Givetvis frågade jag vad han menade, jo då tar man bort hela det sjuka juvret! Tack men jag vill inte veta mer!
|
|
Dagens sjukrapport:
Jaha, så var det åter dags för en tur till veterinären i eftermiddags. När jag la om Ellens juver upptäckte jag en stor förhårdnad och slängde mig på telefonen för att fråga om det var något farligt. De tyckte det var bäst att vi kom in för det var ju svårt att avgöra per telefon. Det förstod jag också så det blev en snabbfärd men först ut med alla hundarna och sedan ge valparna mat. De låter alltid som de håller på att dö hungerdöden! Tack och lov var det inget farligt, kvarstående mjölk i juvret, ny spolning och ytterligare en kur med penicillin. Hon fick en heltäckande "kroppstrumpa" oxh en påse med litet "gott och blandat" (tejp, salvor o.d.)
Min dotter skulle ha kommit hit och hjälpt mig att ta "stå-foton" på valparna men jag orkade inte utan sov middag i 2 timmar, konstigt nog inte bara jag utan hundarna och valparna också. Jag fick oväntat besök ikväll, Eva, tittade in för hon ville så gärna se valparna. Hon kunde inte heller avgöra vem av valparna som är bäst, de är alldeles för jämna, både i storlek, vinklar och allt annat man tittar på. Jag tog fram kameran och hoppades att hon skulle hjälpa mig att fota dem, då var batteriet i kameran urladdat, blir man sur eller?
Dagens valprapport:
Det är fortfarande Wilda och Petter som hörs och håller igång mest. Torsten föredrar att ligga på rygg och sova, Conny sitter där och tittar och tittar för att plötsligt ta ett tigersprång på kompisarna. Idag har de fått litet hemmagjorda leksaker att bita och dra i så de slipper hålla på med varandra. Men icke, de bara snubblar över dem i sin iver att "attackera" sina syskon. I morgon skall de få större utrymme så de kan röra sig mer och då förhoppningsvis sova litet mer, hoppas kan jag ju alltid! Jag har en stor, rund matskål som är upphöjd i mitten, speciellt utformad för valpar. I rännan där maten skall vara, hittade jag Inge traskande runt, runt. Vill bara påpeka att det var välling kvar så kan ni räkna ut hur han såg ut efter den motionsrundan!
Nu önskar jag mig ett rejält ösregn som tar med sig all snö och direkt efter det skall värmen komma och torka upp och göra gräsmattorna gröna, snääälla!
Jag fattar inte vad som hänt, alla hundarna kommer direkt när jag ropar in dem!!!!!!!!!!!! Ja, utom Märta som med ålderns rätt kommer så småningom när hon har tittat färdig. Alla hundarna sitter ner innan de får springa ut och alla håller tyst!!?!?!?! Märta brukar ligga kvar tills småknattarna har rusat ut sedan går hon lugnt och värdig ut om inte alpackorna står och hänger vid staketet vill säga! För då blir hon ett rytande lejon som inte väjer för någon eller något. Det är ett under att staketet fortfarande står kvar.
|
|
Äntligen har jag bytt kapitel i Märtas bok!!! Det har inte varit högprioriterat om man säger så! Det har ju hänt en hel del annat här i huset - både roligt, tråkigt och jobbigt!
Dagens valprapport
Nu är de små så sociala att jag får smyga för att de inte skall börja klättra helt hysteriska på kompostgallret när de ser mig. De har t.o.m. lärt sig känna igen ljudet när jag blandar till deras mat!!! Ikväll lyfte jag upp dem en och en till mamma Ellen som låg på soffan. Vilken lycka att få träffa mamma - ända tills hon började undersöka dem och slicka dem rena för då protesterade de högljutt! Nu har de snart vuxit ur valphagen och jag får köpa 1-2 paket med nya kompostgaller och bygga ut så de får mer yta att springa runt på och därmed mer tidningar att "läsa". Man kan sitta och titta på dem hur länge som helst, det händer alltid något. Nyss trodde Wilda att hon skulle kunna klättra över gallret och hade lyckats få upp tre tassar och hade en kvar på golvet då Matilda upptäckte hennes tlltag och bet sig fast i svansen på henne och började dra ner henne. Och så bröt det stora tumultet lös med morr, skäll och yl! Jag upptäckte idag när jag klippte deras klor att de inte längre är valpar utan ett gäng pirayor för de bet sig fast i fingrarna på mig och det kändes kan jag lova.
Snart är det dags att packa bilen full med sopsäckar och åka till återvinningsstationen. Förra året tittades det lite undrande på mig när jag slängde säck efter säck efter säck...... Jag tror att jag var där minst 3-4 gånger med full bil. De väger ju en del också eftersom några har stått ute ett tag och innehållet har blivit ännu våtare än vad det var från början. Få se om jag kan muta Linus, 17-åringen, att följa med och kasta. Men det är väl inte speciellt coolt att åka med mormor till återvinningsstationen med sopsäckar med valpbajs och kiss!
Åhhhh, vad länge jag skall ligga i morgon (hoppas jag i alla fall)! Är helt slut efter den här helgen! Det har ju bara varit roligt med valpköpare som varit här, men jag måste ju trimma mina hundar så inte valpköparna blir skrämda när de ser ett antal "lurvpellar" utan snygga och väluppfostade (host, host) cockrar! Jag har blivit bortskämd med underbart trevliga valpköpare sedan Veras kull och jag måste säga att dessa som vill köpa nu är precis lika bra och trevliga "hundmänniskor". Flera har haft cocker innan och vet vad den här rasen kräver. Tack ni som valt att köpa en liten valp av mig!
I morgon eftermiddag (inte för tidigt hoppas jag för jag tänker hasa runt i morgonrock fram till lunch), kommer Jenny och hennes arbetskamrat hit och tittar på de små. T.o.m. Allan börjar lugna sig litet (men bara litet) när det kommer folk hit! Han kanske inser att det är valparna som är huvudattraktionen just nu?!
Sjukrapport:
Det var ett tag sedan jag nästan varje dag under flera veckor "levererade" en sjukrapport. Nu gäller det Ellen som varit så fruktansvärt sjuk i juverinflammation + litet annat. Idag har hon börjat piggna till för penicillinet har äntligen börjat verka och det enorma såret/hålet på ca 3x5 cm har börjat dra ihop sig och febern är borta. Tina, Olles matte, var här idag och visade mig hur jag skall sköta om det, jag är ju litet feg för att skall göra ont och jag har ju aldrig sett ett så stort och djupt sår förr. Nu ikväll skall det läggas om igen, få se om jag svimmar eller, förresten jag har inget val för det måste göras! Som djurägare blir man ganska luttrad vill jag lova!
|
|
I eftermiddags var jag på "31-årskalas" hos 3 av mina barnbarn. Linus fyllde 17 år, det var inte alls länge sedan jag hämtade honom på dagis, Filip 13 år och var det inte förra sommaren som han nyss lärt sig gå och sprang omkring naken i sina älskade stövlar? Och så minstingen Frans 1 år. Kanske spelar minnet mig ett spratt? T.ex. om någon frågar hur gammal mn TV är så blir svaret: ca 2 år tror jag, i själva verket när jag böjar räkna så är den ca 8 år! Jag har en alldeles privat fundering att ju äldre man blir desto fortare går tiden, det känns så i varje fall. Mina 2 andra brnbarn var också där och firade och jag bara satt och njöt av att ha alla 5 barnbarnen runt mig. Desutom var Linus tjej med också, tänk vad skaran kommer att växa när alla hittat sina resp. och i sin tur fått barn, vojne vojne. Vad är barnens far och jag upphovet till?
Idag mår Ellen bättre, febern är borta men hon mådde jättedåligt i natt så det blev inte mycket sömn. Idag var en familj och deras lilla barnbarn, 5 år, från Mölnlycke här och gosade med valparna! Jag kunde riktigt se hur de njöt av att sitta här med valparna. Jag lovade att de skulle få köpa en av tikarna men inte vilken ännu. Måste ju se själv först vad det kan tänkas bli av dem. Det är det som är svårt för det är egentligen framemot när de blir ca 10 veckor som man kan ana hur de kommer att se ut som vuxna och jag måste ju tänka på kennelns fortväxt och ha bra hundar. Alla valparna är bra men någon måste vara superbra för att stanna.
De här valparna kommer att bli mycket socialiserade eftersom jag måste agera mamma och både mata och tvätta dem. Det märks redan för de kommer "springande" när de hör mig. Jag tror de kommer att bli något alldeles extra när de får så mycket kontakt med både mig, mina barn och barnbarn + alla andra vänner och valpköpare som kommer och lyfter och gosar.
Nu börjar jag känna av nattens brist på sömn börjar, måste nog lägga mig tidigt idag, fast klockan har ju redan passerat 22.30! I morgon får jag besök från Trollhättan. De skulle kommit i fredags för att titta på valparna men då var jag tvungen att åka till veterinären med Ellen. På eftermiddagen kommer Tina, Olles matte hit för att "klämma och känna" på valpisarna och slänga ett öga på Ellens fula juverinflammation.
När jag satte mig här nyss tänkte jag lägga ut ett nytt avsnitt ur Märtas bok men det får bli morgon när huvudet känns mer alert!
Jag vet inte hur många gånger under den gångna veckan har försökt att ropa in 5 cockrar och Märta. Vera, Ellen, Allan, Nova och Olle. De förstnämnda kommer ju, kanske inte med en gång för de måste ju avsluta det de håller på med. Men - Olle kommer inte!!! Jag har t.o.m höjt rösten ordentligt OLLE KOM HIT och när jag tittar bakom mig i hallen sitter där 5 hundar och tittar medlidsamt på mig, men matte hörru, har du glömt??? Ja, jag får väl skylla på de långa vaknätterna men det är en inlärd ramsa som sitter i ryggmärgen!
|
|
Heureka!!!! Jag har hittat ljuset i den långa mörka tunneln som varade från tisdag till fredag kväll! Äntligen för första gången sedan valparna föddes för 4 veckor sedan har jag sovit från kl 23.30 till 07.30 utan avbrott. Helt plötsligt sken solen och jag kände ingen dragning åt sängen när jag gick upp! Och det bästa av allt: Ellen mådde bättre!!!! Men jag fick ju en riktig chock när jag skulle byta bandage på hennes inflammerade juver - ett stort öppet hål på ca 5 cm i diameter, man såg rakt in i juvret! Det var bara att bita ihop och skölja rent och sätta på nya kompresser och över alltihop en bit "hästlinda", sedan på med en ny frottéhandduk och över det hennes väst som vi fick låna av veterinären. En jättetuff väst, ser nästan skottsäker ut! Aha, en liten CIA-hund har smugit sig in i familjen!
Det stämmer helt det vi cockerägare brukar säga: 1 cocker = ingen cocker, 2 cockrar - nja, 3 cockrar så där nu börjar vi snacka hund, 4 cockrar - ja, vaddå? Sedan bär det bara utför! Varför jag skriver detta är att det blir nog en liten cockertjej från Ellens kull som får berika hushållet. Sedan kommer ju problemet (eller det kanske inte är något problem?) Vera skall ju ev. ha valpar med en supersnygg gentleman och risken är överhängande att det blir en liten chokladtjej, ja då är det definitivt kört!
Jag känner litet press på mig när det gäller utställningar men hur skall jag komma iväg med valpar hemma och kanske snart en gravid tik??? Det får lösa sig på något sätt för jag vill gärna visa upp Nova och då kanske några av hennes syskon också hänger på,eller???? Hade varit jättekul att få förverkliga min dröm om att få ställa upp med en uppfödargrupp.
I morgon skall jag på barnkalas, hoppas inte den äldste läser detta för han fyller 17 år, hans yngre bror 13 och minstingen 1 år. Klokt nog har deras föräldrar slagit ihop firandet av födelsedagarna. Dessförinnan kommer det valpköpare för att kolla in valparna nu när det blivit mer hundar av dem.
Oj, tittade just på klockan 23.53 och jag känner mig fortfarande inte redo för ett möte med John Blund. Jösses, undrar var all den här energin kom från?
|
|
Jag har varken hunnit eller orkat skriva dagbok på flera dagar för Ellen har varit så sjuk! Hon började redan verka litet hängig i måndags men jag trodde att valparna sög musten ur henne. På onsdag morgon kunde hon inte stå på benen och juvren var sprängfyllda så jag bar in henne till sina barn för att de skulle få sig en rejäl festmåltid och kanske lyckas tömma juvren. Nog åt de alltid - de åt så de somnade litet varstans i valphagen! Men det märktes inte på Ellen, hon var fortfarande lika välfylld - det i kombination med att hon inte kunde stå eller gå fick mig att snabbt bära ut henne till bilen samtidigt som jag ringde veterinären och talade om att vi var på väg. Hon blev inlagd över dagen för "vätskepåfyllning", röntgen och provtagningar. Allting verkade vara helt OK, proverna visade inget, så framemot kvällen hämtade jag hem henne igen med order om att ta tempen regelbundet under kvällen. När den steg till 39,8 låg paniken på lur!!! När det var sängdags hade den sjunkit till 39,4. Ellen fick ligga jämte mig så jag hade koll - det blev inte mycket sömn den natten - desutom är jag ju numera extramamma till 7 valpar som ständigt tycks vara hungriga.
I morse åkte vi tillbaka till djurkliniken oc Ellen blev återigen undersökt och nu upptäcktes det att hon hade juverinflammation, bl.a. Hon fick återigen vätska och penicillin + antiinflammatorisk värkmedicin. Nu i kväll tycks hon ha piggnat till förvånandsvärt snabbt och hon har t.o.m med varit ute på egen tass i trädgården, men nu sover hon i en fåtölj nära valparna så hon i alla fall kan se dem.
Tänk vad tikarna sköter om sina valpar väl. Det märker jag nu när jag har 7 vällingkladdiga små "monster" som jag måste bada i morgon! Någon frivillig som anmäler sitt intresse, nä tänkte väl det! Nu klarar valparna av att springa (visserligen på sitt sätt) och tar sig fram i hela hagen och försöker klättra upp på gallret. Det är ett vansinnigt morrande och skällande, alltid på bästa TV-tid, tur att de flesta programmen är textade! Allt de gör verkar så oplanerat- man hoppar på den som är närmast för att sekunden senare anfalla fällen eller försöka krypa igenom de millimeterstora springorna i valplådan för att därefter bada i vällingen.
Inget ont som inte har något gott med sig, sägs det ju. Jag har varit så nervös de här dagarna och måste ha något att göra så nu är både Vera och Allan näst intill utställningstrimmade, inte hårstrå ligger fel (ikväll i alla fall)! I morgon är det prinsessan Novas tur att bli fin. Märta får jag ta när Allan tappat intresset för henne annars är det ogjort arbete! Så fort Ellen mår bättre skall hon få sig ett långt härligt bad och tovutredning för just nu är hon väldigt ofräsch - det har valparna sett till + att hon varit så sjuk!
Jag har fått rapporter från Olle som flyttade i måndags. Han har funnit sig mycket väl tillrätta i sin nya familj. Han är smart killen och utnyttjar dem tror jag, han hoppar upp i sängen, nu senast var det visst en laptop som han hade hoppat på. Konstigt för här hos mig hoppade han aldrig upp någonstans! Så se upp Tina med familj, ger man dem lillfingret så tar de hela handen upp till armbågen! Det känns jättebra att han trivs min lill-kille!
Märkvärdigt att det gör så stor skillnad mellan att ha 6 hundar och nu "bara" 5! Olle gjorde inte mycket väsen av sig, utom nu de senaste veckorna när Märta höglöpte men dessförinnan så märktes det inte att det bor så många hundar under samma tak. Nu är det egentligen ju bara 4 eftersom Ellen ligger nerbäddad med värmedyna på magen!
|
|
Idag åkte Olle med pick och pack till sitt nya hem i Kullavik. Så tomt det är med bara 5 hundar!!! Alla är dämpade, Nova "gråter" och bara ligger, Vera ligger och trycker under fåtöljen i hallen, Märta saknar sin ungdomlige kavaljer, nu får hon återgå till att uppvakta Allan. Allan vet inte riktigt hur han skall bete sig - ingen liten kille att sätta på plats så han har valt att krypa upp i stolen bakom mig just nu. Jag vågade inte lita på hundarna när de varit ute i eftermiddags och i kväll för om de får för sig att spåra Olle, de har snosat runt i trädgården och tydligen följt hans spår så jag har fått ha ögon i nacken för att kolla så ingen har fått för sig att rymma. Det roliga är att Ellen börjar må bättre nu efter att ha mått dåligt sedan tidigt i morse, varken mat eller valparnas välling har lockat men nu har hon tagit igen den här fastedagen. Var litet orolig över att det skulle kunna påverka hennes mjölkproduktion, men det verkar som den är i avtagande ändå. I morgon kommer valparna få uppblött torrfoder i sin välling, få se vad de gillar det?
Idag hade Petter (Peter the Tramp) stor show inför en entusiatisk publik, Olles nya matte/hussar. Han traskade runt i hagen och muckade gräl med de andra och fanns det ingen att mucka med så lät han ändå. Det kommer nog att bli en riktig stjärna så småningom. Just nu är det han och Wilda som utmärker sig, men det var idag och i morgon kan någon annan valp tagit över rollen som show-artist!
Så skönt, nu tyckte Allan det blev för trångt att knö bakom mig och hoppade ner på golvet och sträckte ut sig. Kanske skulle jag göra en brasa så han kan njuta fullt ut och jag njuta av ett litet glas rödvin och den fullkomliga tystnaden? Konstigt så man vänjer sig, nu har jag levt med detta ständiga passande av Märta, oljud, avstyrande av något som kunnat gå överstyr, alltid tänka på att låsa in antingen Märta eller killarna i 3 veckor och så är det plötsligt kav lugnt!!!! En chockartad upplevelse, jag vet inte riktigt vad jag skall göra. Kanske ta en ny tur till Ikea i morgon för att åter inhandla ett platt paket? Näe, det tror jag knappt!
Olle var så fin när han åkte: knappt torr efter badet och med glansspray i pälsen, nytrimmad men med nya tovor IGEN! Med sig hade han sin 4 pris-rosetter, sin gamla egenhändigt tuggade filt och 13 kg cockermat och ett tuggben. Det är väl det viktigaste för honom. Oscar (Tinas son) hade köpt ett nytt fint halsband med namnbricka och nytt koppel. Det var ju kärlek vid första ögonkastet när de två träffades och Olle ville ju följa med redan första gången de var här för att prata valp. Den där berömda tikvalpen som istället resulterade i Olle och en hanvalp! Han kommer att få det superbra, det vet jag, men det är inte utan att han snodde med sig en liten bit av mitt hjärta men han finns ju på nära håll!
|
|
Nu börjar det kännas litet vemodigt - sista natten med gänget, kanske skall jag säga just det här gänget?! Ikväll har Olle fått en ny omgång med borste, kam och sax, fattar inte hur han bär sig åt. Igår var han helt tovfri och nu hade en sådan där go´matta under magen igen, förmodligen efter allt klängande på Märta. Jag undrar om Märta och Olle kommer att sakna varandra för de verkar ha funnit varandra mer och mer eller så beror det bara på att hon höglöper! Allan blir nog bara glad för nu blir han åter min lille prins! Han har ju haft konkurrens om den platsen. Och vem skall Nova jaga runt och trycka till nu? Vera kanske kommer att sakna honom litet men Ellen är ju fullt upptagen med sina små, så jag tror inte att hon skulle sakna någon av hundarna, just nu!
Idag hade jag besök av en väninna och 2 av hennes vänner som går i valptankar. Det verkar som om att de vill ha en valp, antingen från Ellen eller Vera. Veras valpar skulle ligga mer rätt i tiden för dem, men man vet aldrig för jag tror de blev ganska så valpsugna idag.
Valparna börjar att bli allt mer aktiva och busar runt med varandra. Nu märker de omedelbart när jag sätter ner vällingskålen och kommer rusande, så gott de kan. Fortfarande är golvet i valphagen mycket ojämt med tidningar som halkat runt etc. och de står på nosen eller rullar runt men fram tar de sig. Och sedan äts det och smackas det och ylas när någon försöker ta deras plats. Som efterrätt serverar Ellen alltid en slurk mjölk medan hon slickar rent i vällingskålen. Ellen är litet lustig, hon står och låter valparna dia, Vera la sig alltid bekvämt till rätta när det var dags att amma. Ellen är mycket noggrann med att hålla rent i hagen, hon går runt och "tar hand om" det som valparna lämna - jätteduktig. Vem vet hon kanske ha ärvt mitt sinne för att städa?
Det skall bli spännande att höra hur det går för Olle, nu när han får en alldeles egen familj - ensamhund - jo, jag tackar! Skall berätta för honom att han skall passa på att njuta nu för sedan kommer det en liten som kommer att dels se upp till honom, dels hänga i öronen, svansen, ja i alla utstående kroppsdelar han har! Dessutom kommer han att bli tuggad på, precis som han har tuggat på de andra vuxna i flocken. Hah, allt går igen! Han låter hälsa till sin nya familj att han önskar att de väljer en liten tjej som han kan lära upp för nu vet han hur man behandlar tjejer för det har Allan lärt honom!
|
|
Jag kanske skulle beställa tid hos en psykolog eller beteendevetare eftersom det ena alltid leder till det andra som leder till det tredje som... Det började litet försiktig med att jag monterade en hurts i torsdags och igår byrån i samma serie. Därefter gick det snett, så i natt vid 23.30-tiden slängde jag ut den gamla barn- och hundtuggade byrån som hade över 35 år på nacken. Den åkte ut för trappan med ett rejält brak, det var då jag kom att tänka på: Herre Gud, tänk om grannarna var vakna och bevittnade detta!!! Nu har hon blivit tokig på riktigt! Bäst att ringa efter männen i de vita rockarna så de kommer och hämtar henne. Efter det så stupade jag i säng för att väckas kl. 02.00 av ett gäng fiskmåsar i vardagsrummet. Hade helt förträngt detta oväsen som små, gulliga valpar kan åstadkomma! Det var bara att släppa in Ellen och vänta medan valparna åt sig mätta för att åter stappla tillbaka till sängen med Ellen i släptåg. Hon vägrar att sova med sina barn för alla andra får ju sova i sovrummet med matte! Det är bara att ge sig, får ju välja mina strider. Och jag tar helst inga strider när John Blund har kallat på mig! Klockan hann att bli 6 innan de vaknade nästa gång och då stod jag redo med vällingen! Denna älskade välling, de formligen badar i skålen i sin iver att få i sig så mycket som möjligt. När de ätit färdigt brukar de slicka och tugga på varandra för syskonen smakar ju så gott. Detsamma tycker Ellen som gärna ger dem en omgång med tungan! Alltid finns det några droppar välling kvar. Nu ikväll halkade Torsten runt i den tomma skålen (pajform) och det såg ut som om han åkte skridskor. Precis så gjorde alltid Teddy/Ove i Veras kull. Alltid någon som skall utmärka sig, Petter och Wilda är ständig hungriga och tackar aldrig nej till en slurk välling eller Ellens mjölk. I morgon skall de få halsband i olika färger så man snabbt kan se vem som är vem - ja, Petter och Wilda behöver ju inga för de har så avvikande färger! Asch, de får också tror jag så de slipper känna sig utanför!
I morgon kl 11 kommer valpköparna från Hönö och skall som de säger "bara titta på tikvalparna", hahaha, den har jag också gått på! Det går ju bara inte att motstå en valp om man har den minsta fundering på att skaffa en! Jag känner en, inga namn, som bestämt skulle ha en tikvalp, men som nu fr.o.m måndag har Olle OCH så småningom en hanvalp ur Ellens kull!!! Man vet aldrig vilken vändning livet tar, fascinerande! Om jag bara skulle ha en eller två hundar hade jag nog valt hanar, man slipper löpet, ev. sura tikar med PMS och oron för tjuvparningar. Jag tycker, men det är min helt privata åsikt, att hanar fäster sig mer vid kvinnorna i familjen och tikarna mer med männen - men detta får man man ta med en stor nya salt. Det är i alla fall vad jag upplevt som har haft och har både hanar och tikar. Men i min "familj" har de ju inget val eftersom jag bor ensam, så ensam man nu kan bli med 6 hundar och 4 katter och barn och barnbarn som hälsar på och som jag passar ibland (barnbarnen alltså)!
Jag har tillbringat dagen med ommöblering av hallen och klädkammaren, ja klädkammare var väl ett för fint ord, snarare skräpkammare. Allt detta p.g.a av en hurts och en byrå! Det känns som om jag kan ana, men bara ana ljuset i skräpkammaren! Det får bli till att beställa en container framåt våren (har ju två gamla friggebodar också som jag knappt öppna dörrarna på). Fattar inte varifrån allt kommer, men lider nog fortfarande av sviterna av att ha tagit hand om två dödsbon och då slängde jag ändock 16 containrar med bara skräp. Är det någon som hört eller sagt: "Det kan va´bra att ha?" Jag är den typen, slänger högst ogärna något för man vet aldrig när man får användning för. Många gånger har det stämt och jag har kunnat återanvända sakerna, men minst lika mycket har bara blivit liggande.
På måndag flyttar "Snygg-Olle" till Tina och hon har bett att jag skall skriva ner något om hans vanor. Mycket enkelt, vaknar kl 07.00 men kan ligga í sängen till kl 08.00 men då är det bråttom ut! Efter att ha, som man säger "läst tidningen", vilket innebär att han luktar igenom sitt revir och kollar vad som skett under natten, samt kissar ett otal gånger så är det lika bråttom in och då skall maten stå klar - helst en rågad skål och så en slurk vatten, därefter är det dags att göra nummer 2 ute. Kommer han inte ut så har grabben inga betänkligheter att göra det inne! Därefter är han trött och sover gärna några timmar inför eftermiddagens övningar (springa runt som en tok och jaga bollar, pinnar, sina kompisar, eller en långpromenad i skogen. Sova någon timme och ut och sedan MIDDAG - glöm inte den rågade matskålen! Ja, så ser Olles dag ut i korthet! Vill man förgylla Olles dag litet extra så sitter ett grisöra aldrig fel!
Det märks att det är mars månad! "Kungen av Benareby" och Tarzan är ute på friarstråt varje natt och ibland kan jag höra deras "rop" på katt-tjejerna runt om här. Tror inte de vet om att de är kastrerade, i vilket fall som helst så verkar det inte bekymra dem något nämnvärt!
Nej, nu väntar John Blund, det blir en "hård dag" i morgon, måste ju hinna städa undan spåren efter ommöbleringen innan jag får besök!
|
|
Livet med hundar är bara så underbart. Idag har jag fått minst 4 jätteskratt, sådana där skratt som när man ser en riktigt, riktigt rolig film! Det första var Allan upphov till, detta lilla geni som räknar ut saker så bra (tror han i alla fall). Han hoppade upp i min säng när Märta stod så lämpligt i hallen med baken vänd mot sovrummet - då får jag se en flygande cocker som tar sats från huvudändan på min säng och landar som av en händelse på hennes ädlare delar. Nu blev det ju ingen parning för han kunde förstås inte hålla sig fast. Dagens andra skratt stod Olle för: han kom på den briljanta idén att kliva upp i vedkorgen för att på det sättet komma riktigt nära Märta. Även detta försök misslyckades när veden flyttade på sig!
Det tredje skrattet bjöd Märta själv på: hon snodde ett nykokt grishjärta direkt ur grytan när de stod på avsvalning på spisen. Jag hörde konstiga ljud från hallen och avundsjuka yl från de övriga men hon tuggade raskt i sig det och brände sig nog ganska rejält om nosen för hon dök i vattenskålen. Men gott var det för håret på huvudet stod rätt upp.
Och nu det senaste stod Vera för: hon var på väg in i valphagen och hade lyckats få över framtassarna när jag upptäckte henne och knuffade bort henne. Det språket som hon hade då, dels förnedringen av att bli bortsknuffad och sedan utmoffad av Ellen, skulle få en kommunalarbetare grön av avund! Jag tog upp henne i knäet för att lugna ner henne men hon hade mycket att säga. Det är tur att man inte förstår allt de säger men det var definitivt inget snällt. Jag hörde långa, långa ramsor med svordomar!Hade jag inte känt henne så väl så vete fåglarna om hon hade fått sitta kvar i knäet. Det slutade med att jag lovade att hon skall få egna valpar litet senare i vår och då lugnade hon sig och jag fick en liten puss. Vera har en liten egenhet som kan missuppfattas av dem som inte känner henne: hon morrar när man lyfter upp henne - hon morrar av välbehag! Det är flera som faktiskt missuppfattat henne och jag får förklara för alla att det här är hennes "gottemorr" (usch vilket konstigt ord, men så är det).
Idag upptäckte jag att valparna har börjat få tänder! Då förstår jag varför Ellen inte är så där jätteförtjust i få 7 valparna hängande, slitande och dragande i spenarna. I morgon skall valparna få sina små sylvassa klor klippta för första gången - spännande! I förmiddags lekte Conny och Torsten med varandra - det var första gången jag såg valparna leka litet "mer planerat". Nu börjar det bli full fart i hagen vill jag lova så det gäller att hålla jämna steg och plocka bort "utlästa" GP och ge dem nya att läsa. Det går också bra med Mölndals-Posten och Härryda-Posten, allt som inte har glättat papper utan suger upp bra! Har ett avtal med ICA om att personalen ställer undan påsar med tidningar istället för att låta det gå till återvinning utan att passera mina valpar! Tänk om det gick att få till samma avtal betr. kött!!!! Men då kommer väl Miljö och Hälsa in bilden, tyvärr.
I eftermiddags var Vera och hennes son Olle på besök hos veterinären, Vera för vaccinering och Olle för ett friskintyg eftersom han skall flytta på måndag. Olle tyckte det var jätteroligt hos veterinären och han hälsade glatt på alla och veterinären var ju bara såååå trevlig som klämde och kände på honom. Modern däremot, hukade under en stol, darrande och gnyende för hon har ju varit hos veterinären förr och det har ALDRIG varit speciellt trevligt!
|
|
Varför är livet fyllt av så många måsten, trodde ju att det skulle bli bättre när jag slutade jobba! Fast de flesta måsten har jag ju skapat själv - hundar, valpar, hus etc etc. Varför jag kom att tänka på dett beror bl.a. på att jag har varit på IKEA idag. Detta underbara möbelvaruhus fyllt med gör-det-själv-saker, inhandlade 2 byråar i PLATT paket. Dessa paket får ligga till sig i bilen över natten, men i morgon skall jag gå i närkamp med dem. Byrån jag nu har i hallen har klarat av småbarn, valpar, vuxna hundar och återigen valpar så det är ett under att den fortfarande står upprätt! Men i morgon åker den ut efter lång och trogen tjänst. Bara inte valpköparna blir förvånade över att se den stående i en snödriva utanför i väntan på transport till tippen?!
Idag har jag öppnat upp valplådan (med en såg) så valparna kan ta sig ut och in själva och de har stapplat runt, runt i den, för dem stora, valphagen. Ellen är mycket nöjd med arrangemanget och ligger och sover i hagen. Hon har varit väldigt orolig och kanske litet misstrogen mot att flytta ut i vardagsrummet med sina små men nu har hon lugnat sig. Synd att jag inte kan säga detsamma om Märta, Allan och Olle men nu skall det väl inte dröja många dagar innan hon tröttnar på all uppvaktning från killarna!
Hoppas jag får sova hela natten i natt för i natt väckte mig valparna först kl 01.30 med sina rop på mat och sedan kl 04.30, därefter gav jag upp och åt frukost själv. Ellen ville ut med jämna mellanrum och det talade hon om med mycket tydliga MOF, MOF. Hon säger inte vov som andra hundar utan mof. Vet inte vad det är som gått snett men hon kanske är dyslektiker? Näe det var nog inte något av mina bästa skämt - förlåt! Förklaringen till varför hon behövde gå ut så många gånger i natt står att finna i kattlådan som hon tydligen städat flera gånger under kvällen utan att jag kommit på henne. Katternas kvarlämningar betraktas som livets största efterrätt och höjdpunkt - TVI!
Helt plötsligt blev det oro i flocken, Vera sitter upp i fåtöljen och morr-skäller, Märta står och försöker öpnna grinden mellan hallen och köket, Ellen ligger i hagen och verkligen morrrrrrrrar, Allan gnyr och Olle flänger runt i hallen. Vad hände egentligen? Det är bara prinsessan Nova som behållit fattningen - hittills - och kommer och frågar mig vad som hänt. Inte vet jag!
Nu vet jag varför det varit lugnt så länge! Några, läs Allan och Olle, har roat sig med att tugga sönder bäddmadrassen som låg i sovrummet! Visserligen var det deras (min kasserade) men ändock, det luktar ont uppsåt och skadegörelse tycker jag! Jag får väl vara tacksam över att de inte varit uppe i min säng och tuggat, fast säker kan jag ju inte vara innan jag kryper ner och skall sova.
|
|
Nu har jag surat tillräckligt! Datorn har krånglat och krånglat och när jag i söndags hade skrivit en lååååång berättelse om vad som hänt från fredagen den 26 till söndagkväll störthängde sig datorn och allt försvann! Allt jag skrivit och alla foton jag hade lagt in försvann ut i det svarta hålet i rymnden. Det är inget svart hål längre för jag har fyllt det eller rättare sagt min dator!
Nu har jag sparat över allt på ett USB-minne så jag har alla foton och annat "bra-att-ha" kvar, hah så nu kan hårddisken krascha men hoppas inte!
Nu är det "bara" tre valpar kvar i Ellens kull (om man inte räknar med den ev. tik jag skall behålla). Fantastiskt - trodde jag "låg litet fel i tiden" med den här kullen. Och det absolut bästa är att alla haft cocker innan och vet vad det innebär att ha en liten grävling som älskar vatten!
Jag tror jag blir tokig!!!!!!! En höglöpande Märta och nu två killar som bara ligger här och gnyr och trängtar. Allan och Olle tycks ha delat upp henne sinsemellan: Allan: jag tar framdelen och pussar och tuggar så kan du Olle ta hand om bakdelen och tugga och slita i hennes svans och "kalsonger". Det kallas teamwork med ett fint ord. Märta är helnöjd med två uppvaktande kavaljerer men mest gillar hon Olle. Kan tänka att Allan är gammal och van! Tina, snälla rädda mig!
Idag har valparna flyttat ut ur mitt sovrum och in i valphagen i vardagsrummet! Jag måste ha väldigt kort minne. Hade glömt bort hur de kan låta, får höja ljudet på TV:n för att få någon behållning om det inte är textat. Petter blir bara finare och finare - färgmässigt alltså. NEJ, jag skall INTE behålla en hane, har ju fått uppleva hur det är med två hanar och löptikar - så mycket Valium finns inte.
Nu har jag börjat göra Olle resklar, borstat och trimmat men tyvärr har snön ställt till det med pälsarna + att han ständigt klänger på Märta. Pälsen under magen har varit full med tovor och jag fått både klippa och använda karda och kam för att reta ut det värsta. Hoppas resten försvinner när jag badar och balsamerar honom. Han har otroligt mycket päls, tror inte att jag någonsin haft en så välpälsad cocker, fast hela Veras kull är riktiga pälstroll förutom lilla prinsessan Nova som har en silkesliknande svart päls UTAN tovor och detta utan att jag har skött om henne mer än Olle - tvärtom fakiskt!
På torsdag skall Olle och Vera tll veterinären, Vera skall bara vaccineras och så skall jag passa på att väga henne för att se om dietfodret haft någon nverkan på hennes vikt. Olle skall genom en besiktning - få se om han gär igenom!
Nu är det snart dags för Vera att börja löpa och jag är fortfarande inte säker på vem som skall få den stora äran att bli pappa till hennes valpar. Helst vill jag ju slippa 25-30 mil i det här vädret och med "småtjattarna" i valphagen -inte lätt att få någon hundvakt att sova över i det här oväsendet!
|
|
Det är inte utan att den vanliga frågan inställer sig: var tar tiden vägen? Helt plötsligt är det fredagkväll. Och inte har jag fått gjort något produktivt sedan förra gången jag skrev dagbok. Förutom att tittat på och gosat med småsorkarna, gullat med Ellen och berömt henne, skottat snö, rivit ner snö från taken, badat Olle, börjat att trimma Olle, Nova och Vera, lekt med hundarna i snön, jagat Märta som höglöper och är på killarna hela tiden. Inte ens Olle går säker! Nu får hon ge sig men hon är inte nogräknat säger hon, båda är ju unga och snygga. Just nu har hon utsett "Snygg-Olle" till sin favorit. Han blir litet undrande över hennes enträgna uppvaktning och kryper in i sin bur och ber mig stänga grinden för den gamla damen som är så enveten! Det är ingen hit att ha två hanar och så löptikar. Det kräver starka nerver och stoooooort tålamod och lugn! Men snart så är ju Allan-Brallan ensam herre på täppan och en är alltid lättare att hålla koll på än två! Något positivt i alla fall! Jag har nog satsat fel skulle kanske bara haft några supersnygga hanar så alla tikar fick komma hit för parning! Fast då skulle jag ju missa hela den mysiga tiden med småsorkarna!
Nu har hundarna varit ut i skift, cockrarna för sig och Märta för sig. Det var bara det att Olle vägrade komma in utan föredrog snön och mörkret framför värmen inne. Allan hade ju koll på läget och visste helt säkert att Märta var kvar inne så han stod föst i raden av cockrar som ville in!Jag släppte ut Märta som blev som ung på nytt när hon såg att "Snygg-Olle" var ute. Det blev en lustiger dans så jag fick raskt på mig stövlarna för att hämta in damen och i baken på henne hängde Olle! Snacka om att slå två flugor i en smäll! Ja, livet är spännande just nu och ett par dagar framåt! Vera och Olle har krupit in i burarna och Allan sitter som vanligt bakom mig i stolen och lilla Nova sitter litet förskrämd i fåtöljen och tittar på TV-Fakta om mord. Måtte hon inte lära sig något.
Idag har det töat och regnat hela dagen - jätteskönt för jag fick aldrig tag i några snöskottare till taken. De verkar ha klarat sig så sparade jag de pengarna, nu återstår att se om det töat så mycket till i morgon att jag hiittar snöskyfflarna - inte en dag för tidigt!
I morgon får jag besök av Alices och "Lill-Allans" husse och mattar för de är sååå nyfikna på Ellens valpar och på söndag kommer en familj och skall titta på tjejerna i kullen. Jätteroligt!!!!! Det tycker säkert Allan-Brallan också som alltid brukar uppföra sig som härmfågeln i Kalle Ankas julfilm när någon kommer.
|
|
Så, nu är jag "back on track" igen. Men som vi säger i vår familj "det är bara att bryta ihop och komma igen". Det som utlöste det hela var mitt beslut att låta Olle få flytta. Det var mycket ångest och många tankar och tårar men nu känner jag att jag gjorde rätt. Jag har ju haft i bakhuvudet att den här dagen ev. skulle komma. Den 8 mars flyttar han till Kullavik och kommer att få så fullt upp att göra att han inte hinner sakna varken mig eller flocken! Med andra ord börjar det kännas rätt gott i hjärtat!!!! Dessutom som "grädde på moset" kommer han få en "lillebror" från Ellens kull att busa runt med och lära ut det han kan om bus och annat. Det blir en trygghet för den lille också. Jag tror det är jättebra för hundar att vara flera för de är ju flockdjur. Därmed inte sagt att "ensamhundar" har det sämre, inte alls, det beror mycket på matte/husse. Jag vet ju hur aktiva mina valpköpare är, det är clickerkurser, lydnadskurser, utställningsträning, trimkurser, ja det är väl inte många varianter av kurser som de missat - jag är jättestolt över alla- så mycket tid de lägger ner på sina hundar. Önskar jag hade hunnit med hälften! Hur det man säger om att "sätta ribban"? De har satt den väldigt högt!
Nu har jag gett valparna litet lättare namn så man inte behöver använda de engelska filmtitlarna:
Anna Karenina = Anna
Mata Hari = Matilda
Wild Orkid = Wilda
Peter the Tramp = Petter (fick inte plats under hans flik)
Conquest = Conny
Inspiration = Inge
Torrent = Torsten
Ja, jag hör kommentarerna: "Är hon inte riktigt klok, så fula namn", ja men kom då på bättre men de skall börja med begynnelsebokstäverna i deras kennelnamn! Sedan får var och en bestämma själv när valpen är deras, det har jag ingen åsikt om. För övrigt en av de få saker det jag inte har åsikter om!
Det är inte utan att jag blir litet lätt nostalgisk ikväll när jag tänker på Olle och det vi gjort, alla 4 utställningarna, varav 3 med HP osv. Det är kanske inte just vad en hund drömmer om, mera att få göra saker, få gosa, snosa (mitt ord för söka och nosa runt), tuggben, kanske rent av en go´stövel eller sko att pröva tänderna på. Apropå pröva tänderna så kom jag på Olle och Nova att pröva tänderna på dragkedjan på den nyinköpta overallen. Kan bara säga att den höll inte för det hårdhänta testet!!!
Idag har Ellen fått en riktig SPA-behandling, först ett långt skönt bad, sedan fön, tovutredning och på toppen massage. Hon mådde som den lilla prinsessa hon är. Massagen fick hon på min säng med värmemadrassen på 3:an, högsta värmen!
Valparna stapplar runt och alla har fått upp ögonen. Jag tror att jag börjar bli ganska så säker på färgerna nu, bl.a. efter att ha konsulterat Ellens uppfödare, Agneta Odell, som har stor erfarenhet från det här med sobel, sobel roan,blue roan etc etc. Det verkar som om Peter The Tramp, Petter, kan vara, precis som Ellen, blue roan sobel (en av mina favoritfärger!), och så då Wild Orkid, Wilda som t.o.m. jag kunde konstatera var orange roan, resten av valparna verkar vara blue roan, men man vet inte. De kan ju ändra sig mycket när de växer. Det är mycket enklare med enfärgade eller klartecknade valpar.
Mitt upp i allt det här med valparna och Olle letar jag frenetiskt efter Veras fästman. Kanske skulle jag annonsera på e-kontakt eller likn. "snygg, optigentestad, mentalbeskriven kille med A-höfter och som lämnar chokladpraliner sökes av dito!" Men jag har faktiskt några på gång, otroligt så hjälpsamma vissa kennelägare är! Det kallar jag för att verkligen bry sig om cockerns utveckling.
Nej, nu känner jag att jag har skrivit "av mig" för ikväll!
|
|
Blir man trött eller, har ägnat minst 45 min åt att skriva söndagens dagbok så försvinner allt när jag skall spara den - bara en svart skärm! Det här är 3.e gången det händer!!!!!!! Och det som hade hänt så mycket idag. Känns inte lika inspirerande att börja om från början igen! Men det får bli en kortversion (tror jag):
Eureka, har kommit på varför jag inte går upp vikt efter mitt frossande på kvällarna. Öppnade en liten chipspåse ikväll: 1 chips till Märta, 1 till Vera, 1 till Allan, 1 till Ellen, 1 till Nova, 1 till Olle och så 1 till mig. Jag fick nog max 10 chips sammanlagt, Vinet ville de inte dela med mig för som de med gemensam nos sa: Vi är renlevnadshundar! Tro det, så mycket som de plockar i sig utomhus, hahaha!
Valpnytt: Idag tog valparna sina första vingliga steg! Allt medan valpköparna tittade på.! Det känns (nästan är väl bäst att säga om mina barn råkar läsa min dagbok) som när barnen var babysar och tog sina första steg! Och nu ikväll började jag ana ögonen på Peter the Tramp och Wild Orkid! Nu dröjer det väl inte så länge till innan de skuttar runt i den stora valphagen i vardagsrummet och jag försöker hålla jämna steg med att byta tidningar när de kissar och bajsar för det finns ju en gräns för vad mamma Ellen tar hand om! Så länge de befinner sig i valplådan håller hon rent.
Jag hade skrivit mycket mer men nu har spöktimmen kommit och jag får försöka rekonstruera resten i morgon kväll!
God Natt och må John Blund komma till alla så som han har kommit till mig nu!
|
|
Elände, elände, elände = mängder av snö. Nu har jag tröttnat, känner mig både sur och grinig. Totalt insnöad, kommer varken ut eller in och mer snö är på gång!!!! Har tillbringat ett antal timmar med snöskyffeln utan märkbart resultat - det som jag skottat yr igen snabbare än jag hinner med att få undan det! Så, nog talat om detta! Det man inte kan påverka får man försöka passera och se det positiva i det! Men det är j-igt svårt just nu vill jag lova när ryggen har gått av och handledsprotesen känns helt utsliten.
Stackars Ellen släpar ju "matbordet" i snön och jag tycker riktigt synd om henne! Det blir milkshake till valparna som min äldsta dotter så rart uttryckte det! Annars mår valparna utmärkt och har tredubblat sin födelsevikt. Skall ta nya foton bara jag får någon (Jenny) att komma hit och hålla upp dem, men hon är lika, om inte värre, insnöad än jag! Nu har jag slutat att väga valparna varje dag, nu när jag sett att alla ökar stadigt. Om ca en vecka börjar de öppna ögonen och bli mer hundar än sorkar! Spännande!!! Ellen vägrar fortfarande att lämna sovrummet med valparna, vill knappt gå ut och än mindre mysa med oss andra framför TV:n. Hon har otroligt starka modersinstinkter och är väldigt misstänksam när man lyfter upp hennes barn och kollar verkligen så de hamnar på plats i valplådan igen!
De andra tokarna, förlåt uttrycket, ääääääälskar snön och t.o.m. gamla Märta hoppar runt som en valp! Olle vägrade t.o.m. att komma in i kväll! OK tänkte jag och satte mig framför TV:n en bra stund men så vaknade samvetet och jag försökte ropa in honom, han var ju alldeles ensam ute i mörkret! Det bekom honom inte det minsta att vara ensam ute så han fick vara kvar där en stund till. Till slut tyckte jag i alla fall att det var dags för killen att komma in och då fick jag klä på mig och utrusta mig med godis för att han skulle överge snödrivorna. In kom något monsterliknande vit snöhög med is i pälsen men såååå lycklig! Nu har han så lämpligt hoppat upp och somnat i den ena fåtöljen, i den andra ligger Nova och som vanligt kärleksparet Märta och Allan i soffan så här sitter jag framför datorn - den enda lediga platsen men snart kommer väl Tarzan, katten och pockar på att få ligga här - nära elementet! Så här är det att leva nära naturen - hör just att "Kungen av Benareby" knackar på balkonfönstret och vill in. Katter och snö är ett kapitel för sig - de anklagar mig för allt det otäcka, vita som täcker marken. Jag hade tre katter som intresserat tittade på när jag skottade första delen av balkongen - deras väg in och de blev väl sådär nöjda för det fanns ju vitt KVAR. Och nu skall vi bara inte tala om det, för det har snöat igen totalt och det påpekade Spinto nu när han kom in. Men icke att jag går ut och skottar ikväll! Nu skall jag ta ut Ellen så hon snabbt får göra det hon behöver och komma n med milkshake till sina barn!
|
|
Har TV på i bakgrunden och lyssnar till programmet med och om Susan Boyle. En sådan fruktansvärt underbar röst hon har, en sådan röst kommer nog fram en gång vart hundrade år tror jag. Sitter här med gåshud över hela kroppen och bara njuter. Hela hon är underbar, ser ut som en riktig tant och publiken och juryn hånlog litet när hon kom in på scenen under talangtävlingen. Det slutade med stående ovationer från både juryn och publiken! Men det var väl egentligen inte detta jag skulle skriva om utan livet här hemma och framför allt i valplådan!
I valplådan är det lugnt förutom när småttingarna ramlar av matbordet! Ellen måste ju ändock ut och uträtta sina behov ibland. Hon äter otroligt mycket och dricker ännu mer för att det tar ju att amma 7 små vildingar som ständigt tycks vara hungriga. De t.o.m. smackar och suger i drömmen. Kom just på att jag inte vägt dem ännu, kan vara en förträngning av minnet. Det är ett evigt kämpande att få dem att ligga något så när stilla och sedan gäller det att snabbt läsa av vågen och ner med dem i valplådan igen allt med Ellen står bredvid och kollar så att verkligen återbördagar hennes barn. För säkerhets skull vill hon nosa av mna händer och slänga en snabb blick på min säng så jag inte luras.
I morse hade jag en helt underbar stund med Ellen sovande i min säng. Jag tog upp valparna en och en och undersökte dem nog och försökte memorera vem som är vem. Därefter låg vi hela gänget i min säng och Ellen var jättenöjd med att få ligga jämte mig samtidigt som hon hade alla valparna hos sig. Men underbart är kort i hundvärlden! Det tog inte lång stund förrän jag var tvungen att gå upp och kolla vad Allan-Brallan hade för sig för Märta har nyss börjat löpa - hans favorittjej!!!! Snygg och mysig var hon ju redan innan men nu, nu har hon den där goda parfymen på sig som gör honom helt tokig!
Idag har Olle och Nova stått på trimbordet i sammanlagt 4 timmar och jag känner att jag har kramp händerna. Olle blev faktiskt litet smalare och såg riktigt vuxen ut, min lill-prins! Nova tycker jag har alltid sett mycket vuxnare ut. Hon har en underbar päls som är mycket lättare att trimma än både Allans och Veras. Fortsättning följer i morgon och då ingår det bad också! Funderar på hur jag överhuvud taget hann jobba förr. Visserligen bara 4 tim om dagen men .....
Är det någon som noterat att det åter igen snöar och det inte måttlig. Fick in en jättesnöhög, när jag borstat litet så tittade Märta fram. Sedan kom det in 3 helvita cockrar, Vera, Nova och Olle. Allan är ju redan vit så det var ingen skillnad. Tur att jag har golvvärme i båda hallarna men Märta föredrog soffan och kunde absolut inte fatta att det var högst olämpligt att ligga där just nu. Nu är det Ellens tur tror jag men det blir med koppel och reflexväst på för hon syns överhuvud taget inte i all snön.
Konstigt: idag ringde en ev. valpköpare när jag satt och åt lunch. Hade helt glömt att valpköpare skulle höra av sig??? Kan det va´så illa att jag vill behålla alla själv????? Familjen var allvarligt intresserad, så nu har jag minst 3-4 st som redan hört av sig. Jättebra, bara det är bra familjer! Ingen får tinga en speciell valp ännu men bara valparna flyttat ut ur mitt sovrum är alla intresserade välkomna att till och klappa!
|
Datorn verkar vara segare än den som sitter vid tangenterna. Försökte ladda upp ett foto men den segdrog på det hela så jag la ner det! Idag har jag investerat i en ny kamera, Nikon 3000. Jag tyckte steget från den gamlagamla kameran till Olympus digitalkamera var stort men det här är ju sjumilakliv från digital till systemkamera. Så gissa vad jag har gjort halva dagen och snart halva natten, jo försökt komma underfund med den, hur man ställer in den, hur man får över alla bilderna till datorn etc etc och här sitter jag och klockan har just passerat spöktimmen! Ja, jag har Gevalia om jag får oväntat besök 
Valparna växer så det knakar och Ellen, har jag märkt, smyger sig upp i min säng korta stunder. Kan tänka att det är skönt att få en egen kudde att sova på för valparna använder ju henne som kudde. Idag har jag fotat dem med min nya kamera och så lätt det var och så fort det gick men de rackarna var för det mesta snabbare så det blev många rumpar och halva valpar! Speciellt killarna var svåra att fota, när jag väl samlat ihop alla 4 så var det alltid någon som var på väg ur bild eller la sig över brorsan etc.
För en stund sedan kom jag på att jag glömt äta middag idag så det fick bli något lättlagat, kycklingklubbor med potatissallad och till efterrätt kladdkaka med "spraygrädde". Godare har jag ätit men jag blev ju mätt och det var det som var avsikten! Det blir lååååånga dagar och mycket tidiga morgnar men jag får ju hålla på med det roligaste som finns: hundar! + mycket datorarbete och det är också spännande - skall jag bli utslängd, har jag fått virus, varför är den så seg. Som jag sagt förut så gäller det att ha starka nerver.
Nu letar jag med ljus och lykta efter en lämplig fästman till Vera. Hon är mycket avundsjuk på Ellen! Det blir många timmar framför datorn, kennelklubben har ett program där man kan köra provparningar för att bl.a. se inavelsprocenten och den vill jag inte skall överstiga som allra högst 2 %. Man kan också gå in på resp hund och kolla allt den har haft för sig, utställningar, veterinärdata etc. Ett jättebra hjälpmedel men mycket tidsödande. Hittills har ju resultatet blivit jättebra för mina tikar, tycker jag, men jag är ju part i målet!
|
|
Oj, så lugnt det är här med 13! hundar i huset hann jag precis tänka när det hördes ilskna skrik från sovrummet där valplådan finns. Detta drog igång alla cockrarna, speciellt Vera som inte tror att Ellen är kapabel att sköta om valparna ordentligt. Det som hade hänt i valplådan var att Ellen bytt ställning och resultatet blev att valparna ramlade från matbordet och surnade till! Jag fick rätta till ordningen igen och nu hörs det bara belåtna kluckande ljud. Är det så att det finns en "Ove" (Elviskullen) i varje kull tro. Den här gången är det en tjej, hon hörs ständigt både när hon äter och när hon hamnat "på avvägar". Det är bara hon som drar iväg och kör nosen i väggen och låter. Hon måste ha jättelungor!!!! Tror att det är hon som väcker mig på natten också, fast det sista har jag ju inga bevis för! Nu är det någon som "gråter" hejdlöst igen så jag får väl gå in och fråga vad det är som händer. Det var ju snabbt fixat, 2 valpar hade hamnat på fel sidan om matbordet, alltså bakom ryggen på mamma. Så små och går redan bakom ryggen på morsan!
Måste nog tillstå att de andra hundarna har fått stå tillbaka nu när det kommit smått i huset men Märta fick i alla fall hänga med och köpa virke till avspärrningen igår. Det tar på krafterna att vakta bilen när matte är och handlar! Så litet hjärnstimulans fick hon. De andra har jagat runt i trädgården, full fart, runt, runt och det roliga är att Allan och Olle börjar bli jämnstora men Olle är inte lika snabb .... men uthållig! Nova är vansinnigt snabb, snön fullkomligt sprutar runte henne när hon får tokfnatt. Det är fördelen med flera hundar, de motíonerar varandra! Till och med gamla Märta har jagat runt en stund, men helst vill hon ju sitta på berget vid flaggstången eller på infiltrationsanläggningen. På den förstnämnda platsen har hon koll över vad som händer hos grannarna på Tjärnvägen och på den andra platsen ser hon alpackorna och grannarna på den sidan. Det är bra med snön för alpackorna går inte ut på ängen eller nära staketet för att reta hundarna nu när det är så mycket snö. De kunde driva hundarna till vansinne genom att stå och hänga vid staketet och stirra på dem. Man kan ju undra hur konversationen utspann sig: Alpackorna: Hahaha ni kan inte ta oss hahaha, kom och försök hahaha, hundarna: vänta bara vi kommer att hitta ett hål i staketet morr, morrr, morrr, vi jobbar intensivt på detta morrr, morrr!
Idag körde jag sista maskinen med tvätt efter förlossningen därefter blev två nya maskiner med mattor och filtar dels från valplådan och dels efter Ellen som råkade ut för magsjuka härom dagen. Stackarn, först förlossning och sedan magsjuka - det är inte klokt vad tjejer får stå ut med! Antar att pappan lever livets glada dagar i Västerås! Har just sett foton på Facebook hur han är ute och roar sig i snön (jättefina foton)!
För att återgå till valparna så har jag redan två favoriter - shit också! Hade ju bestämt mig: ingen valp ur den här kullen stannar kvar. Jag kommer att sluta som damen i Stockholm, var det inte 117 hundar hon hade när hon och hundarna blev omhändertagna????? Näe, så långt kommer det inte att gå men......
|
Eftersom det, se fotot, inte finns någon ledig plats i soffan framför TV:n och de tre fåtöljerna är ockuperade av Vera, Nova och Olle så var den enda lediga och bekväma stolen framför datorn och då kan jag ju lika gärna skriva dagbok! Idag har jag vägt småttingarna och det är fantastiskt så fort de ökar i vikt! Till min stora glädje har jag upptäckt, efter att ha skärskådat valparna i dagsljus att det säkert är flera som har sobel i sig! Det här kommer inte att bli lätt, var det svårt att välja bland Veras valpar så jämfört med det här så var det ganska lätt (nu i efterhand och vad jag vill minnas!). Ellen vägrar att lämna valparna, jag får lyfta ur henne och bära ut henne för att hon överhuvud taget skall gå och göra sina behov. Hon kollar noga så att jag står på trappan så hon säkert kommer in när hon är klar. Och klar blir hon på några röda sekunder!
I morgon skall jag försöka fota varje valp för sig och med kennelnamnet. Valparna skall få ett eget album hade jag tänkt, åtminstone nu i början men sedan får de väl få var sitt, så att valpköparna kan följa dem bättre.
Annars har det inte hänt så mycket mer än att jag försöker sova ikapp mig och bota huvudvärken. Det har varit svinkallt ute, och på gränsen till storm i eftermiddags och 9 grader kallt, när det blåser så blir det verkligen kallt!
|
Nu är jag bara så vansinnigt trött, huvudet värker, knäna värker (suttit skräddare omväxlande på huk en hel natt), kroppen känns som om jag sprungit Göteborgsvarvet! Inte för att jag gjort det någon gång men anar att det känns så här efteråt. Men är jag lycklig? JA !!!!! Men att vara kennelägare är nog inget för "nervklena" människor: först tillbringar timmar och åter timmar framför datorn för att hitta den ultimata fästmannen OCH inom rimligt resavstånd. Det är märkligt att gränsen för hur långt man vill köra för parning flyttas på något märkligt sätt framåt hela tiden. Numera ingår hotellövernattning, hotellfrukost för mig och tjejen som skall paras som en självklarhet!!! Sedan är det 14 dagars nervkittlande väntan på om hon blev gravid eller ej därefter vidtar den lååååååååånga resan mot valpningen! + skall man hitta rätt valpköpare till alla de små. Därefter kommer valpningen som aldrig är den andra lik och jag har ju haft två förstföderskor så varken jag eller tikarna vet vad som väntar. Nu har jag haft tur för både Vera och Ellen har tagit det helt coolt, vadå valpning, det är väl det naturligaste som finns? Ellen har varit helt fantastisk, hon vägrade vara utan valparna en sekund när hon födde, hon skulle ha fullständig koll på dem och slicka dem medan hon födde nästa valp!!!! Nu ligger hon i valplådan och vägrar komma upp, skall hon äta skall maten och vattnet serveras på en bricka alldeles intill så hon kan äta och ändå hålla kollen. Så gjorde Vera också kommer jag håg nu!
Jag stödmatade valparna i natt för Ellen var så utmattad att jag tyckte hon behöve litet ro. Två av valparna tog nappflaskan direkt och drack så det kluckade och rann bredvid men mätta blev de och somnade så gott. De andra ville hellre ha "äkta vara" men drack litet grand. Precis som med Veras Teddy/Ove så finns det en valp som utmärker och det är den lilla orangeroan-tiken som dels tränar på torrsim bort fram mamma och sedan är ständigt är hungrig - behöver jag säga att det var hon som girigt drack från nappflaskan? Den lilla liverroan-hanen har "paxat" en spene, precis som Olle gjorde! Nu är det alldeles tyst i valplådan, men det är ett bedrägligt lugn snart börjar de låta igen. Kan inte minnas att Veras valpar lät så mycket så tidigt! Har nog förträngt det, får läsa min dagbok så kanske jag kommer ihåg.
Nej, nu är det God Natt, det skall bli underbart att få sova helt ensam i min riktiga säng, har ju tillbringat nätterna den här veckan på soffan i rummet för att ha koll på Ellen. Nu skall hon och valparna snusa i valplådan och jag i den mjuka, goá sängen bredvid valplådan. Det lär inte bli några längre perioder med sömn om jag minns rätt så sov jag som längst 45 min. i taget när Veras valpar bodde där. PS
När jag scrollade ner och tittade på Ellens valpmage så tyckte jag att den så helt grotesk ut. Nu däremot är min lilla goá prinsessa igen. Inte spår av valpmage och hon skuttade litet försiktigt när vi var ute och tyckte det var jätteskönt att kunna nå ner till marken igen!
DS
|
Nu börjar det bli synd om Ellen tycker jag. Benen räcker knappt ner till marken längre och det är bara så jobbigt för henne med all snön. Hon följer de upptrampade gångarna som de andra hundarna har gjort i trädgården, men mest står hon stilla och bara ser olyckligt. Fast när hon får se sin gula, älskade boll, försöker hon springa och rädda den från de andra. Kanske skall jag lägga in den i valplådan när hon skall valpa? Nja, ingen bra idé för den kryllar säkert av bakterier. Just nu ligger hon och steker magen framför brasan. Undrar om det är något på gång i natt??? Ellen kanske tror att valparna "mognar" snabbare i värmen?! Det verkar litet lurigt så det blir koppel på vid sista rastningen ikväll. Och så en temp innan vi träffar John Blund.
Idag tog jag, Vera och Allan en riktig långpromenad ner till Mölnlycke centrum och tillbaka, en sträcka på nästan sammanlagt en mil!!!!! Skall Vera banta så skall hon (och även jag) och Allan behöver bygga muskler (och även jag). Att gå med två glada cockrar utefter Benarebyvägen i snömodd och delvis isigt ger starka benmuskler och även armarna fick sig en omgång. För varje bil som kom var vi tvugna att skutta ner i diket. Det var väl sista gången på några veckor jag vågade lämna hemmet!
I morgon skall jag försöka få en akuttid hos tandläkaren och åter igen få fixat tanden som han lagade för ca 2 veckor sedan. Kronan trillade plötslig bort igen, inte kul men hoppas han har garanti på jobbet. Sedan måste antagligen bilen in på verkstad för den kokade helt plötsligt när min dotter körde hem från jobbet i fredagsnatt. Hur kul är det att bli stående mitt i natten på en mörk väg och vänta på bärgare? Bärgaren kom med en flaska vatten, glykol kunde han inte få tag men vattnet räckte för att hon skulle kunna ta sig hem. Dessförinnan satte hon sig fast i snödrivorna på min infart när hon hämtade bilen på eftermiddagen. Vissa dagar vill det sig bara inte!
Ikväll har jag "döpt" Ellens valpar. Temat är Greta Garbos filmer som t.ex. Mata Hari, Inspiration, Anna Karenina, Peter the Tramp, Temptress Wild Orkids etc etc. Dumt att jag valde ett så långt kennelnamn för valparnas namn, inkl kennelnamnet, får bara innehålla 36 tecken.
|
|
Idag fyller mitt barnbarn Filip 13 år, vart tog tiden vägen för det var ju inte många veckor sedan han kilade runt här endast iklädd stövlar och napp! Usch hoppas han inte läser min dagbok för då lär han säga upp bekantskapen med sin mormor!
Nu ligger "tjejerna" mitt sovrum och slappar, Ellen ligger, fel har legat i valplådan hela kvällen tills nu. Nu ligger hon "utbredd" jämte mig vid datorn. Hon börjar nästan se grotesk ut: liten framdel och liten bakdel och så något oformligt i mitten som bara formligen flyter ut. I morse var jag med om något helt fantastiskt: jag lyfte upp Ellen i min säng (hon kan varken försöka eller komma upp längre) och då kröp hon ihop vid min mage och helt plötsligt kunde jag känna hur hennes valpar rumlade runt inne i hennes mage! Vilken underbar känsla!
Jag har försökt hela kvällen att få fyr på brasan och det vill sig inte. Undrar varför, har gjort slut på en flaska med tändvätska men det vill sig ändå inte - mycket konstigt! Säkert någon mening med det men inte som jag kan komma på just nu i alla fall. Det hade verkligen varit skönt med en sprakande och knastrande brasa.
Snart är det dags för sista kvällspasset ute i trädgården och sedan är det godnatt för i morgon kommer Frans (1 år) och skall vara här en stund medan far hans reder upp räkenskaperna i musikaffären! Frans var nämligen med ikväll när hans pappa stämplade ut (eller vad det nu heter) kassan och han har säkert ett finger (eller flera) med i spelet då kassan blev helt tokig! Dessa barn med sina bläckfiskarmar!!!!!
Det sägs ju att djur ser det inte männskor ser så nu undrar jag vad Olle så i fönstret ut mot tjärnet. Han låg och sov och helt plötsligt sätter han sig upp och stirrar ut genom fönstret och stormskäller. Jag tror inte det är några ute och åker skridskor vid den här tiden en fredagskväll!
Nu har Märta kommt igång i min säng. Det brummas och brummas och fnyses, med andra ord mår hon som en drottning och kommer säkert inte vilja gå något mer i kväll! Det är oväntat lugnt här med tanke på att det är 6 hundar och 4 katter inne samtidigt - alla sover. Just nu hörde jag hur Märta ramlade ur min säng - hon njöt för mycket och hamnade litet på sne´och utanför, tihi. Nu står hon här, litet generad, och försöker säga att hon hade ändå tänkt gå ner och dricka vatten!
För övrigt tycker jag att rätt par blev kvar i Let´s dance!
|
Kan vara bara 7 dagar kvar tills Ellens valpar kommer!!!! Nu börjar det bli litet lurigt att lämna henne ensam någon lägre stund, man vet ju aldrig vad som kan hända! Det är till att bli "hemmamatte" och bara åka och handla det nödvändigaste och det snabbt!
Idag hade jag besök av en valpköpare som tydligen bestämt sig för att hon vill ha en valp från min kennel! Det känns bara så bra! Jag tyckte det kändes som om vi känt varandra hur länge som helst och idag var hennes dotter med, en underbar tjej. Givetvis föll Olle för henne också precis som han gjorde med hennes bror för några veckor sedan. Alla hundarna blev jätteglada när det kom några och hälsade på - Allan speciellt. Han uppförde sig som vanligt som härmfågeln i Kalle Ankas julfilm - studsade upp och ner och var överallt samtidigt + att han lät hela tiden! Vera försvann ut i hallen och la sig tillrätta i sin fåtölj - hon ville nog inte missa när de skulle åka. Märta brummade och tyckte det var allmänt mysigt och Nova var som vanligt litet blyg och la sig bredvid Märta på golvet.
Jag tycker det är viktigt att man har ungefär samma värderingar som de jag säljer en valp till. Låter kanske litet överdrivet, men vi skall ju ändå ha kontakt en massa roliga år framöver! Har nog sagt det ett otal gånger och med risk för att bli tjatig så har mina valpar haft en nästan ofattbar tur! Skulle jag känna minsta tvekan över att sälja så får valpen stanna kvar hos mig tills rätt köpare dyker upp.
Idag tröttnade jag på alla hundar som såg ut som stora snölyktor så jag åkte ner till zooaffären och inhandlade två overaller av märket Theo. Helt fantastiska overaller. Så glada hundarna blev, de bokstavligen flög fram i snön utan att hindras av att pälsarna blev som snöbollar. Får nog ta hem några stycken så valpköparna kan få köpa till sina hundar. Mina hundar brukar ha dem i skogen året om för det sparar många timmars tovutredning och utplockande av diverse saker som ljung, grankvistar, pinnar och gu´vet vad som kilar sig fast i pälsen!
Undrar var min snöskyffel finns - kommer väl fram till våren som allt annat jag glömt ute i trädgården. Försökte köpa en skyffel i morse men de var slut i hela Mölnlycke och det över en oöverskådlig tid! Vad är det man säger: Bättre brödlös än rådlös (eller är det tvärtom?) Jag tog lövräfsan och räfsade bort snön, fungerade utmärkt! Den stod ju planterad i en snödriva alldeles vid trappan. Jag tror det är överdrivet det där med snöskyfflar! Men det var nära jag köpte en bensindriven snöskottare, men bara nära.... Jag är ju en obotlig optimist och tror att våren snart är på väg. Jag har hört att det är sommar i bl.a. Thailand och värmen borde ju börja flytta sig norröver snart!
|
Först: ett jättestort tack till alla som skriver så gulliga kommentarer på min hemsida!!!!
Som man ser på fotot på Ellens mage så håller den nästan på att spricka verkar det som. Hon sover så oroligt på nätterna och det smittar ju givetvis av sig på mig. Ena stunden sover hon i valplådan och andra stunden vill hon upp i min säng och sova på min kudde och få litet massage på sin stora, obekväma mage. Det här låter väl inte direkt som en seriös uppfödare utan mer som en orolig mor eller....? Det är nog ganska nära förlossning nu för hon sticker och gömmer sig i trädgården och vill inte komma in. I morse fick jag nästan litet panik när jag inte hittade henne: en nästan helt vit hund i snön - hur lätt är det. Nu ikväll fick hon på sig både det varma täcket och reflexvästen OCH halsbandet med namnbrickan som låter, nu när jag släppte ut hundarna! Ellen stod som en liten Buddha-staty mitt ute på gräsmattan och blev jätteglad när jag kallade in henne! Märta däremot stack till den "förbjudna delen" av trädgården. Tack för snön där man se vart hundarna gått!!!! Märta har slutat att rymma hon vill bara ha en egenstund utan småtjattarna!
Får man lova att svära så gör jag det nu f-n, f-n tror jag har åkt på världens förkylníng med rinnande ögon och näsa och en temp som bara stiger och stiger och sti......! Jag VILL INTE bli sjuk nu. Får ta till positivt tänkande och meditation för att bota detta elände. Har inte tid att bli sjuk nu när Ellen kan valpa när som helst och jag har valpköpare som kommer på onsdag. Jag har bestämt mig för att vara helt frisk på onsdag så i morgon skall jag ägna dagen åt att kurera mig. Skall bli spännande att se om jag lyckas men det tror jag. Tron kan ju som bekant försätta berg!
Den här förkylningen kan jag nog tacka mitt näst yngsta barnbarn Frans för. De här små liven har ju en förunderlig förmåga att däcka vem som helst med sina samlingar av bakterier och "virusar". Kan bara säga att jag har en del fina foton som lämpar síg som studentfoton så småningom - bara som ett litet tack för allt de har smittat mig med. Linus ( snart 17 år) och Filip (snart 13) går inte säkra de heller, hahahaha, hämden är grym!!!!!!
Jag har varit barnvakt från kl 06.30 - 17.00 för Frans för hans mamma jobbade och hans pappa var jättesjuk (den förkylning som antagligen gått vidare till mig). Han måste vara världen mest behagliga barn att passa, välling, lek, sömn, mat, lek och kel, sömn. Inte ett enda kinkande på hela dagen!!!!! Inte förrän hans mamma (Jenny) kom, då tog han igen hela dagen verkade det som! Han bara älskar hundarna och han var överlycklig att se mina katter och snackade länge och väl med dem! Hoppas katterna förstod vad han sa för jag fattade inte ett ord! Lyckan var fullkomlig när han hittade alla mina kastruller och lyckades välta ut dem på golvet. Jag hittade honom storskrattande stående i en stor 3-liters kastrull! Barn och då speciellt barnbarn måste ju bara vara liksom livets efterrätt, ja förutom hundarna också förståss!
Kom just på att jag måste börja tänka mig frisk redan ikväll för Frans kommer ju i morgon också. Lyckost mig!!!!
|
|
Nu är det bara allt ifrån 10 till max 13 dagar kvar innan Ellen skall nedkomma med ett antal småsorkar! Är jag spänd och nyfiken tro??? Tänk om (hemska tanke) det döljer sig 10-11 st stackars Ellen och mig för då blir det delad vårdnad när det gäller matning och allt annat. Kanske pappan till valparna kan tänka sig att sträcka fram en hjälpande tass? Nähä, trodde väl det!
Nu är den lilla gravidaså stor att hon vuxit ur sitt varmfordrade täcke så jag har fått förlänga det med 1 dm resårband under magen. Något värmande måste hon ju ha på sig, nerrakad som hon nu är under magen,allt för att valparna skall hitta fram till maten.
För en stund sedan råkade jag halka i en vattenpöl som alltid uppstår när Märta har druckit vatten. Det rinner alltid ut ca 1 l vatten som hon "glömmer" att svälja. Ja, det blev en riktig snygg spagat samtidigt som jag slog i "protesarmen" och eftersom jag gick och talade i telefonen så flög den all världens väg i två delar! Enligt Lagen om alltings dj-het så är det ju alltid den kroppsdel man har mest ont i, som man ideligen skadar!
Igår bakade jag ca 70 tekakor gjorda på Hönökakedeg, 2 sockerkakor, 2 kladdkakor och idag ca 50 wienerbröd. Det är konstig att graviditeter smittar så. Jag var likadan när jag själv väntade barn. Man skulle liksom "boa in sig", möblera om, renovera, baka, putsa fönster etc etc. Möblerat om och bakat har jag gjort som tur är är det för kallt at putsa fönster och renovera får jag göra till sommaren när dörrar och fönster kan stå öppna.
Talade lääääänge med en "gammal" vänninna idag och konstigt nog (tihi) rörde sig samtalet om cockrar. Hon har en liten Ebba, black/tan som är 3 dagar äldre än Nova och hon har just börjat löpa för första gången. Så då bör ju Nova snart börja också, fast det är ju klart, hon är längst ner i rangordningen bland tikarna så först är det ju Märta och Vera innan hon ens vågar tänka tanken!
Nu snöar det igen, i morgon skall jag försöka ta mig ner till Yxsjön igen med valda medlemmar i flocken. Vera måste gå ner en massa kilon. Vägde henne hos Yvette i zoaffären och vågen stannade på 17,2 kg!!!!!!!!! Då hoppade jag/vi raskt in i bilen och for till veterinären för jag var helt säker på att den vågen visade fel. Hos veterinären stannade vågen på 16,2 kg!!!! En cockertik skall väga 12-13 kg!!!! Jag köpte raskt marknadens bästa bantningsfoder och så for vi hem till motionsbandet. Där har hon sprungit en gång/dag och fr.o.m i morgon skall jag öka till 2 ggr/dag. Kan bara inte para henne när hon väger som hon skall väga i 9:e veckan!!!
Nu ringde Jenny och bad mig ha Frans (1 år) från kl 06.30-16.30 i morgon så där kommer Vera att slippa undan med bara en runda på löpbandet! Men sedan så.......... för nu är det allvar och det vete fåglarna om inte Olle får hänga med sin mor för han behöver nog fått bort något kilo han också!
|
|
Now we are talking! Jag klagade ju så mycket på TV-programmen igår men idag: 2 romantiska filmer som slutade lyckligt, Robinsson, Mr Bean och så Medium löser mord. Men hallå, varför kör man ihop alla dessa samma kväll???? Det blir ju ett evigt zappande för att hänga med. Det blir ju knappt tid att släppa ut hundarna för kvällskissningen!
Jag vaknade kl 03.30 i morse av att en stark lampa lyste mig rakt i ögonen (trodde jag). Lampan passade så bra in i drömmen jag hade: jag befann mig på sjukhuset och låg på en bår på "uppvaket" och blev irriterad över att de inte hade släckt operationslampan och dessutom var båren både smal och obekväm!!! När jag äntligen vaknade till ordentligt upptäckte jag ju att det var en dröm och att lampan var månen som lyste så fruktansvärt starkt. Och jag hade 3 cockrar och en leonberger i sängen - inte att undra på att det var trångt och obekvämt! Jag var tvungen att gå upp och kolla ut i trädgården, det var lika ljust som på dagen och det var långa skuggor efter alla fruktträden - nästan litet kusligt, iskallt ljus!
Ikväll är det fullmåne och det brukar bli full rulle både på katterna och hundarna! Dessutom brukar jag drömma så konstiga drömmar om jag somnar överhuvud taget. Nu skall jag tända en massa levande ljus, sätta på en cd med avslappningsmusik och så meditera en stund. Det är inte klokt så mycket energi man får genom att meditera. Egentligen borde man kanske göra det på morgonen men då är det svårt med alla som skall ut och sedan vill ha frukost.
I kväll kände jag valparna i Ellens mage!!! Åh vad jag längtar efter att de skall komma ut så jag får se vad som har gömt sig där inne. Ellen tycker det är jobbigt nu, hon kan knappt inte gå utomhus för hon sjunker ju ner i snön och så blir hon kall om magen. Hennes varma täcke räcker inte runt magen längre! I morgon skall jag fotografera henne igen för det är kul att jämföra magen veckan från vecka!
|
|
Nu är jag bara så j-a trött på TV - 32 kanaler och ändock inget av intresse, bara thrillers, mord och elände blandat med litet sport! Jag tror jag säger upp abonnemanget! Men det lär vara svårt säger de som försökt. Jag tror jag hellre tittar på hundarna och brasan! Fredagkväll och absolut ingen underhållning. Nu känner jag att jag låter som min gamla mor! Hon brukade säga samma sak men jag fattade inte för jag hade aldrig tid att titta på TV då. Jag får väl roa mig med att baka. Har redan 2 sockerkakor och 2 "geggakakor" i kväll. Dessutom har jag börjat arkivera förra årets räkningar (arkivering är en kvardröjande arbersskada!)
Nej, fy och usch så negativ jag låter, det känns redan bättre när jag "öst ur" mig litet! Nästa onsdag kommer en familj som bestämt sig för att köpa en valp just från min kennel och det känns ju väldigt smickrande! Hoppas nu att jag hittar bra valpköpare till alla valparna! Men det tror jag faktiskt!!!
Var ute och tittade på Blocket i förmiddags och det gör mig bestört att det finns så många valpköpare som redan efter 2 veckor upptäcker att de kanske behöver dagmatte eller vill omplacera sin valp. Då börjar man ju verkligen att fundera över hur genomtänkt det valpköpet var. Sedan har man ju aldrig några som helst garantier för att klara av en valp för livet förändras ju ständigt! Som uppfödare hoppas jag verkligen att mina valpköpare hör av sig till mig i första hand om de inte kan ta hand om valpen de köpt av mig!
Nu har det åter blivit en sådan där mysig fredagkväll med en sprakande brasa, ett litet glas rödvin, några skivor dansk grönmögelöst (den fetaste), Märta som ligger jämte mig, en katt bakom ryggen i stolen, Allan-Brallan i soffan, Ellen "sover in" valplådan och de andra sovande litet varstans! Så nu har jag hittat balansen igen och morgon är det fullmåne och då rubbas balansen, åtmnstone hos hundarna och katterna, men det tar vi i morgon!
God Natt och sov gott för det tänker jag göra nu!
|
|
Vad hände med tiden???? Har ju inte varit här sedan förra torsdagen - vad har jag gjort. För att säga sanningen: Ingen som helst aning, tror jag! Fredagen ägnades bl.a. åt att bada de hundar som skulle med på trimkursen hos Britta i Harplinge på lördagen. Hela lördagen trimmade, plockade, klippte, pratade och fikade vi, var inte hemma förrän efter 20.00 på kvällen. En jättebra kurs och väldigt behövlig. Tyvärr höll inte mina händer hela dagen men jag får fortsätta med kortare pass här hemma. Allan-Brallan, Vera och Alice blev jättefina OCH halva Olle. Britta visade på halva Olle så att jag skulle kunna se och göra resten själv hemma - jättebra.
Söndagen var jag bara allmänt trött! Det blev några omgångar promenader med hundarna varvat med träff med John Blund efter middagen! Måndagen tog jag en lååångpromenad med Vera, Olle och Nova, först på tjärnet här hemma och sedan fortsatte vi till Yxsjön där hundarna fick springa lösa. Och som de sprang, vilken livsglädje, snön sprutade om tassarna. Olle upptäckte ekot för första gången i sitt liv och blev minst sagt rädd och sökte skydd bakom mina ben! Nova tittade litet medlidsamt på brorsan som säkert väger 3 kg mer än vad hon gör - rädd för sin egen röst tänkte hon, oj oj oj!
Idag har varit en mycket dämpad dag, skall inte längre bli mormor för 6:e gången! Inte just nu i alla fall, Jenny fick åka in akut till Sahlgrenska i går kväll! Fruktansvärt tråkigt. Jag var barnvakt i natt och var inte hemma förrän vid 02.30 och då visade termometern på hela 19 minusgrader! Vaknade vid 8.30-tiden med migrän, annat var ju inte att vänta efter den gångna kvällen och natten. Dessa moderna babysar, Frans sov jättegott framför TV, nakenhundarna skuttade fram och tillbaka i soffan jämte honom. Så fort jag la honom i sin egen säng - tyst och mörkt - så vaknade han!!! Så vi tillbringade kvällen och natten i soffan framför TV han sovande och jag försökte fast det enda jag fick ut av det hela var nackspärr!
Stackars, stackars Ellen hon är så gravid att baktassen inte räcker fram till örat när hon vill klia sig!!!! Hon mår illa, äter i omgångar och sover mycket men så fort hon kommer ut i trädgården och ser sin gula boll glömmer hon allt och blir som en liten valp, nåja, hon springer ju förstås inte lika lätt efter bollen men hon tar sig fram! Nu är det ca två veckor kvar. Jag börjar tro att hon kommer att valpa redan runt den 11-12 febr. men vi får se!
I kväll har jag talat med en "gammal" uppfödare, inte gammal till åren utan att hon har hållt på i många, många år och kunde otroligt mycket om de flestas stamtavlor och jag som knappt kan komma ihåg mina egna hundars några generationer tillbaka. Det var verkligen fascinerade att lyssna till all denna kunskap! Hoppas verkligen att jag får möjlighet att lyssna mer till all denna information om cocker i framtiden!!!
|
|
Tänka sig att min lille "Allan-Brallan" skall bli pappa! Ja, han verkar inte bekymra sig något vidare över det utan undrar ivrigt "När kommer hon igen, var är hon, matte ta hit henne etc etc"!!!! Jag tror det kommer att bli jättefina valpar och det kan bli en massa spännande färgkombinationer. Tjejen kallas för Bella men heter Bernerbitens Måne i stamtavlan och är blue roan.
Nu ligger Ellen i fåtöljen och snarkar - verkar som det är litet tungt att andas för magen bara växer och växer. Nu är det tre låååååååååånga veckor kvar tills jag får se vad som döljer sig, vilka färger och kön! Det verkar som allt "gått i stå" för tillfället. Jag gör inget annat än förbereder de stora händelserna känns det som. I morgon skall jag åka iväg och köpa en dörr som jag skall sätta in mellan sovrummet och vardagsrummet. Kan vara bra att kunna stänga inne resp. ute "familjemedlemmar".
Idag har jag varit barnvakt för Frans snart 1 år. Han kom vid två-tiden och åkte hem vid 18.30-tiden. Han kilade runt i sin gåstol så hundarna fick verkligen se upp när han kom farande!. Frans älskar hundar och han blir jättelycklig när de pussar honom, Än så länge är han lättroad: en rostfri bunke och spagettibesticken att trumma med och han kom riktigt loss! Han har säkert studerat sin far som bl.a. brukar hjälpa till i musikaffären.
Nu skall jag bada Vera och snygga till henne inför lördagens trimkurs och i morgon kväll är det Allans tur att bli gnistrande vit och lukta gott!
Idag har jag varit i kontakt med mitt försäkringsbolag ang. skadan som Allan förorsakade på min högerarm. De vägrade ersätta skadan för som de sa "skall skadan förorsakats av yttre våld" och de klassade detta som en förslitningsskada! Kan väl inte bli mer yttre våld än när en hund springer på min arm så den vrids och ett otäckt knastrande ljud hörs. Jag sa till försäkrngsbolagt att de fick stryka ordet "för" i förslitningsskada för en sena slets faktiskt av så det får bli slitningsskada. De lovad att undersöka skadan igen och återkomma. Spännande! Men det är faktiskt ganska handikappande att inte ha 2 friska händer och armar utan 2 halvtaskiga.
|
|
Idag har Allan varit och hälsat på hos sin tjej och på fredag kommer hon hit. Förhoppningsvis blir han pappa om ca 9 veckor! Det är "änna" mycket smått på gång nu i vår och sommar! Dels skall jag ju få ett 6:e barnbarn till sommaren, dels är Ellen så fruktansvärt gravid, verkar vara många valpar att döma av magens storlek. Sedan kanske Vera också skall bli mamma. Storken får jobba för högtryck!
Foto på Allan och hans tjej kommer i slutet av veckan. Hon är blue roan och jättesöt.
|
|
Återigen en härlig dag som bara har försvunnit medan jag har roat mig! Roat och roat - ut och in med hundarna, promenad med Märta och så lagt sista handen vid valplådan. Måste erkänna: den blev verkligen söt! Det verkar vara en del som tycker detsamma om man får tro alla som kommenterat den på Facebook. Undrar om jag kan söka patent på utformningen?
Idag har jag fått reda på att Ellens mamma tillhör de tikar som ger många valpar så nu vet jag vad jag har att vänta mig. Tur att jag gjorde valplådan så stor, skulle rent av kanske rymma en leonberger med valpar! Eller i alla fall en leonberger som sträcker ut sig! Får se till att boka upp Jenny så att hon är med när Ellen skall valpa. När Vera valpade var jag ensam men allt gick ju så bra då! Nu efteråt har jag hört hur mycket som kunde ha gått snett. Tur att varken Vera eller jag visste något utan tyckte att det var den naturligaste sak i världen att föda. Men om det blir fler valpar än vad Vera fick, kan det vara svårt att hinna med att kolla alla.
Nu skall snart alla bada igen!!!! Speciellt de som skall med på trimkursen hos Britta på lördag. Ellen har fått en helt fantastisk på nu när hon är gravid och hon skulle verkligen behöva ett väldoftane bad innan det är dags att ta valplådan i besittning. Det värsta är att baxa in Märta i duschen, hela badrummet är nerskvätt och det är mängder av päls överallt! Det är sådant man får stå ut med och jag är tacksam så länge snön och kylan är kvar!!!
|
Just nu håller Allan-Brallan på att driva mig till vansinnets brant! Han springer runt, runt, runt med svansen rakt upp. Hur nu en cocker kan ha svansen rakt upp som en terrier!!!! Jo, om det finns en katt som låter sig jagas! Jag tror att "Kungen av Benarby" gör detta med berått mod för att få mig att bli förb-d på hundarna! "Se så elaka hundarna är mot oss katter"!
Facebook är faktskt väldigt roligt, har jag upptäckt, man slänger ur sig en tanke och vips så har du en massa synpunkter. Igår berättade jag om byggandet av valplådan och fick minst 12!!!! kommentarer - jättekul! Men det är väl känt att hundmänniskor och då speciellt cockermänniskor är mycket trevliga och sociala!
På tal om valplådan så blev den på gränsen till allt för gullig men det är smällar man får ta! Roligt i alla fall att min idé med en hopfällbar valplåda fungerar! Minst 8 månader om året används den ju inte. Inte hos mig i alla fall! Ellen har redan provat att sova i den, hur hon nu bar sig åt för jag hade satt den i min säng för jag tror inte den har torkat tillräckligt för att fällas ihop och förpassas under min säng. Men där låg hon och njöt och och tittade på mig med ett öga (det andra sov hon med).
Nu har det gått så långt att jag får kolla på datorn vilken dag och datum det är!!!! Och jag som var så irriterad på min mor när hon ´blev "veckovill"! Det spelar ju ingen roll, bara jag har koll på när det närmar sig Ellens valpning och DET har jag. Det är ju så fruktansvärt spännande + litet nervöst!
Är det någon som vill ha en orange roan-hane vid namn Allan???? Nu är han igång igen för han hörde en katt jama och vilja komma in och det medförde 2 varv runt köket, rummet och däremellan låg Märta och sov. Behöver jag säga mer?????????????????????? Nä, tänkte väl det!
|
|
Va´, tittar ni inte på Let´s Dance? Såg att jag haft 6 nya besökare till min dagbok sedan tv-programmet började!
Idag har jag köpt färg till valplådan: Metallic pärlemor med silver! Det kommer att bli jättesnyggt! Sedan skall jag klistra upp rosa hjärtan för tikvalparna och blåa för hanvalparna under resp. tiks namn. Är jag barnslig eller...??? Men som jag sagt tidigare: Man har inte roligare än man gör sig!
Idag har jag åter igen varit barnvakt för lilla Ellen som redan hunnit bli 7 veckor!!!! Alltså inte hunden Ellen. Litet svårt när både barnbarnet och min hund heter samma! Hon har börjat le!!!!! Gissa om mormor smälter och dessutom har Laban, 3 år i maj, börjat tina upp. Vi har ju inte haft lika mycket kontakt som jag har haft med de andra barnbarnen. Men nu så....! Jag väntar ett nytt barnbarn i juli (tror jag). Jenny befinner sig 2 veckor före Ellen (hunden) i sin graviditet! Hoppas ingen tar illa upp för jämförelsen!
Nästa lördag skall Malin/Alice, Yvette och jag med Olle och Nova och ev. Allan på trimkurs hos Britta, Occis kennel, Veras "svärmor". Det skall bli jättekul att få lära sig att trimma och få tips på hur man framhäver resp. döljer hundens bra och dåliga sidor!
Bör kanske se över vad det finns för officiella utställningar under våren?! Eller skall jag vänta till valparna blir litet äldre?? Jag får sova på saken.
|
Idag har jag byggt valplåda och efter en del "feltänk" så är den äntligen klar. D.v.s. den skall bara spacklas och målas! På huvudgaveln kommer kennelnamnet att stå överst och sedan kommer "mammornas" namn. Först då Vera med sin Elviskull född den 31 maj -09 och sedan Ellen men sin filmstjärnekull den ?-10 och därefter Vera med sin chokladkull den? -10! Allt med guldtext (tror jag). Har precis grundmålat överdelen på gaveln, I morgon skall jag åka till Överskottsbolaget eller Rusta och köpa lackfärg och sedan skall jag vara barnvakt för Ellen! Det ser ut att bli en riktigt bra dag i morgon också!
Nu har jag kommit på varför det inte känns något speciellt när jag har fått avtalspension: Jag har inte vant mig vid tanken att ALDRIG återgå till jobben. Det blev en riktig AHA-upplevelse när jag kom på detta. Att aldrig mer vara en del av det yrkesverksamma lívet känns väldigt speciellt! Liksom "Var detta allt"? Jag tror många kan uppleva detta vid något tillfälle i livet. Ja, detta var allt eller... njae det finns ju riktigt mycket kvar fast andra saker har blivit viktigare än att "vända papper". Mycket viktigare som t.ex finnas till för barn, barnbarn och vänner + alla alla hundar och utveckligen av rasen som jag valt att föda upp. Det finns mängder man kan göra!!! Man kan ju sätta "guldkant" för någon annan genom att anmäla sig som volontär! Oj, vilken konstig dagbok det blev ikväll!
Idag har jag
varit ute på tjärnet med valparna och Vera. Jag började med att släppa valparna och som de sprang!!!! De såg så vansinnigt lyckliga ut att jag släppte mamma Vera också. OCH som hon drog!!!! jag såg bara ett chokladfärgat streck efter isen och så var hon borta i skogen! Jag kan inte påstå att jag hade den snälla rösten när jag försökte kalla in henne! Men hon stannade inte ens upp en sekund utan bara sniffade runt, till slut var hon uppe på vägen och jag hörde en bil komma och då fullkomligt vrålade jag VERA  och då äntligen insåg hon att det var nog ingen bra idé att fortsätta efter vägen utan kom ålande fram till mig, precis som hon ville säga: förlåt, förlåt, förlåt men tassarna bara sprang iväg! Jag får släppa dem i skogen nästa gång och hoppas på mycket snö så det inte är lika lätt att rymma!
|
Vilken himla tur att dagen inte fortsatte som den började!!! Valparna vaknade som vanligt vid 7-tiden och började yla och skaka galler så det var ju bara UT med ALLA och det snabbt innan det blev pölar inne. Sedan upptäckte jag att någon mått illa 3 ggr och blivit kissenödig 1 gång under natten och denna någon är ju givetvis den supergravida Ellen. Så jag kunde ju inte bli arg på henne utan det vara att torka och skura. och sedan sätta på en kopp kaffe till mig och släppa in hundarna - ja, Märta hade sin vana trogen (numera) hoppat över staketet in i andra delen av trädgården, men jag förstår henne, litet privatliv vill man vill ha fast man är hund. Cockrarna och då speciellt Allan är mycket upprörda över denna frihet som hon tar sig!
Sedan satte jag mig vid köksbordet för att i lugn och ro avnjuta kaffe och en frukostfralla - DÅ - då far den lede i Allan-Brallan och han studsar rakt upp i kökssoffan för att jaga "kungen av Benareby" med påföljd att han, jag, soffa och golvet duschades av varmt kaffe - hoppas han brände sig på nosen (litet grand i alla fall), det var bara att sätta på nytt kaffe, fylla tvättmaskinen med pyjamas, morgonrock, sofföverdrag och Allan höll jag på att säga. Lagom till att detta var gjort så var det nya kaffet klart och Allan hade faktskt vett på att ligga i hallen och skämmas en stund, åtminstone tills jag fikat färdígt!
Vid 11-tiden stormade jag in hos veterinären med Allan och Märta eller rättare sagt Märta fick syn på en hund inne i väntrummet och det var något med denna hund som störde henne så att hon röt som ett lejon samtidigt som Allan befann sig under hennes bakben med baken mot ingången och som vanligt förstod han inget utan lyckades snurra in både mig och Märta i kopplena. Jag fick backa filmen och ta det hela från början, alltså från trottoaren och med två hundar som gick åt samma håll och höll kä....! Underligt för så brukar de inte uppföra sig utan Märta ääälskar sin veterinär så felet måste väl som vanligt vara ägarens! Märta blev kloklippt för mina händer är alldeles för dåliga för dessa jätteklor och sedan blev båda vaccinerade. Märta brydde sig varken om sprutan eller klotången, trots att sköterskan klippte för mycket så det uppstod rena blodbadet.
OCH sedan var det Ellens tur. Hon skulle ultraljudas för jag visste ju (hoppades i alla fall) att hon är dräktig. Det visade sig att hon verkligen har "småsorkar" i magen. Jag kunde räkna till 6 st men veterinären påstod att det var 5 men jag tippar på att det nog är fler än 6 för det kan vara jättesvårt att se. Valparna kan befinna sig i "radioskugga" som jag brukar säga, eller de vill inte va´med på bild! Så nu är det väntans tider som gäller och så långsamt tiden går! Nu får jag sätta igång med valplådan, har väl varit litet skrockfull och inte velat/vågat börja bygga den. Har kommit på en jättesmart valplåda med pianogångjärn så den blir ett platt paket och får plats under sängen när den inte används! Compact living kallas det också!
Som sagt va´ vilka himla tur att dagen inte fortsatte som morgonen! Jag sitter bara här och är jättelycklig över de väntande valparna och Allan har bäddat ner sig i min säng - hörde honom för en stund sedan hur han bökade runt och "snackade med sig själv" innan John Blund tog över! Givetvis så ligger Märta bredvid - snacka om kärlek!
|
|
Nu har det hänt igen!!!! Jag fattar inte varför alla dessa underbara valpköpare väljer just mina hundar. Igår hade hade jag besök av en presumtiv valpköpare och hennes son. Olle och han fann varandra direkt och det är mycket ovanligt när det gäller Olle. Han är inte den som direkt hoppar upp och kelar och tittar en djupt in i ögonen som mamma Vera gör. Men nu gjorde han det och dessutom satt han vid grinden och gnydde när de åkte härifrån. Mycket underligt och mycket speciellt, det var så att jag fick gåshud på hela kroppen. De bestämde sig för att köpa antingen en av Ellens eller Veras valpar, beroende på hur det passar i tiden. Hoppas nu bara att Ellen får mer än fem valpar och flest tikar. Hallå, någon däruppe, kan jag få beställa 4 tikvalpar och resten hanar? Snäääälla! (Tihi) Och när jag ändock är på gång och beställer: 4 st liver/tan-tikar också, please!
Nu börjar jag känna av livet som pensionär, i morse väckte mig valparna kl 07.30 och jag släppte ut alla hundarna och fikade under tiden. När hundarna kom in fick de var sin knäckebrödsmacka och så kröp vi ner och sov vidare till 09.30. Det är så livet är menat att vara!!!! En ny kopp kaffe och frukost till hundarna och så ut i solen igen - kan inte bli bättre. Jo, förresten det blev bättre: Min yngsta dotter Sofia ringde och frågade om jag kunde vara barnvakt för Ellen (mitt minsta barnbarn, 4 veckor gammal) medan hon hämtade storebror Laban på dagis. Jag behövde noll minuters betänketid!!!!!!!!!!!!!! OCH jag skall göra samma sak på fredag!!!!! Finns nog inget goáre än en liten baby som ligger och snusar och sover.
I morgon är en spännande dag dag, då skall jag "ultraljuda" Ellen + att jag skall ha både Allan, Märta och Vera med till veterinären för vaccinering. Det är bara valparna som får stanna hemma. Kom just på att jag måste nog ögonlysa Vera igen om jag skall para henne, Ja, ja de enda som tjänar pengar på hunduppfödning är veterinärerna!!!
|
|
Idag känner jag inte för att skriva dagbok men lika förb-t sitter jag här! Underligt! Nu har jag tre chokladkakor i ugnen och tänkte att jag hinner väl alltid skriva något. I morgon skall jag bjuda mina numera f.d. arbetskamrater på fika som tack för all uppvaktning.
Idag överträffade Allan sig själv - undrar varifrån han får allt: Märta låg och sov i soffan och Allan satt bakom henne stirrade envist på hennes svans. Då- helt plötsligt sätter han sig upp på bakbenen och börjar bolla med hennes svans med sina framtassar. Upp och ner, hit och dit. Jag önskar att jag hade en videokamera för det här tror nog ingen på! OCH Märta sov lugnt vidare, det är inte mycket som triggar igång en leonberger inte!!!!
Nu går Ellen in i femte veckan av 9, litet drygt hälften av dräktigheten är avklarad och hon blir lugnare och lugnare utom när hon får syn på sin gula boll ute i snön! I morgon skall jag ringa veterinären och boka tid för ultraljud för att verkligen vara helt säker på att det döljer sig småsorkar i magen!
|
|
Nu är glada julen slut, slut, slut! Alla tomtar, änglar och allt annat som påminner om julen är nu nerpackat!!! Det är konstigt men julen blir kortare och kortare för varje år som går. Snart hínner jag nog inte packat upp innan det är dags att packa ner igen! Nästa jul blir det nog inte så mycket uppackat, bara ljusstakarna och stjärnorna tror jag för då firar jag jul med bara hundarna och ev. min fd. Våra barn och barnbarn skall fira jul med sina farfädrar och farmödrar. Det blir en spännande jul !!!! Jag har med ålderns rätt börjat tycka att julen inte är så vansinnigt viktigt och äntligen förstår jag hur mina föräldrar kände inför denna högtid. Äta gott och umgås kan man ju göra hela året och inte bara under den överreklamerade julen!.
Igår ställdes Nova, Olle och "Lill-Allan" ut på My Dog. Som vanligt var det otroligt mycket folk, både utställare och besökare. Nova fick en "slät etta" som det så vackert heter när de inte går vidare till konkurrentklass. Men det finns ingen sådan klass för valpar utan det kommer efter 9 mån. ålder. Olle fick en 2:a-placering och Allan en 3:e-placering. Se kritiken under resp. hund. Jag tycker My Dog är en alldeles för stor utställning, jag ställer hellre på på mindre som t.ex. SSRK eller andra nationella. Men jag inser ju också att man är tvungen att att ställa ut på de här stora internationella om man vill ha cacib etc etc. Kanske är de hundar som inte får alla dessa utmärkelser väl så bra som dessa??? Jag menar att alla kan ju inte vara bäst men kan visa sig vara jättebra hundar, både mentalt och fysiskt!
I förmiddags hade jag 20 grader kallt! Nu får jag leta fram hundarnas täcken för de fryser och då speciellt Ellen (har jag väl nämnt förut?). Försökte ta kort när hundarna lekte i snön men det var för kallt både fingrarna och kameran frös.
Nu inser jag att jag måste koppla till ett vanligt tangentbord till laptopen mitt blodtryck stiger oroväckande när tangenten "I" saknas och fingerställningen inte stämmer med ett "stort" tangentbord. Jag tillhör den gamla stammen av skrivmaskinskunniga som övade och övade på en icke-elektrisk skrivmaskin med en huv över som täckte tangenterna! Meningen var att man skulle lära sig var de olika tangenterna fanns och inte sitta och skriva "pekfingervalsen" som poliser och många andra gör nu för tiden. Jag kan lova at man skriver nästan dubbelt så fort på det gamla sättet (och rätt)!
Nu är det dags att krypa ner - idag har jag möblerat om sovrummet med tanke på Ellens kommande valpar. Valplådan måste stå på ett dragfritt ställe nära min säng - så det blev en rockad på säng, hundburar, bokhylla och byrå! I morgon skall jag skruva ihop valplådan - köpte färdiga hyllplan i perfekt storlek och som bara är att skruvas ihop och lackas. Är det någon som vill ta över "Kungen av Benareby"? Han driver mig till vansinne, har redan ropat 3 ggr på mig sedan jag satte mig framför datorn. Ut - In - Ut igen!!!!!
|
|
Inte klokt: 14 personer har läst min dagbok sedan igår kväll (eller rättare sagt natt för tiden tenderar att bara rinna iväg när jag sitter och skriver). Roligt i alla fall att såå många läser den!
Jag har varit litet (eller faktiskt ganska mycket) irriterad på Allan som ständig haft sin nos i baken på Märta. Höjden av lycka för hans del har varit att få ligga med sitt huvud på hennes långa, ludna svans! Nu FATTAR jag; hon skall till att löpa. Det slog mig helt plötsligt nu ikväll när jag skulle räkna efter när Vera skall löpa nästa gång. Enligt rangordningslistan så löper först Märta, sedan Vera och sist då Ellen. Den här gången kommer väl lilla Nova att löpa för första gången, direkt efter Vera eftersom Ellen är såååååå gravid, enl. henne själv. Nästa vecka blir det antingen ultraljud eller röntgen för hennes del.
Åh, så skönt det skall bli när den här veckan är över! Har planer på att bjuda barn och barnbarn på en härlig saffransdoftande fiskgrytan/soppa med hembakat korgbröd med soltorkade tomater och oliver. Så får jag hoppas att jag inte ätit upp alla polkagrisglassarna som jag gjorde före nyår.
Nu fungerar inte luftvärmepumpen utan jag får använda alla elelementen. Utomhusaggregatet har frusit och är helt igensatt med is. Får väl försöka tina all isen på något sätt, men hur??? Duktig kvinna reder sig själv har jag ju skrivit förut en gång i dagboken så det får väl bli någon lösning nu också. Hantverkare är dyra! Det är litet kylskaget härinne, ca 16 grader, men det är bara bra för hundarnas och katternas pälsar! Det är faktiskt bara Ellen som fryser och hon får ligga på värmemadrassen under mitt täcke. Undrar hur många hundar man står ut med att ha inne, innan man bygger ett hundhus? Jag skulle kunna tänka mig ett speciellt hundrum för löptikar eller hanarna när tikarna löper - det skulle förenkla vardagen betydligt! Men annars så vill jag ha alla mina hundar inne så jag kan njuta av dem, knö med dem i soffan, kela med dem, snubbla över dem, men min säng får de gärna låta bli!
Idag har jag köpt material till en valplåda för förra gången fick jag ju låna en av Eva. Nu tyckte jag det var bäst att satsa på en egen för både Ellen och Vera skall ju ha valpar till våren. Och nästa år kanske det är lilla Novas tur, vem vet?
|
|
Och så var äntligen dagen D inne! I kväll skall jag sätta alla väckarklockorna på som vanligt 05.20, 05.30 och 05.45!!! Bara för att få det enorma nöjet att stänga av dem en efter en och så somna om i morgon!
Så skrev jag jag häromdagen och hur blev det då: jo jag vaknade kl 03.00 av att jag själv inte mådde helt prima men det som var värre var att en av valparna, Olle, hade drabbats av magsjuka. Det var bara att släppa ut cockrarna i trädgården. (Märta smög sig upp i min säng). Efter all frisk luft blev jag kaffesugen så 03.30 åt jag en första frukost. Då hörde jag att den andra valpen, Nova drabbats av samma sak! Så var det med min första arbetsfria morgon!!!!
Här är det riktig snöstorm, hundarna blir som valpar och valparna blir som tokiga i all snön. Till och med gamla damen Märta låter värdigheten flyga all världens väg och busar runt med Allan.
Jag saknar en rosa toffel!!! Jag vet att den är ute i trädgården men kan inte hitta den i all snön! Ellen som är familjens toffelspecialist bär alltid runt på en toffel och råkar ytterdörren stå öppen så smiter hon snabbt och ljudlöst ut med sitt byte. Det är förresten inte bara tofflor och skor utan även sockar som försvinner ut. Det är därför man hitta halva mitt sockförråd på gräsmattan, under buskarna samt delvis nergrävda! Det kommer inte bara vara blommor som kommer upp till våren....! Vill bara säga att jag älskade de här rosa tofflorna, ett arv från min f.d. svärmor som gick bort för något år sedan. Hoppas toffeln klarar av vintern utomhus!
Det känns fortfarande som vanlig semester och jag är litet stressad över att hinna trimma 3 och bada 2 valpar inför fredagen. I morgon får jag verkligen ta tag i Olle och få bort minst hälften av allt rufs han har. Nova behöver bara litet "finputs"- åh vad jag älskar den pälstypen!!!!! Så fr.o.m lördag kan jag kanske börja känna mig avslappnad?!!? Tro dä???
Igår hade Ellen besök av ett jättetrevligt par som skall skaffa en valp till våren. De hade inte bestämt exakt vilken ras ännu men jag tror att både Ellen och Allan övertygade paret om att cocker är just vad de behöver!. Ellen kröp ihop jämte henne och somnade medan Allan först uppförde sig som den där härmfågeln i Kalle Ankafilmen på julafton. Han studsade runt och hans huvud dök upp överallt samtidigt som han lät. Till slut fick han sitta i knäet och då slappnade han av fullständigt! Mycket bra representanter för att "sälja in" cockern som en trevlig och social familjehund! På måndag får jag eller rättare sagt Ellen besök av ytterligare en familj som ev. är intresserad av hennes valpar. Har t.o.m. fått en förfrågan på Veras eventuella valpar!!!
|
Och så var äntligen dagen D inne! I kväll skall jag sätta alla väckarklockorna på som vanligt 05.20, 05.30 och 05.45!!! Bara för att få det enorma nöjet att stänga av dem en efter en och så somna om i morgon!
Jag har börjat träna hundarna på att det blir ingen "trädgårdsrunda" förrän tidigast 07.30!! Lite borde jag ju få njuta på morgonen och jag tror faktiskt att hundarna klarar av att hålla sig från 23.30 till 07.30!!!!
Känner mig rikigt duktig ikväll efter att först gått med Märta i skogen i nästan 1 tim. Vi gick "litet" vilse för jag har inte gått där på länge och snön dolde alla stigarna.Vi njöt och jag tror Märta njöt mest! Ensam med mig ute i skogen - kunde knappast bli bättre! Sedan promenerade vi över tjärnet och pratade med folk som åkte skridskor. Märta lyfte på tassarna och tycktes lyssna under dem?! Säkert hörde hon något under isen men beslöt sig för att strunta i det för det var ju så många barn och och vuxna som ville prata med henne!
Därefter blev det en snabbfika så blev det Olles och Novas tur att röra på sig! Dumt att man måste gå en bit på Benarebyvägen som är saltad, inte bra för små valptassar! Men sedan vek vi av in i skogen och valparna fick verkligen jobba för att ta sig fram i snön. Tänkte jag skulle få ner Olle i vikt inför My Dog. Folk såg litet förvånade ut för jag gick in i skogen på ett ställe med Märta och kom ut på samma ställe med 2 cockrar!!! Inte utan att jag blev litet full i skratt, det finns en film som jag älskar "Mannen som gick upp för en kulle och kom ned från ett berg" litet så kände jag mig "kvinnan som gick in i skogen med en jättehund och kom ut med två små"!
Jag gick ut på Abborrtjärnet med cockrarna också, Olle blev jätteglad, "kul så många barn" tänkte han nog men Nova var väldigt fundersam över det folk hade på fötterna (skridskor)! I morgon väntar Allan, Ellen och Vera på sin tur att komma ut.
Det hörs väl att jag blivit avtalspensionär?! Det är viktigt att framhäva att det är avtalspension och inte ålderspension . Jag kommer att ha världens kondition om ett halvår! D.v.s. om jag fortsätter som jag börjat det nya året!
|
Idag har jag fått en helt underbar bukett med rosor, gerbera och andra blommor från "Lill-Allan" och Alice.Inte nog med att valparna har fått så bra hem, deras mattar och hussar kommer med blommor också. Jaa, det är till att sätta ribban högt för de nya valpköparna (tihi)! Lill-Allan har verkligen vuxit till sig och blivit en snygg tonåring. Olle tycks bara växa till sig på bredden Näe nu skall jag inte vara elak han kommer säker att bli en jättsnygg kille han också fast jag fattar inte varför han blivit så "välväxt". Han äter ju inte mer än Nova men väger flera kilo mer.
Tänk om Allan-Brallan växte lika mycket på bredden som den här lilla grabben gör!
Nu är det rejält kallt på dagarna! Ellen får ha sitt varmfordrade täcke på sig och ändock så fryser hon. Nu är tjärnet plogat och massor av ungar och även vuxna åker här hela dagarna och faktiskt fortfarande fast det är beckmörkt ute! Valparna gillar INTE att det åker en massa människor alldeles utanför vardagsrumsfönstret så jag har fått hänga för de två fönster som går från golv till tak för att överhuvud taget få litet lugn och ro härinne!
Idag blir det inte mycket mer skrivet i dagboken, tänker mysa framför brasan och njuta tillsammans med hundarna och katterna. Jag är litet bekymrad över att Moa inte varit hemma på några dagar (nätter) nu när det är så kallt men antagligen har hon hittat en varm plats någonstans och kommer väl så småningom när hungern sätter in!
|
|
Oj, upptäckte att det kanske är dags att spara ner 2009 års dagbok någonstans, fick reda på att jag måste använda den gamla hederliga klippa-klistra metoden. Jag tror att jag fixar detta alldeles innan Ellens valpar ser dagens ljus.
Jag blir så heligt förbannad när jag ser hur mycket pengar folk lägger på smällare och raketer varje nyår! Undrar hur många miljoner som sammanlagt går upp i rök varje år. Pengar som kunde användas på ett mycket vettigare sätt!
Tack och lov bryr sig inte mina hundar om raketer men Märta kan, precis som jag, bli f-d när hon inte får sova utan det smälls högt och lågt - jag tror nästan det är värre på landet. Här börjades det redan vid 16-tiden och sedan var det en ny omgång ca 20.30 och så kom the big final kl 00.00!
Jag blev riktigt full i skratt när jag läste vad jag har skrivit! Har varit pensionär ca 1 dygn och redan börjat klaga, nästa steg är väl insändare i några tidningar!!!! Fast det är ju inte bara den här nyårsafton jag har reagerat på detta enorma slöseri.
På nyårsafton satt jag som många andra nyårsaftnar, närmare bestämt 12 st, och summerade plus och minus under året som gått. Det var inte många minus jag kunde komma på! Ett minus var väl kanske att de senaste handledsoperationen inte lyckades men det uppvägdes av "halsoperationen" som gjort mig piggare! Annars tycker jag att det fiinns så många plus att jag borde vara ganska så nöjd och lycklig. OCH jag tror faktiskt att det här året kommer att bli ännu bättre!!!! Om inte annat så har jag redan tre! presumtiva intressenter på Ellens valpar. Hoppas nu bara att det inte bara är godis som gjort henne rundare!
Nu börjar utställningsnerverna börjat ge sig till känna - bara 6 dagar kvar! Och i morgon kommer "Lill-Allan" och skall bli fin inför utställningen. Alltid lika roligt att få träffa Veras "barn".
|
|
Nu har jag varit avtalspensionär i ca 9 timmar och det känns overkligt men underbart. Verkligheten kommer väl ikapp mig någon gång i mitten av januari när alla helger är över?! Men just nu känns det ganska så skönt, skall fira nyårsafton med färska räkor, kräftor, gravlav och litet annat smått och gott. Har även inhandlat grisöron till hundarna för det är väl inte bara jag som skall fira nyår eller....? Det börjar det bli dags för Ellen att äta Royals foder för dräktiga tikar och nåde henne om hon inte är med valpar, då blir det svårt att få ner henne i rätt matchvikt. Idag köpte jag sammanlagt 40 kg hundmat!!!!! Så nu har hundarna mat någon/några månader framöver. Det tar verkligen plats med så mycket foder, 1 tunna junior till valparna och Allan, 1 tunna cockerfoder, 1 tunna leonbergerfoder och 1 tunna kattfoder!
Jag känner mig litet tjatig med det är en stor händelse att avsluta sitt yrkesverksamma liv och jag kan inte bestämma mig för hur jag skall känna. Det bästa hade kanske varit att kombinera mina "båda liv" men det hade nog blivt "varken hackat eller malet" som man säger. Nu kan jag njuta av hundarna, d.v.s. så länge de inte hittar på en massa bus! OCH så jag längtar till våren och sommaren! Tänk att äntligen få sköta om trädgården och inte bara vara hänvisad till helger (som det kanske regnar).
Mina arbetskamrater tyckte att det skulle bli skönt för mig att få ständiga sovmorgnar - pytt!!!! de har aldrig haft hundar och då speciellt valpar förstår jag.. Mina valpar vaknar 06.30 prick och skall UT med en gång! De lyckas alltid dra med sig hela flocken som skällande rusar utför trappan och sprider sig runt om i trädgården. Om de åtmnstone kunde hålla tyst när de väl kommer ut men i den allmänna glädjeyran så låter de som ja, jag vet inte vad. Tur att jag inte har grannar på allt för nära avstånd!
I morgon har jag lovat Märta en härlig skogspromenad men vi får se vad termometern visar på och hur halt det är i skogen. Men det lockar verkligen att komma ut och så bara en hund - vilken lyx både för henne och mig. Olle och Nova får nog en "miljöpromenad" bara för att trötta ut dem mentalt och Vera och Allan får ta löpbandet i besittning. Ellen får ta det lugnt och tänka på sina valpar! Detta borde borga för en lugn nyårsafton med lagom trötta hundar och en matte som fått mänger av frisk luft! Nu sitter "Kungen av Benareby" (katten Spinto för ev nytillkomna läsare) och ropar att han vill UUUUT. När jag öppnar balkongdörren börjar han trampa och titta anklagande på mig och säger: vilken kyla du har ställt till med matte! Om 5 min kommer han att knacka på rutan och vilja komma. Är jag slav eller.....?
|
Tänka sig så hemmablind man kan bli!!! Nu tror jag mig ha hittat en fästman till Vera på bara några mils avstånd!!!! Och det bästa är, förutom att det givetvis är en superhane, han kan lämna små chokladpraliner! Precis det som jag önskar och vill ha!
Ellen är såååå gravid och idag ringde jag veterinären för att kolla när det är dags att ta ultraljud på hennes mage. Om 2 veckor syns valparna på ultraljud och väntar jag ca 1 vecka till så syns de på röntgen och man kan räkna dem! Tänk om det funnes färgfoto på röntgen!!! Men det är klart litet spänning skall ju finnas kvar när det är dags att valpa.
Tänk vad kylan och snön har gjort gott, idag är första dagen sedan före jul som jag skurat golven och de var inte de minsta leriga! "Bara" litet dammråttor bestående av hundhår. Märta fäller inte måttligt vill jag lova.
Igår var jag på ringträning med Olle och Nova. Olle tyckte livet var stenkul och allt var så spännande så det här med att visa upp sig och gå snyggt var inte det han prioriterade, medan Nova älskade att visa upp sig - allas blickar på mig - tycktes hon tänka. Så olika de kan vara. Eller är det så, precis som med människor - att tjejer mognar snabbare! Ännu en fördom som kanske skall avlivas eller....?
Idag hade jag en liten shitsu som behövde banta inför My Dog på besök på motionsbandet. Hennes matte trodde att det var en lysande idé att låta henne springa av sig på bandet - men se det tyckte inte Lolita, hon låg som en dammvippa på bandet och hade absolut inga ben och hade inte hennes matte lyft upp henne så hade hon försvunnit in under löpbandet! Inte ens prinskorv kunde locka henne att springa! Kanske skall jag ta med Vera eller Allan nästa gång så hon ser hur det skall gå till.
Har gjort en härlig brasa och sitter här och svettas, nästan högsommarvärme inne! Borde kanske stänga av elementen för att spara på elen.
I morgon: SISTA ARBETSDAGEN! (På jobbet vill säga för jag kommer att få fullt upp med valpar och allt annat som jag planerat att göra).
Funderar på vad jag skall göra med 2009 års dagbok, undrar om det går att spara ner den på hårddisken? Det kan väl inte vara så illa att jag måste kopiera varje dagboksanteckning för sig och klistra in i Word? Det är ju ett hästjobb!
|
|
Yeeeepy, nu har jag lagat mitt bubbelbadkar! Duktig kvinna reder sig själv! Jag har gått och tittat på badkaret sedan tidigt i höstas och längtat efter ett skönt massagebad med bubbel och doftagottoljor men anslutningen till avloppet hade släppt så allt vatten rann ut på golvet, inte kul men golvet blev rent! I eftermiddags tog jag äntligen ett sista ordentligt tag för att laga det och med mycket adrenalin och silikon så tror jag att det skall hålla tätt! Silikonet får väl torka några dagar men på nyårsafton skall jag återinviga det, levande ljus runt och litet bubbelvatten i ett kristallglas så är jag mogen att möta det nya året!
Nu när det gick så bra med badkaret kanske jag skall försöka byta packning i toaletten också?! Men det är ju värre om jag misslyckas så jag får väl vänta till helgerna är över så jag snabbt kan få tag i en "VVS:are" om jag misslyckas.
Idag har 5 cockrar vaktat spisen när jag lagade revbensspjäll och rullsylta. De satt där troget, förresten satt och satt, mera klättrade på spisen för det doftade ju så vansinnigt gott.
Idag blev det ingen promenad vis av erfarenheterna från igår. Är ju rädd om lårbenen och höfterna. Det var snömodd med isfäckar under på vägen och jag gick med Märta, Ellen och Vera. Märta är som tjuren Ferdinand - stannar gärna upp och funderar och luktar litet medan cockrarna som vanligt hade bråttom för där framme måste det ju finnas massa spännande saker. Där stod jag på vägen med ett lejon som inte rubbade sig ur fläcken och två cockrar som höll på att strypa sig. Till slut smittades Märta av cockrarnas iver och började lunka på. Jag hade inget att sätta emot i snömodden iklädd gummistövlar som jag var så det var bara att hänga med. Jag kände riktigt fartvinden i ansiktet där vi snabbt susade förbi tjärnet. Tack och lov förvandlades Märta till tjuren Ferdinand och jag kunde pusta ut. Det var då jag insåg att det inte var promenadväder med så många hundar samtidigt utan vände hemåt igen men då gick det inte riktigt lika fort minsann!
|
Någonting gick helt snett. Tidigare i kväll skrev jag en lång historia om hur min dag har varit och när jag skulle kontrollera den på Facebook var den putz Weg som tyskarna säger! Vet inte om jag har lust att försöka komma ihåg allt jag skrev. Men jag kommer ihåg att jag skrev om att det idag är 14 dagar sedan Ellen träffade sin fästman Vincent. Och hon är bara sååååå "gravid", äter allt och litet till, gottar ner sig i min morgonrock och morrar åt alla hundar som bara tittar på henne, vill ligga i knäet framför datorn, ja det är mycket den lilla damen vill. Sin röda toffel (hundleksak från Ikea) bär hon ständgt i munnen och släpper den med största tveksamhet när hon behöver gå ut.
Idag har jag börjat trimma Olle inför My Dog och jösses vad päls den killen har. Jag trimmar och trimmar och pälshögen på trimbordet växer men han tycks inte ändra utseende! Sedan kommer "Lill-Allan" och skall också få sig en genomgång inför utställningen och han verkar ha lika mycket päls som Olle! Tacka vet jag Nova som har en underbar päls, lagom mycket - bara att forma tassarna och klippa öronen, halsen och rumpan.
I morse kunde morgonpigga grannar få se mig iklädd röda gummistövlar och lila morgonrock ropande på Märta som hemskt gärna vill in i hagen till alpackorna! Ja, det var en syn som kunde ge vem som helst skrämselhicka. Märta behövde ingen övertalning utan kom ganska snabbt på att det inte var lämpligt det hon höll på med! Eller så ville hon väl inte att grannarna skulle få syn på mig!
|
Det blev ju julafton i alla fall trots alla "måste göra som jag inte gjort"! Alltså blir slutsatsen: sluta stressa och känna pressen av alla måsten! Det blev en jättemysig jul hemma hos Jenny och Jimmy. Det var en mäktig känsla att se alla fem barnbarnen tillsammans. Inte utan att en förvånad känsla infann sig: Är verkligen vi upphovet till att dessa barn? Eller är det tomten som är far till alla barnen? Nu sitter jag här på juldagens förmiddag och blir lätt nostalgisk när jag tänker tillbaka på alla jular jag har firat. Första julaftonsminnet jag har är när min pappa satte ut julgröt till tomten vid husknuten. Och jag blev både rädd och förvånad över att skålen var tom litet senare på kvällen. Jag förstod ju inte att det antingen var räven eller kanske katterna som ätit upp den. Vi bodde med skogen runt huset så det hade ju egentligen varit underligare om gröten varit kvar!
Idag skall jag städa undan mn framfart igår med inslagningen av julklapparna, matlagningen etc. etc sedan skall jag lägga mig på soffan framför TV och bara njuta. Tanken att det nu bara är 3 arbetsdagar kvar förhöjer njutningen ytterligare!
|
|
Jag blir så stressad av min förstasida med adventsljuset som sakta brinner ner mot den 24 december! Hade ju tänkt bada Allan och Nova kväll men de slapp undan. Började städa istället och sedan tog orken slut! I morgon MÅSTE jag handla julklappar till alla barnbarnen och fixa julmaten! Det är nästan så jag önskar att julen var över och bara nyårsafton var kvar. Den skall jag fira med mousserande vitt vin, gratinerad hummer (alternativt färska räkor) och vitlöksbröd och så hemlagad glass med varm hallonsås. Sedan skall jag sätta mig och summera året som gått, allt som varit bra och det som varit mindre bra. Det senare finns det nog inte så mycket av!!! Det jag minns bäst och blir mest lycklig över är valparna som Vera fick! Och att jag fick träffa så många trevliga människor!
Idag har jag ögonlyst Allan. Hans vackra ögon (enl. veterinären) var helt OK!
Ju mer jag tittar på Olle desto mer säker blir jag att han kommer att bli riktigt snygg, bara han växer ur valpkroppen! Just nu ligger han här i mitt knä och njuter. Han riktigt stönar av välbehag över att få ha matte för sig själv. Nova är den tik jag hoppas mest på, helt underbar, feminin, bra storlek och underbar päls. Det är en konst att räcka till för 6 hundar!!!! Det kommer att bli mycket bättre nästa år när jag kan ägna mig åt dem på heltid! Jag har lovat Märta att min första arbetsfria dag skall vi ta en låååång skogspromenad! Det verkar som om hon förstår. Vera har jag lovat en spårkurs för hon älskar att spåra. Sedan borde ju valparna bibringas litet hundvett. Jag får vansinnigt dåligt samvete när jag hör allt Veras valpar får vara med om, så en kurs i allmänlydnad skulle sitta fint!
Men det måste ju finnas annat än hundar att göra - får nog "dra igång" keramikugnen igen. Frågan är bara vad gör jag av alla sakerna!? Har planer på en utställning tillsammans med min dotter Jenny som är jätteduktig fotograf och en gammal väninna som målar underbara tavlor. Vi funderar över olika teman för utställningen, ett är "Livet och döden". Kan nog bli intressant. Sedan har jag material till ett par böcker men det är så dyrt att trycka och ge ut. Med andra ord så kommer jag att ha fullt upp att göra de närmaste åren!
I morgon är det 5 arbetsdagar kvar!
|
|
Undrar om inte Ellen är "gravid". Hon har legat i sovrummet hela dagen och morrat så fort Allan och Olle visat sig i dörren! Helst vill hon ligga under täcket och värmemadrassen skall vara på 3:an! Det blir så varmt att jag nästan står på nacken och hälarna för den bränns men Ellen hon njuter.
Nu har jag TV:n på och lyssnar till Anna Ankas jul. Hoppas verkligen att hon är ironisk och driver med oss!!!! Orkar inte ens bli upprörd men att man har blandat in grannfejden i det hela, det är bara too much! Näe, tacka vet jag hundar, de har inga besynnerliga åsikter (för det mesta i alla fall) utan njuter bara av att vara.
4 dagar kvar till julafton och jag har i alla fall strukit alla juldukar och fått fram tomtarna. Men julklapparna har jag förträngt, likaså julmaten. Undrar varför? Blir det ingen julafton eller....? Har aldrig varit så här seg. Måste göra julkort och skicka iväg (e-post är räddningen!) + ett i pappersformat. Varför kan inte alla skicka julkort via e-post? Tänk vad skog vi skulle spara OCH porto.
I morgon har jag 6 arbetsdagar kvar och mycket att packa och rensa. Snacka bara inte om datorn som måste rensas!!!! Alla "bra-att-ha"-anteckníngar, nu vågar jag nog radera allt!
Jag hör Anna Ankas resonemang i bakgrunden och blir bara såååå störd av hennes åsikter att jag knappt inte kan koncentrera mig på dagboken. Nu zappade jag över till Leilas jul, ett helt oförargligt program, som visserligen ger mig litet dåligt samvete men det kan jag stå ut med bara slipper höra Anna Ankas röst! I morgon tror jag att Märta och jag skall ge oss ut i skogen och plocka granris och lummer (inte hummer) så att de luktar litet jul här hemma i alla fall nu när jag inte vågar chansa att ha julgran.
Igår badade jag Vera med ett väldoftande schampo och med ett underbart balsam från Espree, hon luktar så gott att jag bara vill sitta och sniffa på henne. Därefter började jag trimma och som hon njöt.Äntligen fick hon vara i centrum. Hon fck fina, små "katt- tassar", öronen, halsen och baken rakade. Voil´a det kom fram en helt ny hund. Idag har Allan och Nova rönt samma öde fast utan bad. Badet kommer i morgon! Jag har upptäckt hur roligt det egentligen är att försöka forma fram en cocker ur all vildvuxen päls. Förmodligen skulle proffsen hitta massor av fel, men någonstans måste man ju börja. Det blir alldeles för dyrt att lämna bort dem för trimning så det är bara att sätta igång! Learn by trying, eller vad det nu heter på utrikiska.
|
|
Det här bara inte sant!!!!! För några månader sedan skrev jag litet om olika TV-program bl.a. Bonde söker fru etc etc och tyckte att TV skulle komma igen om de hade "kennelägare söker husse/matte. När jag satte på TV efter att ha skrivet dagboken i kväll så visar de "matte söker husse". Då inställer sig givetvis frågan : läser någon på TV min dagbok????
Hjääälp bara 6 dagar kvar till julafton och jag har inte köpt julklappar, inte gjort julskinka inte gjort.... ja det blir många har inte gjort! Strunt samma förresten, det blir jul i alla fall! Får ge mig ut i morgon och försöka hitta klappar till alla 5 barnbarnen + 10 grisöron till mina 6 hundar och Jennys 4. Men vad köper man till en 16-årig och en 12-årig kille? De tre små räcker ju nästan med bara litet papper och rosetter! Fattar inte hur jag orkade förr med heltidsjobb och barn och hus och ALLT skulle vara hemlagat och hembakat till jul! Ett år toppade jag stressen med att köpa en halv! gris som skulle tillagas! Jag måste ha varit helt "tiltat! för att ge mig på sådana projekt. Tänk bara att stå och mala köttfärs när både Findus och Mamma Scan har helt utmärkta köttbullar. Varje julafton slutade med att jag var helt slut och nästan somnade innan gästerna hade åkt. Kalle Ankas jul på TV var det inte tal om att se, det är faktiskt fortfarande så för alla droppar ju in just vid den tiden och förväntar sig ett stort härligt julbord. Någon jul, inte denna och kanske inte nästa men nästa skall jag fira alldeles själv och då blir det bara det "gottaste" på det minimala julbordet/jultallriken: honungsglaserade revben, färska räkor, ägghalvor och ev. skinka det är alles! Och så ett gott rödvin till. Kalle Anka på TV och ett litet glas likör till kaffet. En drömjul med andra ord. Mina döttrar kommer att fira julen tillsammans med sina respektives familjer. Det låter väl kanske litet hemskt för julen är ju den stora FAMILJEHÖGTIDEN och då skall man umgås och jag älskar när det är många runt bordet! Men många runt bordet kan man ju vara andra dagar också....
Idag hade vi årets, och min absolut, sista arbetsplatsträff och den förestående julen till ära så avhölls den på Mölndals museum och vi bjöds dessutom på lunch - gratis mat i två dagar för min del! Det kändes väl litet "så där" och höra allas planer för nästa år. Men som jag nog sagt tidigare så har jag helt andra planer för de kommande åren. Verkligen skönt att få avtalspension och få förmånen att vara hemma och sköta om hundar och hus, för att inte tala om trädgården till våren! OCH Ellens valpar (om det nu gömmer sig några i magen på henne) och ev. också Veras valpar men det blir en senare fråga.
Med andra ord så känns livet ganska behagligt just nu bara jag har fått julstädat och julhandlat!
|
Nu sitter jag här med en helt vansinnig halsbränna! Började dagen med grötfrukost på Gunnebo slott tillsammans med alla (nåja de flesta) arbetskamraterna. Det är tradition sedan många år tillbaka att vi samlas någon av de sista dagarna före jul och äter julgröt kl 08.00. Sedan åkte jag hem till hundarna och släppte ut killarna för sig och tjejerna för sig men det var så kallt att valparna ville snabbt in igen. Det har varit fruktansvärt kallt, visserligen bara runt -10 grader men det har näst intill stormat. Sedan blev det en smörgås på stående fot för jag hade lova att hämta min f.d. vid tåget för han ville så gärna kolla in arbetsbodarna som jag har på gång. Hann precis hem innan det var dags för nästa "festlighet" - avtackning vid nämndens sista sammanträde för året. Jag måste säga att jag kommer att sakna att lyssna på politikernas diskussioner och revirmarkeringar, speciellt nu när det är val om ett år (arbetade som nämndsekreterare innan jag blev sjuk). Jag fick åter igen, precis som jag önskat mig, presentkort på Mölnlycke Gardencenter - jösses vilken trädgård jag kommer att få nästa år!!!! Det hela avslutades med en "förstärkt julsmörgås", kaffe och mjuk pepparkaka. Alltså ingen lagad mat på hela denna dag, därav halsbrännan! Det känns faktiskt litet vemodigt att inte få träffa dessa trevliga männskor mer, såvida jag inte kan övertala dem att köpa valpar av mig!?
Nu är jag såååå trött att jag nästan skelar och det är svårt att hitta rätt tangent! Men alla hundarna måste ut en sista gång, sedan fnns det säkert någon kissepöl att torka för valparna är fortfarande så mörkrädda att de rusar ut, tvärvänder och vill in igen, speciellt nu när det stormar och SNÖAR. Kan det bli en vit jul tro? Hoppas, hoppas!
Tittade just till Allan och Olle som får vara i andra halvan av huset, något tröttare än Allan har jag nog inte sett - ögonen var bara två kryss men han vägrar gå och lägga sig för tjejen (Ellen) är ju inne i vardagsrummet och han kan ju inte slappna av för tänk om.......!
Nu har jag bara en önskan: Ellen slutar löpa så vi kan börja umgås som vanligt, hela familjen. Det skall bli skönt att kunna sitta i soffan framför TV och njuta av hundarna som sover jämte mig och slippa höra detta ständiga gnäll och gnissel!
God Natt!
|
|
Nu är den STORA frågan: Dräktig eller inte dräktig???? På Vera märkte jag det direkt för hon uppförde sig nästan kusligt mänskligt, illamående, ingen mat som passade, började sucka och stöna redan första veckan efter parningen. Men jag tror inte Ellen är den typen, visserligen har hon tappat matlusten och vill gärna kramas och ligga i knäet, hon ligger och småhuttrar ibland och vill ha en filt över sig. Hon utnyttjar mig nog bara, det gick ju så bra i Västerås med frukost på sängen etc. etc.
Så kul att många har läst och kommenterat den blivande pappan till Ellens valpar på Facebook. Värsta nyheten tydligen! Tänkte att Facebook var något för tonåringar och inte för någon i min aktningsvärda ålder. Jag gjorde det enbart för att Jenny tjatade och tyckte att hennes mor också skulle vara med. Så fel jag hade! Det är ju jätteroligt och jag har hittat en del gamla vänner som varit "försvunna" och fått många nya. Tänk när jag blir pensionär så är väl risken att jag kommer att tillbringa dagarna framför datorn! Måste nog schemalägga mina dagar nästa år, fast första veckan skall jag bara ta det lugnt och sitta i gungstolen. Sista dagarna den veckan skall jag börja gunga litet försiktigt! Sedan skall jag snickra ihop en egen valplåda för jag fick låna en till Vera och så skall jag böja leta efter en bra hane till Vera, och så skall jag reparera det Allan och Ellen förstört under hennes höglöp (kommer att gå åt en del spackel!), möblera om sovrummet så att de ev. valparna kan bo hos mig de första veckorna och efter det så är det nog dags för valpning. Efter valpningen blir det inte mycket gjort, det kommer jag ihåg från Veras tid OCH så kommer ju Teddy/Ove och skall bo här. Åh, så roligt det kommer att bli. Det finns konstigt nog människor som tror att jag kommer att få det långtråkigt när jag skall vara hemma hela dagarna. Långtråkigt är väl det sista man har när man har hundar, eller hur?
Jag tycker riktigt synd om Allan han vill ju så gärna umgås med Ellen och så håller jag dem skilda åt. Så fruktansvärt elakt tycker han och Olle instämmer för Allan är hans idol - allt Allan gör - gör Olle också! Jättegulligt i vanliga fall men INTE NU!!! Det gäller verkligen att ha ögon i nacken, minsta tystnad kan tyda på att någon håller på att bryta sig eller ut. Jag har byggt riktiga hinder mellan vardagsrummet - köket - hallen för jag har inga dörrar att stänga. Hinder som låter om de försöker ta sig igenom! Hoppas ingen kommer och hälsar på för det ser litet skumt ut! Dessutom alla sönderskrapade dörrposter och dörrar ser ju inte vidare snyggt ut heller.
Jag tror att jag blir tokig - nu försöker tikarna para sig med varandra! Det blir i alla fall inga valpar av de försöken! Märta är sååååå trött på allt ståhej så hon brukar ryta som ett riktigt lejon när det blir för stimmigt här. Tack Märta!
Nu är Nova och Olle anmälda till My Dog den 8 januari. Hoppas Olle kan gå ner i vikt innan dess, han är en riktig "tjocksmock" men han är ju för liten för att träna bort övervikten. Ändock får han cockerfoder för vuxna hundar men det hjälper inte.
9 arbetdagar kvar! Nu är dags att sluta för nu knackar "Kungen av Benareby" på balkongrutan och vill IN NU!
|
Hjäääälp, jag blir tokig!!! Nu har Allan och Olle gnällt i 3 tim. för de vill träffa Ellen. Ellen är jättetrött för hon har varit tillsammans med sin fästman i helgen! Först en 40-milatur till Västerås, checka in på hotellet, träffa Vincent och (nej jag skall inte vara ofin och gå in på detaljer) och sedan tillbaka till hotellet, äta hämtpizza (restaurangen var stängd), ut och rastas vid motorvägen och sedan försöka sova, granne med ett gäng glada danskar! Man kan faktiskt bli trött för mindre om man är en liten cockertjej! Ja, man behöver inte vara cockertjej för att känna sig helt slut!
GPS:en, denna underbara uppfinning, har inte hängt med hela vägen, är inte den skarpaste pennan i pennfacket, har inte alla äggen i korgen etc om man säger så. Vid Mariestad, på den 4-filiga motorvägen påstod den att jag hamnat på en återvändsgata och uppmanade mig att göra en U-sväng - hallå, mig veterligt får man inte göra U-svängar på motorvägen! Sedan fanns pilen ute på en åker och GPS:en blev knäpp tyst. Det roliga med alla de här felen är att jag högljutt börjar protestera och kommentera GPS-rösten. Alla hastighetsförändringar skall vi bara inte tala om. Detta ständiga "Observera" när den tror jag kör för fort! Den visade helt korrekt väg när jag på lördagkvällen körde till Marie Loré, kennel Ever-More men när jag skulle tillbaka till hotellet i mörker och lätt snöyra fick jag se valda delar av Västerås, bl.a. sjukhuset och hamnade slutligen på en återvändsgata i ett industriområde. Visserligen i närheten av hotellet men det visste jag inte då. Spännande!
Jag sa ju att Ellen och jag skulle hänga i baren på kvällen men den var upptagen av danskar så det blev hämtpizza som vi intog på rummet framför TV:n. Vi somnade båda två framför TV:n och sov tills det var dags för kvällsrastningen. Det var vansinnigt kallt och snöade litet lätt så vi piggnade till och tog en rask promenad runt i området. Det var många firmafester på gång i där! Efter den promenaden var jag i alla fall jag klarvaken, kanske också beroende på att del gäster slog så förb-t i dörrarna att väggarna skakade och Ellen morrade. Vi är ju vana vid absolut tystnad efter mörkrets inbrott!
Söndag morgon vid 4-tiden vaknade jag av världens migränattack. Det hade jag ju kunnat räkna ut efter så lång bilresa och allt annat spännande som hänt. Jag tog en migräntablett och tänkte att Marie får komma med Vincent till hotellt för en andra parning och så kan jag ju i värsta fall boka en natt till om jag inte klarar av att köra hem. Men någon däruppe tyckte väl synd om mig så kl 08.30 hade jag duschat och rastat Ellen och kände t.o.m. för att äta frukost! Ellen fick frukost på sängen: varma minibaquetter med ost, leverpastej och skinka. Hoppas hon fattar att det var HOTELLFRUKOST och inget som man äter hemma! När jag skulle köra från Marie påstod GPS:en att jag befann mig på "förbjudet område". Är det någon som någon gång fått det meddelandet? Hör av er i så fall!
Hemresan gick som en dans efter att ha hälsat på Burnie i Örebro. Åh, vilken charmig liten son Vera har! Han lär få den där djupröda färgen som jag tycker är så vacker! Tack för fikat Lotta! Jättekul att jag fick komma och hälsa på!
Jag tror jag har kommit på hur man håller sig pigg i 40 mil: mycket kaffe och så saffransbullar och saffranskaka! Undrar om det är saffran som är så stimulerande. Jag var jättepigg hela hemresan och stannade inte förrän jag var på Burger King i Kallebäck, Göteborg!
Jaaa, det har varit en händelsrik helg så nu går vi här i väntans tider. Jag hoppas verkligen att Ellen är "gravid". I så fall kommer valparna om ca 60-63 dagar. Skulle kunna bli på "Alla hjärtans dag" den 14 febr. Kunde Vera pricka in Mors dag skall väl inte Ellen vara sämre än att pricka in den 14?
|
|
Idag har jag sett jultomten - det var nära jag körde upp på trottoaren! Om man börjar uppifrån så hade han svart! tomteluva, enormt långt grått skägg som han hade delat på mitten och i varje "skägghalva" hade han röda rosetter, svart, halvlång rock, vida svarta byxor som slutade en bit upp på benet, gula stickade strumpor och riktiga träskor. I handen hade han en ren förklädd till airedaleterrier (jo, det måste ha varit en ren för annars stämmer det inte)!
Ikväll har hag haft Frans här för hans föräldrar jobbar kvällen. Ett mer lättskött och lättroat barn har jag inte varit med om. Han skrattar och gurglar förtjust åt allt, t.o.m. när Märta slickar honom. När han tröttnar föser han bara bort dem, vad månde bliva av honom - han är ju bara 10 månader - förmodligen en ny Cesare! Eller så blir det tvärtom - han kommer att vara urless på hundar.
Nu är "Lill-Allan" anmäld till My Dog och jag skall anmäla i alla fall Nova men det känns litet "fattigt" att bara komma med en hund! Kanske Allan-Brallan skulle få visa upp sig. Det beror på hur mycket han kan växa på bredden. Han skulle behöva litet av Olles omfång!
I veckan har jag varit och tittat på 2 arbetsbodar som kommunen skall sälja av. Jag behöver någon att ställa dels motionsbandet och dels trimbordet i etc etc. Den ena var riktigt stor, ca 12 kvm och den andra "bara"ca 8 kvm. Jag skulle vilja få bort alla hundsaker från min verkstad där keramikugnen och massagebänken står. Jag får ont i huvudet bara av att tänka och försöka välja vilken jag behöver, helst vill jag ju ha den stora men den kräver en lastbil för att dra hit medan den andra kan jag dra med min bil bara jag hittar någon med E-körkort. Jag får sova på saken i några nätter så kommer nog lösningen.
Jag har varit med om något underligt: Härom morgonen när jag tog på mig stövlarna så kände jag något knöligt framme i tån, det visade sig vara en blank 5-krona, när jag tog upp nyckeln till mitt rum på jobbet så föll något ur fickan ner på golvet - ett kinesiskt mynt! Mig veterligt har jag varken lagt en 5-krona i stöveln eller varit i Kina! Underligt?!
Nu är Allan och Olle! (är han inte litet för liten?) intresserade av Ellen, innebär alltså om någon/några dagar kommer hon att höglöpa och då.......!
I morgon är det bara 13 arbetsdagar kvar!!!!
Nu är det slut på sjukrapporterna för den här gången - alla verkar vara friska!
|
Jag har fått en julklapp med posten idag. En fotobok med norske Charlie som huvudperson! Jag blev så glad att tårarna kom! TACK Tanja och Charlie! Vilken underbar julklapp. Och så snygg han är. Jaa, jag har verkligen haft tur eller rättare sagt Veras valpar har haft en enorm tur och fått så fina hem (tror jag har sagt det förut).
För övrigt har det varit lugnt här idag. Valparna har sovit bort dagen liksom de vuxna. Antingen är det vädret som dämpar eller också har de kommit på att det är snart är julafton och håller sig lugna för att få julklappar!
Har jag riktig otur så har jag ingen hund- och kattvakt i helgen när Ellen och jag skall iväg på vår "kärleksresa"! I värsta fall får väl alla hundar åka med men det blir nog svårt att hitta någonstans att övernatta med hela gänget. Hur smugglar man en leonberger förbi receptionen? Det löser sig säkert och har jag tur startar Ellen sitt höglöp efter helgen - men då skall jag ha tur!
|
|
Äntligen har jag fått ner alla tulpanlökarna i jorden och där har de faktiskt blivit kvar hela dagen. Jag fick hjälp att gräva och sprida ut dem från ett mycket oväntat håll, nämligen av två katter som var mycket intresserade av vad jag höll på med. Ja, är det inte hundar så är det katter! Just nu ligger Ellen i knäet, fast hon är egentligen aningen för stor, tassarna spretar och kommer gärna upp på tangentbordet. Jag får skylla alla ev. felstavningar på henne!
Jag fick en riktigt energikick av att plantera så jag möblerade om ljussättningen av trädgården. En strålkastare placerade jag i bambun, det ser verkligen läckert ut! Det kan bli ganska så mörkt här kan jag lova. Ingen gatubelysning som lyser upp, bara ev. månen och stjärnorna och så ett och annat flygplan på väg från eller till Landvetter. Sedan gick jag lös på alla gamla blöta, äckliga löv men orkade bara hälften. Men det kommer väl en dag i morgon också (hoppas jag verkligen!).
Nu börjar jag märka av att jag har en löptik i huset - Allan har börjat markera inomhus - schysst grabben! Fast Ellen luktar inte tillräcklgt gott ännu för att han skall börja skippa maten och det är ju bra, mager som han redan är! Men - det är bara en tidsfråga.
|
|
FEL av mig valparna kommer INTE att födas runt påsk nästa år! Så tokigt det kan bli, givetvis är de leveransklara då!!!! Tikarna går ju bara ca 63 dygn med valpisarna i magen och Ellen är nog inte annorlunda! Den stora frågan för mig är just nu NÄR skall vi bege oss ut på 40-milaturen?, fredag, lördag eller rent av söndag nästa vecka??? Inget jag kan påverka (tyvärr). Jag har kollat in hans tidigare "barn" och de verkar vara jättefina och några har just de färger som jag älskar. Så håll nu tummarna att det blir en sobel roan av något slag!
Idag har jag frossat i barnbarn, de små vill säga. Hälsade på hos Sofia, min yngsta dotter som fick en dotter för en vecka sedan och som har Laban 2,5 år och med mig hade jag Frans 10 mån. för hans föräldrar arbetade. Tänk, 3 små mysiga människor, Ellen skall tjejen heta och som jag njöt!!!! Ellen i knäet, Frans som var litet avundsjuk och ville upp i knäet också och så Laban som helt plötsligt hade blivit så stor. Han serverade Frans korv och bröd i små, små bitar för han förstod att Frans inte klarade av lika stora bitar som han själv. Äntligen en tjej och jag åkte till affären för att frossa i rosa tjejkläder, såg framför mig en rosa volanklänning, rosa leggings etc etc. Då var tjejkläderna slut!!!!!!!!!! Hittade bara en mysig röd overall med rosa teddy - snopet är bara förnamnet. Ja, ja men det kommer väl en julafton snart.
Igår blev jag avtackad av mina arbetskamrater, de bjöd på middag på en libanesisk retaurang, maten var jättegod men man fck hela tiden påminna om att de skulle servera förrätt, varmrätt och när det var dags för kaffe och efterrätt fick jag gå halvvägs ut i köket för att hitta någon som serverade! Jag fick, precis som jag önskat mig, presentkort på Mölnlycke Gardencenter!!! Ser verkligen fram emot våren då jag skall komplettera rabatten med några honungsrosor och ev. vita pioner - allt för doftens skull.
Hoppas det inte fryser på i natt för jag har 3 kg tulpanlökar i blandade färger som jag fyndade häromdagen - 40:- för 3 kg inte dyrt precis! Och tänk sedan till våren, när jag som avtalspensionär, sitter på trappan och njuter av färgprakten och fågelsång! Ja, sådana drömmar hjälper mig att inte deppa ihop i leran och regnet! Dessutom hoppas jag ha några små valpar från Ellen att ta hand om. Livet är allt bra skönt trots att jordens undergång verkade nära ett tag när solen vägra visa sig. Jag hörde på radion att Göteborg endast har haft 11 soltimmar under hela november. Kan det verkligen stämma??? Det verkar mycket.
Dagens sjukrapport:
Nu är det bara Märta som inte är helt frisk ännu men hon blir stadigt bättre. Antibiotikan börjar äntligen ta död på baskeluskerna. Det skall bli skönt när all medicinering är över!
|
Ellen har börjat löpa!!! Hade ju önskat att hon hade väntat en månad till, men tyvärr så styr man inte över hundarnas "kärleksliv". Så det blir att sätta sig i bilen på Lucia och köra drygt 40 mil så hon får träffa sin blivande fästman. Det blir övernattning på hotell - bara hon och jag - jättemysigt. Sedan får hon träffa fästmannen en gång till och därefter styr vi hemåt. Sedan början den låååånga väntan, blev det några valpar eller inte???? Jag kommer antagligen vara precis med henne som med Vera - överdrivet försiktig, inga vilda lekar bara koppelpromenader, se till att hon äter ordentligt (lär inte vara något större problem för henne). Allan kommer att vara kopplad vid mig så länge hon löper för att inte riskera att han gör något otillbörligt med henne. En av dem lär få sova i buren under natten och det kommer att bli ett gnyende och krafsande vem som än hamnar där. Ja, det verkar bli en mycket trevlig jul! Går allt vägen kommer valparna att födas omkring påsk nästa år.
Nu börjar jag fundera allt mer på My Dog i Göteborg, kanske Nova skall få chansen att visa upp sig?!?! Skall se om det finns några andra utställningar i närheten - sista chansen innan Ellen blir allt för "gravid", vill inte låta de andra hundarna komma i kontakt med andra hundar för nära hennes valpning för man vet aldrig vad de kan "komma hem med" för sjukdomar. Från den här kullen kommer jag förmodligen att lämna en valp på foder, d.v.s. om den verkar mycket lovande och är testad clear för PRA! Helst vill jag ju behålla en valp från varje kull men inser med förnuftet att situationen kommer att bli helt ohållbar även om hjärtat säger något helt annat! Jag måste ju ha tid med varje hund och ge den vad den behöver,
Dagens sjukrapport:
Idag har jag fått reda på resultatet från 24-timmarsblodtrycket. Läkaren var mycket förvånad, för första gången träffade hon på en patient som hade lägre blodtryck hos läkaren än hemma. Alla brukar få "vitarockenblodtryck" sa hon, vilket innebär att människor får högre blodtryck så fort de lägger sig på britsen hos läkaren. Mitt gick ner rejält - hur skall man tyda detta?????? Dessutom hade jag högt blodtryck när jag sov - kan det bero på att Ellen ligger och knör på kudden, Allan i knävecken och Vera vid fötterna? Ja, jag har ingen bra förklaring, fick i alla fall medicin så kanske huvudvärken jag brukar vakna med försvinner.
Märta är fortfarande ganska dålig men verkar vara litet på bättringsvägen. Idag hon hon i alla fall ätit upp all sin mat och lufsat runt litet i trädgården. Hon älskar när det är riktigt kallt.
Dagens friskrapport:
Alla övriga (inkl. katterna) mår alldeles utmärkt, det märks vill jag lova. Full rulle runt, runt - köket-hallen-vardagsrummet varv på varv. Nu pratar jag alltså om Nova och Olle, mina små busar. Någon, eller båda, har gett sig på tapeten i sovrummet och fram tittar nu delar av en gammal rosentapet. Kan man sätta rostfri plåt en meter upp på alla väggar tro?
I morgon är det 18 arbetsdagar kvar och jag är inte riktigt klar med återblicken på mina 44 år på jobbet, men det kommer en dag i morgon också - då får jag finslipa det jag har skrivit. Jag har gjort en sammanfattning i kåseriform för att det skall bli roligare för arbetskamraterna att lyssna. Vi är två som skall sluta och han som också fått i uppdrag att göra "en återblick och framåtblick" tar det på djupaste allvar och gör en nästan vetenskaplig sammanfattning. Jag vet ju bestämt att när vi slutat fortsätter allt som förut oavsett vad vi säger eller gör.
|
|
Här sitter jag nu och "jäser" och halsbrännan pyr. Har nämligen varit hos min dotter och och firat min svärson som fyller år idag. Hon hade lagat en helt underbar god kycklingfilé med en fantastisk sås gjord på grädde, gräddädelost och purjolök och så färsk tagliatelle till. Det hela avrundades med en ljuvlig, kladdig chokladkaka som var toppade med chokladkräm. Detta är väl inte riktigt vad magen behöver så här sent på kvällen, men gott var det! Det får bli två påsar Samarin.
Veckans sjukrapport:
Ellen har varit hos veterinären och tagit stygnen idag, "knölen" hade läkt jättefint men svanstoppen som fick amputeras hade inte läkt utan det blir tratt och en ny, starkare antibiotika som enl. veterinären även skulle gå ut i kotorna på svansen så det inte blir kallbrand. Inte så roligt så nu får jag vara extra vaksam för jag vill ju inte att hon skall bli svanskuperad som cockrarna var förr.
Märta hostar och hostar och man riktigt hör hur mycket slem hon har långt ner i halsen så hon äter också antibiotika fr.o.m. i lördags. Har inte ätit på några dagar men hon vägde 60 kg förra veckan så hon har litet att ta på.
Jag har fått ont i operationsärret och har svårt för att svälja. Förmodligen beror det på att jag lyft för många hundar!!! Fick ju inte lyfta något de första veckorna.
Veckans friskrapport:
Allan och Vera är fortfarande konvalescenter och får ta det litet lugnt men mår bra, detsamma gäller Nova. Olle däremot, har hållit sig borta från allt vad virus och baskelusker heter. Min dotter tror att det beror på att han har ett pansar av fett runt sig så inget kan ta sig igenom! Inte snällt sagt men sådana är döttrar!
Det är inte utan att jag börjar bli litet sugen att ställa ut på My Dog fast jag har sagt att jag inte skall. Man skall tydligen aldrig säga aldrig.
I morgon har jag bara 20 (tjugo) arbetsdagar kvar av mitt yrkesverksamma liv. Det känns litet dubbelt men tanken på att slippa stressa och bara kunna ägna mig åt det jag tycker är roligt tar överhanden. På fredag har mina arbetskamrater bjudit ut mig till "en sista måltid". Det lät nästan litet makabert, förhoppningsvis kommer jag att hänga med ut om de skall ut på något kul även i fortsättningen. Kan vara bra att få en liten dos ibland och se vad jag går miste om eller inte!
|
Trött är bara förnamnet på det jag är efter den här helgen! I fredags fick jag äntligen tömt friggeboden och hittat advensstakar och stjärnor. Innan jag hängde upp dem kände jag ett tvingande behov av att putsa alla fönster - ganska idiotiskt om man tänker efter. Julgardinerna får vänta till Lucia. Alla golv såg ut som gräsmattan ute, leriga och fulla med grus och jord men det var bara att ta på sig ett par träskor för jag orkade inte mer för kl hade passerat spöktimmen när jag var klar med alla adventsljusen.
Natten mellan fredag och lördag blev jag MORMOR igen! Femte barnbarnet visade sig vara en liten tjej, kopia av sin mor. Roligt att det blev en tjej efter som jag har fyra killar innan! Nästa vecka blir det till att köpa något riktigt "tjejigt" som present till den lilla.
På lördag kom Malin/Alice och Dennis/Allan för hundarna behövde fixas till inför utställningen och sedan var det "tjejmiddag" på kvällen. När jag kom hem kom jag på att jag inte hade trimmat Nova så det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång - åter passerades spöktimmnen innan jag kom i säng!
Idag ringde väckarklockan 04.45!!!! för Nova och Olle skulle ju badas innan utställningen men prick kl 08.00 "checkade" jag in på veterinärkontrollen på Åby travbana. Det var en mycket bra utställning :
Nova blev tredje bästa tik med HP bland alla cockertikarna.Alice blev 4:a, Olle blev 2:a med HP och Allan 3:a i sin klass. Jag tyckte valparna skötte sig utmärkt. Det var 2:a utställningen för Malin och 1:a för Dennis och de var jätteduktiga i att visa upp sina hundar. Jättekul att vara uppfödare när valpköpare vill ställa ut. Säger som jag sagt förut: Hoppas jag får lika bra och engagerade valpköpare till Ellens valpar (om hon behagar löpa någon gång).
I morgon skall jag utöva min favoritsyssla: veterinärbesök, nu med Ellen för att ta stygnen - det verkar ha läkt jättefint. Har faktiskt glömt att kolla om hon har "tagit" stygnen själv för det vore ju pinsamt att jag inte haft bättre koll men jag tycker det är så jobbigt för dem att gå med tratt! De brukar köra den i knävecken på mig och det gör så j-a ont!
|
Idag har jag försetts med en 24-timmars blodtrycksmätare. En otymplig historia som antingen lossnar eller befinner sig på helt fel ställe, stor som en liten radio och väger en del. Var 20:e minut pumpas manchetten upp och då är det meningen att jag bara skall stanna upp och låta armen hänga helt avslappnad. Fel dag idag att göra ett sådant test egentligen för jag var ju tvungen att börja trimma valparna inför utställningen på söndag. Nu är Olle klar - bara litet finjustering efter badet på lördagkvällen. Jösses så mycket påls han har och inte kan jag göra något åt det ännu. Han ser ju ännu tjockare ut än vad han är. I morgon är det Novas tur att bli fin och bli av med bl.a. Stig Helmer-tofsen på huvudet. Det skall bli spännande att se blodtryckskurvan efter allt jag har hållit på med under eftermiddagen och kvällen! Allan är mycket intresserad av den och håller koll på den så fort jag sätter mig i soffan. Typiskt killar att gilla tekniska saker! Dessutom varnar den med en summersignal innan den mäter trycket och det är ju irriterande tycker de flesta av hundarna och rusar på ytterdörren. Så har jag det  ikväll.
Igår var jag tvungen att ta Märta till veterinären för jag var så orolig för henne. Hon har också halsfluss men lungorna och hjärtat var bra. Jag fick med mig ett recept på antibiotika ifall hon skulle bli sämre + "antivärkmedicin" för hon har ont och är stel i hela kroppen. Ungefär som vi människor när vi drabbas av influensa. Om 2-3 veckor bör alla vara friska igen och då lär väl jag drabbas av svininfluensan, peppar, peppar. Nästa vecka skall jag försöka vaccinera mig, kunde få gjort det idag men vågade inte med tanke på utställningen på söndag (om jag skulle bli sjuk).
Tänka sig att det snart är julafton och sedan nyårsafton! Måste få fram adventsakerna, helst före söndagen, i värsta fall får det bli när vi kommer hem på eftermiddagen. Jag väntar ivrigt på att det skall börja snöa så det blir ljusare ute på mogrnar och kvällar. Nu är det vitt ute för det kom en fruktansvärd hagelskur alldeles nyss men den följdes av ösregn.
|
|
Så underbar senhösten är! Hoppas alla förstår ironin! Idag körde jag ner till Spenshult utanför Oskarström för att träffa kirurgen som en gång satt in min handledsprotes. Var man än tittade efter vägen så var det bara leriga, vattenfyllda åkrar. Åar och bäckar hade svämmat över och delar av skogarna stod i vatten. I jämförelse med det, så är min trädgård faktiskt ganska så torrlagd. Ibland behöver man se att det kan vara värre för att få perspektiv. Tyvärr finns det inget mer att göra åt protesen som krånglar, inte än på flera år i alla fall, längre fram närbesvären blir värre kan man operera in en ny ledkula. Det låter så mysigt! (Ironi igen).
Alla sjuklingarna, utom Märta, verkar vara på bättringsvägen, framför allt Nova som är sitt gamla vanliga jag igen. M.a.o. så är det full fart runt, runt både inne och ute. Stackars Olle är ju bara hälften så snabb men han har ju en viss tyngd, om man säger så, Nova hamnar alltid underst i de vilda brottningskamperna. I morgon måste jag börja trimma valparna inför utställningen på söndag. På lördag kommer Alice och "Lill-Allan" hit för att trimmas. Förlåt Johanna och Dennis att jag kallar er älskling för "Lill-Allan" men det får bli så eftersom jag har en Allan också. Märta verkar bli sämre så att snart får jag nog försöka få antibiotika till henne. Det är väl som med människor, ju äldre desto sjukare och hon fyller 7 år i mars. Gammalt för en leonberger.
Är i valet och kvalet om jag skall ha någon julgran i år, hade ingen förra julen när Ellen och Allan busade runt här. I år kanske det är att "leka med elden" att sätta in en gran med ljus och pynt med de här två vildingarna. Det får nog räcka med den som växer i trädgården och möjligtvis en på "kommandobryggan" (balkongen).
Fortfarande har inte det senaste barnbarnet behagat titta ut! Snart två veckor försenad så nästa vecka är han tvungen att komma, då har han inget val utan Sofia kommer att läggas in på KK.
|
|
Näe, nu ger jag snart upp!!!!! Detta eviga regnande, snart får hundarna simhud mellan tårna. Idag har jag försökt ta mig fram på gräsmattan men den står under vatten på många ställen. Alla höstlöven som jag skulle krattat ihop ligger och fullkomligt flyter runt. Hundarna är våta och leriga och är de våta och leriga så blir huset vått och lerigt! Min lilla skogsväg står under vatten, trots att jag köpte ett billass väggrus för någon månad sedan. Såg just på väderprognosen på TV: måndag regn, tisdag regn. Jag får nog inte ut alla adventstakar och julstjärnor till på söndag då det är första advent. Jag börjar att få svårt att se något positivt i allt det blöta som kommer ner. Det skulle vara intressant att veta meningen med det hela.
Allan har halsfluss, Vera och Nova och nu senast Märta har också smittats. De enda som klarat sig (hittills i alla fall) verkar vara Olle och Ellen. Hon äter redan antibiotika efter operationen så hon lär nog inte få det. Allan är på bättringsvägen tack och lov!
Idag har jag haft kontakt med Erika och sett foton på Teddy/Ove på Facebook. Har inte varit aktiv mer än några dagar och har redan blivit biten av sättet att umgås! Så smidigt och enkelt, måste bara lära mig mer om hur det fungerar. Det får bli Jenny som får försöka instruera mig. Just nu poppade det upp en liten ruta att jag har ett nytt meddelande på facebokk, ja, jag säger då det - så modern jag har blivit!
I morgon skall jag börja jobba efter operationen. Det kan väl kommenteras med ett: Jaha! Hade kanske gärna varit hemma några dagar till för att passa upp sjuklingarna. I morgon har jag 28 arbetsdagar kvar till pensioneringen. Jag har fortfarande inte börjat skriva på den där "Återblick - framtidsblick" som jag lovade. Men, det är flera dagar kvar, jag jobbar bättre under tidspress. Kom just på att det kan jag ju ägna mig åt på arbetstid, behöver inte sitta här på kvällarna och tänka på jobbet!
Fortfarande inget barnbarn på gång och han kommer tidigast på onsdag eftersom det skall regna måndag-tisdag!
|
|
Tack för att Facebook finns!!!!! Min dotter, Jenny, "lurade" mig i somras att börja använda Facebook men det har inte blivit av att jag varit vidare aktiv. Har tyckt att det räcker att uppdatera min hemsida. Men så nu när jag varit hemma har jag varit inne på sidan och upptäckte till min stora förundran att där fanns ju många som jag känner! Det absolut roligaste idag har varit att jag har återfunnit en "gammal" väninna som bara varit såååå upptagen med alla politiska åtaganden att vi inte ens setts på flera år OCH NU skall vi ses på hundutställningen på Åby den 29. Visst är livet både fantastiskt och litet underligt? Dessutom har hon en cocker som är 3 dagar yngre än Nova! Vi ställer alltså i samma klass, undrar om v kan koncentrera oss på hundarna eller förlorar oss i gamla minnen?!
För övrigt så fortsätter ju regnandet som vi alla kanske har lagt märke till. Det klafsar rejält om hundarna när de springer runt i trädgården. Märta har den lilla egenheten på kvällen att hon kommer absolut INTE på inkallning utan jag måste ut och hämta in henne - undrar hur hon tänker egentligen? Hon sitter där på sin lilla kulle (infiltrationsanläggningen) och tittar bort mot grannarna och alpackorna, döv för alla mina försök att ropa in henne. Fast det är klart - än har jag ju inte mycket till röst - men hon hör tydligt om jag viskar GRISÖRA för då kommer hon med språng! Jag tror att det är min gamle Aksel som lärt henne detta, för det var det enda ord han kom på när jag ropade.
Fortfarande låter barnbarn nr 5 vänta på sig! Det blir nog som jag sagt tidigare: den dagen det slutar regna och solen lyser - då kommer han. Finns ingen anledning att komma ut nu till detta eviga regnande!
|
|
Regn, storm, småskurar, stora skurar, ösregn!!!! Nu befinner sig min brygga ca 3 m ut i tjärnet, så mycket har vattnet stigit de sista dagarna. Idag har vi tillbringat dagen sovande, t.o.m. hundarna har gett upp!
Ellen har jätteont i svansen och Allan-Brallan föredrar att sova bort halsflussen. Märta är sur och ber valparna hålla nosen och sova så hon kan fortsätta att sova. Katterna kommer in, dränkta och sura precis som om det är mitt fel att det regnar. Vem vet kanske det är mitt fel, får nog börja tänka positivt om allt vatten som strömmar ner - kanske blir elen billigare! För att inte tala om grundvattnet som måste ha fyllts på ordentligt.
Nu står Ellen bredvid mig och "moffar" uppfordrande: jag har sååå ont så jag måste få ligga i ditt knä nu när du sitter där och ändå inget gör! Det är litet svårt att skriva på laptopen med en hund i knäet och som dessutom har en stor tratt! Men vad gör man inte för sina älsklingar.
Fortfarande låter mitt nya barnbarn vänta på sig! Nu är det 2 dagar över tiden men han kommer säkert till helgen för då skall vädret bli fint. Min dotter börjar tröttna på sin stooora mage och vill inget hellre än att få köra omkring honom i barnvagnen. Han, säger jag, vi vet inte men det känns som om det blir en liten kille igen.
I ett svagt ögonblick lovade jag att göra en resumé över mitt liv på jobbet, nu när jag skall sluta. Att jag alltid skall vara så j-a positiv och tycka: Åh så roligt! Ända tills den bistra verkligheten kommer ikapp och det är dags att börja göra det jag lovat! En återblick och en framåtblick, en återblick på 44 år - allt jag kan säga att det var betydligt enklare och roligare förr men jag tror inte de som lyssnar komma att nöja sig med det! En framåtblick - allt går i cykler på ca 5-7 år, alltså har jag varit med om samma typ av förändringar ca 8 ggr! Ganska fascinerande egentligen, kanske därför vi "gamlingar" ler när någon tror sig komma med en helt ny och revolutionerande idé?! Jag riktigt hör vilken glädjedödare jag är: Men lilla gubben/gumman det är gjorde vi 1900 kallt och det funkade inte då heller!
Nä, måtte jag aldrig yttra de orden. Det är samma som "vad var det jag sa". De sistnämnda finns inte i mitt vokabulär över huvud taget.
Så, nu är det dags för kvällens sista simtur för hundarna och sedan är det go´natt.
|
Jag har lust att demonstrera, gå runt med ett stort plakat med: "Jordens undergång är nära". Detta tack vare allt regnande, det regnar ju inte måttligt!!!! Nu vill inte ens hundarna gå ut längre och det innebär att jag måste koppla dem och ge mig ut i ovädret för att undvika olyckor inomhus.
Idag har Allan och Ellen varit hos veterinären, Allan för sin otrevliga hosta och Ellen med sin svans. Det visade sig att Allan har halsfluss!!! och har fått antibiotika så jag hoppas att han snart blir frisk. Ellen har fått sin knöl borttagen, den bestod av en förstorad talgkörtel med hår - låter väl fräscht?! Veterinären upptäckte att även Ellen har halsfluss så det var ju tur i oturen att det upptäcktes, så nu äter hon också antibiotika. Hoppas bara att inte resten, Vera, Nova och Olle smittas. Märta har redan opererat bort sina tonsiller när hon var unghund. Man brukar ta bort dem när hunden haft 5 halsflussar "på raken" och det är tydligen ganska vanligt på leonberger. Halsfluss kan smitta mellan hund och människa så jag får se upp och använda handspriten flitigt!
Stämningen är ganska dämpad här i huset, förutom Nova och Olle som rusar runt och jagar varandra och katterna. Ellen ligger nerbäddad i en fleecefilt så bara tratten sticker upp och Allan ligger bredvid henne och snörvlar och hostar. Vera har lagt sig till rätta i fåtöljen och för att det skall vara rättvist har hon också fått en filt över sig. Det känns bekant på något sätt, kan det vara minnen från det barnen var små och sjuka som poppar upp?
Jag tror det är läge för en brasa ikväll. Det låter så mysigt när granveden brinner, mycket bättre än björkved tycker jag. Ibland brukar jag samla gran- och tallkottar och slänga in i elden, då luktar det kåda och granskog. Billiga nöjen men mycket avstressande och skönt! Snart närmar det sig Lucia och då kan man ju toppa upplevelsen med varm Hjortronglögg framför brasan, ummmm!!!
Natten som gick höll både Allan och Ellen mig vaken, somnade inte förrän väckarklockan ringde, skulle bara dra mig litet, tänkte jag innan det var dags att åka iväg. Allan låg och tryckte sig mot mig och var orolig för han hostade så han kräktes och Ellen låg och frös bakom ryggen på mig. I natt lär vi nog sova gott, om inte Ellen börjar få allt för ont, fick med en flaska med smärtlindring som hon kan ta i en vecka.
|
|
Idag var det tänkt att jag skulle bli mormor igen!!! 5:e barnbarnet men han verkar inte ha speciellt bråttom utan avvaktar nog några dagar till. Jag förstår honom, det här vädret gör ju ingen människa glad - bara leonberger!
I morgon skall Ellen operera bort knölen under sin svans och Allan mår inte bra så han får åka med till veterinären. Allan började hosta så fruktansvärt i eftermiddags och jag trodde han hade satt något i halsen. Han har fått knäckebröd för det brukar hjälpa om det sitter något och irriterar i halsen men det blir bara värre och värre. Jag har försökt att titta långt ner i halsen men det är inte lätt att hålla munnen öppen samtidigt som man försöker lysa med en ficklampa. Hoppas bara han inte blir sämre i natt.
Det är inte klokt vilken skillnad operationen har gjort - helt plötsligt börjar jag få lust att göra saker, precis som för några år sedan - det börjar krypa i mig och jag ser mig omkring och funderar om det behövs målas eller snickras någonstans i huset. Har till och med tankar på att köpa hem 10 kg "färsk" stengodslera eller porslinslera och det var inte igår minsann - jättekul! Dessutom börjar minnet bli mycket bättre. Det är inte klokt vad en liten bisköldkörtel som är "fel" kan ställa till med! Synd bara att den hesa och sensuella rösten börjar försvinna och jag låter numera nästan som vanligt.
Är det någon som vet när det tänker sluta regna????? Snart får jag väl sätta segel på den gamla friggeboden för den ligger så nära tjärnet! Det är ju bara att fylla den med alla djuren så har jag fått ihop till en ark!
|
|
När jag satte mig för att skriva om vad som hänt sedan lördags så blev det helt tomt i huvudet! Så, vad har jag gjort eller inte gjort och borde ha gjort? Det regnade hela natten till lördagen, hela lördagen och natten till söndagen. Detta innebär att med 6 hundar så blir det lätt stampat jordgolv inomhus, inte ute för där är den f.d. gräsmattan som ett gungfly. Valparna tyckte det var jättehäftigt att plöja fram i vild galopp, jagande varandra. Märta satte sig i leran och där satt hon och betraktade ömsom alpackorna och ömsom de vilda cockrarna! Man får vara tacksam för att hon satt upp och inte gottade till det genom att sträcka ut sig raklång i sörjan. Nu väntar jag ivrigt på att snön skall vräka ner och sedan mars nästa år övergå i en härlig sommar. November och februari är månader som jag tycker är oändligt tråkiga, bara lera så långt ögat når! Nu är det bara två veckor kvar tills det är dags att plocka fram adventssakerna. Konstigt nog hamnar de alltid längt in, längst ner under allting i friggeboden som jag har som förråd! Så nästa soliga dag får jag slänga ut allt och gräva fram adventsstakar, tomtar, julkrubba och allt annat som hör julen till. Skall försöka tänka på att ta ut påsksakerna också så de hamnar direkt efter julpyntet så slipper jag slänga ut allt en gång till! Är det någon som har en bra förklaring till varför det alltid börjar regna när alla sakerna står utanför, ändock har jag kollat vädret på TV och gjort en ockulär besiktning innan och inte kunnat se ett enda moln på himlen, men trots det så brukar himlen öppna sig efter ca en timme.
Jag har funderingar på att skriva en bok "Vilse i vårdsvängen", eller "Finn dina prover" eller rent av "Slipp vårdsvängen-bota dig själv!" Jag blir litet trött på att jaga röntgenbilder, provsvar, remisser etc etc. Jag känner mig utvald (och det kan ju vara kul) för det verkar som man brukar säga "gått troll i" mina besök i sjukvården. Allt som kan försvinna har försvunnit. Jag börjar bli ganska bra på att veta till vem och vart jag skall ringa numera. Den sista, förlåt senaste, roliga kommentaren när jag skrevs in för operation var: Har du inget gult kort? Va????? Grönt kort får man väl för tillfälligt arbetstillstånd i USA, rött kort = utvisning men gult? Varning? Jo, ett sådant kort skall man ha om man har en protes inopererad för då behövs antibiotika i droppet vid ev. operation. Jaha, det förklarar vissa saker!!!!! Jag älskar ju att skriva så vem vet, kanske blir det en handbok i hur man tar sig fram på bästa och säkraste sättet när man blir sjuk. Kom bara ihåg att bli inte FÖR sjuk för då orkar man inte. Ta det inte som gnäll från min sida, jag har haft roligt och pratat med många jättetrevliga människor. Nämner jag sedan att jag har cockerspaniel så verkar det som om 3 av 4 har ett mysigt minne från barndomen betr. nämnda ras. Sedan kan vi prata hur länge som helst om hundar!
|
Kom på ikväll att jag lovade Teddys matte och husse att Teddy (Ove) kunde få komma och bo här när familjen åker på semester i mars nästa år så jag mailade och frågade om det fortfarande var aktuellt. Det var det! Åh, så roligt det skall bli att få träffa honom, ja, ja, familjen också givetvis! Men Teddy som från födseln kravlade rakt in i hjärtat på både mig och Vera, tuff, ständigt hungrig, först att pröva allt, talade högljutt om när han var glad, missnöjd etc, etc. Jaa, det måste vara LYCKA att få rå om en mina "gamla" valpar och se hur han utvecklats. Nu är det bara norske Charlie som jag inte träffat men fått många fina foton på. Får väl försöka hitta någon utställning i Norge till sommaren så jag kan få hälsa på honom också!
Jag hälsade på på jobbet och lämnade sjukintyget i morse samtidigt som jag passade på att ta en tur till Överskottsbolaget. Gick och tittade på hundtillbehören de hade och fastnade för ett stort kalkonlår (väldigt naturtroget) och ett rep med "korvar" på som jag tänkte valparna kunde få leka med. De har ju aldrig haft "egna" leksaker utan släpat runt på PET-flaskor, toarullar etc etc. Valparna fick sina leksaker och jag satte mig framför datorn, då hör jag från mitt sovrum hur Olle och Nova smågnäller och när jag tittar in sitter de nedanför min säng och tittar längtansfullt upp mot Märta som lagt sig tillrätta med kalkonlåret och smaskar och tuggar för fullt. Det var så gott så håret hade rest sig på huvudet på henne - och ännu godare var det väl när valparna satt nedanför och bad om att få tillbaka sin leksak! Märta lyckades tugga i sig halva låret innan jag tog bort det och slängde in det i badrummet. Det tog inte många sekunder innan hon attackerade badrumsdörren och fick upp den på jakt efter kalkonen, så nu är den leksaken ett minne blott! Korvarna är dock kvar - ännu! Jag trodde ju att Märta var för gammal för tuggleksaker, men tydligen inte.
Nu börjar "halsflussen" mer likna vanligt halsont och det är ju positivt men jag kan fortfarande inte höja rösten eller skratta. Det får jag väl ta igen om några veckor, då kanske hundarna rent av har lärt sig att komma när jag ringer i vällingklockan som jag hängt upp utanför ytterdörren. Smart grej, att jag inte tänkt på det tidigare, jag ringer i klockan när frukosten eller middagen är serverad! Nästa kull skall få lära sig detta från början.
|
Så, nu är det gjort, operationen alltså. Det var ingen rolig historia, trodde inte att jag skulle må så dåligt efteråt! Nu känns det som en riktigt rejäl halsfluss + skyhögt blodtryck och halsen /nacken är helt stel. Fördelen är att alla säger att jag har fått en så sexig, hes röst! Och den kommer att hålla i sig i ett par veckor för de har tydligen varit inne och petat på stämbanden också! Efter ett dygn blev jag hemskickad med 5 sprutor!!!!! som jag skall ta själv!!!! för att undvika blodproppar. Att ta sprutor på sig själv är nästan på gränsen till vad jag inte klarar av!
Hundarna är lyckliga för jag kan inte ropa in dem, bara ett hest kraxande och det kan man ju strunta i för det låter INTE som matte!
Nova, Olle och "Lill-Allan" är anmälda till Åby liksom Alice. Jag lovade mig själv i fredags kväll att INGEN mer utställning i år när jag höll på till 23.30 och badade och fönade. Fast nu är det ju bara valparna - inte fullt så jobbigt. Tills dess hoppas jag rösten har återkommit + att det läkt så jag får lyfta, annars får jag väl be domaren lyfta upp hundarna för bedömning.
Hoppas att Malin/Alice och Dennis/Allan hade något utbyte av ringträningen i måndags. Skall försöka komma själv nästa vecka.
|
|
En riktigt, riktigt bra dag som började så dåligt! Jag vaknade 1 gång/tim hela natten, jag frös och mådde allmänt dåligt. Kl. 8 gav jag helt upp tanken på att åka till Svenljunga och ställa ut 4 hundar. Eva beordrade mig att ta 2 Treo, klä på mig, se till att få in hundarna i den redan packade bilen. Snäll som jag är lyssnade jag på henne och kom iväg kl 9. Tänkte på Malin som skulle ställa ut Alice för första gången och kände att jag bara måste vara på plats. Kl. 10 svängde jag in på leriga och håliga infarten till ridhuset. Det blev jättebra resultat: Allan-brallan BIM med HP, Ellen 2:a bästa tik med HP, Nova BIR-valp med HP och Olle och Alice var sitt 1:a-pris, inte illa. Litet mer ringträning Malin, så kommer säkert HP:et som ett brev på posten! Som jag kanske sagt förut så det bästa med utställningar är att hundarna sover 1 dygn efteråt (och jag med). I morgon kommer det en "trimhund" som jag skall försöka få ordning - han har varit nerrakad men nu vill matte att han skall se ut som en cocker! Jag har varnat henne och sagt att någon utställningstrimning kan hon inte förvänta sig, men en något sånär cockerliknande hund skall jag väl kunna få till, hoppas jag.
I morgon är det storstädning som gäller, trimning och sedan kommer Jenny och skall få goda råd om hur mina hundar vill ha det när jag kommer att vara borta ca 3 dagar. Jag gillar inte riktigt att sövas för man pratar så mycket strunt när man vaknar! Förmodligen kommer jag väl att dra alla utställningsresultat bak- och framlänges!
|
|
Hjälp, klockan är redan 22.46 och jag har Allan kvar att bada, föna och "fintrimma" inför utställningen i morgon. Tack och lov är det bara ca 10 mil till Svenljunga! Behöver inte gå upp kl. 03.30 utan det räcker med 05.30! Bilen är packad med burar etc etc etc. I morgon skall jag INTE glömma termosen med kaffe! Har en känsla av att det blir en lååååååång och kall dag i ridhuset. Men det skall bli spännande att se hur det går för Alice, Nova och Olle och givetvis Allan och Ellen också. Det här är nog årets sista utställning, tror jag. Känner att jag inte orkar bada och förbereda 4 hundar en gång till.
Måste bara tala om att jag skrev att Allan fick sin första 2:a i Växjö - inte sant - han fick en 2:a i Larv i våras också. Rätt skall vara rätt! Fast inte så roligt att minnas, hade väl förträngt det.
Så nu väntar Allan ivrigt på sin tur, han älskar att stå på trimbordet men badet behövs inte säger han!
|
|
Hah!!! Den här gången har det inte gått en veckan sedan jag skrev i dagboken, nu kan den rent av kallas varannandagsdagbok! Det gäller bara att sätta sig i tid framför datorn, alltså före kl 23.00! Så fort jag sätter mig framför datorn, symaskinen eller pratar i telefon, blir hundarna som barn och pockar oavbrutet på uppmärksamhet och då är det svårt att koncentrera sig när irritationen riktigt jäser inombords. Nu sitter Vera framför min säng och "säger": Hjälp mig upp någon, hallå jag vill upp och sova! Märta har sträckt ut sig i hela sin längd, någonstans runt 1,80 m, vid sidan om mig. Tar jag ett kliv över henne så reser hon sig garanterat upp, redo att följa efter. Jag har gått på den några gånger så nu försöker jag ta ut svängarna runt henne. Nova har upptäckt telefonsladden och Olle vågar jag inte ens gissa vad han har hittat. En väninna var här igår och hon skrattade åt alla djuren och sa: Så mysigt, här är du aldrig ensam! Jo, jo jag ser fram emot operationen på måndag, tänk egen säng i minst 2 nätter, ummmmm! Ingen kan ju påstå att hundarna bor för sig i något hundhus, snarare är det jag som bor i ett hundhus! Men jag känner mig själv så väl att så fort jag vaknat upp ur narkosen och blivit något så när klar i huvudet så börjar jag oroa mig för hundarna och katterna och vill hem så fort som möjligt.
Ikväll har jag sytt färdig Alices utställningstäcke, hoppas bara att det inte är för litet. Idag fck jag skriva ända hit innan "Kungen av Benareby" behagade knacka på balkongrutan! Hittade just Olle när jag öppnade för katten, han hade bäddad ner sig i fåtöljen och sov så gott. Mest liknar han en jättestor svartbränd kanelbulle, måste väga honom men han väger väl så mycket att jag får låna SJ:s paketvåg! Apropå väga, så vägde jag mamma Vera idag, jag skall inte genera henne med att tala om vikten men för att åter kunna ställas ut bör hon gå ner minst 3 kg!!!! Det är mycket på en cocker! Får nog få henne att springa ofta och regelbundet på bandet + långa skogspromenader och bantarfoder. 2 mån. trodde veterinären att det mínst skulle för henne att komma ner i "matchvikt" igen. Vi skyller allt på valparna. Jag kommer ju att vara sjukskriven på heltid minst 2 veckor och då kan jag sitta vid löpbandet och titta på och äta praliner när hon springer. Näe det sista var taskigt!
Efter operationen får jag inte lov att lyfta något överhuvud taget på flera veckor och som av en händelse damp det ner reklamerbjudande från ett företag här Mölnlycke om hushållsnära tjänster till ett "provapåpris" - 280:- för två timmaroch genast såg tillvaron litet ljusare ut eller rättare sagt litet renare ut här hemma sedan när jag kommer hem från sjukhuset och inte ens får dammsuga. Undrar om man kan fördela tiden 1 tim inne och 1 timme utomhus för att kratta ihop alla löven som blåst ner från grannens aspar? Under tiden kan ju jag och alla hundarna åka hem till Jenny och fika! Eller så kanske mitt senaste barnbarn har behagat anlända så jag kan åka dit och njuta av babydoften. Undrar också hur många gånger man kan utnyttja erbjudanet?
På lördag är det dags igen att packa bilen med ja, ni vet vad. Måste bara fixa punkteringen på burvagnen för det är alldeles för tungt att dra alla hundarna på trimbordet. Varningslampan för kylvätsekenivån lyser fortfarande fastän den varit på verkstaden hela dagen och provkörts av mekanikern Gbg-Mölnlycke utan att lampan tändes, men så fort jag startade bilen på verkstaden så TÄNDES den förb-e lampan igen! Kan det vara min starka utstrålning som slår ut elektroniken, tro? Under tiden hade jag en lånebil - en Seat- åh så liten och söt den var och lättparkerad men var fanns gasen? Höll på att smälla i rondellen i Mölndal för jag är så van vid min stora som svarar direkt när jag trycker på gasen, den här lilla behövde betänketid kanske beroende på att den gick på diesel. Jag satte på radion i början av åkturen och fick bara ett skrapande ljud i högtalaren, snarlikt det ljudet som uppstår när man kör alldeles för nära något vasst! Ovan som jag var vid bilen så kunde jag inte riktigt få in någon bra station utan tryckte på "scan" och då fick jag in cirka 1 min av varje station i Sverige, Norge och Danmark! Det blev en händelserik resa till jobbet morse.
|
|
Nu får jag skärpa mig annars får jag döpa om dagboken till veckoboken! Men det har varit så mycket de två senaste veckorna, har "legat" ute på vägarna och kört till och från utställningar sammanlagt ca 100 mil. Det är jätteroligt men det tar mycket tid och energi. Mjölby toppade listan över jobbigt med 4 hundar i bilen och ensam. Roligast var nu i söndags när Ellen äntligen fick sitt 1:a-pris och toppade med en 4:e-placering. Jag var/är överlycklig. De framgångsrika uppfödarna som hållit på i många år skulle säkert se det som ett misslyckande men jag är som sagt supernöjd kanske tyckte jag nog att Allan var värd åtminstone en "slät" 1:a men fick lämna ringen med sin första 2:a. Vi kommer tillbaka när han växt till sig och pälsen har vuxit ut! Det är roligt att sitta vid ringside och kolla in hur andra gör och lyssna på samtalen runt omkring. Det märks att nerverna ligger utanpå för ibland kan tonen vara ganska så irriterad familjemedlemmar emellan. Kanske tur att jag alltid åker ensam?! Varför måste det finnas så många bra saker att köpa runt ringarna? Man blir ju näst intill ruinerad - har alltid dåligt samvete för de hundar som inte fått följa med så det blir både grisöron och annat godis till dem (givetvis även till dem som varit med).
I kväll har jag åter igen varit på ringträning och i dag bara med Nova. Nästa måndag blir det Olles tur, om jag kan övertala mitt barnbarn för själv har jag (hoppas jag) vaknat upp ur narkosen och lär nog inte få lämna Sahlgrenska för ringträning! Idag tyckte Nova det var riktigt, riktigt roligt på träningen, förut har hon varit mycket tveksam till de andra hundarna, men det kan man ju förstå, golvmoppar som rusar runt och skäller och leker!
I morgon kommer Malin hit med Alice och Johanna med Allan. Alice skall ställas ut i Svenljunga nu på lördag och behöver putsas till och hinner jag får Allan också en omgång. Stackars Vera har blivit litet eftersatt när det gäller trimning men nu ikväll har jag hunnit göra "halva" henne och hon njöt av att ligga under fönen på trimbordet. Klippmaskinen kan hon vara utan, säger hon, för den surrar så otäckt i öronen. Jag får fortsätta en annan dag och ta resten. Kan jag inte få den omtalade pensionen snart så jag får mer tid!?
Nu har jag börjat räkna ner inför kommande Ellens parning - ju längre hon väntar - desto bättre. Vårvalpar är mycket lättare att ha, man släppa ut dem i gräset och de kan förhoppningsvis göra några av sin behov utomhus.
Jag har fått underbara foton på Burnie, Teddy, Alice och Charlie men inte hunnit lägga ut dem på hemsidan ännu men det kommer bara jag hittar var jag sparat dem!
|
|
Söndagkväll och alla vi som var i Mjölby igår känner oss helt utslagna, hundarna sover, t.o.m. Allan fast bara om inte Vera är i närheten! Jag höll på att inte komma iväg för på fredag lyste varningslampan för kylvätskenivån i bilen så det blev en snabb tripp till verkstaden som hade bytt vattenpumpen i början på veckan. De fyllde på och så körde jag hem igen och började möblera om inne i bilen - 4 burar, burvagn och allt annat som skulle med. Fick för mig att fylla på vatten till vindrutespolaren, det var då det gick litet snett - slog igen motorhuven och den stängde sig inte utan lämnade ca 2-3 cm glipa och gick i baklås! Snabb men försiktig återfärd till bilverkstaden igen, tur att de alltid ställer upp och fixar trots att det var sen fredageftermiddag! Redan nu borde jag anat oråd! Kl 23 var alla hundarna badade, det mesta packat och väckarklockorna inställda på 03.45. Jag vaknade och tänkte att det är bäst att gå upp när första väckningen hördes och hasade ut i köket och satte på kaffe och slängde en blick på köksklockan som visade på 04.45!!! Gissa om jag fick panik, hade ju planerat att starta kl 05.00. Tur att jag badade alla hundarna kvällen innan, hade funderingar på att bada valparna på morgonen för jag var så trött. Vi kom iväg 05.45! Tänker inte tala om hur jag körde! Men vi kom fram i tid. Lastade ur min nya hemsnickrade, lila burvagn, på med den stora buren som rymmer alla hundarna och på toppen trimskivan, div. väskor och påsar. Då, fick jag punktering på vänster framhjul och allt höll på att välta i lervällingen!!!! Det var inte min dag, dessutom gillar jag inte utställningar i ridhus, det regnar alltid, allt är lervälling, det drar iskallt inne, vita hundar är inte vita speciellt länge.
Jag är mycket nöjd med hundarnas placeringar, fast jag ville ju ha ett 1:a på Ellen och det fick hon inte för hon visade ingen glädje sa domarna. Jag påpekade för domaren att det är svårt att vara glad när man håller på att frysa ihjäl! Ellen är nog speciellt frusen, hon hade riktiga frossbrytningar och darrade som ett asplöv. Men hon fick en jättefin kritik i övrigt.
Lotta med Burnie och Louise med sin mamma och Teddy kom och hälsade på. Så nyfiken jag har varit på de röda valparna!!!! Jag funderade faktiskt ett tag på att behålla en av dem själv men så blev det Olle. De var jättefina och kommer nog (förhoppningsvis) att bli lika mörkt röda på kroppen som de är på öronen. Det skall bli jätteroligt att få höra domarkritikerna när de ställer ut dem, Louise köpte t.o.m. ett utställningskoppel till Teddy!
Innan jag packade ihop ringde min svärson som passat Märta och Vera och talade om att Märta hade fått diarré i vardagsrummet. Hur kul är det att höra när man är helt slut och har 25 mil att köra? Han hade lagt ut tidningar över och kollat henne noga om hon verkade påverkad och hade ont. Inte konstigt om han frågade när jag skulle komma hem! Han släppte ut hundarna en gång till innan jag kom och det var lika illa igen. Det blev en lååång hemfärd och jag var så trött att jag fick stanna efter vägen. Tänkte ta en kopp kaffe för att pigga upp mig, men upptäckte att termosen nog stod kvar på diskbänken! Det fick bli cocacola och mackor, hade ju inte ätit sedan kl 5 på morgonen och nu var klockan närmare 15.00.
Jag går inte in i detalj på vad som väntade mig när jag öppnade dörren och klev in med hundar och packning! Men det blev att sätta tvärdrag och fylla en sopsäck med "begagnade" tidningar. Märta var litet piggare men ändå mycket dämpad, precis som Vera så jag tror att Vera också varit sjuk. Eller också ville de tala om att "så här går det" när vi inte får åka med, fast det tror jag egentligen inte om dem.
Nästa söndag blir det rena semestern att åka med bara 2 vuxna hundar till en varm inomhushall i Växjö och antagligen asfalterad P-plats! Då kanske t.o.m. Ellen kan visa litet cockerglädje!
|
Äntligen är lille Abbe tillbaka, efter 11 dygn på rymmen. Eva och jag hämtade honom långt ut på landet på en hästgård där han varit synlig av och till ett antal dagar. Ingen hade tänkt på att det var en hund som var på rymmen för där finns tydligen många lösa hundar som springer om och leker. Han var otroligt mager, tovig päls med div. saker i som t.ex. hästbajs, kardborrar och vassa kvistar och han verkade mycket nöjd med att få ligga invirad i en stor frottéhandduk i famnen hos en tjej. Dottern i familjen, 12 år, hade sett lappar i skolan och insåg att det nog var den hunden som brukade stryka runt deras gård så hon gillrade en fälla med en friluftsvoljär som hon reste med en pinne med ett snöre i och så en rejäl portion kattmat inne i buren. Det tog tydligen inte många minuter förrän Abbe hade smitit in och börjat äta och då drog tjejen bort pinnen och Abbe var fångad. Verkligen smart tjej. Både Eva och jag hade tårar i ögonen av lycka och lättnad när vi äntligen hade honom i bilen och körde hem. Ägarn tog ledigt från jobbet och körde i ilfart ner för att träffa sin lilla älskling och Abbe var överlycklig över att se henne.
Ja, det var verkligen en solskenshistora. Så otroligt många som verkligen engagerat sig. Flera privatpersoner erbjöd sig att följa med ut i skogarna och leta, polisen i Kungsbacka, Miljö och Hälsa i Kungsbacka (även Miljö o Hälsa i Mölndal), jägare, Djurskyddet, m.fl., m. fl. som jag pratat med har alla varit mycket hjälpsamma.
Nu är det som om luften har gått ur mig men det är bara att ta ett djupt andetag och börja trimma valparna inför Mjölby, fredagkväll är vikt åt bad för alla som skall med, m.a.o så klarar sig Märta och Vera - den här gången! Eva har trimmat Ellen och fixat Olles tassar och i natt sover Allan över hos henne för att bli utställningstrimmad i morgon. Åhhhh, så lugn det är här hemma när inte Allan dansar runt och gnyr nu när Vera verkligen höglöper med stort H. Hanar är inte roliga vid sådana tillfällen, han äter inte, har knappt tid att kissa utan undrar bara: Var är hon, var är hon???!!! Vera i sin tur undrar: Var är han, var är han???!!! Det gäller verkligen som jag sagt tidigare att ha båda under full koll för det kan vara ett ögonblicks verk att han blir pappa, vilket han absolut inte får bli med Vera.
Nu är är det inte många arbetsdagar kvar, ca 30, tror jag. Jag tänker på det varje morgon när väckarklockan ringer!!!!!!!!!!!! Den 1 januari skall jag gömma väckarklockan för gott (nästan) och vakna när solen går upp. Fel tänkt, jag skall sätta den väckning på det nya årets första arbetsdag, kolla in den och sedan njuta. Tyvärr kommer jag ju aldrig i säng vid solens nedgång, så det blir en viss obalans, men det gör inget! Det är smällar man får ta här livet, tihi!
|
|
Abbe är fortfarande borta! Jag tänker bara på om det var någon av mina hundar så hade jag varit helt hysterisk och letat dag och natt. Eva har varit ute varje dag från tidig morgon tills det är kolsvart i skogarna. Vera och jag har varit ute i två dagar och "spårat" det vill säga hon har lämnat mycket goda doftspår efter sig som nog ingen hanhund borde kunna motstå. Men ägaren verkar ta det ganska lugnt! Ikväll hade Abbe varit synlig men är mycket rädd för människor. Eva har fått låna en rävfälla - en bur där grinden slår igen när räven, i detta fallet hunden, går in i den. I morgon skall vi åka ner och lämna nya färska doftspår, få se om det hjälper. Han kanske är så förvirrad och rädd att han struntar i doften? Jag har ringt alla jag känner för att få tips och råd hur man bäst skall göra, men alla säger att vi har gjort allt som kan göras. Bara han inte blir påkörd - en svart cocker syns ju inte i mörkret.
Har ingen aning om vart den här dagen tog vägen! Har vaktat telefonen i hopp om att få goda nyheter men icke. Har sytt och namnat Allans och Ellens täcken så nu är det "bara" tre kvar att namna. Fattar inte att jag gav mig in på att namna med paljettband?!?!?! Det tar en evighet att sy fast paljetterna, Tänkte först att jag skulle ha med kennelnamnet också men då hade jag inte varit klar förrän nästa år. Men glitter och glamour blir det onekligen! Allvarligt talat så tror jag hundarna struntar fullständigt i hur täckena ser ut, helst vill de nog slippa dem helt! Meningen med dem är att hålla pälsen på plats inför utställningarna, men jag tror att även utställningarna skulle de kunna tänka sig vara utan. Höjden av lycka är ju att få springa fritt och låta öronen fladdra i fartvinden!
Jo, just det; jag har fixat det nya staketet så Märta inte kan hoppa över. Hon hoppar lätt 1,20 m stående så det är svårt att stänga in en leonberger. Hoppar hon inte så klättrar hon över och då viker sig det starkaste staket lätt. Jag har sett att hon har undersökt det nya arrangemanget så nu går hon väl och funderar på hur hon skall överlista mig. Hon rymmer inte som cockrarna utan hon håller sig utanför staketet och nosar runt och kommer när jag börjar låta arg på rösten. Då hoppar hon glatt tillbaka och undrar vad jag vill.
Jag har börjat kolla på Hemnet efter större hus på landet med hundvänlig stor trädgård. Det är inte klokt jag får nästan 2 hus i t.ex. Svenljunga om jag säljer mitt! Men sedan kom jag på att jag kan nog inte flytta härifrån, måste ju se alla lökarna blomma som jag har grävt ner och min magnolia och "rosenallé" kan jag ju bara inte lämna! Så kontentan blir nog att jag inte flyttar men det är alltid spännande att kolla.
|
|
Det var länge sedan jag traskade runt i skogarna med en "spårhund". Vera och jag har varit ute i Onsalaskogarna och försökt hitta en bortsprungen cockerkille. Idag har han varit borta i 6 dygn!!!!! Stackars liten, det har regnat och snöat och igår var det riktigt dåligt väder med snöblandat regn. Vera höglöper så jag tror det är en god idé att försöka locka fram hunden för vissa dofter går före både mat och annat! Folk har sett honom många gånger, bl.a. han han korsat Onsalavägen och nästan blivit påkörd. Vi har satt ut en hundbur där han visat sig flest gånger. I buren finns hans gamla sovkorg, och en filt som Vera verkligen har satt spår på och mattes jacka hänger ovanför. Det finns också mat i buren och litet runt om i området. Vi har pratat med alla vi har träffat och Eva har hängt upp lappar med namn och telefonnummer. Många har ringt och sagt att de sett honom men han är så skygg att han inte själv tar kontakt. Fruktansvärt, det skär i hjärtat när jag tänker på den lille stackaren som måste vara totalförvirrad, han känner inte området för han bor i Hyssna. Eva är ute från tidigt morgon tills mörkret har kommit och jag så länge som jag bara kan, men valparna måste ju ha mat. Vi ligger alltid steget efter verkar det som.
Som sagt Vera höglöper och hur kul är det då att ha 2 hanar i huset???? Ja, Olle är ju för liten än men han tycker att det luktar gott men vet inte vad det innebär MEN det VET Allan! Och Vera är mycket smickrad över uppvaktningen. Jag blir snart skelögd för jag måste alltid ha ett öga antingen på Vera eller Allan. Här fungerar inga NEJ!
Nu är jag snart klar med Allans utställningstäcke, har bara n:et kvar i hans namn så är "namngivningen" på täcket klart, återstår bara 4 täcken till att brodera namnen med paljetter på, puh, vad fick mig att ge mig på detta evighetsjobb???? Nu får hundarna banne mig bli bäst på utställningarna!
Har fått pappren för utställningen i Mjölby, 12 valpar i valpklass 1, Nova och Olles klass, 26 hanar och 19 tikar i övriga klasser, Allans och Ellens. Det skall bli jätteroligt och spännande, synd att det är så långt att köra men tur att det är en lördag.
|
|
Yeeepy, nu är beslutet fattat att jag får vara hemma på heltid från och med 1 januari 2010!!!!! Jag har berättat nyheten för hundarna och de verkar gilla tanken på att ha matte hemma! Märta brummade till svar (det gör hon alltid när jag pratar med henne). I morgon skall jag gå upp kl 05.00 för att baka en äpplepaj till arbetskamraterna, vilket jag lovade i ett svagt ögonblick när jag fick beskedet. Ja, ja, nästa år kommer det inte att finnas några väckarklockor bara hundar som väcker mig och förhoppningsvis ett gäng valpar. Jag har flitig mailkontakt med Ellens "svärmor" och har idag fått nya foton på valpar efter hennes tilltänkte, bl.a. fanns det en liver roan-valp. Så nu Ellen är det dags för dig att börja löpa men vänta gärna en månad eller två så valparna föds på våren! Märta är väl inte så glad nu när hon äntligen blivit av med de små pirayorna som hängde i hennes ben. Men hon var en fantastisk barnvakt när valparna var ute i trädgården - hon låg där och höll koll på alla skator, korpar och kråkor så ingen kom i närheten, givetvis tillsammans med mamma Vera.
Nu börjar det att dra ihop sig till utställning, nästa lördag och jag börjar känna av tävlingsnerverna. Löjligt jag har ju världens goáste hundar vad domarna än tycker, men som sagt ett förstapris till Ellen skulle underlätta. Förmodligen är det mina gamla tävlingsnerver från allt tävlande inom friidrott som spökar!
Jag har planer på att börja med spår och sök och anlagstesta hundarna (eller hur det nu går till). Från och med nästa år har jag ju all tid i världen. Har också satt upp mig listan för utbildning för uppfödare. Kursen anordnas av Kennelklubben och det brukar vara stort intresse. Visserligen har jag läst alla böckerna men det blir ju helt annorlunda när man får möjlighet att diskutera med andra uppfödare.
Idag har min dotter och svärson fått ett positivt lånebesked för att starta ett företag. De skall bl.a. arbeta med foton, redigering, tryck etc etc. Som första uppgift skall de få trycka upp en logga som jag kan ha på bilen! Jag är ju ändock mamma och svärmor och bör ha företräde, eller...?
Som vanligt har klockan bara tickat iväg och det är nog dags att tänka på refrängen som "vi gamlingar" brukar säga, speciellt om jag skall orka skala en massa äpplen så tidigt på morgonen.
|
|
Här sitter jag med immiga och nedstänkta glasögon, genomsvett och genomvåt, med en begynnande huvudvärk! Har badat Märta, leonbergern. Det är inga problem, hon går självmant in i duschen men det är bara det att duschen är inte byggd för denna jättehund! Hon backar in så långt hon kan komma men ändå hänger huvudet utanför! För att kunna champonera baken måste jag själv kliva in i duschen och då lutar hon hela sin tyngd mot mig! 58 kg våt hund, golvet blir halt och helt plötsligt väger hon ett ton och har förlorat rörelseförmågan i benen så jag måste baxa runt henne för att komma åt båda sidorna. Det är då jag helt ger upp hoppet om att bitvis förbli torr! När en så stor hund skakar av sig så flyger hektolitervis med vatten så nu har jag Märtapäls högt och lågt i badrummet och jag som får besök i morgon! Att sedan försöka få henne att stå under golvfönen är en lååång historia i sig så den orkar jag inte berätta! Men nu ligger hon här och ser så fin ut och doftar jättegott!
Jaa, sedan blev det ju Veras tur att bli ren och fin.Tänk så enkelt, henne ställer jag bara i babybadkaret som står på en ställning. Bra arbetsställning jämfört med Märta. Vera bara står där och ser litet olycklig ut men finner sig i allt och vänder rätt sida till när jag säger till. När hon skall torkas lägger jag henne bara på trimbordet och sätter på fönen så somnar hon.
Ja, jag säger bara klaga inte på pälsvården på cockrar - skaffa en fullpälsad leonberg, då kan vi börja snacka pälsvård!!! Nästa stora hund skall vara någon stor ras med mycket kort päls. Fast det sa jag innan Märta kom och samma sak sa jag innan jag skaffade cockrarna. Jag måste ha anlag för självplågeri!
Ellen, Allan, Olle och Nova var fruktansvärt avundsjuka när jag stängde in mig i badrummet med Märta och Vera. Jag trodde de försöka riva dörren för att också få vara med och bli fina, men det kommer en dag i morgon också och då kanske några till åker ner i badet.
I morgon förresten, får jag reda på om jag får avtalspension eller ej. Positivt tänkande.... jag får vara hemma, jag får vara hemma, jag får.......!
Nästa lördag den 24 bär det av till Mjölby med Allan, Ellen, Nova och Olle. Då skall jag inviga de nya lila täckena och den lila transportkärran. Det börjar gå litet överstyr nu med den lila färgen, hittade ett par lila leggings i stretchmanchester, hann precis besinna mig innan jag köpte en lila långkofta också! Så ser ni något lila någonstans så är det bara jag som är ute med hundarna!
|
|
Jag tycker det är för litet glitter och glamour i hundlivet. Det har jag börjat avhjälpa genom att sy täcken till alla hundarna i "krossad" sammetsvelour och broderat deras namn på sidan med paljetter! Jag kan tänka mig att Allan och Ove kanske inte tycker det är vidare manligt men det är jättegulligt!
Nu har Vera verkligen börjat löpa på allvar och om 14 dagar börjar hon höglöpa och strax därefter börjar Ellen och efter ytterligare ca 14 dagar så drar vi till hennes fästman 50 mil härifrån, får inte glömma att boka in oss på något vandrarhem som tar emot hundar också. Så ser planerna ut framöver! Det kan bli flera olika färgkombinationer i den här kullen men blir det någon som liknar Ellen, ja då blir det svårt för jag kan ju inte behålla valpar från varje kull. Jag har förmodligen en familj som kan tänka sig att ställa upp som fodervärd och det vore jättebra. De här valparna kan inte heller utveckla PRA-PRCD- eller FN-sjukdomarna. Dessutom är ju Ellen som bekant MH-testad. Förmodligen kommer valparna att födas runt årsskiftet och från 1 januari 2010 börjar min avtalspension och då är jag hemma på heltid och kan njuta ohejdat av valparna! Och blir det som när Veras valpar kom så kommer det åter en strid ström av besökare som vill titta på valparna. Dags att börja baka och fylla frysen! Måste också bygga en valplåda så jag har en egen. Vera fick låna en av Eva.
Så fort Ellen har börjat löpa skall jag berätta vem den blivande pappan är!
Idag har jag äntligen fått ner alla lökarna i jorden, valparna var mycket intresserade av vad jag gömde under jorden! Men efter en 2-3 neeeej!!! så förlorade de intresset och började jaga varandra och alla roliga höstlöv som virvlade runt i vinden. Allan har ju bara en sak i huvudet - Veras goda doft nu när hon löper så han följde henne som en skugga. Glömd var Märta som han annars alltid hänger med. Idag har Nova börjat skälla som en vuxen cocker!!! Jag trodde det var Vera och bad henne hålla tyst och inte sitta och skälla på grannens alpackor. Hon tittade förvånat på mig för hon fullt upptagen att tugga på en pinne och så upptäckte jag lilla Nova som stod stel som en pinne och tittade på de konstiga djuren ute på ängen och skällde med en mycket grov röst, ja, ja liten börjar bli stor.
Nä, nu skall jag fortsätta sy fast nästa L i Allan på hans täcke!
|
|
Idag har varit en jättebra dag!!!! Visserligen har jag inte hunnit få ner alla lökar i jorden, inte gjort iordning 2 enorma kassar med äpplen, försovit mig i 1,5 tim i morse, inte sytt utställningstäckena MEN jag har hittat en supersnygg fästman till Ellen, visserligen nästan 50 mil härifrån men vaddå det är ju vad jag kan köra för att ställa ut. Den här gången får jag dock övernatta där för man brukar ju alltid genomföra två parningar för att vara säker. Tack Agneta, Ellens uppfödare, för tipset och för att du fick mig att tänka om ang. färgen på hanen!!!! Så nu får hon se till att visa upp sin vackraste sida på utställningarna så hon får (minst) ett 1:a-pris. Det skall bli vansinnigt spännande att se de här kommande små liven. Hoppas bara att Ellen väntar någon helst 2 månader med att löpa, men det är inget jag styr över (tyvärr).
Novas mage är mycket bättre idag och det har inte hänt någon olycka innne, inte än i alla fall. Ingen av de andra tycks ha drabbats, vågar knappt inte skriva det!
Jag har i alla fall hunnit skruva ihop vagnen till utställningsburen och målat den i en härlig lila färg och ännu har ingen hund lila lackfärg i pälsen. Dessutom har jag skrivit en sammanfattning av mina 45 år på jobbet, vad som varit bra och vad som varit minde bra samt mina tankar om vad man bör tänka på i framtiden. Jag menar efter så många år i kommunal tjänst så har jag sett trender komma och gå för att efter ca 7 år framföras som helt nya tankar av andra människor.I regel fungerar inte det som inte fungerade för 7-10 år sedan. Allting var inte bättre förr men det fanns mer tid för eftertanke och överseende med att människor är olika.
|
|
Den här dagboken tenderar att bli en varannandags- eller rent av en tredjedagsdagbok! Nu när Märta har återhämtat sig från magsjukan är det lilla Novas tur eller rättare sagt otur att drabbas. Hoppas verkligen inte att den går "laget runt". Jag plockade fram Prokolin ur hundapoteket och hittills har hon fått två doser - peppar, peppar, har hon "hållit tätt" hela kvällen. Ett supermedel mot dåliga magar!!!! Det är inte vidare kul att starta dagen med att städa upp efter magsjuka hundar - det känns som om jag redan gjort min arbetsdag innan jag åker till jobbet!
Idag har Ellen och jag hälsat på mitt barnbarn Laban, 2,5 år. Jag har inte träffat honom på flera månader. Det har liksom inte varit läge med alla valpar och hundar men nu börjar det lugna ner sig - återigen peppar, peppar.... Han blev jätteglad över att Ellen var med. Hon är så lugn och barnvänlig när hon får vara ensamhund och inte behöver konkurrera om uppmärksamheten med de andra i gänget. Laban ville att hon skulle sitta jämte honom i sängen och titta på en Pippi Långstrumpfilm! Det var väl inte riktigt Ellens stil, dessutom hade han jättestor isbjörn i sängen och den var väldigt läskig tyckte hon, men snäll som hon är, satt hon kvar men med ett vaksamt öga på björnen! När vi kom hem blev hon "genomnosad" av alla hundarna, Märta viftade glatt på svansen för hon kände väl igen Sofias doft men Vera blev lindrigt sagt sk-tsur för Ellen luktade ju så gott, det var bullar kvar i pälsen som Laban matat henne med och är det NÅGON som skall följa med matte och få sådant godis så är det VERA och inte någon som är yngre.
Jag upptäckte i eftermiddags att Vera förmodligen börjar löpa vilken dag som helst och då börjar Ellen att löpa ca 14 dagar efter henne OCH jag som inte hittat någon bra (och röd) fästman till henne ännu. Känner pressen och stressen ökar! Jag var ju inte beredd på en parning i år! Tänk om man kunde programmera hundarna att löpa när det är som lämpligast. Hon är nästan "klar", höfter, ögon, Optigen- och FN-test och mentalbeskrivning är gjorda, nu återstår att få en 1:a på en utställning för annars får man ingen valphänvisning via Cockerklubben. Har redan en presumtiv valpköpare!!!!
Idag har jag köpt lackfärg till burvagnen (dimlila) och klippt till 8 utställningstäcken som jag skall försöka hinna sy i morgon. Vi kommer då att synas på utställningarna! Dessutom köpte jag 10 meter paljetter på tråd som jag skall sy hundarnas namn med på täckena, så tjusigt!
Så tyst det är här, bara brasan som sprakar så hemtrevligt blandat med hundsnarkningar men ingen Spinto som knackar på balkongrutan, det har väl inte hänt honom något???? Det brukar vanligtvis ta max 5 min från det jag sätter mig vid datorn tills jag hör det där irriterande ljudet och nu har jag hunnit skriva hela sidan.
|
|
Oj, så länge sedan det var jag skrev i dagboken, undrar vad jag har gjort som är viktigare??? Bland annat har jag haft en leonberger med magsjuka!!!!! Den började så lämpligt i min säng av alla platser. När en leonberger kräks så kräks den, så halva min säng bestod av halvsmält mat som sakta droppade ner på golvet och då var ju cockrarna där och trodde det var frukosttime! Hundar är egentligen ganska äckliga små varelser. Lördagen var tänkt att ägnas åt cockerklubbens aktivitetsdag i Nödinge, men med en magsjuk Märta + det fruktansvärda ovädret som rasade med storm och iskallt regn, så drog vi täcket över huvudet och sov fram till 8.30. Då ville hundarna ut trots vädret, ja valparna vågade förstås inte så det blev som det blev inomhus.Tyvärr skulle Malin och lilla Alice ha åkt med men det får bli en annan gång. Däremot läste jag att Allan med matte och husse hade varit där, fantastisk bedrift det vädret. Sedan har jag faktiskt inget mer speciellt minne från den dagen!
Söndag började jag sy "öronskydd" till alla cockrarna, även de valpköpare som tänker ställa ut, skall få var sitt. Jättepraktiskt att stoppa in de låååånga öronen i. Jag hittade nämligen 5-metersullar med velourtyg för 75:- och insåg potentialen i allt tyg. Det blev ett "dimlila" tyg som passar till alla färgerna på cockrarna. Hundarna blev jättefina, men kanske inte så glada, inte valparna i alla fall för de är ju inte vana vid utställningar - ännu!
Tyget kommer att räcka till speciella utställningstäcken också så hädanefter är "dimlila" min "kennelfärg"!
Idag har jag påbörjat bygget av en burvagn. Plywoodskiva som skall ligga på ramen till en kärra jag köpte till Märta för flera år sedan. Nu är hon för gammal för att dra, tycker jag. Jag har tröttnat på att kämpa med hundburar, packning, tält och gu´vet allt som skall med på utställningar. Den här kärran rullar nästan av sig självt så det skall bli ett nöje att rulla in 5 cockrar på utställningarna! Först skall jag måla skivan med båtlack så den tål väta, för av någon outgrundlg anledning brukar det regna eller snöa när det är dags för utställning. Kärran skall jag inviga i Mjölby och hoppas verkligen min idé håller i verkligheten! Det finns t.o.m. plats för stolarna och väskorna och på buren skall jag lägga en trimskiva. Kanske skall jag ta patent på den?
Idag har jag haft besök av Härrydasotaren för kontroll av kaminen och skorstenen och gissa om jag var nervös för huset är byggt 1943. Enda anmärkningen var att jag måsta fixa så att sotarna kan ta sig upp och ner på taket på ett säkert sätt. Ja, ja sotarna kommer inte förrän i maj nästa år så det lär bl tid att fixa det, bara jag inte vore så höjdrädd!
I morgon skall Märta till veternären på sin årliga kontroll av Levaxinvärdet, hon har fel på sköldkörteln, precis som min föregående hund Aksel och som jag har fått nu. Det måste finnas något samband, ja inte vet jag men nog är det litet underligt!
Nu hör jag de typiska knackningarna på balkongfönstret. Jag kommer säkert att sakna dem när han inte finns längre men nu är det bara irriterande! Fast litet charmigt när djur utvecklar sin speciella vanor i takt med stigande ålder.
|
|
Nu sitter jag här och njuter av en härlig, sprakande brasa, tyckte det behövdes när det är sådant ruskväder! Ellen ligger och steker sig framför den och njuter av värmen. Hon är litet frusen av sig och ligger gärna under täcket hos mig när vi sover och har jag värmemadrassen på 3:an så tror att hon är i himlen! Ibland glömmer jag att stänga av den innan jag somnar och då vaknar jag av att jag nästan håller på att brinna upp!
Idag har jag anmält 5! hundar till den inofficiella utställningen i Svenljunga, Allan, Ellen, Nova, Olle och så Malins Alice. Tänk om jag kunde "lura" med en valp till! Då kunde jag ställa i uppfödareklassen också, fast Vera är inte så snygg ännu med sin avklippta päls som håller på att växa ut men valparna är snygga! Jag har också kollat in Boxerklubbens utställning på Åby travbana i slutet av november, men det är gott om tid ännu.
Valpar är vansinnigt dyra i drift, nu har Nova och Olle gett sig på den andra väggen i sovrummet och fått loss en bit av tapeten! Får väl möblera om och sätta byrån på den sidan istället men jag tror jag väntar litet till så att valptänderna försvinner.
Är det inte typiskt, just när jag kommit igång att skriva så sitter "Kungen av Benareby" vid balkongdörren och skriker "släpp ut mig". Han tycker väl att det räcker med 5 min. ätande innan han måste ut och bevaka sitt revir mot grannkatterna. Om ca 10 min. så sitter han förmodligen och knackar med klorna på rutan och skriker "släpp in mig". Katten Moa, som är en korsning mellan norsk skogskatt och ? är en mycket pratsam dam. Skogskatter lär prata mycket har jag hört. Om hon är blöt och kall så berättar hon hela den eländiga historien om hur länge hon varit borta (upp till en vecka ibland), hur hungrig hon är, ingen bryr sig om henne, alla äckliga fästingar hon fått och att pälsen är tovig! Råkar jag vara ute när hon är på ingående så börjar hon beklaga sig redan vid tomtgränsen! Därefter äter hon och sover några dygn för att åter igen dra iväg.
Igår fyndade jag! Jag har letat efter en hundbur som jag skall ha i bilen och på utställningar både på Blocket och i affärer. Till slut tittade jag in i min favoritbutik här i Mölnlycke och hittade en jättebur som rymmer alla fem cockrarna! Den var i nylontyg och hopfällbar och jag fick nästan 40 % rabatt! Den väger nästan inget och är lätt att transportera. Enda nackdelen är väl att det inte är så lyckat att ha alla fem i samma för om en blir bilsjuk så "drabbar" det ju de andra också och mig indirekt om vi skall på utställning! Den dagen den sorgen, det löser sig, får väl sätta de som blir bilsjuka i var sin bur, Nova och Ellen. Dessutom har jag köpt ett speciellt spray hos veterinären för att spraya inne i bilen, få se om det hjälper. Kanske "växer" bilsjukan bort men det har den INTE gjort på Märta som kan bli våldsamt bilsjuk och en bilsjuk leonberger är inte att leka med!
|
Nu har nästan vintern kommit, i morse var det 3 minusgrader när jag släppte ut hundarna. Brrrrrrrrr det var kallt att gå ut i morgonrock och tofflor! Det har faktiskt varit riktigt kallt hela dagen. Märta sätter sig på berget och bara njuter av höstvindarna. Valparna jagar alla löv som fladdrar i väg och förmodligen äter de upp de som de får tag i. Det märktes när jag kom hem från jobbet, någon/några hade fått ut allt båda vägarna om man så säger. Det var inte kul att mötas av detta i hallen. Ordentliga som de är så hade det mesta hamnat på GP och Smålänningen i alla fall! Som sagt inte kul när jag är jättehungrig och bara vill äta LUNCH i lugn och ro.
Idag har jag haft 0,5 rymlingar! Märta hade lyckats hoppa över det nya staketet och befann sig i den delen av trädgården som jag spärrat av. Cockergänget var mäkta upprörda! De pekade med alla tassarna och skällde vilt. Jag fattade först inte varför de var så upprörda, men så fick jag se Märta strosa runt och njuta av ensamheten! Säkert hade hon ätit både äpplen och björnbär, något hon älskar fast bara om hon får plocka dem själv. Hon såg så glad ut att jag inte hade hjärta att skälla på henne, så jag öppnade bara den hemmagjorda grinden och släppte in henne.
Igår var vi, Filip, jag, Nova och Olle på ringträning och Filip var faktiskt jätteduktig på att visa. Han fick välja mellan Nova och Olle och givetvis valde han Nova. Synd bara att hon är så "mammig" så han fick verkligen kämpa för att få kontakt med henne.
Laddaren till min mobil hade gjort sitt, trådarna spretade ut ur sladden, så jag insåg att jag måste skaffa en ny. Detta var lättare sagt än gjort. Jag trodde ju i min enfald att det bara var att gå in och köpa en ny laddare för jag gillar verkligen min chockrosa Motorola. Nu kommer det roliga; Motorola har ingen marknad längre i Sverige och säljs inte (inte i Mölnlycke i alla fall). Så jag kom ut ur affären med en splitter ny Nokia 66någonting, borstat stål. Varför skall alla mobiler vara så flaschiga???? Jag vill bara ringa och SMS:a och ev. ta några foton. Jag VILL INTE ha massa annat krafs, MP3, radio, spel, internet och allt vad det nu kan vara. Jag vill inte tro att det är åldern! De var ju roliga i affären när de sa att det finns en enkel modell med stooooora siffror, framtagen speciellt för äldre. Jag har dator och kamera speciellt för en del av dessa ändamål! Tur att han sa det med glimten i ögat för annars......... Ibland känner jag mig som bitschig, äldre kvinna. Apropå äldre kvinna, så när jag tankade för någon månad sedan svängde det in en röd, liten WW med sufflett med full fart, lät nästan som ett litet flygplan som går in för landning, den tvärnitade framför en av pumparna och ut hoppar en dam i 80-årsåldern med basebollkeps och joggingoverall för att tanka. Hon blev min idol, så vill jag vara när jag blir så gammal! Eller som min mor när hon var i 80-årsåldern hade näst intill "klippkort" på Stenabåtarna till Danmark tillsammans med sin storasyster, jag fick nästan boka tid för att träffa henne! Det var väldigt vad jag var åldersfixerad i kväll - kanske beror det på att min ansökan om avtalspension nu gått vidare för ett slutgiltigt beslut. Nu hoppas jag att alla jag känner håller tummarna så att det blir verklighet.
|
Vilken tur jag har haft med att hitta bra hem till mina valpar!!!!!!!!!!! Så engagerade mattar och hussar. Det är valpkurser, clickerkurser, skogspromenader,fjällturer, bad och jag vet inte allt! Hoppas det inte är nybörjartur utan de kommande valparna kommer at få lika bra hem. I skrivande stund har jag 3,5 valpköpare som är utställningsintresserade också. Låter det konstigt med 3,5? Ja, fundera på det! Det kommer säkert att bli att minst 6 av Veras valpar kommer att ställas ut som det verkar nu (två är mina egna). Jag säger som det står på en del varningsskyltar för hundar: Make my day!
Idag har Eva varit här och ätit middag och kollat på valparna. Hon hade med sig Tomte som nästan är en kopia på min Allan. Eva är märklig, när hon ätit så började det klia i fingrarna på henne! Först blev alla mina hundar som kom i närheten av henne kloklippta och sedan började hon söka efter klippmaskínen, saxen och efflileringssaxen. Därefter flyttade hon ut bordet med kattmat på altanen (utan kattmat) och satte igång och trimmade valparna. Tack för hjälpen! Valparna blev helt plötsligt jättesnygga cockrar! Jag tror jag skall bjuda henne på middag fler gånger, tihi!
Den här helgen har verkligen gått i hundens tecken! Jag hade några planer till, t.ex. sy "väggen" av tyget jag köpte på Ikea för att täcka valparnas rivningsförsök av sovrummet och sy "öronskydd" till cockrarna som skall ställas ut, men livet blir aldrig som man planerat. Jag har blivit bättre på att ta dagen som den kommer och njuta av det som sker just nu. Just nu knackar Kungen av Benarebyn på balkongrutan med alla klorna ute och det är inte njutbart, speciellt som jag vet att inom 3 minuter kommer att jama och vilja ut igen! Men that´s life!
I morgon skall jag på ringträning med Olle och Nova, något som jag verkligen ser fram emot speciellt när Filip, mitt barnbarn vill följa med och lära sig. Som jag sagt tidigare så hoppas jag mycket på honom. Det är inte alla som kan stoltsera med att ha en snart tonårigt barnbarn som handler!!! Så just nu känns livet ganska så bra! Det låter nästan som om jag gått en positivitetskurs i helgen!
Jo, jag glömde ju: Denna dag inga rymlingar!
|
Idag har jag haft en "minimini" valpträff! Malin och Alice och Johanna och Dennis med Allan och Märta har hälsat på. Det var jätteroligt att få se hur valparna utvecklats sedan de lämnade "boet". Vera har fått en mycket jämn kull, man såg nästan inte skillnad på valparna när de sprang runt i trädgården. Vera var mycket noga med att lukta över sina barn och de fick finna sig i att ligga på rygg en bra stund innan hon var klar med dem. Alice var väl inte helt nöjd med sin mammas behandling men hon fick finna sig i det! Vi fikade och pratade hund under tiden som valparna sprang ut och in för min trädgård är ju rymningssäker numera som kanske alla läst!
Efter fikat trimmade jag de små litet lätt. De var ju inte vana vid klippmaskinen och den lät så det är klart att de var litet rädda till att börja med, men det gick snabbt över. Jag klippte utanpå och inne i örat så att det skulle bli lättare att hålla rent. Därefter klippte jag till tassarna och både Malin och Dennis klippte sedan själva. Det syns att både Allan och Alice är vana vid pälsvård och att man håller på med dem. Men den gulligaste var nog i alla fall Dennis och Johannas lilla Märta korsning mellan nakenhund och terrier. En typisk nakenhund med dess beteende. Det var som att se min dotters lilla Freja (nakenhund) när hon sprang omkring. Vera gillade henne absolut inte, men det berodde nog på att hon hade sina valpar hos sig och då skall det inte komma en främmande tjej och hålla på med dem! Min Allan och Märta fick finna sig i att vara i sovrummet under tiden de var här. Jag tror det var lugnast så, för man vet aldrig riktgt hur hundar tänker när det kommer så många nya in på deras revir och dessutom har min Märta nog fått nog av allt vad valpar heter. Allan hade säkert sett en konkurrent i sin namne! Det är hans tjejer, slutdiskuterat! Ja, lillprinsen Olle får väl bo här, bara han låter bli tjejerna.
Ja, det var en jättetrevlig dag som sagt1 Nästa gång får det bli en "stor" valpträff med alla valpköpare som kan/vill komma.
|
|
Denna dag fortfarande inga rymlingar! Det känns som om jag utmanar ödet genom att skriva så!
Idag har Vera överraskat. Hon har aldrig kunnat eller rättare sagt inte förstått hur man kan hoppa upp i soffan eller fåtöljerna av egen kraft. Helt plötsligt nu ikväll ligger hon i fåtöljen och sover! Och vägrar att lämna den, men snart så utbryter stora tumultet när alla skall ut på sin sista rastning för kvällen. Alla på en gång och alla utom Märta skäller och hoppar hysteriskt. Gissa hur många gånger jag har försökt få dem att sitta tysta och stilla samt sitta kvar när jag öppnar dörren? Svar: så gott som varje gång de skall ut!!! Finns inget som hjälper, de triggar igång varandra. Får vara glad att grannarna inte har klagat (än så länge) för de skäller hela vägen ut på gräsmattan.
I morse ringde jag min "husveterinär" för att fråga om Ellens svans och fick ett lugnande besked eller kanske inte. Hon skall opereras när vi är klara med utställningarna den 7 nov. De kommer att raka av all päls på svansen och ta bort förhårdnaden och skicka in "knölen" till labbet för att se vad det är. Så efter den 7 nov (samma vecka som jag skall opereras) så skall de ta bort den. Hoppas verkligen att det bara är någon broskbildning som är ofarlig.
Idag har det varit "en så´n där dag". Inte världens roligaste om man om man skall säga det på ett nyanserat sätt. Jag var lindrigt sagt irriterad när jag körde hem. När jag öppnade ytterdörren hade valparna "lekt" med Ikea-påsen med GP och kissat litet varstans för de är ju vana sedan de var småvalpar att göra sina behov på tidningar! När jag tittade in i sovrummet, vojn, vojne. Det saknades en stor bit, ca 1 kvm av strukturtapeten som jag målade ebenholzsvart för ca 2 månader sedan. Under den svarta tapeten tittade föregåendes ägare rosentapet fram. Blir man glad eller...???? Det går inte att måla över heller. Så det fick bli en snabbvisit på Ikea där jag inhandlade 5 m tyg som jag skall sätta upp. Det kommer att bli jättesnyggt, men jag var faktiskt nöjd med min svarta vägg! Dessa små odjur med sina pirayatänder! Jag har nog förträngt hur valpar kan vara! Men jag minns fortfarande Märtas framfart, när hon till och med gav sig på murstocken och käkade upp cementen mellan tegelstenarna. Dit har vi inte kommit (ännu)!
Sedan hittade jag ett restlager på solstolen Grankulla till det facila priset av 45:-/st och 29:- för överdragen till madrasserna. Madrasserna var slut men jag köpte faktiskt en stol till + överdrag för valparna har redan hunnit gnaga på kanterna på den oöppnade förpackningen. Nu har jag 3 härliga soltolar, varav en gnagd på i kanterna. Nu väntar jag bara på nästa sommar så jag kan få njuta i solen! Men först skall alla lökarna ner i jorden för jag räknar kallt med att vara hemma på heltid från den 1 januari och då vill jag njuta av vären och se alla tulpaner, hyacinter och påskliljor stå och lysa i rabatterna. Kanske är det för mycket begärt när jag har så många hundar som är släkt med grävlingar!?
|
|
Idag har Ellen varit och visat sina vackra ögon hos veternären. Som väntat blev resultatet av ögonspeglingen u.a. Däremot blev jag litet orolig för hennes svans för hon har en ganska så stor knöl på undersidan och jag passade på att be veterinären undersöka den. Jag har ju trott att hon kanske har skadat den nu i sommar för jag har inte märkt den tidigare. Veterinären klämde och kände på den och sa att det inte var någon skada utan möjligtvis en tumör. Så nu är det jag som ringer min "husveterinär" så fort de öppnar i morgon för att få reda på vad det är. Hoppas verkligen att det inte är något farligt! Hon besväras inte av det men den växer ju och skall man ta bort den så bör man ju göra detta så snart som möjligt. Typiskt nu när jag anmält henne till 2 utställningar och en tredje på gång men det är säkert ingen panik utan vi kan göra det någon gång i slutet av november, då är jag också nyopererad så då kan vi tycka synd om varandra!
Olle och Nova får ett antal anfall/dag då de rusar som tokar runt i trädgården och inomhus. Ute får de gärna springa som de vill men inomhus...... det finns gränser. Dessutom låter de som lejon så det är omöjligt att prata i telefon eller se på TV. Så helt plötsligt är de knäpptysta - då har de somnat mitt i allt morrande, tokspringande och busande. Valpar är underbara, helst när de sover! Just nu ligger de och sover, det ser ut som om jag har en 2 m lång hund för Nova har fått in sitt huvud under Olles bakben och så ligger de raklånga på fällen. Jag fick titta två gånger för att fatta att det var två hundar! Borde ta ett kort men som vanligt är kameran urladdad - typiskt!
|
|
Dagens rapport om rymlingar: INGA!
Det är underligt att man kan tycka så mycket om 6 hundar, alla har en speciell plats i mitt hjärta. Märta som är störst. bäst och vackrast med ett hjärta av guld, Vera (rymligen) som bara kan sitta och titta mig djuuuupt in i ögonen och lägga nosen mot min kind, Ellen som alltid vill fnnas riktigt nära mig, Allan som är min lille prins och gör det jag ber om (efter bästa förmåga), Nova som går i mammas tass-spår och också har förmågan att titta mig djuuupt in i ögonen och så lille busen Olle, som är lillprinsen och väldigt lik Allan i sättet (de har ju samma pappa). Dessutom har ju de hundar som inte finns här längre fortfarande en bit av mitt hjärta.
Det sägs ju att hundar har en lugnande inverkan på männískor. Det fnns hundar som "arbetar" på äldreboenden etc. Detta sagt med tanke på att jag blivit "ålagd" av min läkare att kolla blodtrycket som ligger ganska så mycket över det som är nyttigt. Då är min lilla undarn: hur högt hade det varit utan alla hundarna - mycket högre eller rent av lägre???? Det sistnämnde med tanke på att jag fått jaga rymlingar så många gånger.
Idag har jag och en arbetskamrat varit utanför arbetet och letat efter 2 svarta kattungar som lär bo i rhodendronbuskarna tillsammans med sin mamma. De är synliga ibland och i morse hade de tydligen varit ute bland bilarna på parkeringsplatsen. Det gör ont att tänka på att de far så illa och riskerar att bli överkörda. Hittar vi dem så kommer i alla fall 1 fått ett hem hos mig. Snart blir jag väl känd som hund- och katt-tanten i Mölnlycke! Jag har ju 4 katter som använder mitt hus som hotell, så en mer eller mindre spelar väl inte så stor roll!
I morgon skall Ellen ögonlysas, hoppas verkligen att allt är OK. Hon har ju A-höfter och 0 på armbågar + känd mentalstatus! Jag är fortfarande glatt förvånad över hennes resultat på mentaltestet!
Idag har jag fått mail från Tanja och Charlie. Hon och Charlie skall ut på en hyttetur på fjället nu i helgen. Det låter jättemysigt! De går också på en clicker-kurs och han är jätteduktig. Hon bifogade foton på som jag kommer att lägga ut på hemsidan. Han är verkligen jättefin, roligt att se att man kan se mamma Vera i honom. Det kan man föresten se på alla valparna. Tanja kommer att skicka nya foton från fjällturen. På söndag kommer mina "barnbarn", Veras valpar Alice och Allan på besök och även Allans "storasyster" Märta. Det skall verkligen bli roligt att få träffa både hundarna och Malin, Johanna och Dennis! Spännande att se hur Vera kommera att reagera. Min Märta kommer att tänka: ÅHH NEJ, inte fler valpar, men Allan och ev. Olle kommer förmodligen att surna till när det kommer en kille till, Ellen och Nova blir jätteglada och kommer att fråga: skall vi leka? Hoppas det blir fint väder så alla kan vara ute och leka och busa.
|
|
Never ending story! Men idag har Vera visat mig två! ställen där man kan tränga sig ut! Det här verkar inte klokt, men jag tror nu jag vet varför. När jag berättade för en arbetskamrat frågade hon: skall hon börja löpa? Hade inte haft en tanke på det, men så är det ju. Jag känner igen beteendet, fast det tog litet extra tid den här gången innan jag kom ihåg hur hon brukar vara strax innan hon löper. Jag har "proppat igen" de här hålen. Jag är mer enveten än Vera och kommer inte att ge mig förrän jag vet att det inte finns det minsta kryphål.
Hollywoodfruar går på TV:n just nu och jag lyssna med ett halvt öra. Kan inte låta bli att bli litet avundsjuk, lämna in hunden och få den badad och friserad, trädgårdsmästare, poolskötare etc etc. Trädgårdsmästare skulle inte vara så dumt att ha, poolskötare kan jag vara utan eftersom jag inte har någon pool, bara ett tjärn, fast kunde han rensa upp det och göra det badvänlig med några vajande palmer runt så OK då! Det verkar vara ett mycket bekvämt liv, men jag skulle nog tröttna ganska så snart. Bara "segla runt", välsmínkad, välklädd och befalla andra att jobba, näe inte riktigt min cup of tea som engelsmännen brukar säga.
Ikväll har Nova, Olle och jag varit på ringträning bland en mängd shitsu-valpar (förmodligen har jag stavat fel på hundrasen). Nova var litet tveksam och tyckte mina ben var väldigt trygga att klättra på. Olle däremot upptäckte flera snygga tjejer som han försökte bekanta sig med. Själva ringträningen gick över förväntan, det verkade som om de inte hade gjort något annat. Till slut tog jag båda i utställningskoppel och visade dem samtidigt!!!! Och de gick jättefint. Jag tror att detta är små stjärnor när det gäller att visa upp sig! Än så länge i alla fall, kanske bäst att tillägga. Nästa måndag är det dags igen! Tack Yvette som har Mönlycke Djur- och ridshop för att du ringde och bjöd in mig!!!!!!
Nu ligger valparna och snarkar, helt slut efter den här dagen. Vera sover också för hon har sprungit nästan 2 km på löpbandet i rask takt. För att återkomma till Hollywoodfruar, om jag tillhörde det gänget skulle jag ju kunna anställa skötare och handler till alla hundarna, en lockande tanke tihi! Då skulle jag sitta vid ringside och bara kamma in applåderna för mina hundar!
|
Japp, så var det gjort, Ellens MH-test alltså! Nu kan hon ståta med "känd mentalstatus" på kennelklubbens avelsdata. Min lilla prinsessa med Greta Garbo-looken var en tuff liten tjej visade det sig. Rasslet i skogen (en kätting som dras över korrugerad plåt) och skotten bekom henne inte det minsta. De två spökena som närmade sig från vänster och höger samtidigt fck henne att stå som förstenad, när de kom närmare skällde hon och när de kom ännu närmare tystnade hon och ställde sig framför mig för att skydda mig! Det var nästan så jag fick tårar i ögonen, den lilla skydda mig?!?! Publiken kom fram efteråt och tyckte hon var fantastisk och ett riktigt charmtroll. Det värmer vill jag lova.
Nu har jag anmält Allan, Ellen, Nova och Ove till utställning i Mjölby den 24 okt. Få se om jag hittar någon som vill åka med för det är alltid roligt att få sällskap i bilen och på utställningen. Hoppas Teddy och hans matte och husse har möjlighet att komma. Det vore roligt att få se Teddy, ja Louise och Fredrik också givetvis. Norrköping ligger ju inte så många mil därifrån, tror jag. Helgen därpå är det Växjö internationell utställning som gäller. Men då åker bara Ellen och Allan med. Anmälningsavgifterna är så höga så det gäller att välja vilka hundar som är viktiga att ställa ut. Valparna har ju tiden på sig. Däremot skall hela gänget inkl Malin med Alice till Svenljunga den 7 nov. Därefter får det bli ett uppehåll för jag skall opereras vecka 46. Ja, den inofficiella utställningen på Åby travbana blir väl aktuell också någon gång i nov. Sedan är det ju nästan julafton.
Vi hundägare är ett speciellt släkte, bada, föna, trimma till långt in på småtimmarna + packa bilen, sedan iväg vid 5-tiden på morgonen och köra 20-30 mil (en väg), ställa ut och sedan packa in allt i bilen igen och så hem, hämta hem ev. hundar som varit utplacerade, städa ur bilen och packa upp. Underligt nog så verkar det som om cockrar alltid ställs ut på söndagar och det innebär ju att väckarklockan ringer 05.30 på måndagmorgonen. Hur pigg är man efter en sådan söndag??????Har det gått hyfsat bra så gläds man men om det inte gått så bra så funderar man allvarligt på vad man håller på med.
Tro det eller ej, men Vera har lyckats rymma idag!!!!!!!!!!! Nu tror jag hon har grävt en underjordisk tunnel ut i friheten för jag kan inte hitta ett enda ställe i staketet där hon kommer igenom. Snällt nog så kommer hon till grinden och sitter där helt tyst och väntar på att den skall öppnas. Nu är det spårlina på henne, fastbunden i trappräcket som gäller. Fast då vägrar hon att göra sina behov ute, behöver väl inte säga var hon gör dem?
Idag har jag börjat trimma valparna. Jag tog bara litet med klippmaskinen för de var så räda för maskinen. Nova blev av med sin mustascher och ser genast litet mer feminin ut, Olle blev också klippt under hakan och på halsen. Det fick räcka för deras del. Jag får ta det i småportoner tills de vänjer sig. Allan fick sig också en liten omgång på trimbordet, han älskar det och försöker alltid hoppa upp själv. Så han njuter, den killen, ensam med matte och hon bryr sig bara om mig, tycks han tänka. Han njuter ännu mer om Ellen sitter nedanför och är avundsjuk!
|
Vilken härlig lördag det har varit! En riktigt, riktigt skön brittsommardag, kallt på morgonen och sedan lagom varmt hela dagen. Jag och hundarna har varit ute från kl. 10 i morse med korta avbrott för mat och kaffe, ja, kaffet var till mig förstås, till kl. 17.30. Märta gick in och la sig och la sig i min säng och sov middag, valparna somnade korta stunder på gräsmattan. INGEN har varit på rymmen och jag kunde arbeta i lugn och ro och behövde inte ha ögon i nacken för att kolla vad Vera höll på med. Det verkar som om hon inte kan hitta någon utgång hur hon än har letat, för letat gjorde hon hela morgonen. Sedan tyckte hon det var mycket mysigare att hålla sig nära mig när jag rensade ogräs och band upp rosorna som stormarna vräkt när. Hoppas det håller i sig, peppar, peppar..... Nu snarkas det i stereo eller rent av surround!
Idag har jag suttit och jämfört elpriser för det dags att förnya elavtalet. Spännande läsning (ironiskt sagt). I vilket fall som helst skulle jag tjäna ca 2.000:-/år om jag byter ut elbolaget som jag har varit trogen sedan jag flyttade hit. Lojal skall man vara men inte till vilket pris som helst! Så det lutar åt att jag kommer att vänsterprassla med Storuman ett år.
I morgon kl 07.45!!!!! skall Ellen och jag vara på Kungsbacka Brukshundklubb för mentaltest. Det skall verkligen bli spännande att höra om hon liksom Vera och Allan bedöms som en myspropp. Ellen och jag åkte till brukshundklubben i Kallebäck i fredags eftermiddag för jag ville se hur hon reagerar på skott. Polisen tränade skytte i närheten och hon lyfte knappt på huvudet för att kolla - ett tag trodde jag hunden hade blivit döv  ! Känner mig mycket lugnare nu. Det är en tuff liten tjej, som har ett mycket bra "hundspråk" och är lättlärd. Man riktigt ser hur hon tänker när vi tränar. Men när det gäller inkallning är hon för det mesta totalt stendöv! Hon är den av alla hundarna som alltid skall vara närmast mig när vi är inomhus, alltid ligga på mina fötter när jag sitter fram datorn, sitta mellan mig och spisen när jag lagar mat etc etc. Höjden av lycka är att få ligga under täcket med nosen mot min hals, då vågar hon knappt inte andas för hon är rädd att jag skall tröttna.
Ikväll skall jag försöka komma i säng i vettig tid. Jag brukar titta på klockan vid 9-tiden på kvällen och tycka att det är litet tidigt att gå till sängs och nästa gång jag tittar så är klockan nästan midnatt. Vart tog de 3 timmarna vägen, vad för spännande saker har jag haft för mig som gjort att jag piggnat till och glömmer tiden? Ja, inte vet jag!
|
|
Är det någon som vill ha en liver/tan-tik? Efter 70 m finmaskigt nät var jag helt säker på att Vera inte skulle hitta något kryphål så jag satte mig och åt lunch i lugn och ro, under tiden kom det lilla skrället in och tiggde litet sedan försvann hon ut i trädgården. Jag måste ha ett sjätte sinne för jag kände på mig att det saknades 1 hund - jo mycket riktigt 5 hundar kom in fast Allan tvekade litet och då förstod jag...... Jag blev så rosenrasande att jag gav mig iväg i mina vita skor ner mot tjärnet - nu är de inte vita längre! Det gjorde ju inte precis saken bättre. Ingen av grannarna hade sett henne, så jag började lyssna efter panikbromsande bilar så jag skulle precis ge mig mot brevlådan till - då sitter det lilla eländet vid grinden och vill in OCH hon skämdes faktiskt! Jag kontrollerade staketet med förstoringsglas och hittade ett möjligt kryphål och täppte snabbt till det. Sedan satte jag mig på trappan och funderade över hennes beteende. Jag tror att hon har gjort det till en spännande tävling: SM i att lura matte! Då, Heureka, såg jag tydligt var hon smitit ut, dels genom att åla sig in under trappstegen och dels genom att tränga sig genom rosenspaljen som går en runt en bit av huset. Nu går inte det längre!!! Dessutom har jag ljus-satt den mörka delen av trädgården med 3 spotlight, jättemysigt, nästan litet kusligt men jag ser var hundarna är när det är mörkt! Jag har 4 lampor till liggande i bilen och dessa skall jag sätta upp morgon. Nu är det snart bara den strömförande taggtråden som saknas. Är det någon som fattar hur hon tänker????? Jag får ringa Cesar Millan, mannen som talar med hundar, och fråga.
I morgon skall Ellen och jag åka till brukshundsklubben i Kallebäck för jag vill se hur hon reagerar på skott. Polisen brukar nämligen träna skytte i närheten. Hela gänget får hänga på så tränar jag dem en och en och kollar in agilityhindren också, tror jag. Burger King ligger på bra avständ sedan när vi är klara. Jag älskar chili cheesen!!!! Jag hittade katten Tarzan sittande på tangentbordet alldeles nyss och nu stämmer ingenting. Undrar vilken tangent han suttit på? Nu kom han farande igen med Nova hack i häl och rakt upp på datorn och sedan ner i mitt knä med klorna ute! Jag förstår vinken,det är dags att sluta skriva
Kan bara tllägga att Vera tyckte inte kvällsrastningen var speciellt spännande i kväll för hon kom in frivilligt och gick och la sig för att sova!
|
|
Nu tror jag att alla rymningsställen är tilltäppta!!!! 60 m finmaskigt nät nertill på redan befintligt staket borde hindra gänget från att rymma (hoppas jag)! Nästa steg är en 2 m hög betongmur nergrävd minst en halv meter! men hur snyggt är det då? Kanske toppat med strömförande taggtråd och svepande strålkastare: Fort Hyltans Heartbreaker! Ett svenskt Pentagon. Skämt åtsido så har jag och Vera gått runt och inspekterat staketet och hon gillade INTE vad hon såg. Hon har letat i timmar idag efter hur hon skall kunna ta sig ut, till slut gck hon in och la sig - matte är bara för taskig tyckte hon.
Märta har också fått sitt "hål" tilltäppt - jag visade henne igår och hon suckade djupt 2 ggr sedan la hon sig på gräsmattan och somnade. All spänning har ju försvunnit! Allan, min lille prins, rymmer aldrig på egen tass, bara när tjejerna drar så följer han efter. Kanske tror han att han måste vakta sin flock så ingen främmande kille kommer och snor hans tjejer!
På söndag skall Ellen mentaltestas, vojne, vojne hur skall detta gå? Min lilla tjej, hur skall hon reagera på spöken, overaller som far upp mitt i skogen, rassel och oväsen??? Men så tänkte jag när både Vera och Allan skulle testar och det gick ju jättebra! Äntligen skall Ellens ögonlysning bli av nästa onsdag, visserligen har jag en läkartid då men Ellen går ju före så den tiden får jag ändra. Det känns mycket bra att ha gjort allt jag kan göra för att veta vilket avelsmaterial jag har. Usch vad det lät kallt, men jag vill ju veta så långt det bara går vad det är för hundar jag har, även om jag vet att de är världens goáste och finaste cockrar man kan tänka sig. Visserligen har de inte erövrat några championtitlar (ännu) etc men det är inte det viktigaste i mitt avelsarbete utan jag satsar på sunda, friska och mentalt stabila små krabater! Glada och mycket sociala (det vet ju alla som hälsat på och blivit påhoppade och pussade), ja Allan är ju väldigt speciell, han får tokfnatt och stänger av hjärnan i ren lycka över att någon kommer! Och han tror alla kommer för hans skull verkar det som.
Under tiden jag har skrivit detta har Spinto, Kungen av Benareby, varit ute och kommit in 2 ggr!!! När jag frågar honom om vi skall "stånga bu" (som man säger till babysar) så ställer han sig på bakbenen och skall trycka sin panna mot min. Jag trodde i min enfald att det var en liten kärleksförklaring ända tills jag läste någonstans att katter har doftkörtlar i pannan och markerar bl.a.sitt revir på detta sätt. Alltså är jag hans revir! Inte riktigt lika gulligt!
Så skönt att kunna låta alla hundarna vara ute nu när det är så fint väder. Valparna har varit ute i flera timmar, ibland har de somnat mitt i lekarna men så är det full fart igen. Mamma Vera har verkligen koll på dem och leker de för våldsamt så går hon in och styr upp det hela och då lägger valparna sig platt på ryggen för att visa respekt. De här valparna hamnar ofta på rygg för alla de vuxna hundarna säger ifrån när de busar för mycket. Men det är snabbt glömt och så de är på gång igen! Jag måste börja utställningsträna dem, de måste ju kunna stå stilla och gå fint i kopplet. Ikväll är det definitivt inte läge utan jag får börja i morgon. Då skall jag också försöka komma ihåg att ta några kort på dem. Valpköparna är ju så bra på detta så jag får dåligt samvete.
Oj, det blev ett långt avsnitt i kväll, kanske för att jag inte skrev något igår.
|
|
Jag blir tokig!!!! Inte att undra på att mitt blodtryck var mycket över det normala när jag var hos läkaren förra veckan! Jag har 4 rymlingar. Idag drog först Vera och Allan, när Ellen upptäckte detta följde hon snabbt som en panter efter! Jag var bl.a. sprinter i min ungdom och även om jag kunnat få upp samma fart nu så hade jag hamnat rejält på efterkälken. Det är så j-a irriterande att det inte räcker med 1900 kvm trädgård utan att de måste uuuuuuuuuut! Som tur var upptäckte inte valparna tilltaget utan härjade runt med varandra och kom som pilar när jag kallade in dem. Den här gången kom Märta inlufsande och påpekade att det inte stod rätt till. Givetvis hittade jag inte alla halsbanden utan fick ta bara kopplen och mycket riktigt så hade de åter igen siktat in sig på brevlådan. Vera stod redan och vaktade den och skällde på grannhunden som gick förbi med sin familj. Familjen stirrade storögd på mig, som iklädd mjukisbyxor, stövlar och tämligen oren T-shirt, håret på ända och vrålande på Vera att hon skulle komma + 2 cockrar i släptåg. Tack och lov för de långa öronen, fick tag i dem när hon tänkte sticka igen. Jag hade tre hundar som gick fot bakom mig väl medvetna om att de gjort något dumt för matte stegade iväg, småskällande. Många säger ju att man inte skall förebrå hunden när den kommer men det är vansinnigt svårt att låta bli att visa sitt missnöje. Igår rymde Märta. Jag trodde att jag lyckats täppa till hennes favoritrymningsställe, men det räcker ju att hon häver sig litet på staketet så ger det efter för hennes 58 kg. Men hon har ju i alla fall den goda smaken att rymma in i trädgården när jag ropar "grisöra". Grannarna tror väl att jag döpt den arma hunden till "Grisöra". Jag hade tidigare en stor blandraskille som hette Aksel och han kom bara när jag ropade nämnda ord.
Nu ligger lilla Nova i mitt knä och pockar på uppmärksamhet, så det får bli pekfingervalsen tills jag är klar. Nu är jag klar1
|
|
Efter några dagar med vad det nu kan ha varit - influensa, förkylning, astma - så är jag "back on track". Finns förresten hundtäcken som heter så, lär vara bra vid muskelskador etc. Äntligen är Grankulla monterad, tar man det bara lugnt och följer bruksanvisningen noggrant så fungerar det. Jag har den dumma (o)vanan att alltid försöka använda sunda förnuftet och strunta i att läsa den. 90 % av gångerna får jag ge mig, men det är de där 10 % som jag minns och sporrar mig att fortsätta!
Hundarna älskar solsängen och knör gärna ihop sig på den så förhoppningsvis får jag sova ensam i fortsättningen, ja, frånsett Märta som påstår att hon är allt för gammal för att lära om - och solsäng hrm, barnsligt! Märta och jag tog en härlig skogspromenad i eftermiddags, det börjar märkas att hon är medelålders, vi pustade och stönade ihop när vi klättrade upp på höjderna! Efter 45 min. hade vi fått nog och vände tillbaka till bilen - helt svamplösa! Inte en svamp förutom, flugsvamp, i sikte. Kanske beror det på att vi mötte några svampplockare med flera bärkassar med svamp.
Vera är verkligen rund (småfet) nu så ikväll, före kvällsmaten, fick både hon och Allan springa ca 1 km i ganska så rask takt. Allan har ett helt annat steg än Vera. Han bara ökar steglängden medan Vera pinnar på allt snabbare när jag ökar farten! Vera försökte flera gånger att tränga Allan av bandet, verkar som hon ville springa ensam. Det var intressant att se hur hon sakta men säkert hamnade framför honom och han fick backa. Snäll som Allan är, bytte han sida och sprang på hennes andra sida och så fortsatte det så frågan är om inte Vera får springa ensam nästa gång och Ellen och Allan får springa ihop. Märta slipper, för hon har visat att hon absolut inte vill göra något så vansinnigt dumt genom att helt sonika stå stilla när bandet går! Och det går inte att muta med något. Det finns inget så gott godis, säger hon!
Nu är valparna stora, det är t.o.m. litet svårt att skilja på Vera och Olle när man ser dem bakifrån på håll! Olle är verkligen maskulin, vilka tassar han har, medan Nova är bara så feminin i rörelserna och kroppen. Det feminina försvinner snabbt när hon öppnar munnen och morrar nerifrån klorna över Olle! Det skall bli jättespännande att ställa ut dem och höra vad domarna tycker (hoppas de tycker samma som jag).
Just nu kommer Nova och hon är så lycklig när hon får se mig att hon viftar så på svansen att hon ramlar. Det är hon och Ellen som får sådan fart på svansarna att de tappar balansen! Definitivt typiskt cockrar, fast de överdriver en aning!
I morgon skall jag hälsa på Eva och kolla in hennes valpar varav två nu är 8 veckor. Jag måste erkänna att jag är ganska så mätt på valpar, men det skall bli roligt att se dem. Man glömmer så lätt hur små de varit!
|
Jag har varit i slagsmål nu ikväll!!!! Med stolen som jag köpte på Ikea, ett platt paket ni vet. Paketet bestod av ett antal brädor, skruvar, brickor och verktyg i olika storlekar. Det skall bli typ en solstol fast mycket mer gedigen, Grankulla heter den. Jag såg på anvisningen att man skulle lägga ut alla brädorna på ett speciellt sätt. Jag gjorde inte det! Försökte använda förnuftet i stället. Satte igång och skruva fast brädorna på "medarna" men kände någonstans i bakhuvudet att jag nog inte skulle dra för hårt. Mycket riktigt skruvhålen satt på annat avstånd på några av brädorna! Och de jag skruvat fast skulle inte sitta just där, så loss med dem och på det igen. Sedan kom Allan och traskade rakt över allt för att ge matte en puss för hon verkade så bekymrad. Och då måste ju Ellen också visa sin tillgivenhet! Olle trodde de små bitarna var tuggleksaker så då gav jag upp - tillfälligt. Få se om jag kan lura hem någon i morgon som hjälper mig. Hur många har inte slagits med en solstol i försök att fälla upp den? Tänk då att först montera den! Förstår att den inte blev någon säljsuccé. Min tanke var att den kunde hundarna kanske sova på så får jag ha min säng ifred!
I morgon skall jag tillbaka till vårdcentralen för att få reda på vad röntgen visade. Men som jag sagt tidigare så är jag obotlig optimist!
Nu har jag verkligen kommit igång med trimningen, Vera fick lämna ifrån sig massor av päls, hon var verkligen vildvuxen, hade nästan glömt bort att hon är så vacker. Nu börjar spåren efter valpningen försvinna allt mer och hennes underbara päls är på återväxt. I morgon skall Allan-brallan få nöta trimbordet! Tack och lov så är leonberger ingen trimras, det är bara tassarna som skall klippas.
Jag önskar jag hade en liten "trädgårdstomte" som sprang runt i trädgården och fixade gräsklippning, trimning, buskklippning, beskärning etc etc. Men nu har jag inte det så det får bli som det blir! Vildvuxet men med en viss charm. Nu efter stormarna har min "rosenallé" fallit ihop som ett korthus och man kan knappt ta sig in eller ut. Det måste ju bara fixas annars kan ju inte ev. besökare ta sig in och montera Grankulla!
|
|
I morse tog jag mod till mig och ringde Vårdcentralen för jag står inte ut med hostan som alltid infinner sig när jag skall sova, ja annars också men det är ju mest irriterande på natten. I morgon skall jag på lungröntgen, fick en akutremiss. Det känns litet nervöst, bara det inte är allergi, med tanke på alla hundarna! Jag får tänka positivt, det är säkert bara en enveten infektion!
Den 1 november åker jag med Allan, Ellen, Nova och Olle till Växjö internationella utställning. Det skall bli jättekul att få visa valparna!!! Vi hundägare är nog inte riktigt som andra, köra 27 mil dit, vara på utställning hela dagen och sedan 27 mil hem. Helgen därpå skall samma gäng till Svenljunga, en inofficiell utställning och då kommer även Malin med Alice. Det skall bli jätteroligt att se hur det går för Novas syster.
Ikväll tappade jag bort en leonberger! Gör om det, den som kan! Alla hundarna hade varit ute och hade sina reflexvästar på sig, inkl. Märta. Jag räknade in dem i hallen och klädde av dem. Hängde upp Märtas stora väst och halsband och tog hand om de små. Sedan var Märta som uppslukad. Jag var hundra på att hon kommit in eftersom hennes "kläder" hängde prydligt på kroken, men ingen Märta. Jag letade igenom huset inkl. balkongen. ingen Märta, jag ropade och ropade men stängde sedan balkongdörren och skulle just ge mig ut i trädgården med stråkastaren och leta, då jag tänkte att jag tittar en gång tiill på balkongen med strålkastaren och där längst bort under ett bord låg hon och låtsassov, antagligen för att valparna och Vera hade fått bada. Hon är ju inte dummare än att hon snabbt räknat ut att nu var det bara hon och Allan kvar som skulle bada! Det verkar kanske litet underligt men altanen är ca 50 kvm med 3 olika "avdelningar" och jag har bara belysning på första delen.
Jag funderar på om jag skall skaffa mig en "muckarkam" och börja räkna ner dagarna inför avtalspensionen. Asch, det är ju dumt, den kammen kan jag ju använda tll att reda ut tovor i hundarnas pälsar med!
Jag har jättefin kontakt med ägarna till Mönlycke djur- och ridshop och de tipsade om att det kommer att anordnas en handlerkurs. Jätteintressant, det kan jag inte få för mycket av. Jag har gått några bl.a. hos Karisma, Västra kennelklubben och en här i Mölnlycke. Det är ju en hel vetenskap att visa en hund på rätt sätt, för att inte tala om trimningen! Det sistnämnda har jag mycket att lära! Vardagstrim går väl an men att utställningstrimma och få fram alla vinklar etc. är rent ut sagt sk-tsvårt!!!! Hoppas jag hittar någon som vill lära ut detta1
Nu är det godnatt och jag kommer att sova med hundar som luktar fräscht och nybadat!
|
|
Dagen kunde defintivt börjat bättre! Vaknade med en vansinnig huvudvärk, halsen kliade och gjorde ont, näsan rann och feber hade jag nog också. Det skall gå bra långt innan jag kollar tempen - litet av att sticka huvudet i sanden! Intalar mig att jag inte har feber och således inte är sjuk. Jag gav upp och sjukanmälde mig och drog täcke och hundar över mig och sov ett par timmar. Med andra ord har hundarna haft det jättetråkigt, men de verkar inte klaga för de har delat säng och soffa med mig och sovit de också. Till och med valparna har sovit ovanligt mycket idag (tack och lov).
Jag ringde återbud till Ellens ögonlysning och en mycket förvånad sköterska påstod att det var inte förrän på onsdag som vi skall dit. Det enda som var rätt var klockslaget! Ja, någon gång skall man ha tur!
Ikväll har jag återtagit mitt hus. Det har ju inte varit fritt fram sedan den 31 maj utan jag har varit instängd av valphagen. Nu kan jag åter nyttja den öppna planlösningen och gå runt utan springa häcklopp! Kompostgallren är ihoppackade i väntan på nästa kull. Märta har promenerat runt i flera varv och kollat att det verkligen är fritt fram. Valparna har blivit så stora att de får ingå i flocken numera. Måste bara valpsäkra litet till. Olle är inte så nyfiken av sig men Nova däremot måste provsmaka allt.
Jag har nog feber i alla fall, kände det efter bara ha packat ihop valphagen, inte kul att behöva vara hemma i morgon också för jag har mycket att göra på jobbet. Litet citronte med honung i kanske inte vore så dumt.
|
|
I fredags lämnade jag officiellt in min ansökan om avtalspension! Inte utan att det fladdrar en mängd fjärilar í magen. Men optimist som jag är av födsel och ohejdad vana så tror jag att det kommer att bli jättebra!!!
I morse rymde eländet (Vera) igen, den här gången var hon ända borta vid brevlådan,m ca 20 m från Benarebyvägen där det är 70 men folk kör i 80-90 km/tim. Den här gången talade jag allvar med henne och hon fick gå bakom mig vägen hem + att jag på hundspråket förklarade det olämpliga i att lämna flocken och bara dra!
Jag åkte till K-Rauta (hade presentkort) och köpte 25 m finmaskigt staket och spikade upp där hundarna kan tänkas rymma. Under tiden var både Allan och Vera kopplade i spårlinor. Vera är väl kanske inte den smartaste i gänget när det gäller att rymma, utan hon visade mig ett nytt hål i staketet och kröp under och i väg - men hon var kopplad, tihi!!!! Så det var bara att hala in den fula fisken och upp med en bit staket till! Ikväll försökte hon inte ens hitta något nytt ställe utan gjorde det hon skulle och kom in. Ellen har slarvat bort sitt halsband med hjärtat med namn och telefonnummer. Förmodligen ligger det någonstans trädgården och lär väl komma fram när jag klipper gräset. I morgon skall jag komplettera med ytterligare 25 m staket! Jag vill ju att hundarna skall kunna röra sig fritt i trädgården utan att jag behöver vara orolig för ev. rymmare.
I morgon skall Ellen ögonlysas, hoppas verkligen att hon är OK! Hon har badat, fönats och fått glansspray och är nytrimmad. Det dolde sig en jättefin liten tjej under all jord, lera, granbarr, you name it. Småknattarna har också fått en omgång på trimbordet, mest för att de skall vänja sig. Allan har varit jätteavundsjuk - alla utom han har fått vara på trimbordet och blivit fina. Det får bli hans och Veras tur i morgon. Det är roligt för både Ellen och Allan bara ääääälskar att vara på trimbordet. Vera vill helst inte för det brukar innebära bad före. Hon kryper in under min säng och låter sig inte mutas med godis för att komma fram. Så henne får jag överlista med någon undanmanöver - sätta mig i soffan med godis, gå ut på altanen och ropa HEJ för då tror hon det kommer någon och kommer för att hälsa!
Har just avverkat "Ensam mamma söker" på TV, rätt kul men kom igen med "Ensam kennelägare söker". Det kan bli riktigt nervkittlande! Tänk vilka kombinationer av uppfödning det kan bli: chihuahua - Irländsk varghund, cocker - pitbull, New Foundland - Chinese Crested.
Det snarkas i stereo just nu, Allan framför TV:n och Olle i sin säng och jag sitter mitt emellan! Nästan så jag också blir sömnig.
Jag har tänkt mycket på att skaffa höns men inser att det kanske inte är det ultimata med så många fågelhundar! Skall nog inte ha fler djurarter, möjligtvis en get som betar av gräsmattorna- fast det lär ju finnas solcellsdrivna gräsklippare, men det vete fåglarna om den skulle fungerat den här regniga sommaren!
Så, nu sitter Spinto och knackar med alla klorna på balkongdörrens fönster så det är bäst och lyda honom och ila och öppna dörren för "Kungen av Benareby" som jag brukar kalla honom!
|
|
Äntligen har Nova slutat att halta! Idag har hon och Olle jagat runt i trädgården så de har blivit helt slut. Tre hundar har återigen rymt, Allan, Ellen och Vera. Allan och Ellen stack tillsammans med brevlådan som riktmärke och Vera smet ut längst bort i andra ändan av trädgården. Då uppstod den stora frågan, vem/vilka skulle in först? Det fick bli Ellen och Allan för de var alldeles för när vägen. Allan tittade förvånat på mig: Är du här ute och springer också? Ellen dök in i skogen och trodde att hon inte syntes. Men godis kan ingen av dem motstå så Allan kom direkt och när han fick godis så blev ju Ellen avundsjuk och kom också. Sedan återstod det Vera, jag hörde henne skälla, antagligen hörde hon ordet godis och kunde inte ta sig tillbaka samma väg som hon stack. Snopet! Hon fick vackert ta sig runt och komma in genom grinden. Hon hade inte vett på att skämmas utan började hoppa efter godis. Jag är glad att valparna inte hängde på rymlingarna. Märta var mycket upprörd: Hallå matte se du inte att de små odågorna har smitit och hon nästan pekade med tassen för att visa var de var! Jag förstår dem, de har långtråkigt men vädret lockar ju inte till skogspromenader precis. I morgon skall valda delar av flocken få avreagera sig på löpbandet, så de så! Förutom att de blir fysiskt trötta så blir de också psykiskt trötta efter 20-30 min på bandet.
Som vanligt går TV:n i bakgrunden, tänk 32 kanaler och ändå inget att se!!! Kanske skall jag säga upp TV-licensen. Fast det lär vara svårt säger de som har försökt. Jag zappar mellan kanalerna i hopp om att hitta något intressant att titta på. Det roligaste är ICA:s reklamfilmer! Lika bra att krypa till sängs, har bäddat med manglade lakan. Finns det någon skönare känsla än att sova på litet hårda och blanka lakan som doftar av lavendel! Nä, säger hundarna det är skönt men det går lika bra med omanglat!
|
|
Jag har för mig att det gick en film för några år sedan som hette: Kvinnor på gränsen till sammanbrott. Just alldeles nyss utspelades den i mitt kök! Jag stod och strök vita gardiner och Ellen, som är en mycket kontaktsökande liten dam kom och började bädda med den del av gardinen som låg på golvet. Skall bara nämna att alla hundarna nyss varit ute en halvtimme på egen tass i trädgården, behövs väl inte sägas mer eller....? Inte kunde jag bli arg, för hon förstod ju inte varför hon inte fick bädda ner sig! Hon var ju bara trött och ville sova jämte mina fötter! Jag tog en klunk rödvin för att lugna mig och givetvis spillde jag ut det på strykbrädan!!!!!!!!! Så nu blir det inget mer struket i kväll om det inte är röda kläder. Får väl tända några levande ljus och mysa framför TV:n istället.
I eftermíddags var jag åter på IKEA och gick direkt till "Fyndet" och hittade en hundkorg 40;., en kattkudde 50;-- (har kostat 200:-), två stolsöverdrag till Ektorp, samma som soffan jag har, á 60:- (har kostat 200:-/st), två dörrar á 30:- för att spärra av mellan hallarna, 2 stora solstolar i trä á 95:-/st. De sistnämnda är 70x200 och kan också användas som extrasängar. Ingen dålig affär!
Fick mail från Tanja igår där hon berättade att Charlie vägde 6,7 kg när han vaccinerades, inte dåligt! Norskan är rätt kul, jag fick hjärtat i halsgropen när Tanja skrev att han har fått en ormekur tills jag kom på att det är inte så farligt som det låter, ormekur=avmaskning! Hon bif. och några jättefina foton som jag lagt in på hemsidan.
Jag har också fått mail från Lotta och Burnie med foton på Burnie när han litet undrande tittar på en skål med insjökräftor (verkar som om han och Lotta skall på kräftskiva!), De fotona har jag också lagt in.
Det är så himla roligt att få foton och mail från alla valpköparna. Oftast är man kanske lítet dålig på det, behöver bara gå till mig själv och de valpar som jag köpt. Men Elvis-kullen var ju litet speciell: kennelns första kull, Veras första kull och min första valpning. Hoppas inte jag vänjer mig och det blir slentrian!
|
Som det regnar!!!! det häller ju ner, Vera var mycket snabb nu på kvällsrastningen - ut och snabbkissade och så in, Ellen jagade paddor och grodor, att hon aldrig lär sig?! Märta slog sig ner på sin favoritplats och begrundade, tror jag, vädret och väntade på mer regn så det blir riktigt, riktigt lerigt i trädgården så hon kan lägga sig ner i leran. Valparna var livrädda och tvärvände in igen och gjorde sina behov innne. Just nu håller Ellen på och torkar sig torr i soffan och jag som bytte klädsel i söndags! Den där lugna och sköna känslan som jag upplevde igår kväll, vill liksom inte infinna sig i kväll när golven är fulla med spår av leriga hundtassar, valparnas, ja ni vet vad och våta spår efter alla "långöron" som druckit vatten + Märta som har den underliga vanan, som många leonberger har, glömma att svälja ner den sista litern vatten och låta den forsa ut på golvet! Mycket märkligt, för de leonbergerägare som jag talat med har sagt samma sak! Nu är det tyst och jag väljer att tro att alla sover! Nej, feltänkt, hörde precis 8 valptassar tassa runt i köket och givetvis hade de rastat sig alldeles själva!
Jag har TV:n på i bakgrunden och programmet "Grannfejden" pågår. Det är ju helt sjukt som grannar kan bete sig mot varandra. Att de inte hör hur j-a dumt det låter! Dessutom visa upp sina dumheter i TV! Tänk om de kunde använda sin energi på ett positivt sätt. Som tur är har jag jättetrevliga grannar som är stora djurvänner. Många grannar runt om har en eller flera hundar så jag behöver inte ha dåligt samvete när mina härjar runt och leker och skäller.
När jag fyllde 50 år fck jag två hönor av mina arbetskamrater, de bodde på den franska balkongen i Eklanda (hyreshus) nästan 1 månad innan jag flyttade hit. Åh vad det var mysigt att gå och plocka ägg, de värpte 1 ägg var varannan dag så jag hade alltd färska ägg, sedan utökade jag flocken med 3 hönor till och tuppen Alfred. Tuppen var enormt stor och vacker och höll ordning i hönsgården. Tyvärr så dog hönorna en efter en och till slut Alfred. De fick alla en hederlig begravning. Nu börja jag känna en viss längtan igen efter att ha höns, men det är en dyr hobby och det är mycket att ta vara på efter dem. Hönsgödsel är ju rena dundermedicinen för växterna. Tyvärr utövar den en mycket stark dragningskraft på hundarna också och jag vill inte ha hundar som bökar runt bland växterna, det räcker att de gräver upp det katterna lämnar efter sig! Kanske nästa år när jag kommer att vara hemma på heltid och behöver dryga ut avtalspensionen! Vem vet, kanske jag börjar ställa ut höns också, har faktiskt varit på några utställningar och tittat. Det verkar enklare, inga pälsar att trimma, inte springa runt i ringen och visa upp - bara ställa upp dem på ett bord och låta domaren titta. Nej, nu får jag nog skärpa till mig!
|
|
Nu vet jag meningen med att ha hund/ar! Har suttit i soffan och slötittat på TV, i mitt knä låg Nova och såg mig djupt in i ögonen och gav mig pussar när jag bad henne, bredvid låg Ellen och sov och framför henne låg Olle med huvudet på mitt knä och sov mycket ljudligt, Vera låg i andra ändan av soffan och tittade på sina valpar med ett öga, med det andra sov hon. Märta hängde mot mig och ville bara få litet kli bakom örat och prinsen (Allan) låg i fåtöljen och snarkade kungligt! Jag kände bara att blodtrycket sjönk betydligt. Det gäller att ta vara på de här stunderna för de varar inte speciellt länge. Med andra ord man tvingas leva i nuet! Glömda var alla sjöar i köket och vardagsrummet och små "korvar" när jag klev upp morse. Tur att jag har så kort minne.
Försökte anmäla Ellen till MH-test men den hade blivit inställd p.g.a. för få anmälningar - konstigt för det brukar vara kö. Nu får jag hitta någon annan brukshundklubb som anordnar detta. Jag önskar att det fanns speciella MH-tester för cockrar eller åtminstone för de olika rasgrupperna. Det är stor skillnad mellan en schäfer eller rottweiler och en fågelhund. Men man får ju en uppfattning om hur hunden reagerar i olika situationer. t.ex. om den är skotträdd, rädd för oväntade händelser etc. Vera och Allan brydde sig överhuvud taget inte om att man sköt, de kollade och fortsatte sedan leta harbajs som lär vara en hunddelikatess! Overallen som for upp framför dem i skogen bekom dem inte, de tycktes tänka: "Jaha och här hänger tvätt på tork!". De två spökena var ju förstås litet läskiga men reagerade inte matte så fanns det inget att oroa sig för utan de följde med fram och hälsade. Både Vera och Allan överraskade testarledaren genom att reagera som de gjorde och bedömdes som mycket stabila och trygga mysproppar! Det kändes lika bra som när barnen kom hem från skolan med alla rätt på en skrivning.
Nu börjar jag snart räkna ner mitt yrkesverksamma liv, har blivit erbjuden särskild avtalspension och tänker nog anta erbjudandet fr.o.m. den 1/1-2010! Några frågar hur jag skall kunna sysselsätta mig efter jag gått i pension - de har nog missat att stora delar av mitt liv består av hundar! Och jag har ju både hus och stor trädgård som blivit något eftersatta. Istället borde de kanske fråga: hur skall du hinna med allt? Dessutom har jag 2 döttrar som i sin tur har 4 snart 5 barn, Jenny har också 4 hundar. Och de vänner jag redan har har jag ju kvar även om jag inte skulle jobba mer.
|
|
Jaha, då sitter jag här igen. Tänkte att när valparna har flyttat så finns det inget mer intressant att skriva om. Om det är intressant det jag skriver kan diskuteras men jag tycker det är roligt och avkopplande samt en summering av dagen/ev dagarna som gått. Jag brukar sätta mig före tolvslaget varje nyårsafton och summera året som gått. Den här gången blir det betydligt lättare, behöver ju bara scrolla ner i dagboken! Allt kanske jag inte har skrivit men det som rör vardagen med hundar har jag nogsamt präntat ner.
Nu verkar Nova halta av gammal vana! Jag klippte klorna och trimmade tassarna (inkl. framtassen som hon klämde), hon reagerade inte när jag klippte klon på den klämda tån och det verkar ju lovande!
Läste brukshundsklubbens tidning som kom idag, har tydligen missat MH-testet som var i augusti, nästa är i början av september så det är tveksamt om det finns plats för Ellen. När jag skrivit färdigt skall jag kolla.
Just nu ligger två cockrar på mina fötter och Märta sitter och lutar sig mot stolen så den sakta glider mot sovrummet. Det är i alla fall 56 kilo hund som avslappnad stöttar sig mot stolen.
Jag har funderat mycket över vad männskor gör som inte har hundar eller andra djur, bor i lägenhet etc. En sak vet jag vad de INTE gör: sliter ut dammsugare och avverkar moppar på löpande band. Moppar borde säljas i 10-pack! Men tänk så tyst det är!
Idag rymde Vera!!! J-a hund! Precis när jag kom hem från jobbet och jag skulle börja förbereda lunchen för min f.d. skulle komma hit och hjälpa mig med saker som man behöver två starka händer till. Då är eländet (Vera) helt borta, ja det var ju bara att ta på sig stövlarna, ta med kopplet, sätta upp en lapp på ytterdörren med förklaring: Vera har stuckit är tillbaka när jag hittat henne, gå in om du vill. Skulle precis ta balkongvägen ner till tjärnet när jag hörde honom parkera på infarten, samtidigt som han ropade: Vera är här ute, skall jag släppa in henne? Ja, va´svarar man på det? Ta in henne, skrek jag då var jag både genomsvett och lindrigt arg. Lunchen blev försenat men den bestod bland annat av kyckling med gräddstuvade kantareller som min dotter plockade för några dagar sedan - ummmmmmmmm så gott! Och det blev över till 2 middagar till. Måste ta mig/oss ut skogen och plocka mer kantareller (den enda svamp som jag är 100%-igt säker på).
Nu får jag sluta för katten Spinto har gått lös på rutan i balkongdörren och vill in NU! Verkligen irriterande ljud.
|
|
Äntligen skymtar jag ljuset i tunneln - men se upp det kan ett tåg - som någon pessimist sa. Ommöbleringen är så gott som klar - frånsett kristallkronan som måste flyttas eftersom köksbordet fått en ny plats. Jag får invänta hjälp att flytta den för den är så tung att jag inte vågar själv med två halvdåliga händer eller skall jag vara positiv och säga två halvbra? Taket ser snart ut som jag har haft besök av ett gäng hackspettar!!! Nu får det va´så här till nästa gång - förhoppningsvis pratar vi om år.
Min lilla olycksfågel, Nova, fastnade under min säng alldeles nyss och skrek hjärtskärande på hjälp. Den hunden är där den absolut inte skall vara, fel plats, fel tid! Lyckligvis skadade hon sig inte men blev tydligen rädd för något.
Det är konstigt: valparna gillar inte sin egen mat men de vuxnas, framför allt Allans och Ellens mat. Sätter jag dem i valphagen när hundarna skall äta så väntar de utan att röra sin egen mat. När de slipper lösa så kastar de sig över de vuxnas matskålar och hoppas att det skall finnas några smulor kvar. Därefter kan de tänka sig att möjligtvis äta sin egen.
Jag har börjat fundera på valpträff och vad den skulle innehålla. Jag tycker att valparna nog får bli litet äldre så pälsarna har vuxit ut litet mer så jag kan visa hur man vardagstrimmar - det lät prententiöst men i vilket fall som helst sköter om pälsen. Kanske litet om utställningsteknik för de som är intresserade. Var skall vi vara - i min trädgård och därifrån utgå till någon skog och sedan kanske en fika, ja tankarna snurrar. Kanske rent av en poängpromenad. En sak kan jag garantera: Det blir INGEN allsång i alla fall, det är det värsta jag vet när man är borta och någon glad och översocial person skall dra med alla i allsång!
Nu skall jag bädda rent hos hundarna, har nämligen tvättat i dagarna två - och då snackar vi om att tvättmaskinen har startat vid 8-tiden på morgnarna och gått fram till ca 21 på kvällarna. Samtidigt har torktumlaren försökt hålla jämna steg med tvättmaskinen. Jag vågar inte tänka på nästa månads elräkning men det har ju inte direkt varit något torkväder, snarare sköljväder i helgen.
|
|
Jag fortsätter att förundras och att bli glad över att så många läser min dagbok. Sammanlagt sedan jag började skriva den 3 juni har 1295 personer läst den, 35 st sedan i går kväll. Jag tycker det skulle vara jätteroligt om någon/några ville lämna ett spår i min gästbok. Valpköparna brukar läsa och hänga med vad som händer här hemma och även kommentera det i gästboken eller via mail.
Thomas och Simon kom aldrig och hjälpte mig att möblera om, kanske blev de sura för att de inte fick ta med sig sina hundar?! Så jag fick fixa allt själv. Jag tror jag kommer att bli ganska nöjd när allt är klart. Det är lite svårt att hitta plats för 3 fodertunnor, 1 säck bantarfoder och en tunna kattmat. Om 9 månader försvinner 1 tunna med juniorfoder i alla fall! För att inte tala om alla mina glasyrer, penslar, leror och verktyg som jag behöver när jag håller på och "skapar" mina stengodssaker.
Det har regnat 45 mm sedan igår! Hundarna blir våta och leriga upp över öronen. Speciellt Ellen och Allan för de skall att "bråkleka" och någon hamnar alltid underst i leran. Olle och Nova har också tumlat runt, vilken fart Olle kan få upp, måste amäla honom till cockervästs tävling om västsveriges snabbaste cocker nästa vår. Nova hoppar runt på tre ben och ser allmänt olycklig ut när hon inte kan (läs får) jaga Olle.
Valparna tycker de är för stora för spjälsängen och har tagit över Märtas stora korg som jag köpte på Ikea. Vera älskar att sova i spjälsängen och hade Märta bara kommit in i den hade hon sökert legat där också. Hon gör försök ibland att sticka in huvudet men sedan kommer hon inte längre! Ellen har sin speciella fåtölj intill huvudändan på min säng, ibland hinner Allan före oh då "måste" ju Ellen bara få sova i min säng!
|
|
Månadens nyhet:
Katten Moa är tillbaka, genomvåt, utsvulten och full med fästingar efter att ha varit borta så länge att jag nästan gett upp hoppet om henne. Det blev vispgrädde och bästa kattmaten. Undrar om hon gör så här medvetet - håller sig borta tills jag har köpt grädde och rätt sorts kattmat?
Varför kan jag inte bara städa som normala människor, varför måste jag möblera om samtidigt, hänga upp nya gardiner, städa inuti skåpen etc etc???? Det började som en vanlig städning men nu sitter jag här med möblerna samlade i rummet, växterna i duschen och försöker komma på den optimala möbleringen. Någon gång borde jag komma på den, jag har ju bott här i 12 år! Jag tror det är den öppna planlösningen som ställer till det för mig - hur stort skall köket vara i förhållande till vardagsrummet? I vilket fall som helst så har hundarna gett upp och sover på behörigt avstånd för de har varit med några gånger och vet hur irriterad jag blir av att släpa tunga möbler fram och tillbaka. Måste bara bli klar med köket och vardagsrummet ikväll för jag avskyr att komma upp på morgonen och inte ens få plats med kopp kaffe på köksbordet.
Jag kanske skulle skriva till något inredningsprogram i TV och be dem komma hit och fixa till det. Gärna väggfasta möbler så jag inte frestas att möblera om igen! Hallå Thomas och Simon! Men lämna era hundar hemma för jag har tillräckligt!
Nova har fortfarande jätteont i tassen och jag ringde till Västra djursjukhuset och frågade om det är normalt att det sitter i så länge för jag trodde att valpar hade gott läkekött. Blir hon inte bättre nästa vecka så får jag åka dit med henne. Jag undrar om hon kan ha sträckt benet när hon försökte vrida sig loss, men det är bara tassen som ömmar när jag känner efter.
Den 7/9 skall Ellen ögonlysas så att det är klart inför den ev. parningen nästa år. Intyget varar ett år . Hon borde löpa när som helst nu men det verkar som om Vera har "ställt till det" för Ellen är under henne i rang och brukar börja sitt löp ca 2-3 veckor efter Vera. Jag hoppas att Vera börjar snart så de löper om 6 månader igen OCH DÅ..... är det dags för Ellen att bli gravid och få valpar i april-maj 2010.
|
Egentligen borde jag sitta och betala räkningar via Internet men det är mycket roligare att skriva dagbok, lägga in nya foton och justera litet här och var på hemsidan. Jag har lagt in en ny flik för hundarnas motionsband. Jag köpte ett stooort löpband förra hösten på Blocket och det har Vera och Allan verkligen utnyttjat. Det är ett bekvämt sätt att se till att hundarna får motion, men ack så långtråkigt! Vi har inte kommit så långt än att hundarna klarar av att springa utan att jag håller i kopplen, men snart så... kan jag sitta och koppla av med en bok medan de gör jobbet!
Idag har jag promenerat med 2 + 2 hundar, sista promenaden gick vi en bit in i skogen och där stod kantarellerna och lyste så vackert. I morgon blir det kantarellstuvning. Annars har det varit ganska lugnt här hemma, det märks att valparna har blivit äldre och ev. förståndigare. De vill gärna ligga i knäet och se på TV, lyckan blir fullkomlíg när de ser Allan, Vera och Ellen stå bedvid titta avundsjukt på dem.
Novas tass verkar läka, hon haltar inte lika mycket nu tycker jag. I morgon skall Olle få komma med ut i skogen alldeles själv och få känna på att få mossa och barr under tassarna. Funderar på att börja cykla med de vuxna, fast då får jag ju också motion...
Näe, nu är klockan redan 23.00 och det är jättesvårt att hålla ögonen öppna, så det är dags att slänga ut tre hundar ur sängen och själv snabbt krypa ner innan de hinner upp igen!
|
|
Jag avskyr min almanacka.Veckan börjar nämligen med söndag!!!! Så urlöjligt, så många gånger jag tagit fel på dag tack vare detta! Idag var en sådan dag, infann mig på bilbesiktningen i god tid, allt för god tid visade det sig! Hade tid i morgon kl. 14.40. En jättegullig bilbesiktningskille förbarmade sig över mig när jag frågade om det var någon idé att jag väntade. Jag fick köra in där lastbilarna besiktigas OCH den gick igenom utan anmärkning, förutom att jag inför nästa besiktning måste byta yttre spindellederna och att däcken var något dåliga fram men det sistnämnda visste jag redan men de kommer att klara sig fram tills det är dags för dubbdäcken.
Lilla Nova haltar fortfarande omkring men det hindrar henne inte från att hitta på bus och trycka till Olle när möjlighet gives!
En sak till som jag verkligen avskyr är att katten Tarzan lyckats riva bort i-tangenten. Trycker för löst så blir det inget och trycker jag för hårt så blir det 2 i:n!!! Verkligen irriterande, har upptäckt hur ofta man använder bokstaven "i".
Nu har jag bestämt mig för att anmäla Allan, Ellen, Nova och Olle till den inofficiella utställningen i Svenljunga och Malin hänger med med lilla Alice! Det skall bli jätteroligt!
Det måste bli Växjö Int. för Ellen och Allan, många mil att köra så jag hoppas verkligen de åtminstone får ett 1:a-pris.
|
|
Jag blir så glad och förundrad över att det är så många som läser min dagbok! Och det verkar inte bara vara valpköpare för så många valpar hade jag inte, över 20 st har läst sedan i går morse!
Just nu traskar Nova runt här och letar bus medan Olle bara vill SOVA! De vuxna har redan gått till sängs, 1 i soffan 2 i min säng och 1 på pallen framför TV:n. Vi tittar på Henrik Dorsins humorprogram, helt underbart roligt!
Lilla Nova har fortfarande mycket ont tassen. Inte utan att jag blir orolig men får väl avvakta ett par dagar till. Givetvis glömde jag att hämta ut hennes medicin (fy vilken dålig matte jag är) men samtidigt är det nog bara bra för nu kan hon inte springa omrkrng.
Ikväll tog jag äntligen tag hundarna och först upp på trimbordet var Ellen. Hon blev "tovutredd" och fick fina nyklippta tassar. Allan var mycket avundsjuk och försökte hoppa upp och bli ompysslad han också. När Ellen var klar så fick äntligen Allan komma upp. Du milde vad pälsen hade vuxit, speciellt på tassarna, nu har han små fina "katt-tassar" som cockrar skall ha. Passade också på att kamma igenom honom, jag älskar hans långa röda öron med så enormt mycket päls på!!!! Därefter fick valparna känna på en genomborstning och att stå snyggt inför kommande utställningar. I morgon får det bli Veras tur att bli uppsnyggad. Och som jag sagt tidigare behöver Märta få sig ett härligt bad med mycket schampo. Det är mycket avkopplande att hålla på och pyssla om pälsarna tycker jag.
Nu är det dags för de små att krypa ner i spjälsängen och sova. Numera behöver jag ingen väckarklocka för på slaget 05.30 vaknar de, pigga på nya äventryr ute i trädgården. Snart kommer väl grannarna att klaga över deras högljudda lekar, men hur får man tyst på två jättepigga krabater??? Märta bara stönar, helst vill hon sova till åtminstone kl 10, innan hon kan tänka sig att sömndrucken vackla ut i trädgården. Allan har tagit som sin uppgift att hålla koll på grannens alpackor och är de för nära staketet så låter han dem få veta det olämpliga i detta. För att riktigt betona sin upprördhet brukar han slita av några grenar i syrenhäcken!
Annars har det inte hänt något speciellt utan nu är dags även för mig att dra täcket över huvudet och invänta John Blund ankomst!
|
Tack alla som i gästboken och via mail har tyckt synd om lilla Nova. Hon har verkligen ont och hon har dessutom LÅNGTRÅKIGT! Tänk att få vara i valphagen eller mattes knä när alla andra springer runt och har jätteroligt med bollar och pinnar. I morgon skall jag hämta ut hennes värktabletter på apoteket. Samtidigt kan det vara litet dumt att ge henne något så det onda försvinner allt för mycket för då börjar hon också att springa runt. Det är en avvägning för jag vill ju att tassen skall läka så bra som möjligt.
Jag kom aldrig iväg till Västkustvalpen, dels ville jag inte lämna valparna och dels hade jag trampat jordgolv inne efter allt regnande. Så jag valde att städa (så länge det nu varar).
Idag stekte jag pannkakor till ett helt regemente! Valparna fick smaka och som de åt! Hundarna fck var sin i torrfodret och aldrig har det väl ätits så intensivt och snabbt ... men det mesta av torrfodret fanns kvar i skålarna när de lämnade dem. Bara de inte fått för sig att det alltid skall serveras sådana läckerheter i matskålarna.
Tanken har föresvävat mig att bada alla hundarna men den har hittills svävat vidare. Kanske i morgon, Ellen och valparna i alla fall. Fast egentligen är det Märta som behöver det bäst, men att baxa in en stor leonberger i duschen kräver två händer. Hoppas det blir varmt och soligt i morgon så kan hon få duscha med trädgårdsslangen.
Hur blir man av med paddor och grodor???? De är skyddade och man får inte ens flytta dem. Någon föreslog ett finmaskigt nät nedtill på staketet så kan de inte ta sig in när det varit nere i tjärnet och parat sig, men det verkar alldeles för jobbigt tycker jag. När de är knytnävstora och däröver tycker jag de är äckliga och jag får nästan panik när de kommer hasande på trädgårdsgången och gräsmattorna. Tack och lov hoppar de inte som grodorna, men paddorna väjer inte för människor eller hundar utan sitter lugnt kvar eller hasar ett steg fram mot mig när jag kommer. Usch! Nu har de börjat närma sig 70-vägen och det kryllar av dem, speciellt när det regnar och det är riktigt otrevligt att köra bil och försöka väja för dem. Så, nu har jag klagat nog!
Nu har jag låtit trycka
upp en namnbricka i form att ett litet guldben att hänga i halsbandet på Olle. Så nu heter han Olle och inget annat!
|
|
Det här är inte klokt!!!! Torsdag - Vera till veterinären, fredag - valparna till veterinären (12-veckorssprutan), lördag Nova akut till veterinären!!! Jag råkade klämma Novas högra framtass i ytterdörren sent på fredagkvällen. Det var så många paddor i trädgården så jag var tvungen att koppla en hund i taget för sista rastningen för de är ju så nyfkna och vill nosa och slicka på dem och då blir de jättedåliga. När jag skulle ta Märta fick hon så bråttom för hon trodde vi skulle ut på en alldeles egen promenad eftersom hon blev kopplad och drog iväg ner för trappan. Det var då det hände: jag lutade mig bakåt för att dra in Märta och råkade trycka till ytterdörren och där hade lilla Nova sin framtass. Åh, så hon blödde och skrek, de andra hundarna blev livrädda. Efter en liten stund slutade det att blöda men hon kunde/ville inte stödja på tassen. Den natten invigde de spjälsängen/valpsängen i mitt sovrum för jag ville ha henne nära mig. Så på lördagmorgon ringde jag till Västra djursjukhuset och fck en tid för henne. Tur i oturen tjänstgjorde en veterinär som också var ortoped. Han klämde och undersökte riktigt noga och konstaterade att det förmodligen var en sprickbildning i 3:de tån men eftersom hon är så liten och av en liten ras så skulle det självläka och hon ordinerades vila i 10-14 dagar. Hur får man en valp att vila??????
Det är tur att valparna är för unga, annars skulle vi varit med på Västkustvalpen idag och det hade ju inte gått med Nova. Dessutom skadade jag vänsterhanden när Märta drog iväg. Jag har en handledsprotes inopererad sedan 2 år och givetvis var det den handen jag höll Märta med, brukar tänka på detta annars, men det ösregnade och trädgården var full av paddor och grodor.....Förmodligen rubbades den i sitt läge lite grand så nu är handen snyggt gul, blå, röd och grön! Vem har sagt att det är så hälsosamt med djur???????
Nu är det söndagmorgon, solen skiner och det ösregnar, märkligt väder. Som tur är hann valparna och de andra vara ute en halvtimma innan himlen öppnade sig. Få se om jag tar en tur till Västkustvalpen och bara tittar. Kan vara skönt att gå på en hundutställning i lugn och ro utan egna hundar!
|
Vilket underbart sommarväder tycker jag men inte Märta som bara lägger sig i skuggan och stönar. Idag har jag varit hos veterinären med mamma Vera för en koll på allmäntillståndet. Allt var OK! Passade samtidigt på att väga henne. Av döma av vikten så skall hon snart valpa!!!! Nja, skojade litet men minst 1 kg måste bort och det är mycket på en liten hund. Det fick bli en säck Specific Weight Reduction, jättebra foder för hundar som behöver banta. Sedan blir det snart löpträning på motionsbandet och i skogen. Allan och Vera sprang mycket på bandet i vintras och de bara älskar det! Ja, det vill säga när Allan kom på att man måste röra alla 4 tassarna och inte bara framtassarna. Ja, se killar, vad är det man brukar säga: killar kan inte tugga tuggummi och gå samtidigt?
Äntligen har jag börjat träna mina valpar. Inkallningen gick jättebra för Nova kom snabbt på att matte hade godis och när Nova sprang så sprang Rocky också fram till mig. Det är dock ingen hit att gå med 2 valpar i koppel, det var ett evigt snurrande och tuggande på varandras koppel så i fortsättningen blir det "ensamträning". Skall försöka hitta någon valpkurs, undrar om man får lov att gå varannan gång med Nova och varannan gång med Rocky?
Som ni kanske märker så har jag bestämt mig för att Rocky skall heta Rocky - det blev litet panik för i morgon måste jag ha bestämt namn så de kan få egna journaler hos veterinären. I morgon ja, så skall jag ha 2 valpar med och min dotter Jenny skall ta med dalmatinern och 2 nakenhundar till veterinären, lika bra att ta en gemensam tid och så packar vi in dem i min bil och hjälps åt.
Ikväll skall jag försöka komma i säng tidigt (före kl 23) för då kan jag börja kl 07.00 och sluta 11.00 i morgon. Då hinner jag få i mig litet lunch innan det är dags att packa bilen.
Funderar på att låta valparna få sova i mitt sovrum i spjälsängen, det är väl dags att de får en riktig sovplats och inte sover i valphagen, fast de ligger på en tjock fäll och trivs jättebra. Valphagen måste jag ha kvar för jag vill inte lämna dem ensamma med vuxna hundarna när jag jobbar.
|
|
Äntligen!!!!! Äntligen börjar livet återgå till det normala, så normalt det kan bli med 2 valpar, 1 vuxen och 2 unghundar (cockrarna) och så min gamla tjej Märta. Helt plötsligt känns hon gammal och mycket klok. Just nu står Vera och gnyr och vill upp och sova i soffan, kan inte komma upp av egen maskin! Och en katt knackar på balkongdörrens ruta och vill in. Det slår aldrig fel att så fort jag sätter mig vid datorn så skall katten Spinto in och det NU! Sedan tar det ca 5 min. så skall katten Wilma in och öppnar jag inte genast så klöser hon sönder brädorna runt balkongdörren. Katten Tarzan brukar göra små trumsolon på samma dörr när han skall in. Min katt Moa har återigen varit försvunnen ca 2 veckor, men hon kommer nog snart tillbaka (hoppas jag verkligen)! När katterna ätit sig mätta så skall de ut igen och det NU annar hotar de med att lämna våta spår efter sig. Katter är väldigt speciella vill jag lova! Innan alla cockrarna gjorde sitt intåg i huset brukade Spinto sova i min säng och när han viille ut eller maten var slut så klappade han mig på kinden, vaknade jag inte så klappade han med klorna ute och hjälpte inte det så kissade han i sängen och jag vill lova att han fick snabb service efter det!
Så många fina valpfoton jag har fått!!! Det är bara så underbart att se hur bra valparna har fått det! Flera av valparna har provat på att simma! Det är bara mina som inte fått uppleva så mycket - ännu, men snart så..... De lever alla fritt i huset och trädgården och det uppskattas verkligen.
Har aldrig varit riktigt nöjd med namnet Rocky, jag har testat Oskar men det kändes inte helt OK heller så nu provar jag med Olle. Tycker det låter ganska bra med Vera, Ellen, Allan och Olle. Ja, så Märta givetvis men hon går ju utom tävlan! Namnförslag mottages gärna! Det är första gången som jag inte kunnat bestämma namn!
Ikväll trodde jag att jag skulle komma i säng tidigt men så sitter jag här framför datorn och kockan närmar sig 22!!!
|
|
Hallå, vart tog lördagen den 15 augusti vägen? Förmodligen gjorde jag rent valphagen ett antal gånger, bar ut och in valpar mellan skurarna, torkade en mängd tassar, 28 st närmare bestämt, varje gång hundarna varit ute och sprungit i trädgården.
Mölnlyckes största padda satt nedanför min trappa när de vuxna hundarna var ute på sin sista tripp i trädgården. Den var så stor att cockrarna vägrade komma in. Trots min paddfobi var jag ju tvungen att få bort den så det fick bli den långskaftade skurborsten och försöka få den att ändra riktning - bort från trappan och ut i trädgården, till slut fattade den efter några "påtryckningar" i baken och hundarna vågade komma in och gissa om de rusade upp för trappan? Märta fick jag hämta långt bort i trädgården och jag tittade noga var jag satte föttern, jag önskar att Märta vill komma snabbt på inkallning, förr gjorde hon det. Nu tycker hon väl att hon är tillräckligt gammal för att göra vad hon vill!
I eftermiddags satt jag ute på trappan och pratade i telefon och la den sedan ifrån med på trappsteget. Min dotter Jenny ringde på mobilen och frågade varför jag inte svarade i den vanlga telefonen när hon ringde. Jag gick ut för att hämta den - BORTA! Ellen, eller möjligtvis Allan hade tagit den. Det var spännande att ringa upp den och försöka lokalisera den! Till slut hörde jag hur det ringde under cypressen och jag vek bort grenarna men såg den inte hörde bara hur den ringde. Någon hade GRÄVT NER den under cypressen. Måste komma ihåg att lägga telefonen högt upp så de inte når den. Inte så kul med en helt jordig telefon.
|
|
Och så var det bara mina två valpar kvar. Så enkelt allt blev helt plötsligt! Love/Burny blev hämtad av Lotta och hennes kusin och två kusinbarn idag. Vera var mycket noga med sin avskedsritual, slicka, leka och dia en sista gång! Det är märkligt men hon har känt på sig varje gång en valp har varit på väg att lämna oss. Men Teddys/Oves hemresa blev något helt speciellt som hon inte har upprepat med de andra valparna! Jag ryser fortfarande när jag tänker på det!
Jag var ensam med bara mina egna hundar i flera timmar sedan kom Alvar/Allan tillbaka på kvällen för Dennis och Johanna skall åka till Stockholm i helgen. Han blev så glad att han kissade på sig när han såg Vera och mig och hon blev jätteglad. Åh, ett av mina barn kommer tillbaka, undrar när de andra kommer tänkte hon!
Det blev litet tjafs och gruffande när jag släppte ner honom i valphagen till Nova och Rocky men det gick snabbt över och nu ligger de och sover med Allan i mitten. Min Märta och Allan blev litet sura först men det har också gått över så nu har har friden och det stora lugnet lägrat sig över mitt hus! Alla sover och snarkar litet varstans men jag tror att Märta och min Allan har bäddat ner sig i min säng, Vera sover i soffan framför TV:n och Ellen som alltd skall vara nära mig ligger under min stol vid datorn och sover. Jag tror jag skippar kvällsrastningen nu när alla sover och snarkar och försöker knö ner mig i sängen för att göra som de övriga - SOVA!
|
Jaha, då har jag gjort det igen- suttit här och skrivit länge och väl och så försvinner texten. Blir man glad eller...???? Jag får väl försöka komma ihåg vad jag skrev.
Idag åkte Alvar/Allan med Johanna och Dennis hem till Göteborg. Efter de hade åkt släppte jag ut valparna i valphagen i trädgården där de fick busa länge och väl. När jag skulle ta in dem stod där bara tre valpar och hängde vid gallret. Jag fick litet lätt panik och började locka på den fjärde valpen. Plötsliigt slog det mig: det skall ju bara vara tre, den fjärde åkte ju för en timme sedan!!!!! Jag har nog levt för länge med valpar - hjärnan hänger inte riktigt med.
Det verkar som om Vera känner på sig när en valp skall lämna oss, hon slickar den, leker med den och den får till och med dia litet fast hon inte har någon mjölk längre. Det är så rörande att titta på henne hur hon riktigt tar avsked!
Ikväll fick 40 mördarsniglar vandra vidare till snigelhimlen. Fascinerande att tänka att jag räddat trädgården från 1600 nya sniglar. I år verkar de vara ovanligt stora och välmående, kanske beoende på vädret - varmt och blött. I morgon får fler sniglar sätta livet till för det är dags att klippa gräsmattorna. Och sedan - om jag orkar - får jag ta till trimmern. Det är litet äckligt för man vet aldrig vad som döjer sig i det höga gräset, paddor, grodor, sniglar och lämningar från hundarna. Måste köpa ett visir och skydda ansiktet. Nä, nu känner jag att jag närmar mig gränsen för vad man kan skriva!
Fick ett SMS från Allan där han berättar att hans "storasyster" Märta delat tuggbenen åt honom - jättegulligt! Jag svarade på mailet: Typiskt tjejer de skall alltid passa upp och ta hand om - jättegulligt. Det roliga var att det svaret gick inte till avsändaren utan till en elfirma jag anlitat för trädgårdsbelysningen. Jag fick svar precis nu! Fy, vad pinsamt, pinsamt är bara förnamnet! Hoppas Johanna och Dennis läser det här och ser att jag försökte svara. Men som läget är nu så vågar jag inte ge mig på att SMS:a igen!
Malin och Alice har mailat och berättat om vad de har för sig sig. Här är ett litet utdrag: "Annars är det full rulle!! hon sover mkt på dagen och på kvällarna leker och busar hon jättemkt. Hon är inte rädd för ngt har vi märkt! och stackars Liza får tala en hel del precis som dina vuxna hundar!
Hon kommer redan på tilltal och följer efter mig vart jag än går. Varje dag tar vi en liten koppelpromenad och det har fungerat bra hittills. I förra veckan åkte hon båt för första gången, spännande tyckte hon. Vi doppade bara tassarna vid strandkanten och det gick bra. Får se om vi får till ett litet bad innan sommaren är slut".
Då vill jag bara tillägga att Teddy i Norrköping redan varit i och simmat!!!
|
|
Jaha, då var det roliga slut för den här gången! I morgon åker Alvar/Állan hem med Johanna och Dennis. Tack och lov bara till Göteborg! På fredag åker Love/Burny med Lotta till Örebro. Kvar är Nova och Rocky som ser ut att heta Karl-Oskar men det kan man väl inte kalla en liten söt valp för??? Jo, kanske. Äntligen får jag lägga ner litet extra tid på de som stannar kvar OCH de övriga som ingår i hushållet. De har fått stå tillbaka ganska mycket sedan Veras valpar kom till världen. Ibland önskar jag att jag har fyra händer som det är nu har jag bara två halvbra. När Märta var valp sprang hon omkull mig så jag bröt båtbenet i handen och det har inte velat läka trots en inopererad handledsprotes. Högerarmen "fixade" Allan när jag busade med honom förra hösten. Jag ser fram emot när koppel-tvånget i skogen försvinner för då kan de få springa lösa. Nu är det dags att börja anmäla till utställningarna i höst - förmodligen åker jag till Åstorp med Nova, Karl-Oskar, Ellen och Allan. Vera får vänta tills hennes päls har vuxit ut. Hoppas jag kan locka med någon/några av mina valpköpare dit. Sedan blir det nog Växjö internationella och sedan....... Och så skall ju Ellen mentalbeskrivas i höst så det är nog hög tid att anmäla henne nu. Dessutom måste hon ögonlysas innan hon paras. Finns det verkligen någon som tror att det är en ekonomiskt lysande affär att ha kennel????? Men det är helt är ett helt underbart liv. Det skall bli såååå spännande att se vad det kan bli för valpar efter Ellen, förhoppningsvis sobel, röd och.....?
Har fått mail från Tanja och Charlie där hon skriver att Charlie prövat på att bada och simma och mår jättebra. Detsamma skriver Louise om Teddy. Jättekul att höra att det går så bra!
|
Och så var de bara 3! Alvar som kommer att heta Allan har fått en alldeles egen familj i Göteborg och en "storasyster" - kan det bli bättre? Det måste vara ett tecken - deras tik heter Märta, precis som min och deras nye kille kommer att heta Allan precis som min Allan! Litet underligt är det i alla fall! Men det känns verkligen jättebra precis som med de andra valparnas hussar och mattar! De kommer i morgon och hälsar på för de längar så efter honom. Han kommer att lämna mig den 17 augusti. Då har jag förhoppningsvis hittat en familj till Love också, har kanske någon på gång... Nu har jag inte sett på TV på flera dagar, har ju roligare saker att titta på! OCH hålla ordning på, det gäller att ligga steget före hela tiden när man har valpar. De hittar de mest underliga saker som inte är lämpliga för en valpmun. Det kommer att bli bra tomt när "bara" mina egna hundar är kvar.
Igår plockade jag bort valphagen så nu har jag återtagit huset, hade nästan glömt bort hur det var att röra sig fritt, nåja det blir ju några häcklopp över alla kompostgrindarna - tur att jag varit friidrottare när jag var ung!
Livet är tufft nu -att börja jobba efter att ha haft semester sedan den 1 juni, upp 05.30, ut med alla fyrbenta - torka kiss och bajs - äta frukost - ge alla fyrbenta vänner (inkl katterna som varit ute på friarstråt hela natten) frukost och sedan göra mig i ordning och åka till jobbet. Idag överraskade jag mig själv med att vara på plats redan 07.30. Skall försöka vara på plats kl 07.20 i morgon!
|
|
Äntligen är vardagsrummet mitt igen, i alla fall mer än förut. Jag har krympt valphagen för nu är de ute flera timmar om dagen och bara sover och äter i hagen. Det blir många små pölar för det är svårt att hinna få ut 4 st i tid!!! Idag tog Nova sin första lilla koppelpromenad, tuff liten tjej, hon hängde med visserligen både hit och dit men hon gillade det. I morgon får det bli de andras tur. Det är verkligen en fin liten tik, kanske med betoning på liten, med ett mycket feminint huvud. Det skall bli spännande att se hur hon utvecklas! Rocky är en mycket stabil liten kille med ett maskulint huvud och fina tan-tecken. Sedan har jag ju Alvar och Love kvar, helt underbara killar. Alvar är bara så cool, finns nog inget som rubba honom. Han var den ende som stod helt stilla hos veterinären och sa inte ett ljud när han fick vaccinationssprutan och chippet. Love fullständig älskar sin matte och kommer säkert att bli en ståtlig hane så småningom! Hoppas att jag hittar några bra valpköpare till dem också.
Det är absolut ingen höjdare att ha en tik (Märta) som höglöper och en hane som absolut inte har något annat i huvudet än,.... ja ni kan gissa vad! Märta har definitivt tröttnat på uppvaktningen och säger ifrån så jag får gå emellan ibland och ta bort Allan. Men ett så skarpt NEJ hindrar honom inte att försöka, killen kan inte ta ett nej tydligen. Tur att hon är så stor så han har inget för sina enträgna försök. Ganska irriterande att han inte kan koppla av en liten stund i alla fall, fast nu ligger de sida vid sida och sover, Allan kopplad för säkerhets skull! Samtidigt tycker jag fruktansvärt synd om honom för han blir helt slut av alla goda dofter som Märta avger.
På måndag är min semester slut och jobbet väntar, 4 tim/dag. Ganska lagom arbetstid och dessutom flex så börjar jag kl 07.00 så kan jag gå hem redan kl 11.00. Fast jag kommer nog inte att lyckas komma iväg så tidigt med alla som skall ha mat och rastas. Det är fördelen att bo i hus och ha stor trädgård, bara släppa ut dem på morgonen så får de göra vad de behöver och dessutom springa av sig medan jag gör mig i ordning.
Hjääälp, alla tidningar är slut!!!!! Får väl försöka leta fram en rulle papper som man täcker golv med när man målar - hoppas att jag har något kvar annars får jag väl köpa.
|
|
Idag åkte Ove med Erika och hennes familj till Torsås i Värmland. En supertrevlig familj så jag är helt lugn betr. Ove eller Teddy som han kommer att kallas. Nu börjar det bli svårt för mig, två som heter Teddy, det får bli Värmlandsteddy och Norrköpingsteddy! Vera reagerade fruktansvärt starkt på att Ove åkte iväg, hon sprang skrikande mot grinden när de hade åkt! Så har hon inte reagerat förut - kanske tycker hon att NU får det vara nog med utplacering av hennes babysar. Sedan har hon vaktat det 4 som är kvar och till och med låtit dem dia henne. Men nu så här sent tycks hon ha lugnat sig och jag måste ju säga att det är en himmelsvid skillnad mellan 4 och 8 valpar! Möjligen uppvägs det av att ha en tik (Märta) som höglöper och Allan som uppför sig helt tokig och vill få en romantisk träff på tu man tass! OCH Märta vill samma. Undrar hur sådana valpar skulle se ut - leonberger+cocker????
Ikväll var Ellen närgången mot en padda, jag fick spola munnen länge på henne för hon saliverade (dreglade) så vansinnigt, massor av segt skum. Var tvungen att ringa Agrias veterinär (en jättebra service för 25:-/samtal)för jag var litet orolig. Men i och med att jag spolat ur munnen på henne så är det inte så farligt men om hon fortsätter må dåligt i morgon så bli det veterinärbesök.
|
|
Och så var de bara fem kvar! Och i morgon är de bara fyra. Nu märks det verkligen i valphagen. Jag har kunnat prata i telefon och se på TV utan att vara beroende av textremsan. Idag var Louise och Fredrik och Fredriks bror från Norrköping här och hämtade hem lille Teddy. Har redan fått mail från Louise om hur hemresan hade gått. Teddy hade mått litet illa men för övrigt hade han sovit hela vägen. Tanja och Malin har också mailat och berättat om det första dygnet med den nya lilla familjemedlemmen. Valparna har redan funnit sig väl tillrätta och både lekt och ätit och sovit lugnt.
Vera har varit mycket dämpad i kväll - hon har gått många varv runt och i valphagen och tittat efter sina valpar. Det var riktigt rörande i midddags när jag hade badat och gjort i ordning Teddy så ville jag inte släppa ner honom valphagen igen utan han fick ströva runt och Vera hon slickade på honom och lekte med honom och han fick till och med dia henne litet fast det gjorde ont - ja det var nästan så att jag fick tårar i ögonen. Förmodligen var det väl mina känslor jag översatte på henne eller......? Jag tror faktiskt hon visste att han skulle åka iväg.
|
Jaha, då är det "bara" 6 valpar kvar i hagen. Konstigt men det märks tydligt att de blivit färre! Numera får de springa fritt på förmiddagen både inne och ut på altanen och det gillar de verkligen. De har saboterat mina krukor med olika kryddor, krusmynta, johannisört, gräslök, ja allt tycks smaka gott. De luktar åtminstone gott i munnarna de små liven. Ove försökte sig t.o.m. på att ta sig i barnpoolen som står kvar sedan barnbarnen var här och badade. När han upptäckte att vatten var vått så var det inte så spännande längre. I eftermiddags kom en ny familj och tittade på Love och Alvar och jag får besked i morgon om någon av dem skall flytta till Kungälv. Det vore bra om jag kunde få köpare till dessa valpar den här veckan så slipper jag åka till veterinären och ombesiktiga dem efterom intyget bara varar i 7 dagar. Sedan åker ju Ove och Teddy och jag kan kanske börja montera ner den stora valphagen inomhus och återta huset! Jag blev riktigt stolt när veterinären berömde valparna för att de var så lätta att hantera, lugna och trygga och att kullen var så jämn. Alla "gick igenom" besiktningen utan anmärkning! Veterinären undersökte även om hanarna hade "allt på plats" och de hade de!
Idag har jag fått mail både från Malin och lilla Alice (Happy) och Tanja och Charlie (Elvis). Alice befinner sig i Fskebäckskil på semester och verkar inte sakna mamma och flocken något nämnvärt - skönt. Charlie hade en lång bilresa till Norge och har funnit sig väl tillrätta. Tanja skrev att hon bäddat till sig på golvet bredvid hans korg för han inte skulle bli ledsen! Helt otroligt vilka valpköpare jag har fått.
Nu är det snart dags igen att börja leta efter en bra kille till Ellen, tänkte att hon skall få en kull nästa vår. Helst vill jag, frånsett exteriör och mentalitet som är nr 1, få valpar med hennes färger (blue roan sobel), sobel, tan-tecknade. Men det är ju gott om tid ännu men det är spännande att planera. Detsamma gäller för Vera men då vill jag ha små "chokladbitar".
|
Igår hann (orkade) jag inte skriva dagbok för min dotter gifte sig och lille Frans döptes. Det var länge sedan jag tänkte på annat än valpar!
I natt är det sista natten med hela gänget! Den som verkade så avlägsen är helt plötsligt här! Det är verkligen dubbla känslor dels så är det ju "mina" babysar som jag levt med så länge dels känns det så skönt att jag vet att de kommer att få det jättebra hos sina nya familjer. I morgon åker ju Elvis med Tanja till Norge och lilla Happy/Alice åker med Malin till Göteborg. Undrar hur det kommer att kännas nästa söndag när kullen halverats? Nu hoppas jag bara på att Love och Alvar skall få lika underbara mattar/hussar som sina syskon. Ikväll har jag satt in de sista papprena i valppärmarna, säkert har jag glömt en del men det finns ju både mail och telefon! Nej, nu skall jag försöka sova för väckarklockan kommer att ringa redan 06.00. Det är mycket som skall förberedas inför turen till veterinären.
|
|
Det här är inte klokt, först lunginflammaton och sedan luftrörskatarr OCH lunginflammation. Började på en ny och starkare penicillinkur igår. Hoppas den hjälper snabbt för i morgon gifter sig min dotter och mitt minsta barnbarn skall döpas samtidigt.
Idag har valparna invaderat hela huset inkl. altanen. De sprang runt och jagade både varandra och de stora hundarna. Märta tröttnade snabbt och hoppade upp och la sig i min säng. Och där Märta är där är också Allan - stackarn är jättekär för hon har börjat löpa!
Valparna är snabbare än blixten - försökte ta kort ute på altanen och de flesta korten visar ett tomt trägolv med möjligtvis en liten svanspets ytterkanten! Man måste vara två - en som håller och som fotar.
Helt plötsligt upptäcker jag att klockan är nästan 23 och jag som skulle lägga mig tidigt ikväll för att orka med morgondagen. Förresten det spelar ingen roll - valparna har sin lek- och busperiod just nu så att jag kan ändock inte somna.
|
|
Upptäckte till min stora förvåning att det gått 4! dagar sedan jag skrev i dagboken och inte vet jag vad jag gjort mer än burit valpar ut och in, bytt tidningar 2ggr/dag i valphagen, utfordrat dem, kelat med dem. Ikväll fick alla 8 klippt sina små sylvassa klor OCH det gillade de! En egen stund i mattes knä var bara så skööönt att man kunde stå ut med kloklippningen. De som hörs mest är de som skall stanna kvar, Rocky och Nova. Nova kan verkligen yla!!! Idag har jag byggt ut valphagen inne så den består av 13 kompostgallersidor! Mitt utrymme krymper dag för dag! Jag tycker det är bra om valparna har så stort utrymme som möjligt för då får de möjlighet att röra sig mycket.
Nu är de verkligen riktiga cockerspaniels fast i miniformat. Öronen har växt ordentligt och pälsen börjar komma. Just nu leker de "hela havet stormar" och det är ett fruktansvärt oväsen. Mamma Vera går in i hagen och styr upp de våldsamma lekarna med jämna mellanrum! Så fort hon lämnar dem så är det samma oväsen igen! Nu tycker jag nästan att det skall bli skönt när några lämnar mig, fast jag kommer väl att stå där med tårarna rinnande när de åker.
På söndag skall jag försöka hinna trimma de som lämnar mig under veckan, inte för mycket för jag tycker de ser så gulliga ut nu men tassarna skall få sig en omgång med saxen och därefter skall Alice och Elvis få ett riktigt skönt bad så de är fina på måndag när de skall åka till sina nya mattar.
På lördag är det både barndop och bröllop! Inte utan att jag känner av stressen för jag har inte hunnit köpa vare sig doppresent eller present till min dotter och hennes blivande man. Idag var jag på Mölnlycke Garden Center för att försöka hitta ett körsbärsträd som doppresent. Det dumma är att man måste ha två träd för att få körsbär! Det fanns ett som var självfertilt men det hette surkörsbär och det vill jag inte ge bort! Brudparet skall få en grästrimmer så slipper de låna min. Kanske inte den mest romantiska bröllopspresenten men nödvändig när man har stor trädgård.
|
Har just sett slutet på filmen "101 dalmatinerna", därav fotot. Det föreställer Kalle, min dotters daltmatinerkille. Här har han fastnat i någon konstig pose precis som jag och Jenny brukar göra på foton!
Det får bli ett sammandrag av vad som hänt sedan senast jag skrev. Jag skrev en lång historia igår - när jag skulle lägga in ett foto försvann ca 75 % av det jag skrivet så jag loggade ut och kröp ner i sängen. Igår var det bara en så´n dag - allt och alla på en gång. Det började med att min yngsta dotter ringde vid halvnio-tiden på fredagmorgonen och ville komma med Laban. Givetvis var de bara såååå välkomna. Samtidigt hade jag lovat en arbetskamrat att komma och titta på valparna under förmiddagen för på eftermiddagen väntade jag annat besök som också ville kolla in valparna. Ett sådant stort intresse för 8 små fiskmåsar! Jag bakade 2 jordgubbspajer för att kunna bjuda på något gott till kaffet. Sofia sprang ut och in och fyllde barnpoolen till Laban, Laban är som jag sagt tidigare hundrädd. Förstår inte var han fått det ifrån - i alla fall inte från mig! Karin och jag fikade och åt paj. Därefter kom min äldsta dotter Jenny och baby-Frans och vi satt ute på altanen och fikade - paj igen! Sedan hade jag en lugn timme i solstolen utanför valphagen i väntan på att Ann-Charlotte skulle komma. Hon kom och títtade med både ögon och händer på valparna! Och sedan fikade vi och åt paj, nu tyckte jag inte den var lika god som på morgonen! När Ann-Charlotte hade åkt satt jag på trappan och bara njöt av lugnet och valparna och att alla tyckte de var så fina! Jag hade lagt telefonen på trappan och när jag skulle ta ín den, var den bara borta! Smart som jag är ringde jag upp den från mobilen och hörde den ringa en bit bort i trädgården - bland hallonbuskar och ogräs. Konstigt jag hade inget minne av att jag suttit där och pratat i telefon. Ut ur buskarna for Ellen hon blev livrädd när telefonen började ringa. Ha- gott åt henne!!! Nu verkar det som om hon går en liten omväg runt de farliga buskarna!
Idag har jag/vi varit på Ikea och fyndat - vi och mängder av tyskar, , danskar, norrmän, ja, det verkade som representanter från hela Europa var där + några vilsekomna japaner. Hittade i alla fall en jättebra hundsäng till Märta för jag avskyr när hon ligger och drar klorna i hårdplasten som hennes säng består av.
Nu verkar det som om jag har hittat hem till både Alvar och Love! Inte klokt 8 valpar och alla tingade, i alla fall nästan alla. Vi får se i början på nästa vecka. Två stannar kvar hos mig Nova och Rocky, Rocky tills vidare i alla fall så får jag se hur han utvecklas.
Nu lade jag in fotot först innan jag började skriva så jag hoppas verkligen att texten inte försvinner igen.
|
 Varje dag lär man sig något nytt! Idag kom jag äntligen på att jag kan tömma minnet på kameran samtidigt som jag för över fotona. Jag har slarvat bort den svenska bruksanvisningen till kameran, jag har den på en massa andra språk, men teknisk engelska eller tyska är nog inget för mig. Idag fyllde jag bilen (Chevrolet transport med borttagna säten) med sopsäckar, 17 st, och körde till återvinningsstationen. Det var gamla "utlästa" GP från valparna. Men det lär väl bli några turer till innan valparna har flyttat. Ikväll badade jag Vera och redde ut hennes öron, vete katten vad hon hade samlat i dem men tunga och toviga var de. Nu glänser hon för jag avslutade med litet glansspray i pälsen. Det första hon gjorde när hon skulle ut och kissa var att, ja gissa, självklart "gick" hon på ryggen för att få tillbaka litet av de goda naturliga dofterna!
Nova, Happy (Alice) och Rocky är de som hörs mest i valphagen, speciellt Nova som riktigt ylar när hon ser mig. Valparna fullkomligt älskar att leka med katt-tunneln. Idag försökte Teddy dra iväg med den fast den innehöll tre valpar, den och PET-flaskorna är det roligast valparna vet. Det behövs inga dyra, specialdesignade leksaker varken till hundvalpar eller människovalpar!
|
|
Idag har valparna varit ute i flera timmar och härjat runt i valphagen. Jag tog ut dem en och på gräsmattan så Vera och de andra hundarna fick nosa och "leka" litet med dem! Vera fick tokfnatt av glädje när hon bara hade en valp åt gången att leka med, det var riktgt gulligt att se. T.o.m. Allan kom fram och erbjöd sin bästa pinne, men den fick valparna bara titta på! Snåljåp!!! Ellen blev valp på nytt och jättelycklig, för nu slipper hon vara minst längre. Märta tycktes bara tänka "hjälp nu börjar det om med valpar som skall hänga mig i benen". Jag försökte ta några foton på valparna men de var aldrig stilla så länge att de fastnade, gör ett nytt försök i morgon.
Idag höll mista hjärta på att brista, jag har lovat bort Ove till en jättetrevlig familj i Värmland. Ove är ju den som bara gick rakt in i mitt hjärta när han föddes. Men som min dotter säger "mamma, du har en kennel och kan inte behålla alla valpar själv". Det ligger något i det när jag tänker med förnuftet! Den 27 juli kommer först Tanja från Norge och hämtar sin valp (Elvis eller Rocky) och Malin hämtar hem lilla Happy. Den 30 jul är det Oves tur att åka och han skall till Karin med familj i Värmland och slutligen på söndagen åker Teddy med Louise och Fredrik hem till Norrköping. Det kommer att bli tomt på söndagkvällen! Hoppas att jag hittar 2 bra hem till de resterande valparna (förmodligen Alvar och Love)!
Idag har jag också försäkrat alla valparna hos Agria så om valpköparna väljer samma bolag blir det ingen karens för dem. Det blir kul när jag skall ringa Agria och uppge 8 valpars chip-nummer som brukar bestå ca 15 siffror, då gäller det verkligen att hålla tungan rätt i munnen.
|
|
Idag har jag beställt tid för besiktning, vaccination och chip-märkning av valparna. Det kommer att bli en kul historia den 27 juli när jag skall vara hos veterinären med 8 valpar!!!! Bara tanken att transportera dem ger mig litet lätt migrän, men jag har bett mitt barnbarn Filip hjälpa mig. Kanske behövs hans mammas händer också! Ja, ja den dagen det bekymret! Ikväll kom Malin och hennes bror och hälsade på lilla Happy, eller blir det en Alice av Happy, ja det återstår att se. Det är viktigt att man känner för namnet som man ger sin hund. Efter besöket sov Happy fram till matdags vid 21-tiden, man blir trött av så mycket uppmärksamhet när man är bara 6 veckor.
Idag flyttade jag valphagen och försökte resa upp partytältet som säckat ihop efter allt regnande och stormande. Jag var både svettig och varm samtidigt som luften inte ville räcka till riktigt! När jag fått upp ena sidan så rasade den andra. Så höll det på nästan 1 timme innan jag sansade mig och satte mig på trappan med en kopp kaffe och tittade på eländet! Sedan tog jag nya tag och förankrade varje stolpe ordentligt innan jag reste nästa och se voila´ snart stod partytältet upp och ganska rakt dessutom (ibland är det nog inte helt fel att vara två eller åtminstone ha fyra armar). Sedan skulle taket på, när jag fått upp halva öppnade sig himlen... Det var bara att samla ihop hundarna och gå in.
Nu är valparna så stora att jag fått bygga ut innehagen ännu mer så nu är det nästan de som har största utrymmet i huset!
Satt just och läste gamla inlägg i gästboken, bl.a. från Märtas syster Maja som skrev så här bl. a.: "Märta får väl gallra ut sina värsta bus och lära ut till valpisarna.... Det där t.ex. när du en tidig morgon utan glasögon fick ge dig ut i tofflor och morgonrock och försökte få fatt på Bus-Märta som stack.........Eller varför inte.....Näe, jag tipsar inte om något mera". Jag kan faktiskt berätta något ännu värre, det var en sen kväll och jag skulle kalla in Märta men hon stod kvar och vill absolut inte komma så jag ut i nattlinne och stövlar (utan glasögon givetvis) och arg som ett bi för att hon inte ville komma. När kom kom riktigt nära så såg jag att det var ETT RÅDJUR och Märta stod redan vid trappan! Undrar vad Märta tänkteom sin matte? Utan glasögon är jag nästan hjälplös.
För övrigt har det inte hänt så mycket i valphagen mer än att de växer och växer och låter och låter........
Skall undersöka med webhotellet om man kan lägga in ett diskussions-forum för valpköparna så att var och en får ett lösenord och kan skriva både till varandra och mig och kanske ge varandra tips etc etc. Jg vill inte att detta skall ligga direkt på min hemsida så alla kan läsa vad som skrivs. Idén tycker jag verkar vara bra hoppas det går att lösa!
|
Idag hade jag besök av Louise och Fredrik från Norrköping. De ville titta på valparna och de fastnade för dels Teddy och dels för Ove. Vi satt länge och pratade hund och de kelade med valparna. Verkligen jätterara, här är jag åter igen helt säker på att valpen kommer att få ett underbart liv. De skulle bestämma sig under hemresan för vilken valp de ville tinga. När hade åkt gissade jag på att de skulle välja Teddy och så blev det! Har både igår och idag haft telefonkontakt med en valpköpare från Värmland och även här kände jag att personkemin stämde. Jag tycker det är jätteviktigt att man känner att det stämmer mellan oss för vi skall ju förhoppningsvis ha kontakt en massa glada år framåt! Så nu kommer mina valpar att spridas alltifrån Göteborg, kanske Värmland, Norrköping och Norge. Minst en tik, Nova, kommer jag att behålla. Det känns precis som när mina döttrar flyttade hemifrån! Fast de flyttade ju inte så låååångt....
Usch och fy det är ingen höjdare med lunginflammation vill jag lova, luften tar bara slut ibland och så fort jag rör mig för mycket stiger febern så det blir väl till att hålla mig hemma från jobbet några dagar.
|
Min katt Moa som varit borta i nästan 1 månad satt alldeles nyss på balkongräcket och ville in!!!! Gissa om jag blev glad - jag har saknat henne så mycket och trodde inte hon levde längre. Som tur var hade jag den godaste sortens kattmat hemma och till och med litet vispgrädde kvar. Stackarn så hungrig hon var, helt utsvulten, man kunde räkna revbenen på henne och så full med fästingar. Jag har inte haft hjärta att störa henne ännu för att plocka bort de äckliga små parasiterna.
Nu får valparna vara ute i frihet i köket och vardagsrummet, fast bara max 2 åt gången. De andra blir fruktansvärt avundsjuka och försöker klättra över gallret. Jag får nog bygga ut valphagen så de kan röra sig ännu mer. Kanske det är bättre att jag bygger en valphage till mig och de vuxna hundarna och släpper valparna fria?!
Nu börjar det röra på sig när det gäller intresserade valpköpare. I morgon får jag besök från Norrköping, de vill titta på bl.a. Teddy, Alvar och ev. Ove. Som jag sagt förut så är det jättesvårt att välja vem/vilka som skall stanna kvar i kenneln. Jag tjatar säkert "hål i huvudet" på mina vänner för att få råd. Det finns ju två som jag har väldigt gott öga till, men det är klart kommer det en utställningsintresserad valpköpare så...... Jag har i alla fall bestämt mig för My Happiness, Happy, skall få bo med Malin. Och då blir Nova kvar hos mig.
Vilka underbara vänner jag har, när Eva hörde hur sjuk jag lät i morse så slängde hon sig i bilen och kom hit med både cockerfoder (Vera måste börja tänka på sin vikt), matbröd, bullar, 1 kg smågodis och egenhändigt plockade biggaråer. Sedan bytte hon hos valparna, avmaskade och tog nya foton på dem. Jag låg på soffan och var svag och pekade med lillfingret på det som behövdes göra! Tack Eva!
Nu har det regnat över 50 mm den här veckan och partytältet som jag var så stolt över har lagt sig tillrätta över valphagen, hoppas stängerna inte har gått av. Får försöka rätta till det i morgon - om det INTE regnar!
|
|
Hur dum får man vara? Jag har gått omkring i flera veckor och haft svårt att andas och har hela tiden tänkt: ja, ja men det är bara astman som är ovanligt jobbig beroende på värmen och grannar som ideligen klipper gräs. Men i morse fick jag ge mig och beställa tid på vårdcentralen. Det visade sig att det var lunginflammation! Hade jag inte haft en tanke på men nu fick jag penicillin och hostmedicin så nu längtar jag bara efter att den skall börja verka så jag kan andas normalt igen! På söndag är jag smittofri och det är bra för jag tänkte mitt barnbarn skull få hjälpa till litet med de små sötnosarna.
Just nu steker jag ett kilo köttfärs med bästföredatum igår. De vuxna hundarna kommer att tro det är julafton i morgon när jag häller den över torrfordret! Jag har kryddat med vitlök, salt och peppar (bara litet förståss). Vitlök skall ha en avskräckande verkan på fästingar1
Just nu sitter lilla Happy och tittar på en amerikansk film på TV, hon verkar vara helt inne i handlingen för hon varken ser eller hör hur syskonen bråkar. De här valparna kommer att vara vana vid de flesta ljud i ett hem alltifrån dammsugare till som sagt amerikanska serier på TV!
|
|
Nu är det bara 17 dagar kvar tills de första valparna flyger ur boet - både skönt och men också litet sorgligt! Men som de "uppför" sig just nu när de morrar, drar och sliter både i varandra och i leksakerna så jag inte kan prata i telefon eller höra vad som sägs på TV - ja, då vete fåglarna om jag önskar att det inte var så långt kvar! Skojade bara, jag kan titta hur länge som helst på dem, finns inget program på TV som lockar mer.
Jag VILL INTE men jag tror jag har en rejäl luftrörskatarr på gång, småont i kroppen, hostar och ögon bränner. Det får bli citronte med mycket honung i kväll för jag har inte tid att ligga till sängs i någon löjlig förkylning eller vad det nu är. Hundarna tar ingen hänsyn!
Vera har så mycket mjölk att det droppar på golvet när hon går omkring, jag brukar peka mot valphagen och be henne gå in till valparna och låta dem få litet - de äter ju minst 4-6 mål valpfoder i välling om dagen så de tar bara en liten slurk för att mamma vill det. Hon går gärna in men det märks att det gör mycket ont när valparna hänger i spenarna på henne. Dessutom gör hon "matupplägg" till valparna, hon äter valpfoder och sedan kräks hon upp till valparna och dessa otacksamma små vill inte ha utan äter hellre ur valpskålen.
|
|
Så fort tiden går helt plötsligt är det nästan en vecka sedan jag skrev något i dagboken. Som jag sagt tidigare så fungerar inte min hjärna när det är så varmt. En dag hade jag 43 grader i solen! och 33 i skuggan. Det som är bra med värmen är att mördarsniglarna drar till skogs och håller sig borta från min trädgård sista kvällen före den värsta värmeböljan fick 58 rejäla mördarsniglar försvinna från jordens yta. Det är tacksamt att multiplicera varje snigel med 400 för det är vad de kan producera under en säsong har jag hört.
Hade en trägen valpköpare på besök i måndags, det är så roligt när valpköpare kommer och bekantar sig med och engagerar sig i valparna! Hon har till och med gjort en blogg/hemsida för valpen, tyvärr har adressen till sidan kommit bort. Måste kolla om jag får länka den tll min hemsida. Det vore jättekul att kunna följa mitt "barnbarns" äventyr.
Nu börjar det röra på sig, flera intresserade valpköpare har hört av sig sedan jag lade ut en annons på Blocket. Egentligen gillar jag inte tanken på att sälja levande varelser på Blocket men jag får väl ändra inställning till det ... också. Det är ju en kvinnas privilegium att ändra sig!
Nu börjar valparna verkligen bli hundvalpar och inte bara små opersonliga "sorkar". De äter som hästar och det som kommer in kommer ut också vill jag lova. Får ta mig i kragen och köra till tippen med alla begagnade tidningar - tror det är uppe i 9 säckar hittills och det är nästan tre veckor kvar. Jag lär fylla en egen container på återvinningsstationen.
Äntligen börjar jag se slutet på valpperioden och kan se mig omkring efter lämpliga utställningar för Allan och Ellen. Jag börjar också få en viss separationsångest vid tanken på att de små snart skall flytta hemifrån - trodde inte att jag skulle känna så starkt för dem - de är ju 8 stycken men, men....
Jag har börjat arbeta igen efter semestern. Arbetsgivaren har i sin spariver stängt av kylaggregaten så vi har haft upp tll 30 grader varmt på våra arbetsrum! Det blir inte mycket utfört då så egentligen undrar jag hur det kan det kallas besparing? Tur att jag bara arbetar 50%.
|
Morgonen började helt underbart, lyckades tappa ett glas, som exploderade mot golvet + en kaffekopp! När valparna skulle ha mat var torrfodret slut, jag trodde att jag hade men det var juniorfoder så det fick bli enbart välling som första mål. Valparna tycktes verkligen gilla att få enbart välling för den tog slut på nolltid. Kl 10.00 hängde jag på låset till Mölnlycke Djur- och Ridshop för att köpa ett paket Royal Starter. Det visade sig att den var helt slut! De är jättegulliga i affären så de erbjöd mig ett par kilo som de köpt till sina egna valpar.
Nu har jag beställt en golvfön för det fungerar inte att stå och blåsa 4 hundar med en vanlig fön, speciellt inte en leonberger! Det skall bli ett nöje att bada hundarna i fortsättningen.
Nu skall valparna få sista målet för idag, resten av hundarna skall ut och göra det de behöver göra, fast Ellen sätter jag nog en spårlina på för jag har verkligen ingen lust att träffa paddorna i kväll igen!!!!
Var bara tvungen att lägga in det här vinterfotot - alltid kyler det litet!
|
|
Är precis inkommen efter att ha varit ute och letat efter Ellen som rymde i skydd av mörkret. Tyvärr för henne så hade hon både reflexväst och halsband med ett hjärta som skramlar när hon rör sig. Det var jag och hundratals paddor och grodor ute samtidigt, de letade efter mat och jag efter Ellen. Och jag som har snudd på padd- och grodfobi. Gissa om jag var arg när jag såg reflexerna glimta till nere vid tjärnet. Hon kom, nästan krypande tillbaka, som en riktigt strykrädd hund trots att jag aldrig daskat till henne. Förmodligen utstrålade jag sammanbiten ilska så nu har hon lagt sig i sin egen säng och väntar att jag skall ha glömt utflykten.
Sitter här och bläddrar bland 58 valpfoton som min dotter mailade över nyss. Känner att det är litet för sent att försöka välja ut foton och dessutom placera dem i rätt hunds fotoalbum så det får bli i morgon innan värsta värmen slår till igen.
|
Oj, vad tiden går fort. På måndag återvänder jag till verkligheten för då har jag haft 5 veckor semester! Jag har inte skrivit i dagboken för söndag och måndag - jag får skylla på värmen. Hjärnan känns som en uppblött tvättsvamp.
I söndags var mina
två yngsta barnbarn (och deras mammor) på besök. Jag hade köpt en liten barnpool som vi hade på altanen och den uppskattades verkligen, säger bara barn och vatten!!! Skönt att få umgås med "människovalpar" som omväxling till hundvalparna. Valparna äter mig snart ur huset - 1 l hemlagad välling med 5 ägg-gulor och smör går det åt om dagen. Denna blandar jag med uppblött valpfoder. Då uppskatar Vera verkligen att gå in i valphagen. Hon äter resterna medan valparna diar henne! Igår köpte jag några hundleksaker, bollar och pipdjur. Först tittade de förvånat på dem men så började Nova leka med en boll och då helt plötsligt vågade sig alla fram och började bära runt på sakerna. Passade också på att beställa en riktig matskål till valparna så de slipper klafsa runt i maten + några "bra-att-ha"-saker som valpköparna kan köpa till rabatterat pris. Det finns så mycket hundsaker i affärerna och det kan vara svårt att veta riktigt vad man behöver om man inte haft hund (cocker) innan.
PS
Poolen uppskattades mycket av Märta (leonbergern): Åh, vilken stor härlig vattenskål som man kan stå och dricka i, tycktes hon tänka.
DS
|
|
Idag startade cirkusen här hemma kl 06.00. Hallå!!!! jag har semester och det vore inte helt fel att få en sovmorgon innan semestern är slut! Idag var det Vera och Allan som bara måste ut och det snabbt. Märta stod över för hon hade just makat sig tillrätta i min säng. Det var ju ingen idé att krypa ner igen (desutom var det ju upptaget i sängen) så kl. 09.30 var hela huset städat, alla hade fått mat och jag burit undan 7 sopsäckar med begagnade tidningar som valparna "läst färdigt".
Vid 12-tiden kom valpköpare från Norge och hälsade på. Den valpen kommer att få ett underbart hundliv i Norge - ibland känns det bara så rätt! Samma sak med den valpköpare som hälsade på i måndags. Dessa valpar kommer att få träna lydnad, agility och den ena till och med utställning - kan det bli bättre? Hoppas nu att de övriga valparna får lika bra hem!
Partytältet tycker jag var en av min bättre idéer, valparna är skyddade både mot solen och alla fåglarna som finns här. Det är så gott att se dem försöka springa runt i valphagen och sedan helt plötsligt somna nästan mitt i steget.
|
Ikväll orkar jag inte skriva så mycket. Jag har klippt gräset, satt upp partytältet helt ensam och i storm. Testa det någon gång! Valparna verkade tyckte det var jätteskönt att få gräs under tassarna och jag tyckte det var skönt för alltid sparar det några nummer av GP så länge de gör sina behov utomhus! Nu ger jag upp för det har kommit in en miljon knott som surrar framför skärmen och försöker bita mig!
|
|
Idag har jag tllbringat delar av min dag i telefonen. Vem jag än har ringt har jag fått höra: Välkommen till.... du får nu 4 val (ibland upp till 9 val!) så när jag väl gjort mina val: Det är många som ringer just nu, dröj kvar så besvarar vi ditt samtal så fort det går. Är det någon som känner igen sig? Skattemyndigheten och Försäkringskassan talar om vilken plats man har i kön och hur många handläggare som är i tjänst. Mycket bra service fast ibland undrar jag när det låt säga är 52 handläggare i tjänst och sedan kommer en röst som säger att nu är 48 handläggare i tjänst det är då min fantasi sätter igång " vad gör de handläggare som försvann??? Toa, Fika eller...???" Mycket mer spännande än att bara få klassisk musik i öronen!
Idag har valparna börjat känna igen ljudet när jag blandar deras mat - det är ett farligt oväsen i hagen! Likaså så svarar de när jag ropar "valparna" då kommer de rusande till gallret och vill bli upplyfta. Lille Rocky är en riktig liten "mammagris" helst vill han ligga på min arm och sova. I morgon skall de få komma ut och känna på gräset en liten stund.
|
|
Jaha, då var det snart midnatt igen och jag försöker som vanligt hitta svaret på frågan: Vart tog dagen vägen? Nu är det otroligt varmt mitt på dagen så både jag och hundarna, inkl. valparna tar siesta och sover bort någon timme eller så när det är som varmast. Nu ikväll kom min arbetskamrat och 2 v hennes barn hit och kelade länge med valparna och under tiden dök Jenny med lille Frans och Gino, en jättestor och fin leonbergerhane. Märta var måttligt roade av herrbesöket - det var ok om han höll sig på avstånd- men var han verkligen tvungen att komma in??!!
Nu har jag vägt valparna, de växer vansinnigt fort. Jag får ändra deras halsband nästan varje dag så de inte stryps. Vikterna redovisar jag under resp. valp så man se den snabba viktökningen. De hade rymt i morse igen så nu måste jag bara hitta på en lösning på problemet. Det blir svårt för Vera vill ju ha tillgång till sina valpar men hon vill också kunna gå ifrån dem under natten. 02.15 väcktes jag av fiskmåsskrik, valparna ville ha mat helst för en kvart sedan! Det var bara att hoppa ur sängen och duka upp uppblött foder blandad med välling och då blev jag ju också hungrig så det blev kaffe och smörgås. De här valparna har helt förstört min mathållning!!!
|
|
Vilken morgon! Eftersom jag inte orkade skriva dagbok igår skrev jag tidigt i morse efter jag gett valparna mat. De har den ofina vanan att vakna ca 04.15 och låta som fiskmåsar! Det är bara att ge upp direkt och ge dem frukost. Därefter somnar de så sött och jag med. När jag vaknade vid 9-tiden och kom in i rummet så vimlade det av små "sorkar" som var på upptäcktsfärd, Vera hade nämligen lyckats öppna kompostgallret och valparna var inte sena att utforska världen där utanför. Jag kan ju säga att de hade verkligen lämnat små spår litet varstans så det var bara att bita ihop och ta fram den gamla kära moppen torka rent. Idag har de fått smaka på ljummen välling - de skrek och åt, något så underbart hade de aldrig känt. Valpar skall vara päronformade enl. avelsboken men de här såg ut som små äpplen - alldeles runda, sedan sov de i flera timmar. Nu är det jätteroligt att sitta och titta på dem när de tafatt försöker leka med varandra. Nova är en väldigt tuff liten tjej, Rocky verkar bli en myspropp precis som Allan och Love låter mycket precis som Ove. Ove är den rörligaste och djärvaste i gänget. Alvar och Elvis höll på och boxades en bra stund. Ja, det är väl det som hänt i lådan idag. Underligt att så små valpar kan engagera så många så mycket. Det ringer ständigt vänner till mig som vill ha "dagens rapport från lådan".
I morgon, efter valparnas första frukost, när de är riktigt sömniga, skall jag passa på att väga dem. De måste vara stilla för det är så svårt att avläsa vågen annars. Jag kommer att lägga ut vikterna under resp. namn.
I morgon får jag reda på om jag skall bli mormor till en liten kille eller om det rent av blir en tjej den här gången. Det behövs en liten tjej nu tycker jag eftersom jag redan är mormor till 4 killar. Fast huvudsaken är ju att allt går bra. Jag kanske skall gratulera min dotter till sitt andra barn genom att överräcka en valp, tihi!
|
Nu fuskar jag lite grand, för det är nämligen tidig tisdag morgon när jag skriver måndagens dagbok. Igår hade jag valpköpare på besök som tog det här fina fotot på Vera med alla sina valpar! De satt länge inne i valphagen och gosade och försökte se valparnas olika personligheter. Än så länge kan man bara se vem som är hungrigast, tycker jag och då utmärker sig Elvis, Rocky och så givetvis Ove - all mat till oss ser det ut som de tänker. Stackars Vera tycker inte det är vidare kul längre att ge valparna mat för de rycker och sliter i spenarna och kan nog bitas litet. Nu börjar de att "mucka" med varandra och det ser så gulligt ut.
Hundarna fick totalt tokfnatt när valpköparna kom, Allan försökte vara överallt samtidigt för att inte missa något. Hoppas de inte blev skrämda av cockrarnas "sociala förmåga".
Jag längtar till den dag jag kan låta valparna få vara utomhus för det blir mycket att ta vara på efter dem. Hallå Ica ta hit mer tidningar!!!!!
|
|
Idag har jag badat och fönat Vera, fixat till Märta för Allan och Ellen tuggar alltid på hennes öron så pälsen tovar igen helt!. Allan och Ellen fick sig också en tovutredning. Sedan kom Eva och vi fikade och pratade och fikade igen. Till slut försökte vi få till fina foton på valparna. Några av dem har jag lagt in på hemsidan de övriga kommer i morgon.
Idag har valparna ätit mat för första gången! Och som de åt sedan, de satt mitt upp i skålen och bara åt och skrek av förtjusning. Det var ju verkligen smart att ge dem mat före fotograferingen då alla somnade mätta och kladdiga i en stor hög i hagen! Före nästa fotografering får jag tänka till litet före.
|
|
Åh, vilken dag! I morse hörde jag ett välbekant ljud som jag inte riktigt kunde placera för jag befann mig hos John Blund. Till slut förstod jag att det var telefonen som ringde, när jag väl trasslat mig ur sängen och hittat telefonen så la de på. Strax efter började mobilen ringa och den är verkligen mobil så det tog en stund innan jag hittade den och hörde min yngsta dotter, Sofia, kvittrande fråga om de kunde komma och titta på valparna. Självklart sa jag och blev klarvaken för huset var verkligen inte det skicket som jag ville visa upp. Så det blev snabbt fram med dammsugare och mopp samtidigt som jag satte en bulldeg, dubbel sats när jag ändå höll på. När de kom 1,5 tim senare så glänste golven och kaffet var påsatt och bulldegen jäste.
Det är bra med valpar och Vera för de botade mitt barnbarns hundskräck, Laban är två år och har varit livrädd för hundar, innan han åkte hem hade han klappat valparna och matat Vera och var inte det minsta rädd längre! Ryktet spred sig att jag hade bakat eller om det var doften, i vilket fall som helst dök Jenny, Jimmy och mitt för närvarande yngsta barnbarn Frans upp och var sugna på kaffe och varma bullar. Att jag skriver att Frans för närvarande är mitt yngsta barnbarn beror på att Sofia är gravid och skall få ett syskon till Laban i november. Då har jag sammanlagt 5 barnbarn, från 16 år och neråt!!!
Nu förstår jag varför Vera drar sig för att låta valparna dia, de har fått tänder! De blir bara sötare och sötare, det kommer att bli jättesvårt att bestämma vem jag skall behålla men det ger sig nog med tiden.
I morgon eftermiddag kommer Eva och hjälper mig att ta foton på valparna så jag kan lägga ut dem på hemsidan under resp. valps namn. Det skall bli spännande att se hur de ser ut på bild!
|
|
Midsommarafton! Denna mytomspunna dag, när man skall hoppa över 7 gärdesgårdar, äta en ettersalt sill eller lägga sju blomster under kudden - allt för att i drömmen få se den RÄTTE! Verkar jobbigt tycker jag, här finns inga gärdesgårdar, bara höga fårstaket, ettersalt sill säljs inte längre på ICA bara matjesfiléer och blommor ger mig hösnuva och kliande ögon. Nä jag kör med 7 hundar under kudden så får jag se vem som visar sig i drömmen - förmodligen blir det kennelkonsulenten eller Miljö och Hälsa som påtalar det olämpliga för hundarna att trängas under kudden! Skämt åsido valparna börjar känna igen min röst och blir mycket högljudda när jag kommer. De försöker också att springa i den stora valphagen, med varierande resultat - för det mesta slutar det med de står på nosen för huvudet är så stort i förhållande till kroppen. Nästa vecka kommer de 4 första "valpspekulanterna" och hälsar på. Det skall bli spännande att träffa dem och verkligen "förhöra" dem om vilket liv en ev. valp kommer att få hos just dem. Ingen får välja en speciell valp ännu för jag tänker ev. behålla en hane eller kanske en tik beroende på hur de utvecklas och det kan man inte se ännu. Jag är jätteglad över de som är intresserade av en av mina valpar för de verkar veta vad en cocker behöver och har jag tur så är det någon/några som kan tänka sig att pröva på att ställa ut.
|
|
Jag fattar inte vem det är som stökar till det så här hemma. Igår storstädade jag allt utom badrummet. Nu ikväll ser det ut som någon slängt in en bomb här. Jag bor ensam med hundarna så det måste vara någon illvillig som smyger in här när jag inte ser. Igår var golven helt blanka utan spår av tassar och borttappade hårstrån, idag nä jag vill inte ens tänka på eländet! Köksbordet som var så fint med nystruken duk och fräscha blommor från trädgården. Vasen välte Ellen när hon tog sig en promenad tvärs över och alla papper från Agria, räkningar, tidningar och annat har plötsligt hamnat på bordet, tack och lov efter missödet med vasen.
Nog klagat; nu hör jag valparna ropa på nattmål och Vera har lagt sig tillrätta hos dem, det är ett evigt smackande, morrande och gyende under utfordringen. Vera börjar bli ganska så trött på dem och deras enorma hunger. Jag vägde dem idag och den störste vägde 874 gr, tjejerna är mindre och mycket femnina och väger runt 650 gr. Nu har de snart vuxit ur den fina valplådan och kommer att få bo Märtas korg för den använder hon aldrig ändå- inte så länge det finns en soffa eller säng att sova i.
Idag hände något som gjorde mig mycket förvånad, hundarna fick för sig att det kom någon och började stormskälla - då hörde jag 8 små valpar försöka instämma i de vuxnas skall. Det lät jättegulligt - att de tar efter så tidigt trodde jag inte.
|
|
Nu har valparna blivit så stora att de fått flytta ut i den stora valphagen i vardagsrummet! De låter hela sin vakna tid och nästan slåss om bästa "matplatsen" hos mamma. Idag var det Veras tur att rymma! Fattar inte varför de alltid skall snoka runt och försöka hitta någonstans att ta sig ut. De har ju hela trädgården, 1900 kvm, full med buskar och träd + alla leksaker som de bär runt på och gräver ner och gräver upp. Ja,ja, det har väl varit litet si och så med aktivering nu när valparna har kommit så de kanske är litet uttråkade. Får väl skärpa mig och ta mig ut i skogen men tyvärr är det koppeltvång nu så det blir inte så mycket springa av nu.Jag får väl börja träna litet spår, det brukar ju trötta ut hjärnan ordentligt. Vera var snart tillbaka för hon kom väl på att hon hade sina valpar att tänka på!
Ellen tycker det är jättespännande med valparna och vill gärna vara med och sköta om dem men det sätter Vera effektivt stopp för - hon fövandlas till en rasande tigrinna och Ellen slänger sig handlöst på rygg inför denna ilska. Allan är fortfarande litet rädd för valparna - han som inte var rädd för något på mentaltestet! Ja, se killar!!! Märta bryr sig inte längre för hon fullständigt nöjd nu när sovrummsdörren har öppnats och hon kan sova i min säng - uhmm så mjukt och skönt hör jag henne ligga och brumma där inne.
|
|
Jaha, så har jag återigen haft två rymlingar men den här gången undvek de av någon anledning att bada i tjärnet, man tackar! Tur att grannarna känner alla mina hundar så de vet var de hör hemma. Nu fick jag hjälp att kalla in dem och först kom Ellen smygande med sänkt huvud för hon visste mycket väl att hon var på förbjudet område samtidigt blev hon jätteglad för det var allt litet läskigt att vara ute på egen tass med bara Allan. Allan kom också, jätteglad "men där är du ju matte och jag som letat efter dig" tycktes han säga. Japp det var bara att koppla dem, tacka grannen för hjälpen samtidigt som jag bjöd in henne att titta på Veras valpar och så kryssa hem genom snårskogen. Förresten så vansinnigt mycket mygg det är, det gällde att hålla munnen stängd men jag tyckte de flög in överallt - ögonen, näsan, håret och t.o.m in under tröjan. Snart kommer grodorna upp ur tjärnet, varje år är det likadant. De parar sig i tjärnet och sedan kommer en miljon babygrodor upp och vandrar in över mina gräsmattor, vidare mot Benarebyvägen och där dör nog minst 75 % av dem. Men det är riktigt otrevligt när man inte kan trampa på gräsmattan för den liksom rör sig p.g.a. alla smågrodor. Men eftersom jag är djurvän (och det gäller ALLA djur, fast jag har snudd på orm- padd- och grodfobi) så får de passera och jag har koll på hundarna så de inte får för sig något. Så här är det att bo på landet men man får ta det goda med det onda, dock överväger det goda. Tänk att bara kunna släppa ut hundarna, sitta på trappan och njuta av en kopp kaffe och lyssna på fåglarna. Det ger verkligen kraft och energi.
De små har inga tankar på att rymma i alla fall, inte än men jag kom på Ove att stå på bakbenen mot insidan av valplådan - han var väl nyfiken på vad som finns utanför, nu när han har fått upp ögonen. Annars har det inte hänt så mycket i valplådan. Har faktiskt inte suttit där så mycket idag utan vart ute i trädgården för det har ju varit en så härlig sommardag och det måste man ju ta vara på och inte sitta inne.
|
Jag tog kort på valparna i morse, i morgon är de två veckor. Nu både skälls, morras och ylas det i valplådan! Och så givetvis Oves "skratt". Nu ikväll gick jag igenom hundarna med både kam och borste. Jag har nämligen haft två rymlingar dag - Allan och Ellen kunde bara inte motstå tjärnet utan lyckades leta reta på ett litet hål i staketet och drog! Det var två mycket skamsna hundar som stod utanför grinden och ville in - två chokladbruna fd ganska så vita hundar. Jag älskar ju chokladbruna cockrar men inte när det bruna består av dy och annat smått och gått. Allan hade också lyckats få in grankvistar litet varstans i pälsen. I morgon måste jag fixa så jag kan duscha av hundarna utomhus. Vera börjar springa runt nu för första gången på länge och det var riktigt roligt att se henne. Förr for hon som blixt runt i trädgården (och på löpbandet) men det slutade hon med så fort hon var parad. Hon fick också en omgång på trimbordet det är inte så mycket att göra just nu med hennes päls för hon klipptes ner ganska rejält dagarna före valpningen så att de små inte skulle trassla in sig.
Filip har varit här nästan hela dagen och han åkte med till Eva för att titta på hennes valpar som är ca 3 månader nu. Otroligt att mina snart skall bli så stora, valpar växer alldeles för fort! När vi körde hem stannade vi till på McDonalds och Filip fick välja vad han ville ha och till mig själv beställde jag Happy Meal. Omvända roller kan man säga!
|
|
Idag har det inte hänt något speciellt mer än att valparna försöker stå på benen och ta sig fram som riktiga små hundar! Ögonen börjar synas allt mer nu. De verkar vara ständigt hungriga men Vera har så mycket mat att det räcker till alla och blir över. Filip kom i eftermiddags och skall sova över hos mig. Han har lekt med hundarna (de vuxna) i flera timmar och det var precis vad de behöver nu när jag är fullt upptagen med valparna. Upptäckte en tråkig sak när jag skulle fylla i registreringsanmälan till SKK för valparna. Vissa av namnen var alldeles för långa, får endast bestå av sammanlagt 35 tecken inkl. kennelnamnet! Det blev till att googla på Elvis och se om jag kunde htta nya, kortare namn OCH som passade till valparna:
Jailhouse Rock - "Rocky" hane, black/tan
Love me Tender - "Elvis" hane, "
Such a Night - "Ove" hane,", vit/svart
Burning Love - "Love" hane, röd
Teddy Bear - "Teddy", hane, "
King Creole - "Alvar", hane, black/tan
Pretty Women- "Nova" tik, svart
My Happiness - "Happy" tik, black/tan
De nya namnen är i lila. Så nu är det oåterkalleligt för i morgon skickar jag iväg reg.-anmälan!
|
|
Nu har valparna vuxit i sina fina valphalsband som jag fick av min dotter och svärson när jag fyllde år. När de var nyfödda satt de som judobälten runt magarna på dem. En av valparna, Ove givetvs, låter som om han skrattar när han blir upprörd, folk som hör ljudet tror att det är ett barn som skrattar. Fast egentligen skrattar han inte utan det är hans sätt att uttrycka att han är synnerligen missbelåten. Det är inte klokt vad tvätt det blir efter valparna, det bajsas och kissas utan några som helst hämningar och Vera hinner inte med att hålla rent - det är ju ändock 8 valpar. Jag tycker faktiskt (även om det fungerar så bland djur) att det är ganska äckligt att hon skall få i sig mycket, så det är bara att byta och tvätta.
Man kan lugnt säga att jag blivit hundbiten för jag planerar redan för en kull efter Ellen och helst vill jag ju ha små kopior av hennes Greta Garbo-look! Men det är mycket att göra innan det blir aktuellt för först måste hon bl.a ställas ut mer och få minst en etta på någon officiell utställning och sedan skall hon mentaltestas.Men sedan börjar det roliga med att försöka att hitta en bra fästman till henne - sorry Allan du får dejta andra!
Idag var mitt barnbarn Frans, 4 mån. på besök - han skrattar lika glatt varje gång en hund pussar på honom och det gör de ofta och gärna, vad månde bliva av detta barn?! Han är i alla fall glänsande ren när han åker hem och där tar hans familjs hundar över - 2 nakenhundar, 1 dalmatiner och 1 leonberger.
Det händer ibland att vi går ut i skogen gemensamt, sammanlagt en flock på 8 hundar i mycket varierande storlek och ibland hänger någon granne med och då har vi haft 10 hundar med oss. Det är underbart att se hur glada hundarna är och det förekommer inget morrande och gruffande utan alla springer runt tillsammans. Det kallar jag för ett lyckligt hundliv! Det är nästan så vi känner oss som Cesar Millan, mannen som talar med hundar.
Ikväll hade regnat sammanlagt 40 mm sedan igår eftermiddag, hoppas att det slutar snart och att gräsmattan torkar upp, så Allan och Ellen kan leka "elefantleken" igen utan att behöva duschas av innan de får komma in.
|
Nu har Teddy och Love börjat öppna ögonen! De andra följer väl snart efter. Det skall bli roligt när jag kan "se dem i ögonen" och ännu roligare när de börjar kunna stappla runt i lådan. Snart dags för dem att flytta ut ur mitt sovrum men då får väl Märta flytta in igen. Hon har nog känt sig litet undanskuffad. Jag vågar inte ha henne tillsammans med valparna ännu, visserligen är hon jätteförsiktig men Vera gillar det INTE. Men snart är nog Vera glad över att få hjälp med barnpassningen. Hon har redan börjat lämna valparna kortare stunder för att sträcka ut sig under min säng och få sova ostört. De små verkar vara hungriga hela tiden. Jag såg att hon har fått små klösmärken på magen så i morgon är det dags för kloklippning på de små. Hur nu detta skall gå till, det behövs ju förstoringsglas för att se dem.
Nu har jag börjat samla på mig dagstidningar för det lär gå åt mängder när de skall ut i den stora valphagen i rummet. Har t.o.m. varit inne på ICA och bett att de skall spara alla de inte får sålt + att jag bett alla jag känner att tänka på mig och inte slänga tidningarna.
Fotot visar Märta när hon var barnvakt för Vera när Vera var valp
Ikväll har jag börjat att skriva en massa "bra-att-veta-saker" till valppärmen som alla valpköparna kommer att få tillsammans med valpen. Jag vet av erfarenhet att det är ingen idé att försöka informera om något när man sitter där med sin valp i knäet för man blir döv och blind för omvärlden.
|
|
Så fort tiden går! Jag vägde valparna och såg att de gått upp i vikt och väger i genomsnitt ca 500 gr. Allways On My Mind vägde 586gr, en kraftig liten kille. Tjejerna är något mindre men ökar stadigt i vikt.
Märta är verkligen speciell, när hon inte vill ha sin mat, skjuter hon skålen som står i en ställning runt, runt i köket och hon kan hålla på lääänge. Till slut välter matskålen och då går hon därfrån, mat som ligger utspridd på golvet kan man ju bara inte äta! Det överlåter hon till cockrarna. Likaså när vattenskålen bara är halvfull, sätter hon ena tassen i den och kör runt, runt med den också! Inte så kul precis för den rymmer mer än 2 l, alltså är det cirka 1 l vatten som far ut på golvet + att hon traskar runt med våta tassar och sätter sina avtryck litet varstans. Ibland undrar jag varför jag har hundar! Jo, det är väl för att träna kondition och styrka samt tålamod!!! Tänk så mycket annat man kunde göra istället för att dammsuga och skura golv stup i kvarten - fast just nu kan jag inte komma på någon roligare och mysigare hobby än att ha hundar. Grädden på moset är att få följa min första valpkull, vilken lycka! Säger jag nu i alla fall, rutinerade uppfödare brukar varna mig och säga: Vänta bara tills alla valparna börjar springa omkring och det är kiss och bajs överallt i huset. Jaa, ja får väl passa på att njuta nu när de ligger stilla i valplådan.
|
|
Säger bara tandläkarbesök! Jag har inget emot att gå till tandläkaren, han är jättetrevlig och vi har känt varandra i 30 år. MEN - priset! 700:- för ett besök hos tandhygienisten, som inte blev klar utan ett nytt besök väntar + ett besök hos tandläkaren för en fyllning - det blir lätt några tusenlappar.
Valparna börjar låta som "riktiga" hundar nu, de småskäller och "pratar" hela sin vakna tid och den blir allt längre. Vissa av dem känner jag redan igen på lätet. Tänk när de kan flytta ut ur mitt sovrum och in i vardags-rummet! Nu börjar Vera acceptera att de andra hundarna tittar på valparna, dock inte närmare än 1 m. Märta passar alltid på att gå in och hälsa på dem när Vera måste ut. Första gången tittade hon bara, andra gången hade hon en tass i valplådan och i morse stod hon med båda framtassarna i lådan och slickade så försiktigt på dem. Givetvis under mitt överinseende! Hon är nog ltet avundsjuk på att hon aldrg fick några valpar!
Nästa vecka kommer den första valpintresserade och tittar på valparna. Det är mitt fel för jag skrev vecka 24 istället för 26 men det skall bli roligt att få visa upp de små även om de bara hasar runt i valplådan. Förhoppningsvis har de öppnat ögonen då och är kanske lite mer stabila på tassarna.
|
Idag vet jag inte vad jag gjort - helt plötsligt var det sen kväll och hundarna har fått sin kvällsrastning! Jo, förresten mitt barnbarn, Filip, kom hit och hjälpte mig med fotografering och vägning av valparna. Han är, som jag sagt tidigare, jätteduktig med hundarna. Han har den där självklara ledar-stilen som gör att hundarna ser honom som flockledare. Tänk om han ville bli handler, vilken dröm! Skall försöka övertala honom att visa hundarna någon gång, kanske på Västkustvalpens utställning i augusti. En utställning som jag verkligen brukar se fram emot varje år! Kanske delvis beroende på att mina hundar blivit BIR eller BIM där.
Jag var aldrig riktigt nöjd med namnet "Sotis" på den svarta tiken, låter mer som ett kattnamn, fast ibland brukar jag säga att Ellen är blandning av apa, katt och hund. Min vän Eva föreslog Nova (It´s Now Or Never) och det lät jättebra så nu får hon heta Nova tills vidare. Jag kan inte se mig mätt på valparna, försöker se vem som jag skall behålla - hane eller tik, black/tan, röd, svart eller rent av Ove som bara kravlat sig rakt in i hjärtat??? Men som uppfödare kan man inte enbart tänka med hjärtat utan se vad det kommer att bli av hunden i framtiden - en kommande avelshund.
Kl. 08.20 i morgon är det dags att få lagat tanden som jag bet av på den goda kolan i söndags. Det är ju okristligt tidigt när man har semester!
|
Så dum jag har varit när det gäller dagboken! Givetvis skall den senaste sidan ligga överst så man slipper scrolla ner för att läsa den nyaste. Så fr.o.m idag blir det så.
I morse vaknade jag med ett vänsterknä som stormvärkte och såg ut som ballong, det värkte från höften och ner i foten - jaha så var det dags för ett litet reumatiskt skov och jag som hade planerat att ta med Märta ut på en härlig promenad. Varje hund behöver ju litet "egentid" med matte, men det .... sig alltså. Det gjorde inget för det regnade nästan hela förmiddagen. För att trösta mig köpte jag en påse Werther kola. Den blev dyr för jag bet av en tand! Vissa dagar skall man inte lämna sängen. Allan kände väl på sig att jag var litet deppad så han plockade en blomma i trädgården och kom med den i munnen, det såg så himla gulligt ut att jag genast blev på bättre humör! Synd att jag inte hade kameran till hands. Försökte fota alla valparna i eftermiddags men det var inte lätt att få några bra foton så jag skall be min äldsta dotter Jenny komma i morgon och hålla upp så man ser ansiktena på dem. Nu låg de och borrade ner huvudena i pläden för att dia. De är för roliga, vissa är så hungriga att de skriker samtidigt som de äter, vissa somnar mitt i maten men vaknar om brorsan försöker ta över. Nu har de börjat gläfsa som riktiga små hundar, det låter bara för gulligt! Konstigt - men just nu är det alldels knäpptyst i valplådan, alla sover i en hög framför Veras mage, antagligen för att ha maten inom räckhåll!
Det finns en hel del kråkor och skator runt trädgården och ett av deras stora intresse är att reta hundarna och eftersom cockern är en fågelhund så försöker de få tag i dem. Jag glömmer aldrig när Märta blev anfallen och kråkorna hackade ett långt, djupt sår i svansen så det blev veterinärbeök och en hoppsydd svans! Och hon är ändå en leonberger, jag vågar inte tänka på vad de kan göra med en cocker!
|
|
Idag kom jag på tanken att bli som alla andra, nämligen ha en BLOGG! fast jag väljer att kalla det för dagbok.
Min dag började numera som vanligt med att släppa ut hundarna så jag skulle eliminera risken för små sjöar inomhus! Sedan skulle alla ha mat, även jag. Och så ÄNTLIGEN var det dags att njuta av alla 8 valparna, väga dem och bara titta på dem. De är nu 3 dygn. Hyltans Heartbreaker Only the Lonely, "Ove", är den som överröstar alla när det inte går hans väg, t.ex. kört in huvudet i hörnet på valplådan, maten finns inte på plats, blir upplyft, ja det finns mycket som upprör den lille! Han hörs ständigt utom när han sover eller äter. Nu har jag bestämt kennelnamn på alla, tror jag i alla fall. Dagarna går fort när man har både vuxna hundar och valpar.
Nu på kvällen hann jag plantera resten av de inköpta växterna, allt med benäget bistånd av Ellen och Allan, men till deras stora besvikelse hamnade krukorna så högt upp att varken de eller de j-a mördarsniglarna når dem. När jag var klar kom regnet och yeeeppy nu slipper jag vattna hann jag tänka innan solen kom tillbaka.
|
Det var en orolig natt! Valparna och då speciellt Ove ropade på maaat! De börjar bli ganska så högljudda nu - de små liven. Jag sov ca 45 min. i stöten, det var vad valparna kunde tänka sig vara utan mat.
Nu har jag tänkt färdigt betr. kennelnamnen:
Jailhouse Rock - "Rocky" hane, black/tan
Love me Tender - "Elvis" hane, "
Allways on my Mind - "Alvar" hane,"
Burning Love - "Love" hane, röd
Teddy Bear - "Teddy", hane, "
Only the Lonely - "Ove", hane, vit/svart
It´s Now or Never - "Sotis" tik, svart
My Happiness - "Happy" tik, black/tan
Nu väntar jag på REGN så jag slipper vattna samtidigt som det inte är någon höjdare att rasta 3 cockrar och en leonberger, alla har ju som bekant mycket päls och det blir lätt "stampat jordgolv" inne efter det de har lekt i trädgården.
|
|
Vart tar tiden vägen??? Det känns som om jag bara tvättat hundfiltar, badat den nyblivna modern, bytt tidningar, vägt och antecknat vikter, "märkt upp" valparna för att lättare och snabbare se vem som är vem, aktiverat de andra hundarna genom att spela fotboll med leonbergern, kastat Ellens gula boll hundra-tals gånger och kastat Allans blomkruka i plast lika många gånger, den som han älskar att bära omkring. Sedan har jag haft mailkontakt med flera valpköpare. Hallå vad händer ute i världen??? Jag menar den värld som inte består av hundar!
Jo, förresten mina två barnbarn, Frans och Filip, 4 mån., resp. 12 år hälsade på. Filip ägnade sig åt valparna och jag fick gosa med Frans. Babysar är bara så underbara! Filip skall vara min "kennelhjälp" när skolan slutat. Han skall montera kompostgaller och sätta upp partytältet som jag köpt som skydd för valparna när de börjar få vara ute. Måste skydda dem mot alla skator, kråkor och korpar som flyger över tomten.Filp är jätteduktig med hundarna, bl.a. hjälpte han mig på My Dog i Göteborg, rastade hundarna, såg till att rätt hund hade rätt utställningskoppel etc etc dessutom tycker jag det är roligt att ha någon att prata med under den långa väntan som blir på utställningar.
Så, nu är kl 23 och det är dags att krypa i säng för att sova 1 timme i taget för valparna är inte tysta precis när de blir hungriga och det blir de 1 gång/tim. Idag hörde jag ett litet morr från en av valparna, han var upprörd för att han inte fick den spenen som brorsan hade lagt beslag.
På söndag skall jag fota alla valparna och lägga ut dem på hemsidan, då är de 1 vecka gamla.
PS
Om någon undrar varför det saknas bokstaven "i" ibland så beror det på katten Tarzan som älskar att sova på tangentbordet. Jag lyfte bort honom en dag och då blev han så upprörd att han fällde ut klorna och råkade få med sig den tangenten!
DS
|
Nu är jag trött! Tur att jag har semester så jag jag kan sova länge och dessutom ta en tupplur mitt på dagen. Det är inte bara jag som är trött utan hundarna också, det smittar nog av sig på dem och de sover gärna middag ett par timmar om dagen. Vi försöker knö ihop oss på soffan, den rymmer förutom mig en leonberger och en cocker, varmt och trångt men mysigt!
Det blir inte mycket TV-tittande nu för tiden, finns inga program som slår valparna. Ikväll kom en arbetskamrat och hennes 3 barn och hälsade på. De var helt saliga när de fick hålla valparna en stund och valparna somnade i deras knän - en liten stund sedan så saknade de maten. Vera är otrolig, hon kollar in vem som håller valparna och att de lägger tillbaka dem. Jag ger mig den på att hon räknar in dem, men för säkerhets skull så kollar hon också att ingen har gömt någon i knäet eller sängen.
I eftermiddags roade sig Ellen och Allan med leka "elefantleken".
Den går till så att de skiftar om att hålla i den andres svans och så full fart runt hela trädgården, varv på varv. Märta och jag blev helt yra av titta på! Men de har roligt och får massor av motion utan att jag behöver anstränga mig.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ärligt talat så är det min matte som gjort sidan!
|
|
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|